Härlig slottsvistelse och härligt att se flera kommentarer kring hur en tänker om barn. Du får gärna ta upp det i en post Sandra, om du känner att du har tankar kring barn, det uppskattas. Och det behöver inte betyda att du själv aldrig vill skaffa barn. För dig som läser det här och själv känner dig som en alien när 30års-strecket passerats och alla vänner skaffar barn rekommenderar jag gruppen Barnfri på Facebook.

For et fortryllende sted! jeg elsker gamle slott som er fulle av detaljer og historie!
Haha, jeg tenker jo akkurat det samme om barn! Enda godt man slipper hvis man ikke vil!

@J, precis så!
Dessutom blir jag sjukt stressad av alla barndomsvänner som blir gravida på löpande band hemma i småstaden där jag bodde fastän inga av de vänner jag har i storstaden är sugna på barn de närmsta åren. Många som ”skaffar” barn för att ”man ska”. Själv har jag så mycket annat jag vill göra.

Alla behöver inte skaffa barn. Det finns så otroligt mycket mer till livet än barn. Så mycket mer som ger lycka. Jag har själv redan bestämt mig att aldrig känns press för jag ska inte ha barn 🙂 Aldrig velat ha och kommer inte vilja ändra mig (är 25). Så skit i pressen/stressen rent ut sagt. Lev ditt liv som DU vill!

Hur härligt ser inte det där ut då! Sen angående barn, alla vill inte ha barn, man måste inte skaffa barn. Så stressa inte. Antingen blir du sugen på barn eller inte och båda alternativen är helt okej. Kör ditt race och strunt i vad alla andra tycker och tänker.

Till alla som skriver om deras funderingar om att inte vilja ha barn – läs gärna boken ”Frivillig barnlöshet”. Rätt intressant läsning om hur svårt det faktiskt kan vara att välja bort att skaffa barn – även om man inte har någon ”barnlängtan” – eftersom det inte anses ”normalt” och inte är helt accepterat i vårt samhälle att leva ett liva utanför ramarna för ”kärnfamiljen”.

Jag önskar att jag kände som Sandra och flera av er som har kommenterat här. Själv har jag alltid velat ha barn, helst tidigt, och nu när jag är 25 har längtan/önskan liksom identifierats till ett slags skräck. Eftersom barn är det absolut roligaste, viktigaste och mest meningsfulla jag kan tänka mig i mitt liv – vad händer om jag inte kan få några? Det skulle kännas lättare att ha som ”mål” att komma till en viss punkt i sin karriär, att ha en viss typ av socialt umgänge osv, sådant kan man ju påverka och kontrollera själv. Det där med barn blir ju mer som det blir, och det är så LÄSKIGT! Jag önskar att jag, som ni utan barn, kunde känna mig färdig och lycklig utan.

Dessutom så skrev S inte att hon hatar barn utan att det finns annat som är roligare.

”Lisa”
Skojar du eller?!!
Att tycka att barn är jobbiga är väl knappast samma sak som att tycka att tjejer/killar/invandrare är det. Skärp dig.

Angående att klumpa ihop barn till en grupp som det är ok eller inte ok att tycka verkar rolig att hänga med/ha:
Visst är det sant att alla barn är individer och olika varandra – men jämförelsen med att säga att man inte gillar funktionshindrade/invandrare etc haltar en smula. För det första är inte barn ett tillstånd människor är i hela livet – det är en övergående fas i allas liv. För det andra finns det tydliga gemensamma beteenden inom gruppen barn vilket inte riktigt kan sägas om andra grupper. Exempelvis ännu ej utvecklad impulskontroll och empatiförmåga, och de beteenden som ofta dyker upp i barnets olika faser, som trots, tjat och testande av gränser. Det är inte på något sätt fel eller oönskade egenskaper/beteenden hos en människa som växer och utvecklas, men jag har full förståelse för att vuxna som har lämnat barnstadiets utvecklingsfaser bakom sig och inte är så intresserade av barn inte tycker att det är svinkul att umgås med dem. Sen får man ju ofta bita ihop och göra det ändå utan att knota – vi måste ju samexistera – och ibland lär man känna barn som är kul att umgås med, precis som med vuxna människor. Men att generalisera kring barn som grupp tycker jag visst går bra – precis som att generalisera kring vuxna som grupp. Det är väl så det har gått till när psykologiska teorier om hur exempelvis barn och vuxna fungerar skapats?

Sista kommentaren <3 tack!
Min bästa vän är gravid och plötsligt känns det som vi har ett hav emellan oss. Kände först en enorm sorg över detta, men vi är helt enkelt i olika stadier i livet. Hon kan inte sluta prata om barnvagnar och andras ungar och jag kan inte sluta tänka på att jag faktiskt inte bryr mig det allra minsta..

Skönt att fler och fler vågar säga att de inte är sugna på barn!

Tycker dock också att det är lite synd att klumpa ihop dem till ett gemensamt hatobjekt. Alla ställen med dålig mångfald kan ju bli rätt jobbiga, att hänga vid en pool med enbart ungdomar/par/singlar/chefer/politiker..osv är inte heller något som lockar mig.

hahahah! Kommentaren om barn – för rolig 🙂 Och nej, jag tänker inte förklara varför jag inte vill ha barn. Det bör jag inte behöva göra, exakt som folk som vill ha barn inte behöver förklara varför de vill ha ungar.

Har faktiskt anordnats en great gatsby fest där!
http://www.alltomstockholm.se/klubbkonsert/article4107636.aos

M: Jag vet inte om jag skulle kalla min livsstil flott, men jag antar att du menar att prioritera annat – som egna intressen, resor, egentid, mer kompishäng osv. Är det något fel med att välja bort ett normativt familjeliv? Har jag ett personligt ansvar att skaffa barn pga en traditionell syn på hur livet ”ska vara” eller vilka plikter jag borde uppfylla som kvinna? Jag tycker inte det. Sedan är det självklart ett medelklassigt privilegium att ens kunna välja (och jag ändå kommer arbetar/lägre medelklass bakgrund, en stor familj från liten ort)och alla känner inte att de aktivt kan göra samma val eller har möjligheter till det. På så sätt har jag haft det ”flott”, eftersom jag kunnat välja och utan att känna press eller att mitt val är fel eller dåligt.

Känner igen mig. Min biologiska klocka började aldrig ticka, men ändå blev det barn tillslut. Den kärleken! Ångrar absolut inget, men vet nu att jag hade kunnat leva lycklig utan barn också. Jag är en toppenmamma, men inte egentligen en moderlig typ. Tror att många känner så, men att få vågar berätta. Ingen vill riskera att någon ska tro att man ångrar sitt barn!

Lina: Fast det verkar mer som ni ogillar barn bara för att ni inte vill bli av med er flotta livsstil – som Sandra till exempel. Den flotta livsstilen med drinkar och fester och resor står högre i kurs eftersom ’allt är roligare än barn.’

Oh, this castle looks so incredible with its design, nostalgic feeling and the interior details <333 And this pink bathroom; it might be the best interior design for making love wihout any break! I'm serious.

Also after I get married in this summer, I've started to think that I'm soooooooooooooo far away from being a kid lover, and I don't know how I can overcome this in upcoming years… life is weird, we'll see 🙂

Känner igen mig så i det där med barn. Jag pallar inte höra allt skrik från ungar och allt gnäll från trötta föräldrar. Jag och min man är båda 30+ och ingen av oss vill ’förpesta’ vårt tysta, chilla liv med barnskrik. 😉

Man kanske ska försöka komma ihåg att vi alla varit skrikande, störiga ungar någon gång 😉 Nu utvecklas detta till en annan diskussion, men jag undrar om alla ni som inte vill ha barn verkligen har upplevt att ni blivit ifrågasatta eller om det kan vara så att det är ni själva som känner er annorlunda pga samhällsnormen? Jag har ett barn och vill bara ha ett. Det är det bästa ur två världar enligt mig. Jag är själv ensambarn och har trivts superbra med det! Men jag kan också få känslan ibland att det är någon form av barnmisshandel att bara skaffa ett…

Jag tycker det är väldigt befriande att höra en tjej i min ålder sätta ord på tankar som tyvärr fortfarande anses häpnadsväckande pga normer. Visst förstår jag tidigare kommentarer – ni som ser problem i att kritisera barn som en hel grupp, det är ju såklart inte rätt. Men jag tror att många frivilligt barnlösa, mig inkluderad, snarare tänker såhär: Vi ogillar livet och livsstilen runt barn. Att mycket av livet helt plötsligt kretsar runt ett barn, barnets behov, barnets filmsmak, barnets sovvanor, barnet behöver si och så. Dålig fredagsunderhållning, tacomiddagar och sömnlöshet. Ja, sjukt mycket generaliserande, jag vet. Alla föräldrar är såklart inte såhär! Jag vet morsor och farsor som reser, fortfarande har roliga intressen och kör på som vanligt, så får barnen hänga på. Fast då krävs ju ändå mycket kompromissande och egentid som offras, och det är varken jag eller min partner intresserade av.
Jag vill sova hur länge jag vill på helgmornar och planera dagarna utefter vad jag vill och känner för. Jag vill resa till så många ställen och göra så mycket grejer och bo på roliga platser, och alla de här sakerna vill jag tusen gånger mer än att ha barn. Så valet är för mig enkelt.

en behöver inte skaffa barn! det är ganska jobbigt att så fort en kvinna (obs, sällan män!) närmar sig 30 undrar folk varför barnen dröjer, speciellt om hon är i en relation. men min moster var ännu vid 35 rätt säker på att hon inte skulle få barn, men så fick hon tre efter att hon fyllt fyrtio! så det är ingen panik. tio år liksom, du hinner få feeling. och om inte – desto mindre att oroa sig över!

Först och främst så tycker jag det är så himla viktigt att det ska vara okej att inte vilja ha barn! Det är ju dessutom främst kvinnor som ifrågasätts när de inte vill ha barn, just för att kvinnans största uppgift i livet av samhället anses vara att bli mamma, det är väldigt knutet till den kvinnliga könsrollen och något som måste ändras! Så heja Sandra!!

Håller dock med Lisa i vad hon skriver också, och vill tillägga att det är OTROLIGT märkligt att det är så okej att säga att man ”inte gillar” ”ogillar” eller till och med ”hatar” barn. Sandra säger ju inte det, men det är rätt vanligt annars tycker jag. Är ju, som Lisa skriver, inte okej att säga att man hatar andra grupper i samhället, så varför just barn? Tycker det säger ganska mycket om barns status i vårt samhälle, och det är förbannat sorgligt.

Håller med Lisa och Ulrica! Man behöver inte alls vilja ha eller tycka om barn, lika lite som man måste tycka om andra kategorier av människor, om man nu är en person som lätt generaliserar. Men att det är så OK att säga:”nä, gillar inte barn” känns, nog främst för oss som har barn, diskriminerande och tråkigt. Oops! Såg att jag använt ”man” några gånger för mycket – ber om ursäkt (flyttade ifrån Sverige innan ”hem” började användas och är inte riktigt van).

Jag är 39 och har aldrig känt någon längtan efter barn, inte ens efter att jag träffade mannen i mitt liv. Vet att det snart är ’för sent’ och längtar nästan efter den dagen som det är det så behöver folk inte undra eller fråga längre…;) Förstår inte varför det ska vara en så stor grej och ogillar skarpt folk som säger saker i stil med: att de först inte ville ha barn men efter att ha fått det så förstår de inte hur man kan leva utan, barn är meningen med livet osv. En sådan jäkla elak grej att säga – det de i princip säger är ju att mitt liv är och kommer att förbli meningslöst eftersom jag inte har barn. Jag dömer ingen som har barn eller har en enorm längtan efter barn och förväntar mig samma bemötande tillbaka. Jag har två hundar, en fantastisk pojkvän, ett bra jobb, underbara vänner och reser mycket – och lever MITT drömliv. Det gäller f.ö. mycket annat i livet också – jag förstår inte alls varför vissa människor känner ett behov av att lägga sig i hur andra lever sitt liv. Hur orkar dem? Kan inte alla bara få leva som de vill så länge man inte skadar någon annan? Kram på dig Sandra och alla här som känner samma sak.:)

Skrattade högt åt kommentaren om barn! ”Ungefär allting är ju roligare än just dom.” Skönt att se att så många tänker likadant i kommentarerna. Man behöver inte tycka om barn, men man måste vara snäll mot dom. Precis som med stora människor!

Lisa! Jag tycker verkligen du har en poäng och att andra inte ser den känns faktiskt lite märkligt. Därmed inte sagt att man måste vilja ha ett eget barn 🙂

Men, är jag den enda som tycker att det blir lite bisarrt att kommentera gruppen barn på ett så homogent sätt? Vilken annan kategori människor är det ok att uttrycka sig om på samma sätt? ”fattar inte hur jag någonsin skulle få feeling till invandrare/hipsters/rödhöriga/tjejer/killar/handikappade/kontorsarbetande/trettioåringar. Ungefär allting är ju roligare än just dom.” Känns ju inte helt schysst att säga eller?

Nä, alla vill inte ha barn. Det är helt okej. Men att klumpa ihop och racka ner på dom kollektivt är ju inte heller helt sympatiskt. Ändå tycks det allt som oftast helt okej att säga i princip vad som helst då man beklagar sig över barn. Dom är ju också människor (om än lite mindre än vissa andra) och således också individer. Alla olika, alla lika så att säga. xo.

Åh, en hemlis! Det spökar där. Damen på porträttet ovanför eldstaden i biljardrummet. Jag höll till där en sommar, och förstår att hon inte har någon vidare lust att bege sig från ett sådant sagoslott.

Jag minns ett inlägg där du återgav mailkorrespondens mellan dig och din mamma, där hennes kärlek till dig verkligen lös både på och mellan raderna. Det är det som är grejen med barn, kärleken alltså. Den kärlek som en ger och får, och som bara växer med åren, och som föds på nytt lika stark när en får fler barn, trots att en tror att det är omöjligt att älska ytterligare ett barn lika mycket som det/de en redan har. Tack för en fin blogg och kram till dig.

När jag har tråkigt på jobbet så lyssnar jag om avsnitten på er podd 🙂 Läntar så tills ni börjar igen. Ni är mina idoler helt klart!
På tal om podden, är du egentligen döpt till Alexandra?!
Står de det i ditt pass liksom? Är det någon som kallar dig Alexandra? 🙂
Tycker båda namnen är fina hursom!

Och på tal om barn.. Jag diggar inte heller barn.. Men tror det blir skillnad när man hittar rätt person som man vill starta en familj med. Själva grejen ’familj’ kan jag tycka är mysigare än ’barn’. Och se mamma och pappa bli mormor och morfar. Men med familj så kommer ju barn, och då kanske man lättare kan tänka sig den tanken. Vad vet jag. Det kanske kommer någon dag det där 🙂 Är nog lättare att gilla sin egna barn än andras dessutom, det säger min mamma iallafall, hihi!

Haha, barn-kommentaren fick mig att skratta, tur att man inte måste ha ungar! …fast jag är rackarns glad för min!

Fyller 36 i år och har heller aldrig velat ha barn. Kan inte alls tänka mig in i det livet. Men det börjar bli svårt nu när alla skaffar barn runt omkring och plötsligt är man helt i ofas med de man tidigare har haft mest gemensamt med. Önskar jag hade 10-15 år till att fundera på saken (som karlar har).

Jag älskar att läsa din blogg och drömma mig bort til tiden då jag kunde läsa en bok i fred, gå på toa i fred, sova bort hela dagen och festa hela natten. Och åka på stranden med endast en handduk och en baddräkt i väskan. Och hänga på barer i New York och Paris och röka tokmånga cigg.

Jag kan gilla andras barn, min sambos kusin är världsgulliga men vill verkligen inte ha egna. Inte han heller. Förstår inte hur vi ens skulle ha tid med barn, vi har så mycket vi vill göra och vill inte vara bundna vid något. Förstår ju givetvis att man kan resa med barn och göra andra saker men nä.. Vi vill leva våra liv, det är perfekt som det är. 6 år har vi varit tillsammans och är snart 30 båda två och inte en endaste gång har vi känt oss sugna på barn. När man berättar det för folk så säger de att man är egoistisk, kanske är det så, men det måste väl ändå vara väldigt oegoistiskt att inse att man inte vill ha barn och därför låta bli att sätta ett till världen?
Förövrigt kan jag inte komma på en endaste oegoistisk anledning till att skaffa barn. Och det känns som att många av de som reagerar starkt när man säger att man inte vill ha barn avundsjuka på något sätt. Såklart älskar de sina barn, det hade ju jag också gjort om jag fått ett, men att de önskar att de hade större frihet ibland.. Vad vet jag, det här med önskan att inte vilja ha barn väcker iallafall starka reaktioner.
Och nä, det livet är nog helt enkelt ingenting för mig. Skönt att se att det är flera här som känner samma sak, annars brukar man vara rätt ensam om det. Eller åtminstone känna sig väldigt ensam när andra mest pratar om sina barn och allt där till.

Vad fint! <3

Sandra! ! Denna månad måste ju bara vara DIN. 5 fredagar!

Jag är 35 och har heller aldrig haft någon barnlängtan. Men nångång i 30-års åldern var jag färdig med min utbildning, min man ville ha barn o jag kände att jag inte hade nåt att skylla på längre så jag lät mig övertalas. Det var det absolut bästa jag gjort. Kärleken! Som att vara nyförälskad varje dag. Allt annat bleknar i jämförelse.

Jeg orker ingen andres barn. De er slitsomme og masete. Det hellige unntaket er mine egne tantebarn. Kanskje du er som meg, at du orker bare unger du har en slags relasjon til. 🙂

Hur fungerar det med sådana här inlägg när du fått något gratis? Blir det inte som ett reklaminlägg då? Måste du få pengar för att göra reklam eller räcker det med att du får något gratis för att det ska räknas som reklam om du skriver om det? Tycker det är bra att skriver att du har fått bo där gratis. Hotellet måste ju medvetet gett dig en hotellnatt gratis för att de vill att du ska berätta om det. Fast sen så kanske de inte har något att säga till om när du skriver inlägget så då blir det ju inte som reklam utan mer som en recession. Hm. Skulle gärna vilja veta hur det fungerar och hur du tänker kring det.

Det är så sorgligt att det ska känna fel eller konstigt att inte vilja ha barn. Jag hoppas verkligen att du inte får några barn om du inte senare får en otrolig önskan efter ett ”bara för att man ska ha barn.” Jag är förskollärare och tycker att det idag verkar som att många föräldrar har skaffat barn av just den anledningen – för att det ska man ju. Då är det bättre att de som verkligen vill ha barn skaffar de, de som lägger ner den tid och kärlek och engagemang som det krävs av föräldrar för att få välmående, lyckliga och trygga barn.

Själv har jag alltid (well, sen jag blev vuxen) känt precis tvärtom – att ingenting jag gjort någonsin känts riktigt meningsfullt eftersom jag inte haft en unge med mig. Aldrig brytt mig om främlingars barn (anser att barn är individer och klart att man gillar vissa när man lär känna dem, men de flesta är ju bara små random människor) men haft en extremt stark längtan själv. Nu har jag en son och jag är så orimligt kär i honom, liknar verkligen ingenting annat jag upplevt – men lika lite som jag kan förklara varför jag längtat i hela mitt liv efter just honom, lika lite ska någon annan behöva förklara varför hen INTE känner så.
Vill Sandra och ni som kommenterat här ha barn en dag hoppas jag att ni får det, annars hoppas jag att ni slipper! 🙂

Alltså, det rosa badrummet, så fint!

Gud vilket fint ställe!
Vill inte heller ha barn än på länge (om någonsin).

Åhh känner igen mig precis om det du skrev om barn. Allt är verkligen så mycket roligare än just barn. Härligt när jag läser det och kommentaren här och ser att folk i min ålder tänker exakt samma sak.

Sett slottet på massa bloggar innan men första inlägget som verkligen får mig att vilka åka dit.

Och så var det det dära med mina barn och andras ungar… ;kr

Sett det här stället i flera bloggar men det här var första gången jag verkligen blev sugen att åka dit.

Sedan så får man väl tro på det där med mina barn och andras ungar. 😉

Åh Häringe slott är ljuvligt. Bodde där i mars.

Håller med dig om barn. Är också 30 och känner att det verkar va mer jobbigt än härligt.

Det är okej att inte gilla barn, det är okej att inte känna någon längtan. Själv älskar jag barn och har velat ha egna sen jag var typ 22 (nu 26 och barnfri/barnlös) men jag tycker också att dom är jobbiga och störande ibland. Typ vid pooler när man vill chilla och ta det lugnt, och det är någon som skvätter och skriker hela tiden. Min mamma var rätt soft när jag var barn, världens snällaste gosemamma men skrek jag och hade mig så sa hon rätt bestämt att ”Nej nu får du lugna dig och leka tyst, det finns vuxna här som inte orkar lyssna på dig. Man kan leka utan att låta. ” Och jag håller med!

Jag är 28 (oh well, om ett par veckor iaf men kan väl inte riktigt hävda att jag bara är
27..) och jag vill inte heller ha barn. Min kollega skrattar när han berättar för andra om vårt besök i disneybutiken i NY (worst place ever). Paniken i mina ögon och att jag tryckte mig mot väggen. När jag ser hundvalpar känner jag för att gulla och klappa och pussa men jag kan inte för allt i världen frammana samma känsla för barn.

[…] Sedan hängde vi utomhus på en filt när poolen blev alltför belamrad av skrikande barn. Det om något är nog min närmsta trettioårskris – fattar inte hur jag någonsin skulle få feeling till barn. Ungefär allting är ju roligare än just dom. […]

hahaha, sista kommentaren om barn är så fin <3

Häringe slott är ju en fantastisk plats, tycker jag. Lär ha varit värsta partystället tidigare och det kan jag förstå. Hade så väldans gärna deltagit på de festerna! 🙂

precis så känner jag också! om kids alltså. samtidigt känner jag liksom att jag inte ”får” känna så, att jag typ måste vilja ha barn och måste tycka att allas kids är änglar typ. stör ihjäl mig på barn dock och är ganska dålig på att låtsas.

Åh jag studerar på folkhögskolan Amanda Svensson skriver om i boken, fantastisk bok och surreal att läsa om korridorerna jag själv går i och festerna i rummen jag själv är på. Önskar dig en din läsupplevelse!

Vilken vacker plats! Och gratis dessutom! Äh, inte alla som vill ha barn, det går lika bra för det.

Men guuud så fint ställe. Så avis nu. Poolen liksom, så drömmigt. Och haha, håller så mycket med dig angående barnen.

Underbart! Och jag känner igen mig i det du skriver om kids. Befriande att det finns fler som känner som jag, haha 🙂

Sjukt jäkla drömmigt! Och en behöver aldrig få feeling för barn! Behöver aldrig uppfylla något reproduktion syfte eller lyssna efter en tyst, kanske påhittad, biologisk klocka. Om en inte vill. Genusdocenten och femme-teoretikern Ulrika Dahl har skrivit fantastiskt bra essäer om detta, läs vettja!

Kjenner meg så sinnsykt igjen. Hatet barn over alt i verden. Så traff jeg mannen i mitt liv, og etter 6 år med ham (inkludert et paradisisk bryllup på Ôsterlen; mannen er svensk, såklart) ville jeg ha barn med ham. Og han ville ha barn med meg. Og vi fikk verdens herligste gutt. Jeg var 32 og hadde fortsatt mye motstand på det med barn, så det gikk vel et par år der jeg ”vennet” meg til livet. Men mange venner rundt fikk barn, og så – etter 6 år til, fikk vi enda en herlig gutt, og nå er det VI som har med skrikunger i poolen. Skulle du sett! Så kan det gå! Livet er spennende og umulig å planlegge/forutse, helt enkelt.

”Ungefär allting är ju roligare än just dom”
Ahhah <3

Haha åh jag känner igen det! Jag är också 30 och jag gillar inte barn. Jag är inte det minsta barnkär, vill inte hålla i andras barn och vill inte leka med andras barn. Kanske får jag ett change of heart och vill ha barn, kanske inte.