answers to past weeks comments. part 2.


Vem är Magnus? Alltså hur är han som person och som partner? Vad gillar han att göra och sover han på mage osv. Förstår om du inte vill berätta men jag är så nyfiken.
Han är lång, snäll, lite fnittrig och tycker om att prata och diskutera. Han frågar mycket om mycket, funderar länge över saker man sagt och jag frågar ofta vad han tänker på för han får något drömskt i blicken och försvinner iväg. Han kommer ihåg vad exakt alla man träffar eller ser på tv eller i filmer heter (jag är prick tvärtom) och han kan typ allt om historia. Han lägger gärna i någon slags historiereferens när vi är ute och går på stan, pekar på byggnader och torg och berättar olika saker om krig och kungar. När jag är stressad blir han aldrig arg utan säger bara ”det kommer bli bra till slut för det blir det alltid” och han springer ner på helgmorgarna och handlar brakfrukostar med croissanter och nypressad juice och dukar upp fint. Han är väldigt generös, kommer väldigt mycket från göteborg (fattade ingenting av skämt-jargongen i början men nu börjar jag lära mig) och är så jäkla söt att jag bara kan sitta och pussa på honom i evigheter tills han säger ”tack tack men nu tar vi en liten paus”.  Han är opretentiös och tycker om att hitta på saker. Han sover på sidan och rycker som en hund i sömnen, min gissning är att han drömmer väldigt fartfyllt.

Tycker du att boken ska ligga/benämnas, som den gör på flera ställen, under barn/ung? Jag tycker inte att det stämmer särskilt väl, tycker mer att det är en bok för vuxna som vill slängas tillbaka i tiden och känna den där fruktansvärda/underbara tonårsförälskelsen igen. Jättefin bok i alla fall, hade svårt att lägga ifrån mig den! Kom förbi Sabis någon gång så bjussar jag på skagen, kolla efter den blonda tjejen i fiskdisken!
GOTT med skagen! Tack! Det är ju en ungdomsbok men jag tycker nog som du, eller det tänkte jag när jag skrev den, att man inte behöver vara tonåring för att läsa. Har hört flera +30 som läst och tycker om den.

HUR FÅR MAN NYA VÄNNER??? E så trött på mitt umgänge!! Vill ha nya SNÄLLA SPONTANA OBLYGA kompisar som e lite mer som mej o kan ta risker o våga göra saker men ändå inte är helt galna. ! Hur gör man? Vet du nån bra aktivitet (OBS inte teater, har redan provat o de funkade inte alls) som man lätt lär känna andra eller något helt annat! E för ung för att gå ut på krogen så de funkar inte heller!
Jättetacksam för hjälp
kram hälsningar 14 år
Internet internet internet! Hör av dig till bloggare i din stad som du kanske läser och tycker om i din ålder, folk vill ofta träffas faktiskt. Eller börja på någon aktivitet, jag gick på teater i högstadiet och lärde känna massa nya bra personer genom det. Men kanske inte teater då, men det måste ju finnas sportrelaterade grejer, politik som ungdomsföreningar, feministiska föreningar, pysselföreningar, bokcirklar, googla skiten ur din stad och kolla! Ligg i och leta, och kolla mina brevvänsinlägg här på bloggen! Finns så många bra personer att höra av sig till i dem.

Hej Sandra! Jag har en fråga som inte alls rör kläder, utan hud…
Jag är, precis som du, väldigt ljus i hyn. Jag blir aldrig, aldrig brun på sommaren. Inte det minsta. Mest lite ljusröd och sen vit igen. Dessutom får jag alltid soleksem några gånger varje sommar, värsta eksemen som finns ju! Så min fråga lyder: är det likadant för dig? Och hur hanterar du det? Vilka är dina lösningar?
Jag älskar ju, som alla andra, sommaren, men det är så tufft att (gud, vilka i-landsproblem, fy tusan!) behöva gå med långbyxor och långärmade tröjor mitt i stekheta sommaren… Jag vill ju vara vid stranden med mina vänner, men de vill ju inte sitta i skuggan där jag egentligen borde hållas…
Oj det låter jättejobbigt. Jag får inte eksem på sommaren utan på vintern i torra klimat (i sverige alltså). Nu denna vinter gick jag till doktorn som skrev ut receptbelagda krämer och piller. Det gjorde att min vinter blev helt eksemfri, har aldrig hänt tidigare. Så liksom, ta problemet till allvar, gå till doktorn. Bästa jag gjort i hudväg.

Hej Sandra! Vad obegripligt vacker du är! Tack för att denna blogg finns, jag har använt dig som ledsaga så så så många gånger under mitt tonåriga liv.
Såhär: När jag gick ut grundskolan så hade jag kämpat i nöd och lust. Jag fixade riktigt höga betyg och sedan sökte jag in till en sam-linje med inriktning kriminologi. Det förväntade sig alla av mig och jag med, jag vill alltid glänsa så mycket som möjligt.
I början trivdes jag men sen, när pressen blev för stor så blev kontrastskillnaderna så glasklara. Jag är en sådan som ibland inte kan sova på nätterna för att jag måste måste skriva. Jag har skrivit texter som har fått massvis utav uppmärksamhet (tillochmed utav kvinnan som vann stora journalistpriset förra året) och att skriva är det som jag andas för i stort sett. Vad gör jag nu då? Jag brinner ju för skrivandet och kan knappt gå rakryggat eller andas på riktigt i skolan för axlarna sjunker ner och luftstrupen knyts åt.
Får man hoppa av gymnasiet? jag har liksom (förlåt alla) men sett ner på de som gör det tidigare men nu förstår jag verkligen!! Men åh mitt huvud är så förvirrat tillsammans med resten av mig.
kram Sandra.
Hej fina du! Svår fråga men jag personligen tycker att det är viktigt att gå ut gymnasiet. Det kommer spela roll i majoriteten av dina framtida arbetssökningar och därför tycker jag att det är jäkligt viktigt att försöka palla sig igenom det. Men hallå! Kan du inte byta linje? Hade flera kompisar som byte från natur till media när de helt enkelt inte orkade med längre. Det låter ju som linjen du går inte är rätt för dig. Tycker även du ska prata med SYO (heter det så i gymnasiet?) och förklara din situation, kanske kan du ta ett sabbatsår. Men gå klart gymnasiet! Du kommer tjäna på det i det långa loppet.

Sandra, jag behöver din hjälp. Jag har skrivit den här kommentaren i snart en timme och vet fortfarande inte hur jag ska formulera mig, så här kommer en snabbversion av den novell jag nyss skrev för att sedan sudda ut:
Jag är megakär i en kille som inte längre är kär i mig. Jag är så kär så att det bultar i hela kroppen. Om åtta veckor flyttar jag till staden där han bor, en stad som jag egentligen bara förknippar med honom just nu. Jag kan inte ångra flytten och jag vill fortfarande flytta trots att det gör ont att tänka på att jag kommer behöva gå på de gatorna där vi kysstes för första gången, där jag träffade hans vänner för första gången och där han sade att han älskade mig för första gången. Det känns som att flytten dit liksom redan är dödsdömd. Så min fråga till dig är; hur kommer jag över honom? Hur kan jag ta mitt pick och pack och bege mig av till den staden jag älskar mest av allt på hela jorden utan att vara orolig för att minnena av honom, av oss, ska ta över hela min vistelse där? Och hur i helvete ska man börja våga tro på kärlek igen när man redan fått sitt hjärta krossat? Jag är desperat, jag skulle aldrig be dig om hjälp annars men jag vet att du är så klok och vis och alltid har någonting bra att säga om kärlek och sånt.
Minnena kommer göra ont i början, för så är det. Men allt eftersom tiden går kommer de gamla minnen suddas över av nya. En dag kommer den där staden som var er bara var din egen. Att komma över någon tar en jäkla tid, det är bara att hålla ut. Har skrivit om att komma över någon en hel del och du hittar ganska många inlägg om det i kärlekskategorin, bland annat det här, det här och det här.

Hej Sandra (eller någon bara)! Detta är kanske ett för gammalt inlägg för att få svar, men jag testar i alla fall.
 Jag har ett problem. Eller flera egentligen, men låt oss börja här;
 Jag fattar inte hur man umgås med folk. Det är svårt att förklara, men jag vet bara inte hur jag ska vara. Jag önskar att jag bara kunde vara mig själv, men det tar emot och förresten vet jag knappt inte längre vad som är ”jag”. Jag känner mig fejk hela tiden, väger vartenda ord jag säger, kan inte slappna av och bara låta orden komma ur mig av sig självt. Jag tar mig an rollen som ”konstig och rolig”, för det är den enda rollen jag kan spela. Men den håller inte länge. Jag vill att folk ska ta mig seriöst också. Men många gånger lyssnar folk inte ens på vad jag säger.
Har haft det här problemet i flera år och det känns knappt som jag har någon självkänsla kvar. Varje gång någon inte verkar tycka om mig eller förstå sig på mig, tar jag det som att det måste vara fel på mig. Jag försöker att tänka att det inte är det, men det är svårt när det alltid känns som jag inte passar in, alltid känns som folk ser ner på mig, tycker att jag är konstig. Jag undviker helst folk om jag kan, tycker inte om situationer där man måste vara social och prata mycket. Alltså, jag tycker om att umgås med folk och prata och ha intressanta diskussioner, men alldeles för ofta går jag hem efter att ha umgåtts med folk och mår sämre än jag gjorde innan.
Jag har faktiskt ett par vänner, men inte ens de känns som de verkligen känner mig. Jag tar mig an någon roll igen och försöker hela tiden verka bättre än jag är. Vi kan ha otroligt roligt ihop, men ibland känns det som de inte ens ser mig och de flesta hör jag knappt av mig till, för att jag hellre stannar hemma än försöker umgås. Tycker för det mesta inte om att umgås ”två och två”, för jag känner mig inte tillräcklig för att underhålla den andra personen. Åh, nu blev det här jätte långt och jag vet knappt vad min fråga är, men jag vet bara inte vad jag ska göra…
Hej! Jag vet inte hur gammal du är, men jag känner väldigt mycket igen de här känslorna från min egen tonår och det tror jag många andra gör. Man försöker hitta ”vem man är” som person och det är knakigt och svårt på vägen dit. Jag fick exempelvis höra att jag var tråkig men det var ju bara för att jag var superblyg och inte vågade visa vem jag var för nya personer. Hur ska man våga vara sig själv om man inte känner sig trygg? Jag tror att det finns flera trix att ”öva” sig på att bli bättre på att våga och låta sig själv undersöka vem man är och ett av dem tror jag är att faktiskt prata om det med dina vänner. Våga öppna upp dig inför dom! Berätta hur du tänker, att du inte alls alltid är ”konstig och rolig” utan också har ångest och funderingar och ibland känner dig så obegripligt ensam att du inte orkar göra något annat än att stanna hemma. Jag är ganska säker på att de känner precis likadant om sig själva. En annan sak man kan göra är att skriva ner sina tankar för sig själv. Skriva skriva skriva, hur man mår vad man känner, vad man vill känna. Ibland kommer man på sig själv med att hitta lösningar i sina egna ord. Lycka till puss.

Hur lyckas du behålla dina vita skor vita? Mina blir smutsiga efter en dag.
De är smutsiga, mina vita skor ser bara vita ut för att bilden är tagen långt ifrån. 🙂

Fröken Beijer, skulle du kalla dig själv en introvert eller extrovert?
Okej, hmm. Jag tänkte först skriva extrovert här men sedan började jag googla, läste ett par artiklar samt gjorde två test på två sajter och fick båda gånger mer introvert än extrovert. Så en blandning med en starkare introvert-sida blir nog svaret. Ska försöka förklara,
Jag är väldigt social, tycker om fest och nya människor och att prata mycket mycket mycket om ingenting med människor jag aldrig mer kommer träffa. Jag är inte orädd för att hälsa på folk, hade inga problem att hålla föredrag i skolan och sjunger högt i karaokerum. Jag tycker inte om att vara ensam för länge om jag inte har något att göra och kan bli ångestledsen väldigt fort om ingen hör av sig eller kan ses när jag kan. Människor ger mig energi.
Men, jag är extremt nervös och tyst i nya sammanhang om det inte finns någon trygghet någonstans (som i en vän exempelvis), har hört att jag är ganska svår att lära känna väl, blir socialt utmattad när jag varit på fest och är väldigt mån om min egen ensamtid. När jag är ute och festar går jag iväg minst en gång per kväll utan att säga till och bara ställer mig bakom ett hus och lyssnar på min egen musik i hörlurar för att samla energi och för att det kliar i kroppen efter bra musik (GUD vad pretentiöst det låter, men jag tror tack&lov majoriteten av de jag umgås med inte har koll på att jag gör det här). Jag mår allra bäst när jag får vara ifred och skriva hela dagarna och sedan träffa folk JÄTTEJÄTTE-mycket i tre dagar.
Jag har en tendens att se mer av det dåliga än det bra när jag gör grejer. Jag har jämt prestationsångest och blir ofta förvånad när jag får komplimanger om att jag skulle vara smart eller duktig. Jag jobbar mycket på att tycka det jag gör är ”bra”. Händer det för mycket låser min hjärna sig och det är därför jag måste skriva listor hela tiden för har jag inte kontroll över sammanhanget kan jag inte arbeta överhuvudtaget. Jag är rätt usel i stress om inte jag har den fulla kontrollen (därför passar nog frilans mig bra).  Jag jobbar bäst när jag är ensam. När jag gjorde den där Spotify-sammanfattningen hur mycket man lyssnat på musik genom hela året visade det sig att jag lyssnat på musik var fjärde minut under min vakna tid, och det säger nog ganska mycket, väljer ofta musik framför sällskap. Dock – älskar verkligen människor, men i rätt dosering.

Hm, det här är inte alls menat som någon kritik, men har du aldrig dagar då du liksom blir trött på dig själv och inte orkar posta en massa videoklipp med citat och bilder på dig själv i alla möjliga vinklar?
Jag har ingen blogg, men jag kan ibland nästan ångra inlägg på Facebook etc som får många ”likes”, det blir så mycket fokus på mig mig mig. Hur hanterar du det? Jag vet inte om det här blir oklart, men jag hade haft så svårt för att ständigt lyfta fram mig själv på det viset.
Det här är svårt att förklara men kan försöka! Grejen är den att jag ser inte riktigt bloggen längre som att det är ”jag” som postar massa bilder på mig själv. Jag tänker på ett helt annat plan i och med att jag jobbar med den. Postar jag en dagens outfit är det för att ”det var ungefär en vecka sedan jag gjorde det och nu är det ju dags”. Det är nästan som att det inte är jag på bilderna om du fattar? Alltså jag vet ju att det är jag, men det är som om jag betraktar mig själv utanför när jag sitter och redigerar bilder på mig själv och publicerar. Jag tror nästan att det måste bli på den nivån till slut när man jobbar så mycket med sig själv, annars skulle jag nog ha all världens utseendefixeringsproblem för jag skulle ha tid att märka prick alla fel. På min privata del av internet, alltså facebook, publicerar jag aldrig bilder på mig mig själv och byter profilbild typ två gånger om året kanske. Jag kan bli trött på mig själv nu när jag syns på TV och i tidningar och sådant i och med min bok, och det kan hända att jag ligger vaken om nätterna och bara är. så. less. på. mig. själv. Men jag vet å andra sidan att jag behöver göra det här för min boks skull, och jag är så himla stolt över den, så då får det vara värt det.

 Sandra kan inte du göra ett inlägg om hur du fixar ditt hår? Skulle vilja ha hair tutorials till all de här frisyrerna! Du är så fin. Puss!
Absolut! Ska försöka komma ihåg det när jag börjar komma lite i ordning i min lägenhet och har en vettig spegel! kram

Vad har du för läppstift på randig-tröja-dagen? :>
Tänkte göra ett ”det här är alla mina läppstifts-inlägg” i en snar framtid så håll utkik!

Men alltså HEJ, först och främst älskar jag din blogg, har liksom aldrig kommenterat förut men känner att det vore på sin plats att berätta det nu. Och, till saken. Jag och min syster skulle gå på vintagebloppisen i söndags. Vi var taggade till tusen men när jag cyklade ned till tunnelbanan (lite för stressad och lite för utan hjälm) krockade jag med en bil. Nu är jag hemma från sjukhuset, hade faktiskt jättetur och klarade mig med en hjärnskakning och brutet nyckelben. MEN jag är så ledsen över att vi missade bloppisen. Snällasnällasnälla säg att det händer igen hyfsat snart? Älskar ju din stil. Blir det typ något i höst eller nästa år?
Hej och tack! Vad hemskt med bilkrocken gudars skymning! Hoppas du tillfrisknar snart snart. Angående bloppisen så kan jag bara prata utifrån mig själv, men jag kommer nog inte ha en på ett tag. Nu har jag ju liksom inga kläder kvar att bloppa iväg, sålde ju det jag inte använda just på själva bloppisen 🙂

Hej Sandra! Du är så himla klok (och vacker) så jag hade velat fråga dig en sak. Jag, precis som du, älskar korta, vippiga kjolar som sitter i midjan och har helst på mig det exakt hela tiden. Men jag har ett litet problem… Min pojkvän och jag blev tillsammans för ungefär ett år sedan och han hatar dem! Jag ser alltid till att ha på mig ett par enkla boxertrosor under min kjol för på det sättet så känner jag att jag inte behöver bry mig om kjolen blåser upp och visar lite av min rumpa eller om jag råkar böja mig ner för långt. Men min pojkvän påstår att det är jätteslampigt att ha en kort kjol och råka visa trosorna även om jag har på mig det mest osensuella paret jag hittar, och att det ger folk alldeles fel bild av mig. När jag ignorerar hans klagomål och tar på mig min favoritkjol så går han omkring och avlägger en massa negativa kommentarer och suckar hela dagen, vilket verkligen sänker mitt humör. Så nu undrar jag: Vad ska jag göra för att det ska bli bättre? Ska jag strunta i det och låta honom vänja sig eller ska jag lyssna och sluta använda dem? Jag har självklart redan pratat med honom om det men han verkligen vägrar att lyssna. Jag hade varit jättetacksam för svar!
Säg till på skarpen. Säg att det är DU som bestämmer över vad DU har på dig precis som du inte skulle styra över hans klädval. Han har ingen rätt till att kontrollera dig. Var tydlig med det här. Säg till honom att sluta kommentera för så länge du tycker något är fint har du rätten att ha på dig det. Låt ALDRIG någon stoppa dig för att ha på dig det du tycker om. Kontrollerande killar är den värsta sorten, blir det inte bättre kan det nog vara läge att säga tack&hej.  /mvh tjej som visar rumpan mest hela tiden pga korta kjolar.

Kommer boken komma som ljudbok? Vill så gärna ta del av boken, men tycker bättre om att lyssna än att läsa! Kram på dig
Oj vet faktiskt inte, inte just nu i alla fall, det är inte jag som bestämmer detta utan mitt förlag! kram.

photo source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
49kommentarer
  • Hej hej.
    Klart man kan hoppa av gymnasiet.
    Det finns massa vägar att gå även om man inte går ut gymnasiet.

    Jag tycker du ska göra precis som du vill.
    Jag stannade på gymnasiet för det var ju så viktigt. Men har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde under de åren. Och inte fick jag några betyg för väl kämpat.
    Pluggat på folkhögskola efter det med.

    Lycka till med dit val.

    Elvira 2014-05-14 09:36:06 http://spetsgardinen.blogspot.com
    Svara
  • hallå tjejen som tycker det känns jobbigt att bara umgås två och två och alla andra i kommentarsfältet som känner likadant. läs på om fobisk personlighetsstörning, tycker det låter som att vi lider av samma sak. hemskt är det men för mig är det iallafall en tröst att fler känner såhär och att det går att ta tag i.

    m 2014-05-13 14:43:05
    Svara
  • Såg att en annan redan tipsat om liknande men det tål att upprepas: Tips för solkänslig hy – MAXOSOL (tablett som innehåller betakaroten). Finna att köpa i hälsokostaffären. Jag har haft jättemycket problem med soleksem och bränt mig varje sommar tills jag började använda Maxosol. Köp direkt för en ska påbörja att äta dessa ungefär en månad innan sommaren börjar.

    Julia 2014-05-13 08:39:51
    Svara
  • Jag såg att två stycken redan har tipsat om tabletter till dig med eksem/ljus hy. En annan grej som kan vara bra är att använda solskyddsfaktor som fortfarande låter huden andas. Min pappa fick verkligen alltid soleksem utomlands förut, men sedan träffade vi en person som arbetade med solskydd när vi var i Mexiko och hon berättade att det är lätt att få soleksem med vanliga solskyddsfaktorer om en är känslig. Detta för att de täpper igen för mycket och inte låter huden andas, och därav blir det för varmt under solskyddet och huden tar smällen och får eksem. Nu vet jag inget om hur olika märken är, men jag antar att det inte ska vara så himla mycket tex olja i solskyddet, utan kanske mer aloe vera eller liknande. Hoppas att du slipper eksem i sommar, de är verkligen superjobbiga!

    Sofie 2014-05-12 15:50:14
    Svara
  • Vad tycker du om Beyoncé? Om man tänker ur en feministisk vinkel. Jag själv tycker att hon är världsacool och så men undrade hur du tänkte, kram

    Maria 2014-05-11 16:38:36
    Svara
  • Sandra, vet du vad du har för typ i myers briggs? Tror du är en INFP men kan ha fel haha 😉

    kramar

    cam 2014-05-10 21:34:07
    Svara
  • Mira! Det va ja som skrev kommentaren om att ja ville få nya vänner! Har du typ kik eller instagram så vi kan få tag på varandra??!! svara snabbt i kommentarsfältet här!
    kram!!!

    tea 2014-05-10 20:18:23
    Svara
  • Mira! Det va jag som skrev frågan om att få nya vänner! Nu är ja här! Har du typ kik eller instagram så vi kan få tag på varandra haha! Kommentera i de här kommtarsfältet!!
    kram!

    Tea 2014-05-10 20:01:39
    Svara
  • Hej du som vill hoppa av gymnasiet: gör det. Man behöver inte alls gå klart gymnasiet för att få ett fett liv. För tre år sedan hoppade jag av. Jag var högpresterande, ambitiös med väldigt höga betyg och gick på ett av sthlms bästa gymnasium. sen sket jag i det. följde det trötta hjärtat, trötta kroppen och hoppade av mitt i sista terminen på tvåan. sedan började jag på folkhögskola på en ö i havet och hade det så överjävligt fint. fick betyg därifrån = kan iallafall gå på universitet/högskola. har haft tusen jobb och ALDRIG någon som har frågat om gymnasiebetyg. dom betyder inte ett piss. kör, gör din grej. låt ingen se ner på dig.
    ps. jag bor i prag nu och är jättekär, och det hade heller aldrig gått om jag hade gått klart på gymnasiet.

    ellen 2014-05-10 10:23:19
    Svara
  • Mer pepp till tjejen vars pojkvän inte gillar hennes korta kjolar:
    GÖR SLUT. Han är SÅ inte värd dig, för han ska älska HELA dig. Med kläder och utan kläder. Med långa kjolar och korta kjolar. Punkt.

    Mici 2014-05-09 14:30:03
    Svara
  • Hej Sandra. In summer, I will move to Sweden (to study there for a year!). On the one hand, super super exciting. And I really look forward to making Swedish friends, BUT I’m just an ordinary girl (not pretty or anything) and Swedish people all seem to be so gorgeous, well-dressed and all. Now I am learning Swedish to be able to at least be able to make some small-talk. Do you have any tipps on how to make Swedish friends (Swedes are said to be OH SO shy) – or at least how to get to know Swedish people better? Tack, tack!

    Lena 2014-05-09 13:52:10
    Svara
  • Tjejen med den vippiga kjolen – din kille MÅSTE sluta att bete sig så! Det är INTE okej någonstans. Du får ha på dig EXAKT vad du vill. Om du pratat med honom och han inte lyssnar eller accepterar vad du vill ha på dig – gör slut! En partner ska fan inte hålla på så – de ska hylla dig, smickra dig och stötta dig!!!!!!! Heja korta kjolar och att ha på sig vad en vill!

    metti 2014-05-09 12:24:55
    Svara
  • Angående att hoppa av gymnasiet!

    Att ha ett fullständigt gymnasiebetyg underlättar väldigt mycket i framtiden om man vill söka universitet och högskolor, men å andra sidan tycker jag att det aldrig är för sent för något, och funkar inte gymnasiet eller skolformen för en just nu kanske man ska strunta i det ett tag och försöka igen om några år, antingen på komvux eller folkhögskola, eller inte alls – det finns faktiskt inte bara en ”rätt” väg in i arbetslivet, utbildning underlättar absolut, men det är inte det enda alternativet.

    Jag har alltid haft toppbetyg och varit bäst i klassen i skolan då jag haft väldigt hög inlärningsförmåga, men när jag kommit in i puberteten (typ 14-15) så fick jag jättemycket koncentrationssvårigheter (vilket jag fortfarande har vid 23) och gymnasiet och skolformen fungerade inte för mig längre. Orkade inte gå på lektioner då jag var så rastlös att jag inte kunde fokusera och hamnade efter i allt, vilket ledde till en ond cirkel som gjorde att jag inte ville fortsätta gå dot pga att jag låg efter…

    Så jag hoppade av min linje, Naturvetenskap, efter första terminen i ettan och gick nästa år om första året igen på Estet – bild&form. Det fungerade inte heller, så efter ett par månader hoppade jag av ettan, för andra gången. Bestämde mig sedan för att flytta från min hemstad (Jönköping) till Stockholm och ta en paus från skolan, utan ett enda betyg från en enda kurs i gymnasiet.

    Frilansade med lite allt möjligt inom skrivande och mode och jobbade som DJ och klubbarrangör från att jag var 18, och när jag var 20 kom jag fram till att jag ville jobba med branding och marknadsföring. 2 år senare så jobbar jag heltid med branding och marknadsföring, och har jobbat på ett par olika företag redan. Har tagit mig dit helt genom att nätverka och skaffa mig kontakter inom området jag vill jobba med, lärt känna rätt folk, tackat ja till exakt alla möjligheter och chanser jag fått. Varit flitig och uppmärksam.

    Jag tror aldrig att jag kommer skaffa ett gymnasiebetyg, finns inte direkt någon anledning för mig att göra det längre. Learning by doing funkar också, och erfarenhet och kontakter väger ofta tyngre än ett papper med betyg på. Jag känner marknadschefer på stora företag som inte gått gymnasiet & min bästa kompis kom härom året in på Hyper Island utan ett gymnasiebetyg, så vidareutbildning är inte heller 100% helt ur frågan.

    Jag säger: följ magkänslan och tro på dig själv! Alla måste faktiskt inte gå samma väg. Jag visste någonstans inuti att det skulle lösa sig för mig ändå, och jag har alltid litat på den magkänslan, även de stunder då jag haft det lite svårare med pengar, jobb, osv. LYCKA TILL!! kram

    Shelley 2014-05-09 12:03:52 http://shelleymulshine.com
    Svara
  • Till tjejen vars pojkvän inte gillar att hon har korta kjolar: alltså du måste göra slut med honom. Allvarligt talat för fy fan vilket vidrigt beteende. Förstår att det är svårt men det där är inte okej någonstans! Han äger inte dig och har ingen rätt att kontrollera din kropp överhuvudtaget.

    moa 2014-05-09 00:56:37
    Svara
  • Känner igen mig så i Emelies text. Det här att inte veta hur man umgås. Jag har ingen jävla aning och isolerar mig bara mer och mer. Det är så ansträngande att vara bland/med folk att jag hellre bara är för mig själv eller stoppar hörlurarna i öronen när jag är ute på stan. Klarar fan inte av livet. så som man ”borde”. Usch vilken sorg och ångest det är. Men i alla fall, jag fann en liten tröst i Emelie och de andra liknande kommentarerna här. Att man inte är helt jävla ensam i alla fall. Om det finns nån därute som känner för brevväxling, så kan vi ”älta ihop”. Så är jag på

    Bokskog 2014-05-08 23:18:13
    Svara
  • Hello hello! Har ett tips till den som undrade om de vita skorna, och till alla andra som älskar krispigt vita skor; skosudd! Bästa uppfinningen, har alltid mitt i väskan och så fort man får en liten fläck är det bara att sudda bort och vips ser de som nya ut. Köpte mitt på Nilson shoes men finns nog på de flesta skobutiker 🙂 kram!

    Emmi 2014-05-08 22:59:13
    Svara
  • Klassiskt tips för att behålla vitheten på vita/ljusa skor:
    (och ifa Ni redan använder det till håret )- Hår Sprej! = ”mjukt” – ej hår lack (!)
    Annars finns (fanns?) det även SKO sprej att använda t. Ljusa skor!
    Spreja INNAN de används första gången – lättare att torka av, hålla rena/torra.

    Jaroq 2014-05-08 22:30:20
    Svara
  • Till Emelie:
    Jag känner SÅ igen mig, kändes som jag läste mina egna ord. Du satte ord på mina tankar helt enkelt. Känns bra nu när jag läser kommentarerna att man inte är ensam om det. Du är inte ensam om det! Alltså all cred till dig som satte ord så bra på dina tankar, är helt till mig för jag läste om mig själv. Men pepppepp nu, låt inget påverka dig att inte vara dig själv. Du är perfekt som du är, det kan jag lova.

    Greta 2014-05-08 22:27:15
    Svara
  • Omg snälla gör slut med den där sexistiska kjolkillen

    k 2014-05-08 22:07:47
    Svara
  • Hej Sandra!
    Tyckte så väldigt mycket om svaren (och frågorna också för den delen) på kommentarerna idag! Jag kände igen mig mycket i det och det var ett härligt djup.
    Och på den där introvert/extrovert-frågan var det jätteintressant att läsa ditt svar!! Och jag känner nästan exakt lika dant, jag kan tycka om att vara med människor så himla mycket samtidigt som jag kan bli väldigt utmattad av det också och måste ha min ”egen-tid”, och det gör mig glad att känna att jag känner ungefär samma som dig kring det i och med att jag ibland kan känna mig lite rädd för att inte lyckas med allt det jag vill i och med det här och många av mina framtida drömmar är saker som jag ser att du gör! Så tack i alla fall.

    Hanna 2014-05-08 21:33:53 http://www.stjarnklarts.blogg.se
    Svara
  • TILL EMELIE! Jag blev bara så himla sugen på att maila med dig. Så läser du det här och vill så droppa gärna ett hej till: [email protected]
    Det vore så himla fint. Puss och kram!

    Och till tjejen med killen som lägger fula kommentarer om din kjol. Det är inte värt det hur bra det än känns nu. Jag hade en kille som t.ex uppmuntrade mig att köpa nya kläder, banta och påpekade gärna mitt utseende på ett ganska taskigt sätt. Efter 2,5 år insåg jag hur kass det var och nu undrar jag hur jag kunde ha så lite självrespekt. Du är värd tusen miljoner gånger bättre!

    Nastasja 2014-05-08 21:22:38 http://nastasja.blogg.se
    Svara
  • till emelie om du läser det här.
    vilket jag hoppas att du gör.

    åh, jag känner igen mig i allt du skriver.
    och hur det känns,
    om du vill ha någon att skriva ett mail till ibland,
    o få mail tillbaks av, så finns jag här.
    jag hade tyckt om att ha någon att mailväxla med,
    om allt mellan himmel o jord,
    bara ventilera sig lite.
    om du vill,
    så skicka ett mail hit: [email protected]

    jag hoppas vi hörs.

    Lönnlöv 2014-05-08 21:14:06
    Svara
  • Tack Sandra för att du svarade på min kommentar kring att tröttna på sig själv och ha ”många bilder av sig själv på bloggen”. Jag förstår hur du menar!

    Till Emelie som har svårt att visa vem hon verkligen är: hjälp, som jag kände igen mig! Speciellt det här kring att känna ett behov av att underhålla någon annan.
    För mg blev det bättre och bättre med åren (är nu 34 år haha). Jag kom på att jag måste inte vara rolig hela tiden. Andra människor får också försöka. Jag blev duktig på att ställa frågor, om allt möjligt, mest för att ha nåt att säga.
    Träffade till slut en kille som jag inte behövde ”charma”. Jag glömde liksom bort mig själv, slutade tänka på hur jag var, och kunde andas. Det blev bara så självklart-för att det är sån han är. Det var som att komma hem! Vi har nu två små barn 🙂
    Har senare fått höra från andra att ”du pratar inte mest av alla, men när du pratar är det så intressant och bra”.
    Kanske är du också en sån person som egentligen borde ta mer plats men som liksom nöjer dig med att låta andra höras och synas mer? Tänk på någon situation när du sagt nåt tokigt eller ”fel”-vad är det värsta som kan hända? Till slut vågar man kanske mer och mer vara sig själv, om man vågar misslyckas ibland.
    För mig hjälpte det också att skriva, precis som Sandra råder dig. Men du ska veta att du är långtifrån ensam!

    Lisa 2014-05-08 21:05:08
    Svara
  • Dessa inlägg är helt underbara <3 Det är så intressant.

    Madde Schwedaan 2014-05-08 19:09:00 http://www.MadsonArt.wordpress.com
    Svara
  • Alltså till dig som skrev det där om att inte veta hur man umgås med folk osv osv osv: Kände igen mig så sjukt mycket i din text och när jag läste ”Tycker för det mesta inte om att umgås ”två och två”, för jag känner mig inte tillräcklig för att underhålla den andra personen.” kändes det som om det lika gärna hade kunnat vara jag som skrivit kommentaren. Massor av cyberkramar till dig!!

    Madeleine 2014-05-08 19:06:15
    Svara
  • Fraga: vart har du kopt din ljusbla mossa? Jattefin.

    Emma 2014-05-08 19:05:57
    Svara
  • Kan vara extrovärt mot folk jag inte känner. Inte vara blyg alls i garderoben utan bre ut mig i bastun utan handuk, lägga ut om mej själv till okända på fest, osv. Men så fort någon som känner mej lite-mellan-ganska bra (alla som inte är främmande/ nära) är i närheten blir jag så orolig för hur jag ska vara och hur DOM tänker om mej. Men å andra sidan, kära ni: JAG tänker ju bara om dom att dom är trevliga och snälla och interessanta, jag har inga såna tankar om dom som jag tror dom har om mej. Om ni förstår. Känner oavsett igen mig i er och försöker jobba med att vara mer snäll mot mej själv. Vi får kämpa tillsammans <3

    S 2014-05-08 18:52:52
    Svara
  • Så fint å lese det du skriver om Magnus! Dessuten er det interessant å lese din refleksjon rundt introvert/ekstrovert og om hvordan det føles å liksom jobbe med seg selv hele tiden gjennom bloggen. Du er så bra!

    Synne 2014-05-08 17:52:35 http://www.etdrysskanel.wordpress.com
    Svara
  • http://www.16personalities.com/ Vilken av dessa är du?

    Karoliina 2014-05-08 17:04:19
    Svara
  • Du som skrev att du tycker att det är jobbigt att bara umgås två, och inte slappnar av med andra osv.
    KÄNNER PRECIS SOM DU.
    vet inte riktigt vad man ska göra åt saken, men tror att det kanske är vanligare att känna så än vad en tror. Och det kan ju vara fint att veta att en inte är ensam iallafall!

    Linnea 2014-05-08 16:55:49
    Svara
  • Om att inte palla gymnasiet…. älska folkhögskola!
    Hej fina härliga du som lyssnar på vad din kropp säger och vart din egentliga passion finns! Inte bara på de där förväntningarna som samhället lägger på oss och får oss tro är det rätta. För det är inget fel på att sluta gymnasiet. Om du håller på att gå under ska du inte fortsätta utsätta dig för det. Det dränerar en bara på det innersta.
    Så jag tänkte också tipsa om folkhögskola! Det är jättemånga som går det för att läsa upp gymnasiet eller de ämnen de missat av olika anledningar. På de flesta skolor finns olika kreativa inriktningar, om det är så att du bor i Uppsala (gissar utifrån samlinje m krim) så tipstips Wiks folkhögskola som har en fet skrivarlinje. Det bästa med folkis är stämningen och lärandeformen, att du får vara dig och du tillåts det! ingen stress, dina mål dina förutsättningar! (….och är du bra på det du gör så är betyg en struntsak, bara vuxna som vill få oss att tro annat.)
    Kramar

    Lise 2014-05-08 16:31:41
    Svara
  • Vill säga en sak till tjejen med den korta kjolen:
    Jag tycker också om muskorta kjolar, och min pojkvän har aldrig sagt ett jävla ord om det. Eller jo, han säger att det är fint. Det säger han när jag har nerspydda kläder också. Och när jag är osminkad och har massa finnar.
    Nu är inte poängen att berätta vilken jävla superkille jag har, utan snarare att berätta vilken skitkille du verkar ha. Jag tycker nästan att du borde ha anledning att vara orolig, eftersom han slänger ur sig uttryck som ”slampigt” och du beskriver att det blir dålig stämning. Killen låter extremt svartsjuk, och han är förmodligen orolig att du ska ”locka” till dig andra killar med dina kjolar. Detta är ett högst obehagligt beteende (verbal misshandel) som skvallrar om ett kontrollbehov som, GUD FÖRBJUDE, med tiden kan ta ännu obehagligare former (fysisk misshandel).

    Jelena 2014-05-08 15:58:02
    Svara
  • Hallå!! Alltså jag vill så himla gärna vet vad hotellet som ni bodde på i Marocko heter?

    Sofi! 2014-05-08 15:36:41
    Svara
  • hej sandra!
    jag förstår om detta är någonting som känns lite privat, men om det skulle kännas okej så skulle jag bli ”jätteglad” av att få läsa mer om hur du kände när du jobbade på byrå i new york. själv jobbar jag inom samma bransch i london och har krönikan ”jag är menlöspå småpratsamerikanska”, som du skrev för sofis mode, sparad som bokmärke. tycker oftast att det är liksom helt okej, men ibland bara står jag inte ut för att det är så hemskt tråkigt och svårt, trots att det egentligen knappt ens är utmanande. kanske att du också har några tankar om det här med att bli van vid det där drömmiga livet, när det bara känns som vardag och en längtar efter nytt igen? tacksam för svar, du är grymmast brudn.

    a 2014-05-08 15:13:42
    Svara
  • Alltså nu har ju folk redan skrivit detta men tjejen som gillar korta kjolar:
    skit i killen, vem fan är han att säga till dig vad du ska göra och inte göra? han har ingen rätt att säga någonting alls om vem du ska vara eller hur du vill uttrycka dig – är det något han inte gillar kan han väl dra, du är ingen build-a-girl för honom att leka med, du är en egen människa.
    helt seriöst, kläder kan verka som en skitgrej men det här visar bara på en överkontrollerande sida hos honom, och (speaking of experience) partners med sådana sidor orsakar bara massa besvär. puss & kram vännen, ta hand om dig och fortsätt med kortkort så länge du behagar!

    A 2014-05-08 15:02:16
    Svara
  • Åh, så fint om Magnus <3

    Vilde 2014-05-08 15:00:33
    Svara
  • Vill bara lägga till att Fridhem också har en skrivarlinje som är toppen. Det finns även flera andra skrivarlinjer runtom i landet. Så, läs först upp dina betyg under ett år och sök sedan till en linje där du kan utveckla ditt skrivande!

    Johanna 2014-05-08 14:55:23
    Svara
  • TILL DIG SOM FUNDERAR PÅ ATT HOPPA AV GYMNASIET:

    Hej kära du,

    Jag hoppade av gymnasiet på grund av samma anledning som dig för 10 år sedan. Jag försökte byta linje på min gymnasieskola först, men efter två försök med klasser som redan var fulla gav jag upp. Det är ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv.

    Istället flyttade jag från norra Norrland till Skåne och läste upp mina betyg på folkhögskola under ett år. Folkhögskola är ett fantastiskt alternativ för dem som har svårt att hantera stressen och betyghetsen på gymnasiet. Det är otroligt viktigt att inse och acceptera att gymnasieformen inte passar alla. På folkhögskolan ges man betyg på skala 1-4, men varje individuell uppgift betygsätts inte utan fokus ligger på personliga omdömen. Din prestation värdesätts och du har större chans att få ett högt betyg, utan att nödvändigtvis behöva spika alla prov. Du har också större valmöjligheter i vilka ämnen du vill läsa. Många folkhögskolor har estetiska inriktningar vilket innebär att du spenderar ungefär hälften av skoltiden med något kreativt ämne. Du behöver inte ha någon erfarenhet sedan tidigare.

    Jag studerade på Fridhems Folkhögskola i Svalöv, vilken jag högt rekommenderar. Förutom att själva studieformen passade mig så var det också en otroligt stimulerande miljö. Du bor på skolan tillsammans med andra studenter från hela Sverige som studerar teater, konst, musik mm. Både elever och lärare var fantastiska, och det var ständigt fester och föreställningar. Några av mina bästa vänner lärde jag känna under min tid där.

    Sedan är det också viktigt att inse att höga gymnasiebetyg, såvida du inte vill bli läkare, advokat eller något annat högstatusyrke, inte betyder särskilt mycket. Det finns så många kurser att välja på där du inte behöver höga betyg, och du kan alltid ta en kandidatexamen genom att enbart välja individuella kurser. Dock vill jag flika in att en vän till mig kom in på psykologprogrammet på Karolinska med en 4:a från en folkhögskola, så det är inte heller en omöjlighet.

    Personligen tycker jag att alla borde studera på folkhögskola någon gång i sitt liv. Det är en fantastisk upplevelse. Lycka till!

    Kram

    Johanna 2014-05-08 14:50:10
    Svara
  • Älskar att läsa dessa!

    Mimmi 2014-05-08 14:29:12
    Svara
  • Gud va det kändes som att du beskrev mig där på personlighetsbeskrivning, med tillägget att jag hatar att åka kollektivtrafik om det är det minsta trångt och lätt blir irriterad på folk som går aslångsamt i bredd när man ska förbi. Är nog också en sån där extrovert med starka introverta drag, eller hur det var. Fint ändå, att man inte är så konstig som man tror.

    Emily Dahl 2014-05-08 13:58:03 http://www.emilydahl.se
    Svara
  • Kan tipsa dig som hade problem med soleksem om ”Solbrun” som är ett receptfritt typ kosttillskott man kan köpa på Life osv. Har också sjuka problem med soleksem och brukar besväras mycket av det. Min hud är precis som din helt kritvit. Men sen jag började käka dem i början på våren, en per dag, har jag börjat tåla solen mycket bättre! Pröva!

    Ebba 2014-05-08 13:50:02
    Svara
  • Tips till sista kommentarspersonen: be någon du gillar att läsa boken högt för dig! Så.himla.mysigt.

    kajsa 2014-05-08 13:48:07
    Svara
  • Hej, 14 åringen som vill ha nytt umgänge! Här har du en till 14 åring som också letar nya vänner. Så om du ser det här, hör av dig! Kram

    Mira 2014-05-08 13:45:49
    Svara
  • Till tjejen med soleksemen .. (Du kanske redan har testat det) men ett tips som gjorde mina soleksem bättre var att äta betakaroten tabletter! Finns på life eller annan hälsokost butik! Däremot ska man helst äta det i några månader innan de hjälper!

    Anna 2014-05-08 13:33:31
    Svara
  • Hej Sandra! Jag skrev den där långa kommentaren om att jag inte vet vem jag är eller hur jag ska vara mig själv. Vill bara tack SÅÅ HIMLA MYCKET för ditt svar, det betyder mycket för mig att du tog dig tid att svara och bry dig. Jag har lyssnat på dina tips och ska försöka göra det jag kan. Du inspirerar mig mycket, läser din blogg varje dag.

    Kram 🙂

    Emelie 2014-05-08 13:33:21
    Svara
  • Känner igen det där i extrovert/introvert. Blir också lätt utmattad.

    Svara
  • vilket bra svar du gav på introvert/extrovert-frågan. jag har börjat tycka sådant är så himla intressant i och med att bekanta på till exempel instagram har börjat skriva om hur de är introverta. dessa termer glöms ju ofta bort när folk pratar om en är blyg eller social osv. jag känner igen mig väldigt mycket i ditt svar, jag är verkligen mitt emellan.

    Madeleine -an uncompromising feministic vegan 2014-05-08 13:24:58 http://sisterdisco.blogg.se
    Svara
  • gör slut med aset pga att han ens har mage att kalla sin flickvän/allmänt använda ordet ”slampig”. kan inte tänka mig att denna snubbe har annat än mossiga värderingar i övrigt. och en sån vill man ju inte vara med? eller??

    R 2014-05-08 13:14:13
    Svara
  • Hej tjejen med pojkvännen som inte vill att du ska ha kort kjol!
    Gör slut med honom omgående. Jag skiter i om ni gillar samma filmer eller röstar på samma parti eller har vad fan som helst gemensamt i övrigt. Han älskar inte dig för den du är om han beter sig på det sättet. Han låter som en liten människa som har stora problem med sig själv, och tar ut det på dig. Det låter som en destruktiv relation. Önskar att Sandra skrivit detta, för mig kanske du itne lyssnar på: GÖR SLUT!

    Kramar i massor
    en välmenande Rebecka

    Rebecka 2014-05-08 12:16:57
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!