Min torsdag började med att jag behövde gå upp 06.30 pga skulle vara med i TV. Är såååå dålig på morgonen, bara tappar saker och går förvirrat omkring. Här är jag i badrummet med min hårspray.
Sedan begav jag mig till TV4, här i sminklogen. Kunde knappt prata med sminkösen för att jag var så trött. Var. är. kaffe. snälla. sa jag ungefär.
Efter att ha lokaliserat kaffe var jag med i morgonsoffan. Mamma fotade av TV:n <3
Efteråt promenerade jag hem och satt och jobbade hemma resten av förmiddagen. Vi ska göra en poster med ett citat ur min bok och jag försöker komma på vilket det ska vara. Svinsvårt ju. Vid elva-tiden fick jag ett bud hem med en bag-in-box rosévin! Taack!
Sedan blev det lunchdags och jag gick till Babylon och åt lunch med Nina. Vi pratade ganska mycket om hur bloggklimatet förändrats på sista tiden vilket gjort att man tappat rätt mycket bloggsug. Det är tråkigt. Jag förstår att det behöver förändras för att förbättras, men det blir såklart inte kul när man inte kan känna att man kan vara sig själv fullt ut längre. Skulle tycka det var hemskt om bloggarna jag läste fick helt intetsägande personligheter för att man måste passa sig var man trampar jämt och ständigt. Så gör inte det! I’m on your side. Jättegod lunch på Babylon förövrigt. Deras räksallad är heaven.
Efter lunchen hade jag möte med JC. Nu är det nära tills min klädkollektion lanseras och vi pratade styling till fotograferingen. Jag vill att den ska vara sextiotals-seriefigurig och hade med mig ett moodboard med bland annat Daphne i Scooby-Doo och Judy Jetson. Det är ju då jag som ska vara i annonserna vilket känns ganska så läskigt, men det blir nog bra hoppas jag.
Efter JC-mötet var klockan fyra och då gick jag och tränade. Springer på band ni vet och försöker förtillfället komma ner till en halvmil under halvtimmen (har någon idé att jag vill springa ett lopp någon gång). Det går ibland och ibland inte, den har dagen gick det inte, men var jäkligt nära.
Efteråt gick jag hem och jobbade lite till. Läste genom en text, svarade på mail och bloggade. Och åt jordgubbar.
Sedan slog klockan halv sju och jag promenerade ner till Babylon (igen) för att äta middag och dricka rosévin med Elsa och Jenny. Här är jag och Elsa, klädda till vårt yttersta för att klara av att sitta i 3-gradig kyla på uteservering.
Translation. My Thursday. Please read the captions by clicking ”in english” below FAQ.
Fortsatt vara som du ar for du ar fantastisk! Och spring ett lopp! Jag tycker alltid man far extra krafter nar det ar lite tabling.. Da kommer du klara halvtimmen latt!
Åh.. blir ledsen när du faktiskt skriver det jag har tänkt att du känner på senaste tiden. sååå tråkigt att du ska behöva förklara dig för varenda liten småsak och inte bara vara dig själv.. vet inte vad folk vill få ut av att försöka kritisera och analysera varenda mening. Det är så sorgligt. Måste iallafall säga att du verkligen är en förebild(har nog aldrig haft någon förut) och det känns tryggt att ha din blogg att gå in på ibland när man behöver stöd. Tack!! Ps. Din bok var helt fantastisk. Slängdes tillbaka till första kärleken direkt. allt stämmer in. Du är awesome och sluta aldrig upp med att skriva som du gör. puss
Ett lite bittert inlägg, ganska skönt att höra att du också kan va sån.
Hej! Tänkte på dig när jag såg den här t-shirten:
http://www.urbanoutfitters.com/uk/catalog/productdetail.jsp?id=5111444168741&parentid=WOMENS-TOPS-EU
Hej Sandra! Jag har en fråga som inte handlar om inlägget. Jag åker till Paris med min kille nästa vecka och undrar om du kan tipsa om områden med bra häng och bra shopping. Jag har läst din parisguide, som gett mig lite tips, men undrar om du vet något område/områden som erbjuder detsamma som tex Williamsburg i NY? För övrigt tycker jag att din blogg är super! Mvh Em
vad intressant att du försöker komma ner till halvmil under halvtimmen, för jag är inte så bra på att springa tycker jag men har sprungit 5 km på 28. däremot brukar jag tänka på att DU sprang en mil på under en timme en gång och DET är ju mycket mycket större.
Claudia från lidingö: bara gör det 😀
Att springa lopp är nog det härligaste som finns. Speciellt om man samlar ihop några vänner och springer med.
Mina föräldrar bor ute på en ö och varje gång Lidingöloppet har varit så har jag fått dåligt samvete och tänkt ” nästa år ska jag minsann också springa”.
Det värsta var när jag var 19 och bakis som attan och satt och tuggade på en torr ostmacka som jag sköljde ner med avslagen Coca Cola, och såg massa hurtiga människors mössor guppa förbi utanför köksfönstret i strid ström. Jag fick så dåligt samvete att jag inte ens gick ut och hejade på dem som tävlade.
Sällan känt mig så lat som den gången.
Bor numera i Malmö och har sprungit tjejmilen några gånger, så kul! Men drömmer fortfarande lite i hemlighet att ta mig runt det där ö-loppet.
sluta inte med din personliga stil! vissa människor alltså. ser så mycket fram emot din klädkollektion <3
Oh I hope you’ll keep this blog as sincere as now, and won’t change at all. I’m happy for reading what you talk for almost 5 years!
Also this post makes me think about how I’m doing few things a day :)) what a long day you had 🙂
hugs.
Tips tips till alla Sandra-fans i Stockholm som inte har råd att köpa boken och står i milslång kö på Stockholms stadsbibliotek: det finns ett par lediga ex att låna på Dieselverkstadens bibliotek i Sickla!
Du är grym! Så stå emot! Kanske kunde de läsare som läst din bok bidra med vilket deras favvo citat är? Kram på dig
Ser ut som en väldigt fin dag. Vill titta på dig från nyhetsmorgon!! Och ser fram emot att få JC-resultatet!
BRA skrivet Lina!!
Så fint det måste kännas att det står: Sandra Beijer – författare! 🙂
Min kompis var faktiskt med i nyhetsmorgon nu i veckan och jag var med och kollade på, synd att vi inte var där samma dag för jag hade så gärna träffat dig!
hej sandra, jag ville bara säga att den kritik som du får som tex handlar om att du ibland tex har ett väldigt heteronormigt perspektiv, eller utgår väldigt mkt från en vithetsnorm, smalhetsnorm eller från en priviligerad klassposition – var glad för den! tänker att folk inte orkar kritisera personer och saker de inte orkar hoppas på. jag tänker att folk kritiserar såna grejer för att de tycker om dig och den här bloggen och hoppas på mer. och det ÄR jobbigt att tänka utanför sina egna kanske priviligerade positioner, men det är ju också det som gör en smartare och bättre! och det kräver ju ofta att en tar ett steg tillbaka och kanske säger ”oooops, sorry, jag utgick från mitt eget snäva perspektiv”och det kanske ger en känsla ibland av att en inte vet riktigt vad en vågar skriva. se det som något positivt. att de bryr dig och att du bryr dig.
Ingen censur finaste du! Fortsätt vara du, det är ju helt klart ett vinnande koncept <3
Om du har sprungit regelbundet ett tag och inte är under 5 km på 30 minuter måste du nog ändra strategi för det borde du klara! Testat att springa intervaller? Bästa sättet att öka hastigheten även på längre sträckor. Kram:)
+1 Sandra hade redan hunnit skriva precis det som var on my mind efter dethär inlägget. <3
Ja Sandra ja, spring Color me Rad som går på Solvalla den 7de juni, det blir nog asroligt. https://www.facebook.com/colormeradSE
Fattar att det måste vara hyfsat tröttsamt med allt ifrågasättande om vad du gör, äter eller har på dig på ett inlägg som handlar om vad du gjort en dag. Och att du inte kan skriva om tonåringar som dricker osv..
Jag tror dock att det blir lite såhär med alla bloggare som bygger upp ett varumärke runt sitt bloggande. För ni säljer även grejer (böcker, kläder, föreläsningar, konst, smycken, vin etc..)utifrån er plattform och det gör att ni känns mer som företag än privatpersoner ibland. Och det kan vara därför många anser sig ha rätt att ifrågasätta er på samma sätt. Jag vet inte alltså men har tänkt på det bara…att det här med personliga varumärken blir lätt komplicerat, för ni är personliga, men vissa blir också företagare och små byråer med makt och då blir nog kraven på er att ta ansvar större också. (mer eller mindre såklart).
Var är Magnus? 🙁
Kul att se dig på tv! Bra inslag.
Klart du inte ska sluta vara personlig, bättre då att tappa läsare som inte respekterar det.
Hos mig ringer klockan (okej då, telefonen) vid 06.00-snåret varje dag, för att vi ska få barnen till skolan. Hemskt men man vänjer sig.
PS. Den här hamburgaren kan vara en av de bästa i New York. Pulled pork var tricket! Har i alla fall aldrig någonsin varit så mätt … http://newyorkmybite.blogspot.se/2014/04/dbgb-kitchen-and-bar-fantastiska.html
Åh nä, ändra inte ditt sätt att skriva! Din blogg är helt klart min favvo, har nog mycket att göra med att du är just personlig. Och dina krönikor också, ja, vet inte vad jag skulle göra utan dem. Den där du skriver ”det känns som att du har dött” efter ditt breakup, den har jag läst en miljon gånger och tänkt precis precis precis. Sandra fattar. Du har ett f a n t a s t i s k t sätt att skriva på. Du känns som en kompis! Himla förvirrat inlägg, men alltså pepp till dig som pallar skriva personligt trots idioter osv.
Åh sluta aldrig att vara personlig i din blogg. Jag förstår att det kan vara tröttsamt med folk som ständigt ska kritisera och döma men jag hoppas att allt du ger genom din blogg är värt det. Så många gånger jag grinat till dina göra-sluttexter går inte att räkna. Och hur du väckt den där hopplösa romantikern i mig som så länge legat under ett cyniskt skal. Du är fantastisk. Bara så du vet. Och dessutom jävligt bra på det du gör. Jag tycker unte du ska låta några idioter ta det ifrån dig.