Fint, älskar formen på vattenglasen.

Fina jfopsjffs:

Det kan vara otroligt svårt att släppa någon som varit ens trygghet. Någon som hållit en samman på en plats man trodde man var ensam. Det är självklart du är ledsen. Att livet känns omöjligt att förstå. Och det är okej. Ta dagar för dig själv, vira in dig i mjuka filtar och titta på filmer som gör dig glad. Ta promenader när solen går ned. Ge dig själv en klapp på axeln för att du går upp på morgonen för ibland är det också svårt.

Lär dig att du är okej alldeles som du är – även utan någon annan.

Om du i mellanrummen av dessa dagar känner, ända in i ryggmärgen, att det ni hade är värt att kämpa för: GÖR DET! Men, om du sakta inser att du också känner en viss lättnad. Ett visst lugn över att inte längre bråka och vara orolig – kom då ihåg att du kommer hitta någon annan. Som passar dig. Som står för sig själv med dig. Som inte väntar med som går bredvid dig.

Och allt kommer bli okej. Det tror jag 🙂

Och Sandra: Hoppas du kan äta många fina frukostar på de tallrikarna. De ser ut som sådana som får allt att smaka bättre 🙂

jfopsjffs

Sorry för kanske ganska ovanligt hårda ord direkt i kommentarerna, men det som lyser genom ditt inlägg är en ganska bortskämd och ytlig tjej. Det står ingenstans om hur du har känt för honom, utom att du inte har varit så kär, men massor om alla kontakter och fördelar du kommer förlora. Och om vad andra kommer tänka om dej nu. ”Så gör man väl inte” jomen det är precis så man gör, om man inte är lycklig gör man slut. Speciellt eftersom det BARA gått ett år, man inte har några andra åtaganden t.ex familj, som håller ihop en, och man inte lyckas komma sams i det mest vardagliga enkla situationer i förhållandet. Ni verkar ju för övrigt inte passa varandra eller vara bra för varandra alls, ni blir tydligen båda på ett oönskvärt sätt, för jag antar att du inte vill gå omkring och vara arg och agressiv..? Hoppas verkligen det som hänt ger dej nya vinklar att se saker.

Finns inte tallrikarna och skålarna att köpa online? Jag har letat som en tok men hittar inte…

Hej Sandra!
Jättefin servis. Vad heter serien? Tänker om man kan söka på den och hitta den någonstans på nätet (och på så vis hitta återförsäljare även utanför Sthlm)! Fyller år om ett par veckor och vill kunna tipsa släkt och familj.

Hallå Sandra! Har en fråga till dig. Tjafsar/bråkar du och dina vänner ofta eller är ni bra på att hålla sams? Speciellt när en festar så tenderar ju saker att ”komma upp till ytan”, alla blir ärligare osv. (i alla fall bland mina vänner, men vi är ju också lite yngre). Men även allmänt liksom, är det ofta sura miner eller är ni bra på att hålla en go stämning när ni hänger?

Fina du som skriver om relationsproblem. Jag upplever en liknande grej nu. Min partner sedan snart sex år tillbaka lämnar mig. Och jag håller på att gå itu. Vill bara skicka omtanke till dig. Och styrka (till oss båda) <3

Till: jfopsjffs

Min första fråga innan jag eller någon annan nog kan komma med råd… Var du ens kär i den här killen eller var han bara något du behövde i ditt liv för att få ”tillgång” till hans vänner eller känna att du hörde hemma någonstans i det nya landet? Är han den personen i hela världen du skulle välja att spendera resten av ditt liv med på en öde ö? Om inte, kommer du träffa någon annan som är den personen för dig och du kommer få ”egna” vänner. Kanske lättare att skaffa när du är singel också? Om han är den personen och du fortfarande är väldigt kär i honom tycker jag att du ska kämpa för att han ska bli din igen! Skriv brev till honom, ring, visa att du vill att ni ska börja om!

Sandra.

Jag och G har varit ihop i ett år. Han har alltid varit mer kär, jag alltid mer passiv. Vi bråkade mycket det sista halvåret, jag hade mycket problem med min sexdrift och jag var arg rätt så mycket. Han är australiensare. Vi bor båda två i Brisbane. Jag har bott i Brisbane i snart två år. Jag pluggar här. Innan jag träffade honom hade jag inga vänner. Alla mina vänner är hans.

När jag var borta bestämde han sig för… ett par dagar innan jag skulle komma hem till Brisbane att han ville göra slut. För mig kom det från ingenstans. Vi hade bråkat och haft problem med sexlivet visst… men brukar man inte ha en diskussion om det om det liksom ÄR SÅ ALLVARLIGT, och gör allt så svårt för oss båda – innan man ens funderar på att NÄ NU ÄR DET ÖVER. Men nej. Han berättade att han hade bestämt sig för att vi inte kunde sluta bråka och att jag inte borde förändra mig för hans skull osv. Han bestämde liksom. Nej, nu gör jag slut. Efter ett år liksom – nu gör jag slut. Jag skrev till honom, nej – det tänker jag inte låta dig göra. Så kan man ju inte göra. Man kan ju inte vara ihop ett år utan att någonsin vilja prata om problem (även om man bråkat) och liksom, bara bestämma sig för att göra slut. Så jag sa att vi pratar när jag kommer hem. Jag kom hem idag. Han drog samma sak. Att han inte vill att jag ska förändras, att han inte vill förändras – att vi bråkar så mycket (även om jag aldrig trodde det var på allvar.. men enligt honom var det väl.. på världens största). Jag menar, han är en sådan person som låter en bråka med honom. För han viker sig. Han säger aldrig ifrån. Så han bjuder nästan in för det. Till exempel, när jag blev arg sa han bara okej, förlåt. Jag har gjort fel. Argumenterade aldrig. Och nu i efterhand säger han att jag körde över honom. När egentligen 90% av våra gräl kom från att jag kände att han aldrig gjorde vad han ville, att han alltid lät sig styras av _mig_ och därefter var passiv aggressiv. När han kör mig hem och jag inte vill att han ska röra mig längre och jag är så arg att jag dör, så slänger jag ur mig ”vem är hon?”. För liksom, man gör väl inte en sån omvändning och gör slut med någon man tycks ha dyrkat om man inte hittat någon annan. Och så berättar han. Om en flicka som försökt medans jag varit borta, men som han nekat eftersom han fortfarande var ihop med mig. Och jag blir så arg. Jag frågar – ska du göra det nu då, nu när det är över på riktigt? Han svarar ja.

Vad ska man göra Sandra? När ens pojkvän sen ett år tillbaka (som man till och med har bott ihop med) försöker göra slut med en över facebook för att han börjat ”bli kär” i en annan tjej över nätet. När den här tjejen läser samma program som vi båda gör och samma kurser och har samma workshops och tutorials. När man vet att man inte har några vänner utan honom. Att allt man har tillhör honom. Att alla kommer veta att han lämnat en för hon hära. Den här tjejen. Jag vill bara dö, och att någon skickar en brevbomb till honom.

Jag bara gråter hela tiden. Jag kan inte sluta. Hur ska jag komma över detta? Vill bara åka hem igen och ge upp allt. Men det har gått så bra. Alla är så stolta. men vet inte hur jag ska fortsätta.

Åh så fina!

Hej! Skulle inte du kunna skriva ett utförligare inlägg – krönikastyle – om stormveckan i NY? Mer så att man har känslan att man va där med er, känslorna, tankarna, händelserna. Allt måste ju inte vara sant och man kan ju döpa om folk och så. Den krönikan som du redan skrivit om detta var mer som en berättelse, man berättar för vänner som ej var med om detta. Jag tycker att det är väldigt intressant hur människor förändras när man är med om något liknande. Just a tip!!

hur tycker du salt- o pepparbehållarna? vad heter det? funkar? har kollat på dom tusen gånger i affären o velat köpa men hålen verkar lite små. kanske gör det inget?

Åh Sandra! Kan inte du fråga din kompis Michelle vart man kan hitta bästa cevichen i Stockholm?? Förutom hemma hos hennes mamma såklart ^^
Kram!

Åhh så fint!

sjukt fin servis, måste kolla upp!

Åh så fina! Stilen påminner mig lite om Marimekko, fast dina är mycket billigare och minst lika fina!

Åh så fint!

Åh så mycket fint! 🙂

så superfint kombinerat alltså. vingliga bläckstreck känns ju exakt som dig.

Frukost, fredagsmys, onsdagschipset, you name it. ALLT blir mysigare med snyggt porslin! Brukar alltid hälla upp mitt mys i fina skålar, även när jag är själv.

Så fint!

verkligen så stilrent och fint!