answers to past week’s comments.

Stefan alltså. Han är ju fantastiskt snygg. Ojojojoj blev helt till mig. Vem är han?
Vad härligt! Stefan är ju en stilig ung man så det förstår jag. Jag och Stefan har känt varandra sedan 2007 och jag började arbeta på samma reklambyrå som honom. Vi har rest lite överallt tillsammans, som New York och London och Amsterdam och Paris och diverse festivaler. Numera pluggar han till psykolog och släpper snart ett eget klädmärke som du kan följa hur det går här. Har även skrivit ett längre inlägg om honom för länge sedan som finns här.

Sandra, var fann du Stan Smith-skorna i damstorlek? Jag har ju sådana extrema cravings efter dem!
Jag har dom i killmodell!

Jag jobbar som högstadielärare i idrott och biologi. I biologin går jag gång på gång igenom hur alkohol och rökning påverkar kroppen negativt och på idrottslektionerna ser jag dagligen hur elevernas dåliga vanor påverkar deras välmående. Vanor som i många fall föds ur ett sorgligt grupptryck. Vanor som införskaffas i tidig ålder och som kan bli svåra att arbeta bort senare i livet. De har helt enkelt fått för sig att det är coolt att smygröka och vara full.
Därför blev jag otroligt besviken på din bok. Att du själv röker och dricker är en sak, men att du glorifierar det som du gör i din bok tycker jag är både onödigt och oprofessionellt. Det har pratats mycket om hur man som storbloggare bör vara en förebild, och som författare av ungdomslitteratur är det ännu viktigare att tänka igenom vilka budskap man sänder ut.
Det hade varit intressant att höra dina tankar om det här, och jag hoppas det är något du tar till dig och tar med dig i ditt fortsatta författarskap.
Hej! För mig var det jätteviktigt att inte skriva en pk-bok utifrån en vuxens person lärdomar, utan att skriva det ur en femtonårings ögon (med inspiration från min egen uppväxt då förstås). För mig är inte alkoholen eller rökningen glorifierande på något sätt, utan det bara händer, precis som det gör under den tiden. Jag har läst många tonårsböcker, både på senare år och när jag var yngre och jag kom ihåg att jag ofta tänkte att ”fy sjutton vad de minns fel och har försnällat hur det är”. Tonåren är inga kindpussar och smuttar av folköl. Inte för alla iallafall. För många är det fumliga sexdebuter, snedsteg, att dricka för mycket för att man inte har koll, och att vara förvirrad och ny i alltihopet. Jag tycker inte jag glorifierar någonting när hon exempelvis dricker en häxa på bacardi och fanta och kräks ut över ett tågspår eller dricker en öl för mycket och hånglar med någon som inte är så skön. Det är bara så det är. Och jag ville skriva som det var. Utan att en enda vuxen hand fanns över för att ”leda någon rätt.” Särskilt viktigt också att det är en tjej som får göra ”misstag” utan att de för dens skull ens ska klassas misstag, de är bara handlingar. Hon behöver aldrig vara ”duktig-flicka” en enda gång i min historia. Min bok är ingen ”gör-inte-såhär” utan mer ”såhär var det”. Det får man tycka hur man vill om förstås, men så tänkte jag när jag skrev den, och står fast vid det.

Snälla, var kommer Ninas jacka ifrån? den med typ fjäder-päls? är så HIMLA snygg men vart kan man köpa???
Nina hälsar: H&M Divided för 2 år sen, dessvärre 🙁

Har läst 76 sidor in i din bok och är så ofattbart kär! Undrar lite om du typ kollar #dethandlaromdig på instagram och så? håller koll på vad som sägs om boken på andra sociala medier än här på bloggen liksom
Tack <333 och självklart! Jag har koll på hashtaggen #dethandlaromdig på instagram och sedan skickar mitt förlag mig artiklar och när det bloggas om den och så.

Kan du inte ha en frågestund som riktar sig kring din bok? Har flera frågor jag skulle vilja ha svar på kring skrivandet, förlaget etc.
Min första fråga jag tänkt mycket på är: skrev du boken för hand eller på dator? 
Och isåfall: hur löste du det praktiskt? (Skriver man för hand i en anteckningsbok är det ju lite svårt att hoppa mellan kapitel/redigera/fylla på, och i datorn kan det bli lite mycket text eller hade du då ett enda dokument där alla kapitel fanns?)
Jag har svarat på det massor av gånger, både i frågestunder men framförallt i intervjuer som jag länkar till. Jag skrev boken på datorn i programmet ”Textredigeraren” samt i mobilens anteckningar! Jag hade jättemånga textdokument och sedan när den började närma sig något färdigt pusslade jag ihop alla kapitel i word. kram

Jag minns att du en gång lade upp en tavla med en man som var ute och gick med sin elefant. Vad heter konstnären?
Konstnären heter Michael Sowa!

Jo, jag har en fråga till dig: Jag har bott i Paris i ett halvår nu, och har med tiden märkt att jag bär mycket mer sällan kort kjol än när jag bodde i Sverige. På något sätt har jag känt mig obekväm i det, pga männens blickar etc. Så därför undrar jag, du som bär mycket mini, tyckte du också att det var jobbig i Paris? Och en följdfråga, hur gjorde du när du t.ex. satt i metron för att kjolen inte skulle bli sådär extra kort som dem blir när man sitter ner? Har du något trick för det? STORA KRAMAR!
Hej! Ja jag kände mig obekväm, har skrivit ett inlägg om det här. Helt förjävligt att det ska behöva vara så. På tbanan satt jag på en halsduk eller bara direkt på strumpbyxan liksom.

Har läst din bok nu och tycker så mycket om den!!! Sen undrar jag vart du har köpt den fina gråa tröjan du har på den åttonde bilden i detta inlägg?
Tack! Den är från Asos, och ny!

Hej hej! Jag undrar om du i de trevliga ”answers to last weeks comments” kan prata lite om hur amerikaner dejtar/flirtar? Vad är skillnaden mellan svenska och amerikanska män (om man kan generalisera lite)?
Jag har inte dejtat så många amerikanska killar, men några stycken i alla fall. Skillnaden är väl att man faktiskt blir utbjuden. Det blir väldigt tydligt ”att man ska på dejt”. Oftast tar de en till ett ställe de tror skulle passa för kvällen till ära (en gång tog en kille mig till Bob Dylans favoritbar och en annan snubbe tog mig till en restaurang han inrett, en annan till en pingisbar högst upp i en skyskrapa). Sedan ser dom det som en självklarhet att bjuda på alltet, i alla fall första dejten, och kan på riktigt ta illa upp när man själv lägger fram sitt kort. Så det är mer klassiskt där. Annars tycker jag det inte är så jättestor skillnad. Amerikanska killar är modigare än svenska när de flirtar ute, det sker oftare än i Stockholm i alla fall. Och jag kände mig liksom aldrig sexualiserad när jag blev flirtad med? Kanske jätteknäppt att säga, men själva stötandet sker väldigt mycket enklare där tycker jag. Folk är så sociala i USA så ett ”hej” betyder nödvändigtvis inte betyda att de vill ligga, ibland vill folk bara snacka lite.

Hej Sandra eller någon kommenterare! Ska till New York snart och undrar hur utbudet på vegetarisk mat är? Har restaurangerna, som i Sverige, generellt åtminstone ett alternativ utan djurkött? Klarar man sig som veggie?!
Jaaaaa. New York har sååå mycket vegetariskt och vegansk mat!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
31kommentarer
  • Hej Sandra (eller någon bara)! Detta är kanske ett för gammalt inlägg för att få svar, men jag testar i alla fall.
    Jag har ett problem. Eller flera egentligen, men låt oss börja här;
    Jag fattar inte hur man umgås med folk. Det är svårt att förklara, men jag vet bara inte hur jag ska vara. Jag önskar att jag bara kunde vara mig själv, men det tar emot och förresten vet jag knappt inte längre vad som är ”jag”. Jag känner mig fejk hela tiden, väger vartenda ord jag säger, kan inte slappna av och bara låta orden komma ur mig av sig självt. Jag tar mig an rollen som ”konstig och rolig”, för det är den enda rollen jag kan spela. Men den håller inte länge. Jag vill att folk ska ta mig seriöst också. Men många gånger lyssnar folk inte ens på vad jag säger.

    Har haft det här problemet i flera år och det känns knappt som jag har någon självkänsla kvar. Varje gång någon inte verkar tycka om mig eller förstå sig på mig, tar jag det som att det måste vara fel på mig. Jag försöker att tänka att det inte är det, men det är svårt när det alltid känns som jag inte passar in, alltid känns som folk ser ner på mig, tycker att jag är konstig. Jag undviker helst folk om jag kan, tycker inte om situationer där man måste vara social och prata mycket. Alltså, jag tycker om att umgås med folk och prata och ha intressanta diskussioner, men alldeles för ofta går jag hem efter att ha umgåtts med folk och mår sämre än jag gjorde innan.

    Jag har faktiskt ett par vänner, men inte ens de känns som de verkligen känner mig. Jag tar mig an någon roll igen och försöker hela tiden verka bättre än jag är. Vi kan ha otroligt roligt ihop, men ibland känns det som de inte ens ser mig och de flesta hör jag knappt av mig till, för att jag hellre stannar hemma än försöker umgås. Tycker för det mesta inte om att umgås ”två och två”, för jag känner mig inte tillräcklig för att underhålla den andra personen. Åh, nu blev det här jätte långt och jag vet knappt vad min fråga är, men jag vet bara inte vad jag ska göra…

    Emelie 2014-04-18 17:46:07
    Svara
  • Men hallå du glömde ju berätta vem den vackre mannen Sebastian är! Please tell me more more more 🙂

    Julia 2014-04-13 12:17:00
    Svara
  • Jag har hittat en jacka som liknar Ninas på Zalando! Om någon fortfarande är intresserad. Den är ganska lik och i storlek M. http://www.zalando.se/rodebjer-blank-allvaedersjacka-svart-rd421g002-802.html Hoppas det kan vara något 🙂

    Jana 2014-04-11 13:37:23 http://9careeersatonce.blogspot.com
    Svara
  • Sverige är ett så himla coolt land på det sättet att där FÅR man säga knulla och fitta på TV och kids i umgdomsböcker får röka utan att det moraliseras som in i helvete. Jag skriver en ungdomsbok som (förhoppningsvis) ska ges ut i Storbritannien och här måste man passa sig som fan för sådant.

    Sofia - Londonbloggen 2014-04-10 23:46:10 http://londonsvenskar.com/sofiacapel
    Svara
  • Hedda, det står för politiskt korrekt 🙂

    Rebecca 2014-04-10 22:10:59
    Svara
  • Hallå! Följt alkohol och cigg debatten med stort intresse, och tänker inte lägga in min åsikt (förutom ett litet ”go sandra”), men jag undrar om någon vänlig själ skulle kunna tala om för mig vad ”pk” står för? Tack på förhand!

    Hedda 2014-04-10 19:24:04
    Svara
  • Jag har inte läst din bok Sandra , men tycker att svaret på frågan om det här med glorifiering av rökning var ett alldeles förträffligt svar.

    Det slår mig ibland att när vårt samhälle är såhär pk, hur ska man då kunna få lov att arbeta upp sitt sunda förnuft om alla potentiella ”faror” ska plockas bort. Speciellt i tonåren måste man få tänja på den muskeln, sunt- förnuft- muskeln.
    När jag var tonåring och gjorde lite svajiga saker så var det inte en enda gång under de tillfällena som tanken inte slog mig att ” jag borde nog låta bli”. Att ha kontakt med mitt medvetande gjorde att de flesta saker bara vart en engångsföreteelse. Man måste låta folk få testa, resonera med sig själva och ha tillit till att de kommer ut på ”rätt” sida.

    Att ta bort tilltron till att folk kan dra sina egna slutsatser kring rökandets hälsoeffekter oavsett hur många sidor det står om rökning tycker jag är att helt enkelt fördumma läsaren.

    Om jag hade ett barn som läste din bok så skulle jag förlita mig på att år av uppfostran var starkare än några meningar om cigarettrökning och skulle det vara så att det skapade en nyfikenhet så är det en dialog man får ta då.

    Potentiella tråkigheter kan absolut infinna sig i livet, men ta dig inte till sjukhuset innan du har brutit benet, kan jag känna!

    Jag tror dessutom vi kommer längre med ärlighet än om man försöker skyffla undan saker och hoppas på att det inte märks.

    Är du tonåring så är du fullt medveten om att det finns alkohol och cigaretter och beslutet att testa görs inte p g a att det står i någon bok.

    Jag är ledsen om jag trampar på ömma tår nu, men kom igen alltså!

    De som läser Sandras bok har troligtvis egna föräldrar som de har fin kontakt med och som kan puffa dem på rätt spår om de börjar hatta till det lite i tillvaron.
    Räcker det inte med att man förlitar sig på att föräldrar kan uppfostra sina barn istället för att tjata på någon som just lyckats uppfylla sin livslånga dröm om att få bli författare?!!

    Jag är så glad för din skull, Sandra och tycker det är fint att du skriver ärligt och inte om någon fantasitillvaro som ej speglar verkligheten!

    claudia 2014-04-10 04:49:11
    Svara
  • Angående cigaretter i din bok: Blev så väldigt besviken när du lade ut de fem första sidorna av boken och det redan stod om rökning två gånger. Så besviken att jag inte köpt boken än för att det hugger till i mig när jag tänker att det kanske kommer fortsätta så. Åh jag hade längtat så efter den och är helt övertygad om att boken är out-of-this-world men jag förstår faktiskt inte varför rökning ska vara med. Även om du vill skildra att ”såhär var det” så tycker jag även att du breder på att ”såhär ska det fortsätta vara”. Jag tänker att om man är femton och läser boken så kanske man tror att cigaretterna hör till och därmed börjar/inte slutar röka. Jag älskar att du skriver att huvudpersonen i din bok får göra misstag och att boken inte ska vara någon historia där ungdomsåren beskrivs som bättre än de är, men det jag vill få fram är att 15-åringar kan göra misstag och vara knäppa och förvirrade även utan cigaretter. Sverige är på väg ut ur tobaksberoendet (med små steg visserligen men ändå) och en bra bok som skriver om motsatsen hjälper inte till på vägen. Vet att du själv röker och du skriver ju utifrån dig själv så jag ser kopplingen men tänk om du hypotetiskt skulle ta bort raderna innehållande rökning i boken, skulle den då bli sämre? Jag har svårt att tro det. Jag kommer självklart att köpa boken såsmåningom för att DU har skrivit den med DINA vackra ord och jag kommer säkert att gilla den för du skriver helt underbart Sandra, och du är feminist och bara så bra helt enkelt men att låta rökning hållas utanför dina texter kanske är något att tänka på inför kommande böcker? Tack för att du läste, kram!

    Elin 2014-04-09 15:19:05 http://alfonx.blogg.se
    Svara
  • Håller delvis med Sofia, och kommentaren från biologi- och idrottsläraren, jättebra kommentarer! Jag älskade boken och läste ut den alldeles för snabbt, men ”så är det att vara tonåring” kan jag inte alls hålla med om, jag kände tex inte igen min tonårstid alls i allt festande osv. Detta var dock inget jag tänkte på förrän nu i efterhand.
    Vad jag däremot tänkte på under tiden jag läste var hur känslan av beundran och att man älskade huvudpersonen snabbt växlade till hat efter ungefär halva boken, när hon börjar tycka synd om sig själv och inte ser sin egen del i någonting. Väldigt spännande och det adderade en extra twist som gjorde boken både bättre och sämre på samma gång, på något konstigt sätt. Skulle absolut kunna läsa om den flera gånger.

    Cissi 2014-04-09 14:22:47
    Svara
  • Elin, hoppas det gått bra på lunchen! Det bästa är att bara försöka vara sig själv tror jag.

    Kommer ihåg första gången jag var på fika med en kille, och jag var så himla himla nervös, mådde liksom illa och darrade nervös. Han märkte det och jag sa att jag var lite nervös från början, och han var så väldigt förstående, och det gick bra. Han var ett par år äldre, och tyckte inte det var något konstigt alls, själv var jag 16år, men hade likosm aldrig pratat nyktert med en kille typ.

    L 2014-04-09 11:23:17
    Svara
  • Tips till den som frågade om vegetariska ställen i NY: Kolla in happycow.net! Superbra hemsida som listar typ alla vegetariska och veganska restauranger i städer. De har även en app som man kan ladda ner där man enkelt kan gå runt i staden o se vart man är på kartan samtidigt som man ser vart restaurangerna ligger. Använde den råmkt när ja var i NY och fann fantastiska vegställen!

    Anna 2014-04-08 19:42:00
    Svara
  • Åh älskar svaret på frågan om glorifierandet av rökning och fylla! Så bra du är Sandra <3

    Karna 2014-04-08 19:20:32
    Svara
  • Hej Sandra! Först och främst vill jag bara säga att din bok är helt fantastisk. Jag fick hem den och slet upp paketet för att kolla på boken. Jag älskar att man kan ”känna” texten eller vad man ska säga. Iallfall, i söndags eftermiddag började jag läsa den och jag blev klar 6 timmar senare. Jag satt helt fast under hela tiden jag läste den. Gud vad bra den är. Jagg satte i 20 minuter efter jag hade läst den och bara tänkte på den. Shit, bästa boken på länge. Har en fråga också, handlar boken om ditt liv som tonåring eller har du hittat på det mesta?

    Sandra 2014-04-08 15:39:45
    Svara
  • Hej! Jag ville bara säga att jag tycker att det är väldigt bra att du inte skrivit någon PK bok. De får oss ”dåliga tonåringar” att må sämre med oss själva. Nu är det så att jag inte är någon ”dålig tonåring” längre jag är en tjej som helt plötsligt är närmare 30 än 20 men fortfarande minns tonåren otäckt bra. Jag minns en bok jag lånade från skolan bibliotek som jag av en slump valde när vi blev tvingade och läsa den en hette ”Hoppa in då!” av Ulla Bolinder, typ den och denna boken ”Den första gången jag såg dig…” av Katarina Kuick (blev tvungen att googla författarna). Nu har jag inte läst de här böckerna på typ 15 år men jag minns de fortfarande och jag tyckte de var så jävla bra och det var nog just för att de inte var PK eller glorifierande… De böckerna som lärarna försökte pracka på en tyckte man var så jävla lame och oinspirerande… Man kan faktiskt tänka själv, ta konsekvenser och fatta sina egna beslut även som tonåring.. Man måste få göra det!!! Och se på mig idag snart doktor och hälsan själv det trots en tonårsperiod då veckorna gick åt till att planera hur man skulle skaffa sprit till helgens hemmafester… Ser verkligen fram emot att läsa din bok, ser fram emot att ge den till mina framtida barn.

    Jenny 2014-04-08 15:29:22
    Svara
  • Angående svaret till biologiläraren. Jag har inte läst Sandras bok ÄN, men när jag läste de första sidorna som publicerades här tänkte jag att, gud vad bra med en ungdomsbok som vågar berätta hur det verkligen är, och som inte censureras av moralpanik.
    Tycker att både ungdomslitteratur och barnlitteratur ofta är tillrättalagda och moraliserande numera. Det ska vara så gulligt och mesigt alltid. Pippi Långstrump hade tex aldrig getts ut idag. Tycker det är viktigt att inte konsten begränsas av rådande moralpanik.
    Så heja Sandra!

    Elin 2014-04-08 12:44:06
    Svara
  • Jag förstår vad du menar när du hade ambitionen att skriva ”som det är” om alkohol o cigg i tonåren. Det är självklart upp till dig att som kreativ människa att inspireras av vad du vill. Tycker ändå det är värt att fundera några varv kring detta. Jag menar.. Är det en bra grej med tonåren, att man blir för full o blir det var o varannan helg? Jag menar, uppenbarligen har man ju inte förmågan att bedöma riskerna och få tonåringar ”dricker lagom”. Nej, du behöver inte ta på dig ansvaret att ”leda någon rätt” likaväl som att HM inte behöver ta något ansvar att anlita modeller som är större än stl 32. Jag förstår dig fullt ut att du ville skriva om något du kände till och klandrar dig inte det minsta, jag beundrar dig som lyckats skriva och ge ut en roman, t är ingen liten prestation direkt. Men jag tycker att detta med alkohol och droger i ungdomskulturen är en viktig fråga som förtjänar eftertanke. Jag menar om aldrig någon nånsin gör något annorlunda, alltså något som bryter normen, så kommer heller inget förändras. Jag tycker att det kan vara värt att se vilken bild av verkligheten man ändå väljer att visa upp och hur den kommer att påverka folk som läser. Många människor är rädda för att verka ”moraliserande”, det märker man ju väldigt tydligt när man tar del av kultur som är skapat för en ung publik. Problemet, som jag ser det, är att man sällan (aldrig) får se något annat än det vanliga fylleslaget på ungdomsfesten eller en massa droger i filmer för twentysomethings. En sak som jag personligen är extremt trött på är att det alltid ska vara droger med i ”coola” filmer. Finns få kultfilmer som inte innehåller droger. Det är så förutsägbart och jag undrar ibland vad som är så hemskt ”moraliserande” med att visa.. något annat? Det är ju inte automatiskt en ”anti-drugs”- film för att man inte väljer att ha med alkohol el droger i en film, till exempel. Många kanske inte fattar vad som är negativt med att folk dricker sig fulla ”de är ju fest o kul” typ. Men läs på lite statistik och se t ex hur många mord, trafikolyckor,våldsbrott och annat smått och gott som begås av påverkade människor.? Just det, oj, det var typ i stort sett ALLA. Med detta i åtanke.. Kanske man kan känna att det är lite mer angeläget att unga inte så ensidigt socialiseras in i den här väldigt stereotypa bilden av att ”ha kul= vara full|på droger”. För tyvärr tror jag det är så för många unga, oroväckande många, att de inte ens ser att de finns alternativ till att vara full på en fest. De hinner inte se dem eller upptäcka något själva för samhället har redan bestämt att man ska vara full på helgen. Alltså skulle det vara schysst att någongång se en bok/film/whatever som inte har såna ingredienser i fokus. Ungefär som att det vore schysst att se en HM modell i stl 40 någongång. Men det händer ju liksom aldrig för ingen vågar bryta normen.

    Sofia 2014-04-08 12:19:23
    Svara
  • Tycker ditt svar till biologiläraren var himla klokt. Jag har läst din bok, och förstod absolut din avsikt att visa livet som det är utan pekpinnar. Sen fick jag lite överfeeling och skrev ett långt inlägg på min blogg om varför jag inte anser att huvudpersoner i böcker måste vara perfekta förebilder: http://www.sandralindstrom.se/2014/04/08/maste-huvudpersoner-ungdomsbocker-vara-forebilder/

    Sandra Lindström 2014-04-08 11:30:24 http://sandralindstrom.se/blogg
    Svara
  • Tycker ditt svar till läraren i biologi och idrott var riktigt bra!

    Camilla Andersson 2014-04-08 11:00:39 http://camillalola.devote.se
    Svara
  • Stefan vilken kille!

    Elin: Ibland är det bra att våga göra saker man aldrig skulle våga annars, som att fråga ut någon man spanat in. Gå in med positiva tankar så brukar det andra lösa sig själv. Vet precis hur det känns och sitter nästan i samma sits jag med. Men som Jennifer skrev, du har INGET att förlora. Lycka till <3

    Malin 2014-04-08 09:32:02
    Svara
  • inte för att jag läst din bok (än) men TACK för att du nt försöker behaga alla biologilärare där ute. det hade bara blivit töntigt att cencurera rökning och alkohol för att behaga vuxna. verkligheten ser ju ut så, mycket ”dumma”” saker. ja tkr t.o.m. man får romantisera, man får väl göra lite som man vill, spelar roll. alla ska alltid tycka så himla mycket.
    ja
    <3

    Linn 2014-04-07 23:47:25
    Svara
  • Hallå tips till vegeterianer som ska till New York är att kolla in Cissi Wallins blogg. Hon bor där nu och ger massa tips på just typ gluten, vego och veganmat!

    Carro 2014-04-07 23:37:56 http://handtrallan.blogg.se
    Svara
  • Bra svar till biologiläraren!

    Jennie 2014-04-07 21:07:56
    Svara
  • Hej! Sträckläste din bok förra veckan och förutom några småsaker gillade jag den mycket! Förstår och håller delvis med kritiken om att de röker och dricker väldigt mycket, samtidigt som jag tror att mycket av det som gör boken fin är just det faktumet att inget av det ”dåliga” beteendet moraliseras. Men ändå trevligt att höra dina tankar kring den frågan.

    kaneli 2014-04-07 20:07:16 http://spicegirl.ratata.fi
    Svara
  • fy vilken tråkig kommentar av biologi och idrottsläraren. jag är också utbildad biolog – rökning är farligt. men inte om man gjorde det ett tag i tonåren. tråkigt såklart om det hänger med osv – men det är också farligt med en jävla massa andra saker. men det är ju litteratur det är en historia.

    clara 2014-04-07 19:35:52
    Svara
  • Claudia: Jag förstår hur fruktansvärt svårt det här måste vara för dig men du måste helt enkelt fråga honom vad som är fel. Ni har ändå träffats i tre månader och du förtjänar att få ett svar ~ även om det svaret kan vara det du inte vill. Även om du är rädd nu så kommer du bli starkare när du väl har gjort det och så kommer du bli stolt över dig själv som vågade!

    Lisa m 2014-04-07 19:27:48
    Svara
  • Elin: Bara var den du är. Det kan låta klyschigt men det är faktiskt det som fungerar. Han fick upp ögonen för dig på festen och eftersom han bjöd ut dig så är det uppenbart att han tycker om dig! Ta det bara lugnt och klä dig i kläder som du känner dig trygg i och slappna av. Lyssna och prata och le men forcera inte fram någonting. Och det är väldigt bra att han föreslog lunch för då kan du slappna av ännu mer eftersom en lunchmiljö är mer avslappnad än en restaurangmiljö som är stel och ångestladdad eller hur? Min första dejt var hemma hos killen liggandes i soffan framför Sagan om Ringen medan han lagade pasta och det var perfekt för mig eftersom jag blir väldigt nervös på en dejt vilket han redan hade förstått och det tror jag att den här killen du ska gå ut med har förstått också så han valde en skönare miljö! Du kommer klara det här alldeles galant och jag hejar på dig!

    Kram och lycka till!

    Lisa m 2014-04-07 19:07:22
    Svara
  • Vad gör man om man har träffat en superfin pojke i tre månader och han plötsligt slutar svara på sms och när man ringer, aldrig har tid att ses längre och inte längre kramas som han brukade. Vad gör man när man är inte vågar fråga vad som är fel för att man är rädd att det ska vara vi som är fel och man för allt i världen inte vill förlora honom?

    Claudia 2014-04-07 18:34:59
    Svara
  • elin: så himla fint det låter. är avundsjuk. Bara var dig själv, har ni det trevligt leder det väl till ytterligare en sammankomst!! ta det lugnt!! Lycka till!!

    sandra: när kmr din klädkollektion?????????????, är så sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt taggad!!!!

    läsare 2014-04-07 18:25:45
    Svara
  • Åh Elin, jag vet hur nervös man kan vara. Men sanningen är ju att – VAD är det VÄRSTA som kan hända och VAD har du att FÖRLORA? Se det som en kul grej och övning ger färdighet – trust me. Det är okej att vara rädd och nervös, men låt det inte stoppa dig – tänk istället vad MODIG jag är som gör detta! Och se det helt förutsättningslöst, du ska träffa honom för att se om han är något intressant.
    Tänk också ”vad tycker JAG om HONOM?” istället för ”vad tycker han om mig?”.
    Du kan fundera på något innan som du skulle vilja veta om honom och så vet du att du ska fråga det – i fall det skulle bli stelt med samtalsämnen (du kan göra en anteckning i mobilen till exempel). Resor kan man prata länge om, ifall man har sådana erfarenheter – vart man varit och vad för drömresmål man har.
    Eller något ämne ni snuddade vid på festen.
    Jag tror inte du behöver tänka påå hur du ska göra ”om du gillar honom” oftast brukar man kunna läsa av/känna ifall man klickar eller inte och om det är läge för en till date.

    MASSOR MED LYCKA TILL – det kommer gå hur fint som helst! Som sagt, inget att förlora och du är modig! <3

    Jennifer i München 2014-04-07 18:14:20 http://jennifersandstrom.se
    Svara
  • Uppskattar verkligen dessa återkommande avsnitt i bloggen Sandra! Det är nog faktiskt till och med min favoritdel i bloggen 🙂 Tillsammans med de ”vackra ord”-inläggen.

    Tycker det här med rökningen är väldigt intressant. Rökning gör sig även så vackert på bild, tycker jag, tyvärr… Här i Tyskland upplever jag att betydligt fler röker än hemma i Sverige. Gillar att du vill ge ett verklighetsperspektiv i boken, men vet inte hur man ska handskas med dessa saker inför unga människor egentligen…

    Kram!

    Jennifer i München 2014-04-07 18:04:33 http://jennifersandstrom.se
    Svara
  • Hallå NÅGON jag behöver lite mer akuta svar än typ veckans kommentarer. Fast kanske blir bra tips till någon annan också. Iallafall: jag ska imorgon äta lunch med en kille jag träffade på en fest. Jag föreslog att vi skulle hitta på nåt, han föreslog lunch. Jag är helt vansinnigt charmad av honom men det är inte så himla tydligt ”en dejt” – vilket såklart är lite skönt men samtidigt SÅ RÄDD – kan någon bara ge mig allmänna tips på hur jag ska lugna ner mig och om allt går bra visa att jag faktiskt gillar killen och inte bara vill vara kompis? detta är första gången i mitt liv jag föreslagit för en kille att vi ska hitta på något.. är stolt men panikslagen! HJÄLP

    Elin 2014-04-07 17:55:29
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!