Sandra Beijer

Hur ser dina planer ut för sommaren?
Jag tänker att mitt sommarlov börjar efter midsommarhelgen. Har tackat nej till alla jobbuppdrag (förutom bloggen) efter det. Då ska jag bara promenera omkring och fika med folk. På lördagen åker jag på bröllop i Malmö och dagen efter det drar jag och Magnus till Franska Rivieran och min föräldrars sommarhus! Sedan tar vi tåget till Italien och bor på hotell där i tre dagar. Efter det åker vi direkt till Gagnef och festivalen Skanka Loss! Blir min första gång där. Himla pepp.
Efter det hoppas jag på en sväng till Köpenhamn, sedan åker jag tillbaka till Frankrike och mina föräldrar och efter det på det Way out West! Fullproppad och magisk sommar alltså.

Vad ska du göra på midsommar?
Imorgon åker vi ett stort gäng ut till Michelles mammas landställe! Vi ska leka lekar, sjunga sånger, äta ceviche och dansa hela natten lång!

Vilken är din bästa sommarfrukost?
Havfras med jordgubbsfil. Herregud. Måste nog gå och handla det genast.

Bästa sommarlåten?
Att bara ha radion på är så mycket sommar för mig. Lyssna på sommarprat och skvalmusik.

Ska du åka på någon festival i sommar?
Skanka Loss och Way Out West!

Vad vill du helst grilla?
Exakt allt blir godare grillat. Så jag säger allt.

Vad dricker du i sommar?
Rosé med isbitar på plaststolar invid fransk solnedgång och vit strand.

Vad ska du läsa i sommar?
Ska införskaffa två böcker jag fått rekommenderat av flera av er faktiskt. Låt vargarna komma och The Secret History.

Vilket är ditt favoritplagg för sommaren?
magtröjoooooooor.

Bästa parken?
Hagaparken och Humlegården.

Bästa badstället?
Det som inte är i Sverige. Varmt och mysigt tack!

lista från julia.

.

Translation. Read by clicking ”in english” in the right frame.

Omelett var en av de första rätterna jag lärde mig att laga när jag flyttade hemifrån. Det är för att det är så himla lätt att laga. Och billigt. Och gott. Extra god blir den runt den här årstiden när alla grönsakerna smakar så mycket mer. I måndags lagade jag den här varianten.

Du behöver (två personer)
3 ägg
Ett halvt tetrapack gräddfil
En vitlöksklyfta
En halv chili (beroende på starkhet, gillar du inte så stark kan du minska eller skippa helt)
Tre gröna sparrisar
En tomat
Fem champinjoner
En bit mozzarella
En stump purjolök (kanske sisådär 2-3 cm)

Okej.
1. Börja med att hacka vitlök och chili och värm på i en stekpanna på medelvärme med massa olivolja. Såhär börjar nästan alla mina recept by the way, men det är en början som nästan alltid blir god.
2. Sätt på vatten, dela sparrisarna i bitar som på bilden och koka sedan i cirka tre minuter.
3. Knäck äggen i en skål, salta, peppra och häll i någon matsked eller två av gräddfilen. Vispa lätt med en gaffel.
4. Skär alla grönsakerna i lagom stora bitar.

5. I med äggblandningen i stekpannan (där vitlöken och chilin redan är, ni vet), se till att den täcker hela pannan.
6. Strössla över alla grönsaker. Alltså: tomat, sparris, champinjoner, purjolök.
7.  Avsluta med att täcka allt bäst som det går med mozzarella. Salta.
8. Låt detta puttra ihop på medelvärme tills vatten dunstat bort. Det tar lite tid, typ 20 min tog det för mig. Ha tålamod, höjer du stekvärmen så bränns omletten vid. Det vill vi ju inte.

9. Avsluta med att klicka på några rejäla klickar gräddfil. Salta, peppra efter smak. Ät upp!

.
Translation. An omelet I did made out of tomatoes, asparagus, mushrooms, leek, garlic, chili, mozzarella and sour cream.

Idag har jag skrivit en krönika i en bilaga i SvD som Friends har varit med och gjort. De ville att jag skulle skriva om barn och utanförskap.

→
Min lillebror var nio år när han började ta hem äldre barn till oss. De spelade tv-spel i hans rum och satt med vid middagsbordet, småpratade med mina föräldrar, tog en extra portion potatismos. Vissa gick i min klass och ofta var jag rasande för att han bjöd in dem. Varför drog han alltid hit dem som ingenting var värda? Tänk om någon trodde att det var MIG de umgicks med? Jag vägrade inse kopplingen. Vägrade förstå sambandet mellan alla dessa barn han så envist placerade i rummet intill mitt.

Jag var tre år äldre men han var mognare och lugnare på många sätt. Jag hade hariga ögon och oroade mig ständigt hur jag framstod, hur jag såg ut, om någon av de populära händelsevis gav mig en blick. Min lillebror vände dem ryggen och letade på den andra sidan. Han hämtade upp barnen som stod gömda bakom klätterställningen och han gav upp sin finaste glaskula till en pojke i min parallellklass som stammade så mycket att hans pappa ibland satt med på lektionerna. Och sedan kom de till oss. Fnissade högt över olika brädspel och bläddrade i serietidningar. Min bror gick fortfarande i lågstadiet men det verkade oväsentligt. Åldern spelade inte någon roll, jag lyssnade genom väggen hur skolans tystaste kille vred sig av skratt i hans säng.

Och så blev vi vuxna. Jag var tjugotre och han nitton år när vi satt på golvet på en fest. Jag nämnde hans räddningsaktioner i en förbisvepande mening, som en självklarhet, men han stannade upp mig.
– Vad menar du?
Och efter ett par ”men du vet han” och ”du minns väl när du” och ”i ditt rum så ofta” så slog det mig, han mindes inte. Han hade glömt bort. Den nioåriga pojken var bortträngd ur minnet, ersatt med något annat. Och jag upptäckte att det gällde inte bara min yngre bror, det handlade om de flesta runt omkring mig. De hade glömt, ersatts av nya versioner, som om de fötts som färdigpaketerade vuxna och det som hänt tidigare bara var något suddigt och vagt.

Men barnen gömmer sig i högsta grad innanför kostymerna. Jag ser de en kort stund bakom fiskdisken på ICA när en levande krabba rymmer från sin plats och en stressad mamma inte kan kväva sitt fnitter. De finns där, varenda en, trots måndagströtta ansikten i fyrkantiga byggnader. Och lika mycket finns de kvar på skolgårdarna. Hon som gömmer sig bakom klätterställningen, han som stammar så högt och ofta, och hon som smälte in i väggen, blandades ihop med den gråaktiga cementen för att till sist försvinna helt. Och när min bror en dag, bara för någon månad sedan, tog tag i min arm och utbrast, Sandra, jag minns nu, så är det långt mycket större än nästan allting annat. För hur ska vi annars förstå att även nioåriga pojkar med glaskulor kan skaka om världar, om vi inte ser den skrämda lilla personen inuti oss själva?

Translation. I column I written was published today. It’s about how terrifying it sometimes can be to be a kid, and how it might be important to remember that, even when you are an adult.

I lördags vaknade vi av att det plingade på dörren och så var det världsfint bud från margarinet Flora, som firade att de hade nya förpackningar gjorda av Lars Wallin. Förutom margarin låg finaste tekannan i röd emalj och ett hav av blommor.

Blev jättemånga sådana här buketter. <3

Vi gjorde i ordning oss och promenerade ner till strandvägen. Min familj har nämligen en ribbbåt (en större gummibåt) som min styvpappa absolut tyckte att vi måste lära oss köra innan de åker till Frankrike för sommaren. ”Så att ni kan åka ut och äta middag i Skärgården exempelvis.” Eh ja tack. Nu skulle det alltså bli båtskola.

Milla var med. Hon tycker inte om att gå på bryggor, som ni kanske ser.

Så då måste man bära.

Vi körde omkring i ungefär två och en halv timme. Så nu är jag proffs.

Milla satt längst fram och fläktade öronen.

Sedan begav jag mig till Hotel Diplomat för afternoon tea. Om någon kanske minns hade jag en tävling tillsammans med Adlibris i samband med mitt boksläpp. Man kunde helt enkelt vinna en afternoon tea med mig + sin bästis och idag var dagen det hände! Gulliga Johanna och Elise var vinnarna och vi åt scones med clotted cream och björnbärsmarmelad, mackor med västerbottenost och ren bland annat, och bakelser såklart. Min bästa var en kaneldoppad munk med kolasås inuti. OM.NOM.

Sedan promenerade jag hem och så öppnade jag och Magnus en piccolo-champagneflaska med studentband runt som jag fått av Elsa.

Liza kom förbi.

Med Jenny!

Jenny hade också med sig riktig champagne. Så himla flott blev lördagen helt plötsligt.

Liza ville helst sitta i knät.

Och så dök Michelle upp också.

Och Gustav.

Det fick firas med shots. Samt vårrullar som ej är i bild.

Michelle hade med sig filt. Smart.

När solen gått ner kom Elsa och Pontus också.

Vi stannade på balkongen lagom till det var dags att gå ner på sportbaren och kolla på någon fotbollsmatch mitt i natten. Vad gör man inte för folk som gillar fotboll alltså.
.

Translation. My Saturday! In the morning I got a delivery with lots of meadow flowers which I put in vases all over our apartment. Then Magnus and I met up with my step dad who was going to teach us how to use his boat, so much fun. After that I had afternoon tea with a couple of blog readers. The donuts with caramel sauce – so dreamy. I spent the rest of the evening on our balcony with friends, drank wine and ate spring rolls.

Idag är det allraste sista avsnittet ute av Sandra och Milla i köket. Jag bjuder in Alexandra och vi gör Lady&Lufsen-pasta och pratar om husdjur. Denna pastarätt blev dödsgod så rekommenderar alla att laga. Vi pratar om Alexandras katter som var gatukatter från början, om min vandrande pinne Krakel Spektakel och försöker få Milla att göra hundtricks.

Kolla här:

Nu när alla avsnitten är klara får ni gärna komma med feedbacks. Vill ni ha mer matprogram? Vad borde i sådant fall förändras (förutom kanske det mest obvious som att titta lite i kameran lite oftare..). Har ni idéer på andra program? Tänk hur långt och fritt ni vill, i augusti ska jag ha möte med produktionsbolaget igen. Min bästa idé just nu vore reseprogram med fröken Michelle. Om man får drömma alltså. Men som sagt – alla idéer är bra idéer!

.

Translation. The last episode of Sandra & Milla in the kitchen. My wiener dog Milla and I are making a pasta dish inspired by the movie Lady and the Tramp together with Alexandra.