[…] Sandra! Jag har köpt likadana skor som du för jag tyckte de var så fina, men mina ”skramlar” hela tiden när jag går, pga spännet där fram! Skramlar dina också, […]

Hej Sandra! Jag läste ut din bok på tre timmar och jag vill bara säga att den är helt undebar. När jag läst ut den kände jag bara MER MER MER! Så jag hoppas det kommer mer, heh.
Ha en fin dag!

jag kommer ihåg att du tipsade om appar i ett inlägg en gång, bl.a. använde du en app som räknade steg eller något liknande. jag undrar bara var du har mobilen när du använder kjol? jag älskar kjolar och leggings men ”måste” ha mobilen med mig. en liten väska eller? 🙂

svincool i dina skor!

till e: känner igen mig så jäääääkla mycket i det du skriver! hängde också med en kille förra sommaren som precis genomgått ett svinjobbigt breakup. jag var mycket mer ”i” det vi hade än vad han var och det märktes, fast precis som ni gör pratade vi jättemycket om det och om hur han kände osv. däremot kände jag att han inte kunde ge mig allt som jag ville ha, så därför tog det slut då. jag tycker att du ska säga precis som du känner sen får han take it or leave it. han kanske är jättejättebra och det är så in i helvetes jobbigt när en träffar någon bra när båda inte är i samma fas i livet. men det löser sig senare om det är så pass bra, antingen med honom eller med någon annan. jag och killen jag träffade förra sommaren är ihop nu efter vääääääldigt mycket ups and downs, men det är först nu som vi varit i fas med varandra. så säg precis som du känner! behöver inte lägga någon press på honom eller någonting, men säg vad du känner och tänker. annars är du inte schysst mot dig själv om du måste bromsa dig själv hela tiden för att ta hänsyn till honom. ni är ju två i det och båda måste få utrymme.

Jag verkar leva i egen påhittad lögn med min vän Lina…. Fick höra om en man som hade ett öga för en. Gick rykten i lunchrummet på jobbet. Kollade henne på Facebook. Letade upp bloggarna hon läser, lyssnat på samma musik som hon nu. Nu är jag besatt av att kommentarer i bloggar så hon ska se mig och tro att jag har the real thing med ”killen”… Vad gör man .. ?

jag vet inte vad som händer, jag har börjat träffa en kille som jag aldrig hade tänkt mig börja gilla såhär mycket. Han var med om ett breakup för några månader sen, men vi pratar om det och det känns inte som att jag är hans rebound, mer att han fortfarande är sårad såklart osv. men nu ska han jag och hon till wow samtisigt och jag måste prata om det här med han innan vi åker, men jag kan fan inte göra det utan att det blir för mycket press på oss, fattar ni? det jag vill fråga och få säkrat är det alldeles för tidigt för, men jag kan inte hjälpa att det känns mer för varje dag. ska jag låta bli att prata om det, och vara hans fria zon från det jobbiga, eller gå in på allvarliga saker och riskera att det någonsin kommer bli något mer? hjälp Snälla någon jag har inte sovit på två dygn och ätit ett halvt paket 10-kronors nudlar+massa för mycket vin.

sandra och alla andra! jag har ett problem.
För typ tre år sedan blev jag kompis med en engelsk kille på tumblr. låter så litet men internet är ju fantastiskt och vi blev faktiskt väldigt bra kompisar. pratade om vilka konserter vi skulle gå på och vilka gator han skulle visa mig i ldn när jag flyttade dit. sen för typ ett år sedan blev han ihop med en tjej, och jag tänkte ”gud vad kul för honom, det blev dem ändå!” (var/är liksom inte intresserad av honom på det sättet) och fortsatte skriva som vanligt.
men han svarade inte. skrev en gång till men när han inte svarade slutade jag. på tumblr skrev han igår att han nu för tiden mest hänger med sin flickvän men inte har lika mycket ångest som innan och mår bättre överlag.
jag är såklart glad att han mår bra och tycker att det är det viktigaste, även om den fantastiska killen jag kände försvinner.
Men vad FAN gör man om en vän slutar prata med en så fort hen skaffar partner? hänt mig förr, men det har varit irl så att säga så då har jag bara kunnat säga till vännen att hänga lite själv med mig utan hens partner. svårare när det är någon via internet – vad ska man säga liksom? sitt lite mer på facebook? ring mig på jävla skype någon gång? libertines återförenas ju äntligen i sommar, vi skulle ju dit tillsammans, vad hände med det?
Kanske bara ett lustigt sammanträffande, men jag tror inte det. Varför är det så komplicerat att som heterotjej ha heterokillkompisar (och vice versa), eller fan alltså, kompisar som skaffar partner överlag? Och vad gör man när man märker att man krash bang bom inte finns i varandras liv längre?

Ååhh på nästa snyggakillarinlägg så kan det kanske vara VM-special?

åhh håller med om skorna. dröm!

Till anonym tonåring häröver: Hej jag tänkte ta mig friheten att svara även fast jag inte är Sandra hoppas det är okej! För jag känner igen mig supermycket i det du skriver, när jag gick högstadiet+gymnasiet festade jag ALDRIG. Ett tag kände jag mig jättelost och tråkig och helt dålig som tonåring, att det var nåt fel på mig för att jag inte alls hade så kul som alla andra verkade ha. Satt hemma varje helg och var knappt ens avundsjuk på alla som festade, bara avundsjuk på att de verkade tycka att det var lockande. Sen träffade jag kompisar som var lite lika mig, som också ville ha filmmaraton och äta glass och prata om livet och så. (för det finns människor som du kommer känna dig som ditt bästa jag med, det är ingenting fel på dig bara för att de människorna inte hittat dig än!) och det var så himla skönt. Sen på grund av olika anledningar flyttade jag massa massa mil hemifrån och började jobba i en pub i en miljö helt, helt annorlunda än min kristna uppväxt. Började festa nästan jämt och tillbringar varje helg med att ibland prata med snygga främlingar, skåla allt i tequila och dansa tills fötterna trillar av, och ibland se snygga killen åka hem med en annan tjej i taxin och gråta för jag trodde min kompis hade lämnat mig ensam kvar. Och längtar du efter detta liv kommer du våga ta stegen för att uppleva det, eller så kanske du hittar nåt annat som känns roligast ever och då gör du det. Okej förlåt att jag är så långdragen men vad jag ville komma till att livet är förhoppningsvis långt och man hinner med allt! Tonårstiden kan vara himla ångestfylld livet förändras och saker händer och du kommer inte alltid känna att ingenting händer! Och är man helt vansinnigt längtig efter förändring så måste man ibland göra det där hoppet som man inte vågar egentligen alls under några omständigheter. Ja. detta kanske inte hjälpte så mycket men ville mest säga: det blir bättre fina du känn dig inte tråkig och osäker är rätt säker på att du är fett cool! <3<3<3

Otroligt fina foton Sandra! 🙂

Sandra. Jag har inga feststories. Typ. Jag har aldrig varit full, hånglat, talat med massamassa främlingar och bara gått all in och festat en hel natt. Jag är tonåring. Det känns som att vissa jämnåriga/vänner alltid har Kul! och liksom… att det ”händer” grejer. Men det blir aldrig så för mig. Har aldrig riktigt kul liksom. Lite trevliga stunder men liksom.. ja. aldrig något ”flow”. Känner mig låst i olika sällskap. Känner skuldkänslor över vem jag ska hänga med. Känner mig tråkig och osäker. Du skriver ju rätt mycket om tonårsfest och fest överlag också.. jag får ångest över att jag inte röjt och varit den där stereotypa yolo-tonåringen.. Vad ska jag göra? Har du tips? Kram <3

Älskar Thomas Stenström!

Hade din kjol igår när jag var ute och dansande och kände mig finast på hela himla stället! <3

Bara älskar att du kör så hårt på din stil. Hoppas all elak ålderism om att du ”borde växa upp” och ”mogna” aldrig når dig, att du klär dig såhär när du är 82 om du känner för det!

Min brors barbiedocka hade sådana skor, men han blev vansinnig på att det var så svårt att få in hennes fötter på grund av remmarna, så vi opererade bort dem (remmarna, inte fötterna) med hjälp av en slö nagelklippare.

Nä, nu ska jag ta min picknickkorg och cykla till havet och möta upp fina vänner 🙂

Hej! Du som är så grym på spotifylistor, har du någon somrig danslista? Är så trött på alla mina. Kram!

vill kasta mig över din jeanskjol, lovar att pröva asap när jag är i sthlm om den är kvar. och vernazza alltså VILKEN STAD. så himla vackert.

Hej Sandra!
Jag har köpt likadana skor som du för jag tyckte de var så fina, men mina ”skramlar” hela tiden när jag går, pga spännet där fram! Skramlar dina också, haha? Eller fick du dem att sluta, hur då i så fall?
Tacksam för svar!!!!!
Kram

Citatet är från låten ” Slå mig hårt i ansiktet ” med Thomas Stenström 🙂 himla bra.

Brukar Magnus läsa din blogg Sandra? 🙂

Till er som undrar: citatet är från Thomas Stenströms ”Slå mig hårt i ansiktet” 🙂 http://open.spotify.com/track/0aMbEJJSv6oEq9VFAi5uTG

citatet! varifrån?

Härliga skor 😀

Åh fiiiiint citat, var kommer de ifrån?