Februari 2014 - Sandra Beijer - Metro Mode

att skapa ord för hur bubblorna i coca-cola känns på tungan.

Blogg

böcker.
4 februari, 201416:00

Läste den här lilla berättelsen när jag väntade på mitt försenade flyg mot Stockholm från New York. Jag fick den av Magnus och den är bara 150 sidor och tog slut precis perfekt i tid till att jag skulle boarda. Den heter ru och fick det finaste litteraturpriset i Kanada när den kom ut 2010. Författaren flydde själv från Vietnam 1978 till Kanada och den här boken är helt självbiografisk som jag förstod det. Den handlar om livet i Vietnam som sakta slogs i spillror och blev till ingenting under ett inbördeskrig, och sedan deras makabra flykt därifrån i båt, om ett flyktingläger i Malaysia, sedan vidare till Kanada och att bygga upp ett nytt slags liv någonstans där man varken kan språket eller de osynliga reglerna.

Jag är väldigt svag för korta små berättelser som mer påminner om poesi än prosa och den här är just en sådan. Trots att historien är sammanhängande är varje sida som sin egen saga där hon berättar om sin släkts öde, om det vietnamesiska folket och om saker hon minns, längtar efter och skräms av.

Jag tyckte väldigt väldigt mycket om den. Den är enkel och självklar och som att hon vill pränta ner varenda minne från sin barndom i Vietnam så att hon inte ska glömma. Hur saker luktade och kändes och smakade. Trots att jag satt på en hård stol på New Jerseys dammiga flygplats var jag samtidigt någonstans på södra Vietnams gator. Sånt tycker man om.

Translation. Recently finished this novel written by Kim Thúy called ”ru”. It’s about her life, when she escaped from Vietnam to Canada in the seventies and about her memories from her childhood and how it feels to build up a new life again because you have to, even if you don’t know how to do it.

answers to past week’s comments.

Blogg

frågor och svar.
3 februari, 201416:59

Hej! Vi ska åka till Tulum i mars och bo på samma hotell som ni bodde på. Har du några speciella tips på vad man bör ha med sig eller fixa innan man åker?
Ficklampa är ett bra tips, för elen stängs av på nätterna nästan överallt i Tulum!

it would be nice to see one photo per hour posts more frequently again maybe?
Sure absolutely. I will take more photos in general when the sun starts to appear again. I find it so boring to take pictures in this grey weather, they rarely turn out very good :/

Men asså vänta, kommer jag ihåg helt fel nu eller har du blivit utbjuden på DEJT av JONAH HILL? Varför sa du inte ja, jag hade typ sagt ja bara för att det hade varit kul!! Hur känns det nu när han är oscarnominerad och allt? BERÄTTA VAD SOM HÄNDE JAG KOMMER INTE IHÅG!!!
haha jo det stämmer. 🙂 Jag satt och åt på en italiensk restaurang i New York med min familj och han satt några bord bort. När han betalat kommer han fram till vårt bord och säger: Jag såg dig från sekunden du kom in. Får jag bjuda ut dig på lunch? Sedan vände han sig till min styvpappa och sa: Do I have your permission? Och han skrattade och sa ja självklart. Jag tackade så hemskt mycket och svarade att jag hade kille, vilket jag hade då. Då vände han sig till min bror och sa, vem vill du helst ha i familjen, jag eller han? och min lillebror svarade YOU of course! Sedan sa jag tack men nej tack igen och sedan var allt över. Så himla knäppt men väldigt roligt ändå. Hade jag varit singel hade jag ju lätt låtit honom ta mig ut på lunch.

alltså, bilden högst upp! Vad kommer den ifrån? är det en film eller tvserie eller något?:) Vill så gärna veta<3
Det är en scen från Saved By The Bell, en av de mest populära komedieserierna när jag växte upp. Här är introt.

Lyssnade på ett podcastavsnitt med er för ett tag sedan där ni berättade att ni brukar styra upp fester om det börjar bli deppigt eller om inte folk verkar ha det så roligt. Det är nämligen så att jag och min ”partner in crime” brukar vara de personerna som drar upp en fest till oanade höjder när det brukar dippa och det är ju jättekul! Fast grejen är den att nu börjar jag bli trött på att vara den som alla ”räknar” med att ska styra upp. Så vad gör man när man inte ens orkar gå ut och festa med sina kompisar för att det ställs sådana ”krav” på en? Hade varit roligt om du ville svara.
Puss och kram och tack för en jättefin blogg!!
Meh vad sjutton, vad är det här för sega polare? Varför vill de inte peppa? Säg till dom!

Hej Sandra! Tycker om dina lite längre svar som du sammanställer i ett inlägg så här kommer en fråga till dig 🙂 Du tycker ju om Breaking Bad väldigt mycket och det är ju bra men ur ett feministiskt perspektiv tänker jag mest bara ”suck”. Jag får ofta höra att en ska ta av sig ”genusglasögonen” och uppskatta en roligt och bra serie trots dess brister men personligen vill jag sätta krav på mitt tv-tittande. Du behöver absolut inte förklara eller försvara dig men tänkte höra vad du tycker? 🙂 Kanske missar jag något här. Vill så himla gärna se en badass brud som är lika tuff som vissa av de andra karaktärerna, och framför allt en tjej som en kan relatera till då valet verkar så mellan mamma eller hora. Men måste säga att männen i serien är flerdimentionella, komplexa och inte så stereotypiska, alltid ett plus
Hmm håller med dig! Det är ju överlag rätt få kvinnor i Breaking Bad. Dock gillar jag exempelvis Skyler White som definitivt är komplex och kämpar med en jäkla massa svårigheter och gör stundtals ganska märkliga ”okvinnliga-enligt-normen” val. Men håller verkligen med om att serien kunnat få lite fler badass brudar!

Hej, undrar bara över en sak. Jag antar att du och din kille inte har gemensam ekonomi, så när ni t.ex är ute och äter, brukar ni turas om att bjussa varandra eller splittar ni notan? 🙂 Vet inte hur det är nowadays, är folk ”moderna” och splittar eller är det fortfarande mycket så att mannen ”känner press” över att vara den som bjuder varje gång.
Japp, vi brukar köra varannan gång för det blir mer romantiskt och trevligt tycker jag. Det där med att mannen jämt ska bjuda har jag aldrig någonsin fattat och vill inte syssla med.

Jag har en fråga om lägenhetsköp som jag tänkte att du kanske kan svara på. Jag letar efter en bostadsrätt, eftersom det typ är helt omöjligt att få någon lägenhet i gbg. Men fick höra nu att för att få lånelöfte så måste man ha en fast anställning?! Vilket jag inte har, däremot har jag garanti för en inkomst hur länge jag vill (är säsongsanställd och studerande). Detta låter helt idiotiskt tycker jag. Och hur funkar det för dig, som frilansar? Har du något bra tips på en vettig bank? 🙂 Tack!
Såhär gjorde jag: jag driver ju ett litet aktiebolag där jag är VD med noll anställda. Men, när jag blev frilans så anställde jag mig själv för att kunna ta ut lön varje månad. Så jag har helt enkelt en anställning, med mig själv som chef, och så fick jag därmed ett lånelöfte! Så kan tyvärr inte hjälpa dig, men så gjorde jag! kram

Men en helt annan sak: Du som har försvarat American Apparal med att de gör bra saker också, tycker du verkligen, oavsett annat de gör, att det är okej att stödja ett företag som gör så fruktansvärt vidrig sexistisk reklam? Jag måste fråga, för jag tycker själv att de är så långt förbi allt som kan kallas okej. Jag tycker du ska läsa vad Genusfotografen skriver om dem en bit ner i det här inlägget.
Hej! Jag har aldrig försvarat AA, utan mer förklarat hur jag tänkt kring alltihop (länk till det här). Har alltid varit tydlig med hur jag känner med reklamen som fick väldigt mycket uppmärksamhet och kritik. Håller med till fullo. Jag minns samma storm kring Sisley i slutet av 90talet. De kom med en kampanj som var väldigt obehaglig och såg ut som om kvinnan blev våldtagen. Det blev en liknande storm då, då var jag 14 år och var helt chockad och jag och mina vänner bestämde oss för att inte köpa mer, och det gjorde nog ganska många också. Sisley gick i graven i Sverige (de hade butiker överallt), och jag vet inte om det hade just med det som hände ang annonserna, men om det var det så är det ju fantastiskt, att folkets makt är så pass stor. Jag känner ungefär samma med AA just nu, att det som de har gjort är inte försvarbart och vi får se hur de väljer att ta sig ur detta. Nu senast hade de ju skyltdockor med könshår, vilket ändå är spännande. Företaget gillar att provocera, det har de alltid gjort, men det rättfärdigar inte deras handlingar. Jag har en del AA-plagg i garderoben som ni vet, men sedan det här hände har jag inte köpt några nya (förutom när jag fick ett återfall i vintras på nyårsafton när jag var inne i samtliga affärer på jakt efter en rosa topp till min silvriga kjol varav ingen hade förutom AA, ursäkta, ska ej upprepas :)). Jag har även kontaktats av AA flera gånger där de vill samarbeta med mig eller skicka mig kläder och då har jag tackat nej för att det känns fel. Jag kommer att använda de plagg jag har, men precis som livet fungerar köper jag ju nya kläder som ersätter de gamla och allt eftersom blir gamla kläder trasiga och går inte att använda mer. Och en dag innehåller min garderob andra varumärken, som vi får hoppas inte gör sådana extrema tabbar. Jag tänker inte konsumera nya kläder ”bara för att.” Så ser det ut, och jag hoppas att ni på något sätt förstår hur jag ser på saken. Men jag tycker såklart ni ska få undra, men jag blir ledsen när stämningen i kommentarerna blir i nivån att jag är ”äcklig” och ”vidrig” och ”låtsasfeminist” och så vidare. Det är ingen trevlig nivå och gör ingen gladare. Jag hoppas ni vet att jag inte är helt dum i huvudet och såklart också funderar en massa hur man ska ställa sig till sådana saker (bra inlägg av emily dahl om detta här förövrigt). Ingen är genomond och jag försöker inte ”lura” er på något vis. Det skulle jag aldrig göra.

Sandra jag behöver hjälp!
Jag bor i en helt vanlig stad i Sverige, har inget jobb och bor fortfarande hos föräldrarna. Jag är 22 år!!! Jag orkar inte mer, men det FINNS ju inga jobb, och alltså kan jag inte flytta heller. Jag söker allt som verkar vettigt som jag hittar annonser på, har varit på några intervjuer men inte fått jobbet för att jag inte ”har tillräckligt mycket erfarenhet”. Nej, men ge mig jobbet så att jag FÅR erfarenhet då?
Drömmen är att fota/skriva och kunna leva på det men jag har förstått att det går inte om man inte har en jävla massa tur eller är 60+ och har hållit på med sånt hela livet. Men lite småjobb inom skriveriet måste väl finnas? Eller vad ska jag göra? Någonting måste hända nu. Och jag vill inte flytta ifrån den här staden… (Eller vill, jo det vill jag, men inte prick nu) Snälla kom med tips!
Oj vilken knixig situation, låter fruktansvärt jobbigt! När jag slutade gymnasiet skickade jag ut tjugotvå stycken CV’s till olika caféer och dylikt och fick ett enda svar, från en Seven Eleven på Valhallavägen där jag sedan jobbade ungefär ett år. Så jag fattar att det är svårt. Jag vette sjutton vad man ska göra, kanske be någon att se över ditt CV? Visst kan man typ gå gratis CV-kurser och sådant via arbetsförmedlingen? Rätt säker på det i alla fall, det kanske man kan kolla upp? Har någon annan ett vettigt tips säg gärna till i kommentarsfältet!

Hej Sandra! Jag har en fråga som egentligen är alldeles för sent påtänkt, men jag ställer den i alla fall: hur fasen packar man inför en utlandsflytt??? Det går ju bara inte! Att försöka pressa ner hela sitt liv på 23 kg är ju jättesvårt?
En annan sak jag funderar på är, hur överlever man sin första vecka i en helt ny stad, i ett helt nytt land med okända människor? I morgon bitti flyttar jag till Bryssel och jag är så nervös att jag sitter och pimplar vin mitt i natten för att jag tänker att det kanske blir lite, lite bättre då. Jag känner ingen och vet inte var jag ska bo. Det enda jag vet är att jag ska sova de första veckorna hos en kvinna som har katt och röker cigarr. Vilket i och för sig låter ganska härligt.
Det ska förstås bli superkul. Men läskigt. Men så tänker jag att om du vågade flytta över Atlanten, ja då ska väl jag klara att flytta 145 mil. Så ja, hur gör man för att stay strong så att säga?
STOR KRAM TILL DIG!
Hej! Oj nu har ju du redan rest, men till nästa gång, eller till någon annan som ska flytta: jag tror på att skriva listor och bocka av! Sedan är det ju inte hela världen om man råkar glömma något, det kan man hämta nästa gång man reser hem eller be någon att skicka. Jag kom på massor i efterhand som jag hämtade hem under jullovet. Men listor alltså! De är grejen! Jag skickade även rätt mycket i flyttkartonger via posten, det kostade ju lite grann men inte alls lika mycket som jag var beredd på. Angående att flytta utomlands och hur man ska tackla ensamhet och läskighet så lovar jag dig att det är framförallt mest spännande! Och allt det där som du lämnade hemma finns kvar, det försvinner inte bara för att du försvinner därifrån. Dessutom kan man ALLTID åka hem om man inte vill längre, och det är en ganska skön tröst. Människor lär man känna faktiskt, även om man inte tror det så dyker de alltid upp på något vänster. Hoppas du får det massvis av kul!

Har frågat förut, provar igen: en liten liten fråga bara: Har du inte tänkt på att laga niotillfem.se / com ? Slog mej häromdagen varför du bloggar via Rodeo.
Rodeo är ju mina bloggchefer! De sköter alla mina banners och annonser och samarbeten. Mycket mer bekvämt för mig.

Waaa. Sandra. Hur uttalar man Riche? Har bara sett det i skrift och har fått för mig att man uttalar e:et men det verkar ju dumt egentligen. Har funderat på detta i flera år men känner ingen som hänger där. Haha!
Haha <3 Det uttalas ”Rish”

har haft en diskussion med mina vänner om att vara kompis med någon man varit kär i. är så himla nyfiken på hur många av dina kompisar som är dina ex eller som du haft en crush på förr?
En del av dem, men inga namn nämnda! Omger man sig av så många vackra män är det klart att man råkar crusha på någon av dem i början. Nu däremot är jag bara väldigt kär i en enda perfekt person.

Här kommer en fråga som inte hör till inlägget. Det är så att min kompis är tillsammans med en kille. På den senaste tiden har vi varit ute och festat ganska mycket= träffar många killar. Och förra veckan träffade hon en kille ute som hon pussades med, och som hon senare i veckan träffades för att fika med, helt utan dåligt samvete och utan att hennes kille visste något om det. Nu börjar JAG må lite dåligt över det här, vill säga att hon inte ska göra som hon gör men vågar/ vet verkligen inte hur..
Nämen! Jag fattar att du mår dåligt och jag tycker du ska prata med din kompis. Du kan ju säga precis så som du skrev nu ungefär. Typ, ”Hallå jag har tänkt mycket på den där killen du pussades med och sen träffade, jag vet att jag inte har med det att göra men jag kan inte hjälpa att tycka det känns fel och det skulle vara jätteskönt om vi bara kunde snacka lite om det så jag förstår hur du tänker.” Är man lugn och saklig brukar folk inte bli arga. Puss.

Ska det vara hål i strumpbyxan?
Haha nej inte med mening förstås. Cirka alla mina strumpbyxor har hål i sig, orkar inte bry mig.

Jag undrar så vad din hårfärg heter? Har lust att testa den själv! Svara gärna om du hinner.
Färgar hos frisör så jag vet inte riktigt. De blandar massa olika.

Varifrån kommer skjortan?:)
Den kommer från ett märke som heter Boy by Band of Outsiders.

Hur lång är du? Utan att räkna in dina platå-doc’s, haha.
162 cm!

Hej Sandra! Jag vet att du får hundra sådana här frågor men du ger alltid så kloka svar! Jag har kollat efter en pojke i korridorerna ända sen jag började gymnasiet (vilket är ungefär 1 och ett halvt år nu). Jag är relativt blyg, och han väldigt blyg men på nyår var vi på samma fest och jag tänkte att jag ska börja det här året starkt med en nyårskyss från honom. Och det fick jag, och sen dess har vi hamnat på samma fester och hånglat ungefär på alla av dem. Men nu till problemet, när jag träffar honom i skolan har jag ingen aning om vad jag ska säga. Vi går i helt olika delar av skolan, så vi springer inte på varandra så ofta, men när vi gör det blir det mest bara ett litet hej, hur är det? och sen skynda vidare. Och jag känner att jag vill att det ska vara mer än så, men det är fortfarande inte på en nivå där jag kan fråga om vi ska ses över en fika eller liknande. Så jag undrar om du har några bra tips?
SVÅRT! Jag känner såå igen mig i den här situationen och hur man skulle bete sig mot varandra i skolkorridorerna när man om helgerna umgicks på ett helt himla annat sätt. Mitt tips till dig är kanske att ta upp det när ni hånglar nästa gång? Kan man inte säga rätt lättsamt typ, tycker inte du att det känns weird när vi hälsar i korridorerna som om vi aldrig gjort det här vi gör nu? Hur tycker du vi ska hälsa?
Så kan man väl säga? Det tror jag i alla fall inte skulle skrämma iväg honom eller så, han har säkert tänkt i samma banor. puss.

Hej sandra, jag har ett problem som angår dig… Nämligen så drömde jag om dig inatt, jag skulle vara med dig och dina vänner och spela tärningsleken men du var så jäkla otrevlig mot mig! Ville inte hjälpa med reglerna och typ suckade åt allt jag sa. Nu idag när jag öppnade din blogg kände jag att den känslan satt kvar lite i kroppen, jag känner lite motstånd till dig eftersom jag plötsligt har fått uppfattningen av att du är sjukt taskig… Snälla säg att det inte är så, att du är precis så trevlig som det framstår i bloggen? Eller är det bara fejkat för att ingen ska veta hur otrevlig du är egentligen?
Åh nej Förlåt :'( Jag hoppas ändå att jag är helt okej i verkligheten.

första bilden tagen av christian gustavsson.

.
Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.