så himla underbar podd som alltid <333 alla små historier är guld värda!

ÅH vad fint! Det ska jag lyssna på DIREKT, det är så kul att ni pratar om er själva och utifrån er själva när ni snackar, det blir så himla mycket intressantare då!

tack så mycket för er underbara podcast!! Såg Berger och Meltzer programmet idag och tänkte på att det hade varit så kul att se er i ett liknande program, ni hade varit grymma tror jag!

Sandraaa, tack för bästa bloggen! Nu är det så att jag bor i en stor stad och pluggar men jag känner att jag vill verkligen lära känna fler än dom jag pluggar med här i stan. Eftersom det är en så pass stor stad så bor ju massor av dina kloka läsare också här! Kan inte du anordna en sån här brevkompis/hitta-nya-kompisar-annons igen? Är så himla pepp på att vidga mina vyer längre än bara universitetsområdet liksom och det är så himla svårt att lära känna potentiella kompisar förrutom genom gemensamma vänner (vilket jag såklart gör också). Hoppas du fattar vad jag menar. Pusspuss!!!

Hahaha så bra att ni inte vet om man måste få stelkrampspruta om man blir biten av hund eller inte, men att man såklart borde få det av ett barn !:,D dog av skratt!

hej underbara sandra! har en liten fråga till nästa answers to past week’s comments! jag är 22 år och har världens bästa tjejkompisgäng (fem stycken). vi gick i samma klass i gymnasiet och håller fortfarande ihop. vi är ett så bra gäng för att vi är så olika; vi går olika utbildningar på olika skolor, har olika vänner, gillar olika kläder, musik, litteratur, klubbar osv. såklart har vi mycket gemensamt också, vi hänger ju varje vecka, gör roliga saker ihop och dessutom! vi bråkar aldrig! jag tror det är för att det inte finns inte något konkurrens mellan oss. vi gör precis som vi vill och bryr oss inte om vad andra tycker om oss, och jag vet om många som är lite avis på oss för att vi är ett så bra gäng. sen är det något som stör mig lite (så är det ju alltid): ofta känner jag att jag är den enda som försöker hitta på roliga saker, typ: arrangera middagskväller, spelkväller, gå på konserter, åka skidor, kolla upp nya affärer, restauranter, böcker, biofilmer och sådant. jag fotar mycket bilder för att dokumentera saker vi gör, och förra vecka, när vi åkte på en-dags-semester, filmade jag mycket genom hela dagen och satte ihop en liten film. jag kände att de tyckte det var lite irriterande att jag var tvungen att filma då och då, och även om de var jättetaggade när jag, innan vi åkte, frågade om det inte vore kul om vi gjorde en film ihop, blev jag alltid tvungen att fråga om ’inte ni ville filma lite nu’. sen, när de fick se filmen jag gjort, tyckte de så hemskt mycket om den. ’så himla bra gjord, det här måste vi göra oftare, du är så bra som gör det här’ osv. jag känner lite tas för givet. det handlar liksom alltid om mig, ’annie när ska du skriva mer, jag gillar ditt skrivande, när ska du lägga upp bilder på facebook, jag älskade den filmen du gjorde om stockholm’. sen när jag ibland tjatar om att ta en gruppbild eller göra något kul för vårt lilla samhälle, är de liksom aldrig specielt taggade. de ba skrattar och säger att jag är rolig, unik eller hipster eller jag veta sjutton. jag vet at jag gillar att dokumentera saker och sådant mer än dom och det måste jag acceptera, men sandra jag undrar om du har något tips för att inte bli så besviken? jag kan inte förändra dom och jag vet ju att de uppskattar mig så otroligt mycket. jag älskar ju mina kompisar och allt vi är, känner mig bara så ensam ibland. det här blev fettlångt, förlåt. kanske någon känner igen sig. puss.

HAHA, ser exakt ut som såna kläder du har nu! Håller stilen 😉

Yey, härligt! Så himla söta ni var. Sandra, redan med kort kjol och små tröjor. Hihi cute!

Har ni barn?

Du borde rekommendera appen BeyondPod till Android! Ni finns där, bland en massa andra 🙂

Perfekt när jag har en lång tågresa framför mig idag!