Omg I was about to say ”thank you” for sharing my magazine here and I saw there’s a huge discussion going here 🙂
I think people expect many things from bloggers, we don’t rescue the world even the popular ones as Niotillfem. Life is hard, short and maybe painful in some ways but if bloggers show this side of world how come we get fun and inspirations as well as positive vibes to get ready to live this life. I think if a blogger is honest (I think Sandra does a great job about it, cause she reflected her sorrows when she had a heartbroken etc.) it doesn’t matter how she/he romanticizes the life they live within. Being a little romantic and irrational doesn’t harm anyone cause all we need is happiness!!

Cecilia: Fast alltså nä, håller verkligen inte med dig där. Visst håller vissa en hård ton men så länge man ej går till personangrepp ser jag inget problem med detta. Om Sandra driver en öppen blogg måste hon ju kunna hantera kritik. Att skriva att Sandra gör fel när hon faktiskt GÖR fel är inte att förminska på något vis. Om du ej tycker att vi gör rätt i att påpeka sådant för Sandra så förstår jag att vi aldrig kommer komma överens. Jag blir så trött på hela ”men hallå, alla kan göra misstag, sluta upp med ert PK-gnäll och gör något vettigt själva istället buhu”-jargongen. Du förstår väl att själva syftet med att påpeka när någon har trätt över en gräns är att få hen att förstå andras perspektiv och inte bara se på saker ur egna privilegierade ögon? Syftet ÄR att försöka förbättra världen (och kom ej och påstå att det inte spelar någon roll vad som händer just här för att det bara är en blogg blablabla, inse att man kan utöva makt genom bloggar och påverka sina läsare på både gott och ont).

Haha, den Ryan Gosling-siden er liksom så …internett på sitt beste og morsomste i et nøtteskall <3
Jeg ELSKER filmillustrasjonene! Vil printe dem ut og henge dem opp. Takk for tipset!

Minna: Eller hur ~ en del kan inte läsa här. Håller för övrigt med dig till hundra procent.

J – Va? Var snäll och läs igen det jag skrev. Det var väl just det jag inte skrev.
Varför fortsätter ni att missförstå? Vart tog min poäng vägen, att Sandras (nyskrivna) text skönmålar och att hon överhuvudtaget ger en falsk bild som får unga tjejer att få orealistiska förväntningar på vuxenlivet.
”En blogg är bara en blogg” skrev någon. Tror du verkligen på det själv?

Kissing Ryan var fan det bästa jag sett!

Men va? Minna, menar du att Sandra på något sätt är skyldig att berätta om sina relationsproblem för alla som vill läsa? Själv skulle jag ta illa upp om min partner skrev om våra problem på nätet och tycker att det är klokt av Sandra att inte ta upp det förrän hon fått lite distans till det hela.

a, M och e: Men det var väl inte riktigt det jag skrev? Ang. jobbet handlade det om bilden hon ger av det i BTJ-texten, som ju är en helt nyskriven text, som skorrar lite förgyllt falskt i mina öron.
Ang. sitt ex, så påstod jag väl inte att hon skulle ta upp problem med honom i bloggen i stället för direkt …? Min kommentar var att hon uppenbarligen målat upp en bild för sina unga läsare som var ganska rosafärgad.

E: Vadå kritiken är helt berättigad? Varför som självutnämnd moralpolis själv då förminska sandra genom att ba ” men hur kan du göra detta och detta fattar du inte att det är fel och hemskt”.

Vad gör ni själva för att förbättra världen?

M: Jag menade i och för sig inte så men okej. 🙂

L, men alltså.. Sandra ”borde se livet för vad det är, och inte romantisera det och göra det till något det inte är”, att ”romantisera” livet (=att se det ljusa i saker och ting) är väl något som ALLA gör? Om jag hade haft en blogg hade jag också lyft fram det bra hellre än det dåliga. En blogg är en blogg. Sina problem/sorger delar man väl med sina närmaste och kanske inte med 150 000 anonyma läsare? Om man inte vill läsa behöver man ju inte. Menar inte att förringa någons känslor, jag tycker att det är en annan sak att kritisera att hon länkat till foto-reportaget eller om hon gör inspirations-collage där normen är ex väldigt vit och smal. Men hur hon återger sitt eget liv/vardag/relationer har vi ju vi ingenting att göra med, vi vet väl inte hur det ser ut? En blogg är bara en blogg.

E: Fast det handlar inte om vad Sandra inte har skrivit. Det handlar om att allt hon skriver är romantiserat. Livet är ledsamt och så jobbigt ibland och Sandra precis som alla andra borde se livet för vad det är och inte romantisera det och göra det till något det inte är.

till alla er som tycker att sandra borde ha skrivit om relationen med ludvig i sin relation och hur dålig den egentligen är… 1) VEM fan sitter och skriver i sin blogg om det som är urjobbigt i ens relation!? herregud. vissa läsare här har verkligen helt vansinnigt höga förväntningar på bloggar. och då är jag ändå den som tycker att man som bloggare har ett visst ansvar. men sandra är för fan ingen övermänniska. mår hon dåligt tror jag knappast hon går in på djupet med det i sin jävla blogg. förhoppningsvis vänder hon sig till sina vänner och familj istället…
2) klart som fan att det är lättare att se det dåliga i tillvaron i EFTERHAND. de flesta människor försöker ju hänga kvar vid det lilla hoppet, optimismen, som finns i en.

Hej finaste Sandra!
Jag tycker så mycket om din blogg och har följt den i flera år. Jag tycker också om och lyssnar mycket på Veronica Maggio.
En sak jag kom att tänka på när jag var på Veronica Maggios spelning i annexet för några veckor sedan, är att jag ibland liksom tänker att ni är samma person. Jättekonstigt jag vet, men jag kan inte rå för det. När jag lyssnar på hennes texter tänker jag att det är dig de handlar om. Ni känns lite lika på något sätt.

Puss och Kram Ida

Arvida – hade inte sett det på det sättet, och det är klart att du har rätt. eller snarare – jag förstår verkligen problematiken. jag tyckte mer att det var helt fantastiskt vackra foton, men borde förstås kanske tänkt ett steg till nu när du påpekar det. för mig kändes bilderna väldigt arrangerade och att det var på något vis en idé med det hela, men det gör de ju egentligen inte mer okej.

Och några av er som liksom manar på och att jag ”aldrig kan ta kritik etc etc”, jag försöker alltid svara på kritik på ett vettigt sätt och sätter mig sällan i ”stackars lilla mig-dager”. Det är bara att bläddra tillbaka och kolla. Jag lyssnar alltid på vad ni har att säga om det är relevant och förs fram på ett sätt så att en diskussion kan hållas.

Cecilia: Wow, jag blev så irriterad på det där så jag måste kommentera igen. Nu vet jag inte hur det är med all kritik som förs fram mot Sandra, men det allra mesta jag har sett på den senaste tiden har varit helt berättigad. Att reducera berättigad kritik till ren avundsjuka är HESMKT och FÖRMINSKANDE. Sandra är inte helig bara för att hon råkar driva en populär blogg. Jag tycker att det är skitbra att hon får kritik när hon gör fel (och nej, det är inget som går att argumentera om i det här fallet. detta var EJ okej, punkt slut), för annars kommer så många av hennes läsare (de som ser upp till henne och är villiga att försvara henne i vått och torrt aka jag själv för tre, fyra år sedan) inte heller se vad som är fel.

Bra skrivet Arvida! Och Sandra, jag hoppas att du faktiskt tar till dig av kritiken denna gång. Det är så ofta du bara tar på dig offerrollen och blir ”ledsen i hjärtat” när du får kritik, men har aldrig sett dig be om ursäkt eller på riktigt reflektera över det folk skriver till dig. Det här handlar liksom inte om att någon vill såra dig, utan att du måste öppna ögonen för saker. Gå in på fotosidan igen, scrolla ner till kommentarerna och läs den som Giuliana har skrivit, den är högst upp. Så kanske du förstår sen vad som är så fel, fel, fel med detta.

Den här kritiken vissa kommer med i kommentarerna, det känns som att ni LETAR fel överallt. Letar efter något att hetskritisera. Vad är det med er?
Jag tror lite det beror på avundsjuka, men det ser så illa ut när ni håller på.

Minna: Hon hade ju inte kunnat skriva om hur hon verkligen kände när hon jobbade på byrån under tiden hon jobbade där…det måste du väl ändå förstå? Sånt skriver man liksom inte på en blogg med hundratusentalsläsare varav en hade kunnat vara hennes chef… och detsamma med ludvig.. Om hon störde sig på något angående honom tar hon väl upp det med honom, inte skriver om det på bloggen..

Åh vad jag älskar såna här inlägg! Det är så lätt att köra fast i samma gamla grejer men här kommer fint och inspirerande 🙂 Keep up the good work! 😉

Vilket vackert citat! Älskart!

Bilderna på de olika kulturerna är hjärtskärande vackra men som en del andra kommenterat knappast helt oproblematiska. Tänker inte att detta är någon rak kritik som måste besvaras utan en viktig sak att ta upp.

http://www.etc.se/debatt/det-ar-min-ratt-att-bara-minikjol

Miniskirts 4ever!

Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen? Hur sann är din blogg? Jag tycker att det vore intressant med ett inlägg med dina tankar runt hur du skriver ditt liv (jag menar inte ”om” ditt liv) i bloggen.

Jag undrar lite över BTJ-texten i förra inlägget. Både du och Nina Åkestam har ju skrivit en del om att ni inte alls trivdes på någon av reklambyråerna ni var på i NY? Hur hierarkiskt och trist det var och att ni ju inte fick ut en enda av era idéer i produktion på alla år i NY?
Den här författartexten känns liksom inte sann när man lägger ihop alla olika saker du skrivit.

Till exempel ditt förhållande med Ludvig framställdes ju alltid som så perfekt och gulligt, men i efterhand är det ju tydligt att det inte var hela sanningen. Till exempel där du nyss skrev att han precis hela tiden ägnade sig åt mobilen när ni sågs, och ni sågs väl typ lite var tredje månad eller så. Det lät faktiskt rätt konstigt.

Jag tror att det vore mera hjälp för dina unga läsare om inte allt var så rosenrött hela tiden.
Och ja visst, själva separationen beskrev du ju, men jag menar hur saker beskrivs i realtid, inte efteråt som med byrån och L.
Tror inte du det också?

Det vore väldigt trevligt att se Sandra svara på kritik på ett nytt sätt här, inte bara slå ifrån sig och försvara sina handlingar utan istället försöka förstå kritiken och ta till sig och erkänna att det kanske inte var helt genomtänkt. Vi får se (och jag skriver det här just för att jag hoppas hon tar till sig, inte bara för att gnälla)!

Håller verkligen med Klara och Arvida. Visst är bilderna fina, men man måste tänka ett steg till, och utan analys så utgör de mest en ganska obehaglig exotism.

Håller med Klara. Jag är utbildad etnolog och just sådana bilder var(och är) typiska för vita kolonialister för att själva positionera sig som utvecklade gentemot ”infödingar”. Det är en snuskig exotism och det är tydligt hur personerna på bilderna har blivit uppställda och stylade inför kameran, för det svarar på vitas förväntningar på andra folkgrupper. Maorifolket klär sig absolut inte enbart i päls a la grottmänniska, att det är en del av deras traditionella klädedräkt gör ju det hela ännu mer tydligt hur arrangerade bilderna är. Varför får vi inte se en maori med iphone? För att det är inte det vita västerlänningar vill se, de vill ha det ”orörda”, det ”naturliga”. Texten till bilderna är ju ÄCKLIG. ”Är du villig att leva FRITT som DOM?” Som de glada vildarna utan problem eller ansvar, eller kapacitet att tänka, SOM VI VITA?

Om vi vänder på steken; porträttera det ”typiska svenska” i form av lintottar med blå ögon i folkdräkt, dansandes hambo och gullandes med älgar? Känns det fräscht? Eller en same utan skoter?
Varför det är viktigt att vara försiktig med bilder som ska porträttera det ”äkta” är för att det ger budskapet att det finns något autentiskt och tyvärr så kan högerextrema grupper profitera på sådana budskap. En längtan tillbaka till hur det var ”förut” är något som vi kan känna igen i den högerextrema retoriken.
”Äkta bilder” som visar det äkta innan det försvinner har i alla tider varit arrangerade; Av vita västerländska män.
Ett tips är att kika in etnografiska museets utställning Fetisch modernity som behandlar just det här; vem sitter på tolkningsföreträdet när det gäller att bestämma vad som är modernt och vad som inte är? Och de saker som sorteras bort i historieskrivningen (av vita män) för att det inte är ”äkta”.
Nej Sandra, det här är inte okej någonstans. Kanske värt att ta upp i ett inlägg?
Vill du ha en gratis guidning/föreläsning så kör på, jag är up for it.

Älskar dom här! Så himla bra tips!

Klara:
Sant! Mår också dåligt av att se detta. Det kallas exotism, ”the representation of one culture for consumption by another”. Man kan läsa mer om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Exoticism
Eller lyssna på det här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/65881?programid=3810

vilket underbart inlägg! (speciellt kissing ryan <333 )

Men trevliga länkar annars! Gillar receptbloggen! Ska veckohandla idag.

Wää, jag mår ändå lite dåligt när jag ser bilderna av ”…tribes before they pass away”. Varför känns det som vi sett dessa bilder SÅ många gånger tidigare? Typiskt vit människa åker ut och fotar exotiska bilder av exotiska stammar som västerlänningar sedan kan ”oooa” och ”aaaha” åt. Vet ej. Vackert med jag får bitter eftersmak. Kan ej formulera mig bättre denna tidiga morgon.

Hahaha, kul sätt att svara på Hey Girl-initiativen.