Hej! Vill tipsa om något annat, eller snarare fråga. Du som är förtjust i vackra män, vad tycker du om serien Modellpojkar som går på SVT?
Jag var helt överförtjust i första säsongen. Tycker inte att det handlar om snygga killar utan att det snarare är fina porträtt av drömmande unga män. Vore kul att höra vad du tycker!
Hej! Har inte kollat på andra säsongen än men tyckte mycket om första. Mycket bra! Och sorglig också för den delen.
Måste berätta en sak. Detta har hänt några gånger: En alkis har runkat till mig i bussen, inte rört eller något. Bara kollat o blottat. Polisanmälde till slut. Det är inte klart än, för jag har inte blivit inkallad till förhör. Min pojkvän har varit en riktig klippa. Men mår dåligt. Känns obehagligt att åka buss. Hatar tanken på att han gjort mig till ett sexobjekt. Det är inte okej. Men vågade inte säga det dem gångerna. Jag ångrar mig nu efteråt. Åh, vet inte vad jag ska göra. Ibland tänker jag inte på det, men ibland så får jag sån klump i magen som bara växer upp till bröstkorgen. Ville bara dela med mig och få ventilera lite. Och tack, tack, tack för en superblogg. Du är underbar 🙂
Men fy fasiken. Du gjorde helt rätt i att polisanmäla. Och det är inte konstigt att det känns obehagligt att åka buss just nu. Såklart att det blir så. Hoppas att det går bra med allt med anmälningen. Och du, blir det inte bättre, gå och prata med någon, du ska inte behöva gå runt med de här obehagskänslorna. puss.
Åh vilken himla bra t-shirt! Var in på deras hemsida också och tycker kampanjen verkar jättebra. Tänkte dock fråga om storleken, är t-shirten liten i storleken? Kram
Totalt helt vanlig t-shirt storlek skulle jag säga!
Hej Sandra! Snabbfråga här bara, finns det något sätt man kan veta att en annan persons kyssar kommer få en att smälta innan man kysst dem? Jag har en tendens att bli extremt förälskad i en person men om jag lyckas snärja hen så känns det knappt nåt. Vore väldigt tacksam för svar för det börjar bli väldigt frustrerande och du skrev en gång en väldigt bra text om att vara i ett förhållande med någon man inte är supermegakär i. Tack för ständigt relevanta texter och feminism kram
Hej finis! Nej det finns nog inget knep så vitt jag vet. Men visst är det så att de där kyssarna som sprakar är ganska ovanliga i letandet efter dem. Jag blir dock lite fundersam över att du blir extremt förälskad och sedan känns det noll. Hmm. För mig brukar den där första kyssen vara så jäkla bedövande krispig just då när man har längtat så länge efter den personen. Kanske är du helt enkelt inte så superkär som du trodde först då? Eller gudars vad vet jag. Håll ut i alla fall, fyrverkerier kommer att komma till slut, men oftast tar det ju tyvärr lite tid innan man hittar den där personen som det klickar med. Det är ju asmysigt att hångla hursomhelst. puss
Hej Sandra.
Jag har haft kontakt med en kille, O, i sådär fyra år, vi läste ett år på högskolan tillsammans och har sedan dess hörts först sporadiskt och numera regelbundet. Han har senaste halvåret visat ett att han är intresserad av att vi ska vara mer än vänner. Men vi bor över trettio mil från varandra och har båda vårt eget.
Till saken hör att jag var kär i en annan kille hela våren, tills han slutade höra av sig. Det var inget förhållande och allt tog slut innan det ens hade börjat. nu vet jag inte hur jag ska göra med O. Det har ju alltid funnits något speciellt mellan oss och han är så fin. Men vi har ju inte träffats på två år, så jag vet inte vad som är när vi ses på ”riktigt”. Kan man börja träffa en kille när jag var så jädra kär i en annan kille för ett halvår sedan? Ska jag våga riskera den vänskap jag har med O genom att träffa honom och se vart det leder? Men samtidigt känns det som att om att vänskapen kommer sluta om jag inte träffar honom för att se vart det leder. Och O är min äldsta och bästa vän… Vilket gör att jag inte har någon magkänsla för vad ska göra, för det känns dom att jag riskerar att förlora O vad jag än gör. Men någon gång måste jag väl också våga riskera något? Vad ska jag göra?
Hej! Jag tänker att du svarar på din egen fråga lite. O har ju gjort klart att han vill något mer. Och det är ju svårt att veta om det kommer gå bra eller inte i och med att ni inte umgås nära just nu. Jag tror inte vänskaper behöver förstöras bara för att man provar att dejta. Speciellt inte om man är så nära vänner. Kanske kan du prata med honom om din osäkerhet. Han lär ju gå i samma tankar om er. Ni kan kanske bestämma om att prova, men prova försiktigt, i och med att du är aktsam om vänskapen liksom. Angående om man kan börja träffa en kille fastän man var så kär i någon annan för ett halvår sedan: klart man kan! Det finns inga bestämda tider för något egentligen ju. kram
Vet du hur mycket frakten går på från amazon- till Sverige? har det med hur mycket postern kostar(ibland blir det ju gratis om en uppnår en viss kostnad) eller gratis?
Det är ju lite olika beroende på var grejen skickas ifrån och så. Det står när du klickat i ditt köp!
Jag vet inte vart jag ska vända mig så provar att vända mig till dig Sandra, eller någon vettig människa här bland kommentarerna som kanske kan hjälpa mig.
Det är så att jag tänker att jag borde gör slut med min kille men jag vet verkligen inte Hur jag ska klarA av det. Hur gör man? Vi har distansförhållande men bara ca 1 timme emellan oss. Och grejen är att jag har känt såhär ett tag så tror verkligen att det är rätt sak att göra.. Men jag tror inte att han har en aning om vad jag känner för jag har aldrig sagt som det är, att jag är tveksam, eftersom jag tänker typ ”jag kan hålla ut det blir säkert bättre snart”. Eller att det kommer komma ett bra tillfälle att göra slut. Men det perfekta tillfället kommer aldrig komma och jag kan inte låtsas mer.. Men vill verkligen inte såra honom.. Så hur gör man?
Har läst ditt ”att göra slut” inlägg, men grejen är att han tycker ju att allt är bra (åtminstonde vad jag vet).
Så hur ska jag göra? Hut tar man ens upp en sån grej? Åka dit och låta honom tro aty jag ska vara där hela helgen när jag egentligen tänker göra slut direkt?
Anledningen att du inte vet är nog för att det inte finns några bra sätt att göra slut på. Det är något man bara måste göra. Du skriver att du inte vill såra honom, men grejen är att man kommer alltid att såra någon om man gör slut. Det är bara så det fungerar. Då får man tänka på att du sårar honom ännu mer i längden genom att vara ihop med honom när du inte vill. Ni båda förtjänar att vara ihop med folk som är jättekära! Åk dit, riv av plåstret, säg som det är. Det kommer vara jättejobbigt och jättesorgligt, men i slutändan är det det enda rätta. lycka till!
Om man vill mörda alla par man ser på gatan och är superkänslig för hej vi är lyckliga för resten av våra liv- historier, vilken bok är bäst att läsa? Började läsa fault in our stars men fick ju bara panik på ostigheten och kärleken.
Hmm bra fråga. Skulle exempelvis rekommendera Karolina Ramqvists Alltings Början och Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. puss!
Här kommer en fråga som inte har med inlägget att göra. När du lagar mat så har jag lagt märke till att du ofta använder dig av buljonger. Jag har alltid tyckt att just buljonger är så himla äckligt, tänker bara på skolmatsalsmat och deppiga panikmiddagar. Så! Omvänd mig pls. Allt du lagar ser så läckert ut. Har du något hemligt trick med buljong? Och varför behövs det egentligen? Det var allt om buljong för idag, ha en fin kväll puss och hej!
Jag älskar buljonger för att det förhöjer smaker! Det lägger till en sälta och en mersmak till det man lagar. Jag har till exempel en buljongtärning i pastavattnet när jag kokar. Pastan blir så god då. Testa! Dagens tips.
Hörredu Sandra! 🙂 Spelades seminariet med dig, Nina och Plura in så en kan se och höra det i efterhand? Kram
Nej tyvärr! Kram.
Vart kommer kjolen ifrån, den mörkblå som du hade på dig på lördag på bokmässan?
Den var så fin! (Var där) <3
Tack Den är från American Apparel, men den är egentligen knälång och så har jag kortat den.
Jeg er en norsk jente som har lest bloggen din i årevis og i oktober befinner jeg meg i stockholm. Er det mulig å kjøpe en signert versjon av boken din noe sted der?
Tyvärr är jag i New York hela oktober! kram
Sandra, du som är så himla klok måste verkligen hjälpa mig, eller nej okej, det måste du inte men snälla!
Jag har en sån där himla klok och fin bästa vän, han är verkligen pricken över i:et osv. Han och jag har inte varit superbästisar alls länge (typ snart ett år, fast för mig blir det ju en sjuttondel av mitt liv, men i alla fall) men jag känner ändå att jag vet att han är den jag vill liksom ha med mig som min bästa vän genom hela livet. Men till mitt problem nu då, tydligen har sisådär halva min årskurs insett hur jävla bra han är, och den halvan är då tjejerna. Eller nej okej, det är alltså tre tjejer som har insett att han är typ bättre än bäst och att han skulle äga ut som pojkvän. Den första var min bästa tjejkompis, och han var intresserad av henne med, så jag liksom provade att fösa ihop dem, men det föll. Men nu har två stycken andra tjejer börjat råstöta på honom, vilket de allt som oftast gör genom att säga elaka saker till mig (jag och han brukar ha en ganska rå humor vilket funkar för att vi känner varandra, men när de gör det känns det bara fel). Och jag har liksom börjat känna en avundsjuka när han gillar/kommenterar deras profilbilder och liknande, vilket känns jättejobbigt. För jag fattar verkligen inte, är jag kär eller inte liksom?
Och grejen är att jag kan verkligen inte bli kär i honom för han är garanterat inte intresserad av mig för han är typ en 8:a medan jag är en stark 3:a under mina bra dagar och han är rolig och snäll och alla älskar honom medan jag liksom inte är lika najs. Så till min fråga, om jag är kär i honom, hur blir jag okär? Och om jag inte är kär, hur slutar jag vara avundsjuk på att han får bekräftelse av andra tjejer?
Och snälla läs detta med ickedömande ögon och utan att tänka ”oj, vad bortskämd och löjlig hon är”. Tack på förhand, du betyder!
Men alltså! Hur fint formulerad var inte din fråga. Älskade den. Och jag fattar, det är bra jäkla svårt ibland att hålla reda på sina känslor. Varför blir man svartsjuk när han gillar/kommenterar, fastän man inte är kär? Kanske för att man vill ha honom för sig själv fastän det kanske är lite knäppt att tänka så (det kan man ju inte hjälpa). Kanske för att man vill vara ensam om hemligheten att han är underbar. Man vill att han bara ska vara ens egen. Det behöver verkligen inte handla om kärlek, det kan helt enkelt vara så att man bara är orolig att han ska försvinna ifrån en. Om du är kär eller inte kan du bara veta. Och ibland har ju kärleken den där tendensen att smyga sig in och plötsligt står man där helt förvirrad med sitt hjärta i handen och fattade inte vad som hände. Men oftast vet man om man är kär eller inte om man vill ha honom på andra sätt, om du drömmer om att hångla med honom, ligga med honom. Är det så är det ju tyvärr bara som det är. Jag vet verkligen inga knep hur man kan ”o-kära” sig i någon. Men känslor svalnar till slut efter ett tag, man kan ju liksom råka bli så himla superförälskad en stund bara för att man är så lycklig över att någon i ens liv som är så bra ramlat in. Men skit i de där andra brudarna. De kan ju ärligt talat va. Fokusera på din och hans relation, platonisk eller inte, och bry dig inte om dom. Och sluta genast tänk på dig själv som en stark 3:a, vad är det för dumheter. Du är en tia och så är det inte mer med det. puss!
jag vet, random fraga nu men nu har jag velat lyssna pa den har laten i cirka en vecka och jag kan inte for allt i varlden komma pa vad den heter. du tipsade om den for ett par ar sen, jag har sokt igenom hela din blogg men utan resultat.
du bodde i new york och du sa att det var en av dina favoritlatar, just da, inte pa nan spellista eller sa, bara random inbakad i nagot inlagg. det ar typ tre tjejer (kan vara systrar om jag inte misstar mig) som sjunger i asfina stammor, valdigt avskalad lat liksom, tror den producerats typ 60/70tal, paminner om joni mitchell lite. och sa tror jag att laten hette nagot med ”going back to h.. rr..”-nanting! men det kan ocksa vara helt fel….
innan jag blir galen, har du nagot minne av det har??
Alltså gudars. Har verkligen funderat på detta. Kan det vara så att du menar Fair and True med Festival?
Hej! Hur tvättar du dina plisserade kjolar utan förlora vecken?
Jag stryker de efteråt! Kram.
Hej! Jag vill inte måla fan på väggen här, men har du koll på sambolagen, avseende din/er lägenhet? Rent lagligt är det ju så att om (peppar peppar!) det skulle ta slut mellan er skulle din kille ha rätt till hela lägenheten eftersom du köpte den till er (som jag förstår det?) Så även fast han inte betalat något av lägenheten skulle han ha rätt till halva om det tar slut. Vet ju såklart inte hur många som faktiskt hävdar sin rätt i såna fall, men ändå. Kan nog vara bra att kolla upp det om du inte redan gjort det. Som sagt, vill inte vara neggig, förhoppningsvis hamnar ni ju aldrig i en sån situation!
Yes samboavtal ska absolut styras upp. kram
Jaha, det var ju synd. Funderade länge på hur jag skulle formulera det här. Först ville jag skriva mjukt och få dig att förstå men sen blev jag arg och ville bara skriva fuck you. Jag lyssnade just på er pod om ilska. Jag är rätt seg. Alltså när jag ska köpa mat och sånt. Allt ser ju gott ut?? Eller som när jag knyter skorna. De flesta skrattar åt mig och tycker jag är rätt charmig. Det händer sällan men om någon blir irriterad så brukar jag ignorera och oftast ångrar dom sig. Orkar inte med irriterade människor.
Jag är verkligen rolig och full av liv och glad nästan jämt. Få saker i vardagen gör mig arg eller irriterad. Men när du uttryckte dig sådär Sandra blev jag arg. Som om du var i det vinnande laget och såg ner på oss andra. Jag blev också ledsen. Du har den enda blogg jag läser och jag har följt dig i många många år. Jag har känt för dig som en av mina vänner. När det har gjort ont i ditt hjärta har det även gjort ont i mitt. Jag har försvarat dig om någon stört sig. Det är just därför som jag blir arg och ledsen. Annars hade jag ju inte kunnat bry mig mindre. Aja.
Var inte arg! Jag och Michelle menade inget illa, vi har en tendens att bara prata på.. Men vad vi framförallt ville få fram vilket jag tyckte vi gjorde men kanske inte då, var ju att det är ju vi som missar de bra grejerna när vi har så himla dåligt tålamod. Man viner förbi som en vind ibland och glömmer att de lite långsammare personerna helt enkelt bara tar beslut i en annan takt. Tycker inte på något sätt mindre om långsammisar, menar bara att ibland går jag inte ihop med dem, och då menar jag framförallt jobbmässigt precis som jag sa i podden, för att jag själv vill att saker ska hända direkt och nu. Hoppas du förstår hur jag menar. Har flera vänner som gör saker i sin egen takt och de är lika underbara för det. puss.
Hej S, tack för världens bästa blogg. På riktigt alltså! Du är den proffsigaste bloggaren med mest kvalité på dina inlägg. Jag måste fråga dig mer om när du jobbade i USA. Vad jag minns så jobbade du på två kontor och du trivdes inte så bra? Jag jobbar i NY och verkligen vantrivs på mitt kontor. Mest pga av företags kulturen och den hierarki dem har. Nu vet jag inte om det är annorlunda i reklam branschen men min chef är SÅ elak. Han struttar omkring som om han är en superstjärna och anklagar folk höger och vänster om saker som går fel, och vägrar ta eget ansvar. Han får mig och mina kollegor att må som skit. Han är äldre, typ 50-års ålders. Tror han har en utgående management style och vet inte hur man ska vara en bra ledare. Det här gäller dem andra cheferna också, dem skriker åt sina anställda mitt framför alla när dem är missnöjda. Så jag vet inte riktigt vem jag ska prata med. Jobbet är stressigt också, jobbar över mycket utan kompensation. Igår kom jag hem och klockan var elva på kvällen. Så mitt sociala liv försvinner sakta men säkert också. Försöker byta jobb men det är svårt i min bransch (arkitektur/design) att få sponsrat visum. Och jag vill verkligen inte lämna NY men varje dag blir svårare och svårare att vakna upp på morgonen. Ibland är jag SÅ nära att brytas ner totalt, hoppa av jobbet och flytta tillbaka till Sverige. Men det skulle kännas som att jag gav upp. Har du några tips på hur du höll ut när du jobbade här? Hur gör man för inte låta nån få en att må så dåligt?
Hej! Jag är i New York nu, hör av dig till mig via mail så tar vi en lunch. puss.
Hej Sandra! Jag har tre saker att säga:
1. Tack för din fantastiska blogg med varierande innehåll, inspiration, vettiga åsikter och bra råd du ger till dina läsare!
2. Ser inte den här ut lite som om den borde bo i din garderob?
3. Använder du menskopp? Eller har du provat? Och varför använder du inte om du inte gör det? Tänkte bara att det vore så himla bra om någon av de vettiga och populära i bloggvärlden skulle skriva om den där geniala uppfinningen, så att flera skulle överhuvudtaget veta om att det finns alternativ till de relativt dyra, jobbiga samt varken slid- eller naturvänliga bindor och tamponger.
Hej! 1. Tack och puss! 2. Jo! Himla fin. 3. Använder inte men har verkligen funderat på att prova. Ska införskaffa en, testa och återkomma!
Hei Sandra! Jeg skal til New York for å feire nyttårsaften i år, og jeg gleder meg sånn- det må jo bli bra?!? Men hvordan funker det med nyttårsaften der, er man lost uten en invitasjon til et sted å være, eller finnes det mye gøy for oss helt uten kontakter i byen? Hvis du har noen tips/erfaringer hadde jeg blitt så takknemlig!
Det kommer bli strålande! Och det finns massor av saker att göra såklart! Boka bord på en restaurang är ett tips. Här var vi förrförra året. Har tyvärr själv ingen aning om någon rolig fest eller så som skulle hända då. Men liksom, läs Time Out exempelvis och ha ögonen öppna.
VILL HA DIN SPORTBH vart har du köpt den?????
Gina tricot!
Hej fina Sandra! Var ifrån är jackan du har på dig? ser så himla fin ut! Kram
Det är min vinterjacka! från Penfield.
Hej Sandra! Ska till New York på höstlovet med min familj och några kompisar (Peppen på det?!)
Men iallafall min mamma håller på att oroa sönder sig över att vi inte kommer kunna äta frukost någonstans. ”Vi kan inte leva på bagels i en vecka!” Hur funkar det? Finns det ”frukostresturanger”? Några tips?
Ha en super månad!Pöss<3
Men gulliga ni! New York är en av världens största städer, här finns ALLT. Frukostrestauranger med allt ni kan önska i varenda himla hörn. Oroa er inte. puss.
Sandra, det går inte att komma in på ”kategorier” eller ”best of” och det går inte att söka heller? Kanske bara min dator som krånglar.
Hmm. Funkar för mig. Krånglar det för någon annan också?
Hur tittar du på PH när du är i USA? Har hittat en sida där det går, men alltid minst en dag efter att det har sänts – då tv3play har börjat med att det bara går att se inom Sverige. Har du hittat ett lurigt knep runt det?? SÅ glad att du är i NY, ser så fram emot att leva där ett tag genom dig 🙂 puss!
Puss! Jag gick bara in på tv3play och klickade play. Funkade utmärkt. Har inte gjort något särskilt alls. Knäppt.
Undrar också angående Paradise hotel.
Tittar ni pga att det är kul eller har ni något slags kritiskt öga till det hela eller hur tänker ni? Jag såg det alltid när jag var tonåring men nu känner jag att det går helt emot mina värderingar, då jag fått för mycket av ”henne ska jag knulla”-snack och tycker väl att (inte alla – men många samt hela programidén) är väldigt sexistisk. Åtminstone i Paradise hotel Danmark när de hade temakvällar och tjejerna alltid fick tillgodo nipplecovers och några korta hotpants medan killarna kom med typ suit up-kostymer. Vet inte, det känns bara allmänt… emot mina feministiska värderingar? Detta är absolut inte någon anklagelse av något slag och jag lägger inget värde i om andra tittar på det eller ej utan jag undrar bara.
Jag tycker PH är extremt spännande ur så många vinklar, både psykologiska och feministiska. En annan bloggläsare svarade på kommentaren och satte huvudet på spiken, publicerar rakt av:
Om det här att vara feminist och titta på Paradise Hotel (nu talar jag såklart inte för Sandra, men såhär tänker jag): Jag tycker inte det finns någon motsättning i att vara både feminist och PH-tittare. Snarare är det väl ett perfekt program att titta på med genusglasögonen på, för det är typ ett mikrokosmos av patriarkala strukturer som en kan analysera: tjejer som slutshameas (fastän en kille har legat med typ lika många/fler), kille med Nice Guy-syndrom som inte tar ett nej, killar som inte törs vara öppna med känslor för tjejer pga manlighet, killar som håller på sin töntiga bro code, tjej som får skulden för att en kille är ett svin. Sen är det klart att programmet kan befästa normer om en tittar på det utan genusglasögon, men för mig är det ett bra sätt att bli påmind om att den feministiska kampen är långt ifrån över. Min högsta dröm är att tjejerna ska bilda par med varandra, skicka ut killarna och ba leva i ett feministiskt kollektiv i Mexiko i all evighet.
.
Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.
Hei, Sandra. (håper et spørsmål på norsk går bra.) Jeg har lest bloggen din så lenge, men aldri tørt å kommentere noe. Men nå har det seg sånn at jeg trenger sårt et av de gode rådene dine.
I fjor forelsket jeg meg i en som jeg ikke har klart å få ut av hodet siden. Jeg har aldri falt så hardt for noen og jeg vet ikke hva jeg skal gjøre.
Helt i starten var jeg ikke så interessert i han som han var i meg. Og da han (i fjor vinter) spurte om vi skulle være sammen så svarte jeg nei. Jeg vet ikke helt hvorfor, men jeg var kanskje ikke klar over hvor godt jeg likte han og venner av meg hadde advart meg om han (mente han var en stereotyp drittsekk.)
Det virket som om jeg såret han mer enn jeg først trodde. Han svarte ikke på sms, jeg hørte ikke fra han på lenge. Så en dag skrev han til meg og så ble det til at vi hooket en gang i blant.
Selv om vi bare hadde sex, så virket det som om han likte meg, og jeg begynte å like han mer enn før. Han sa han virkelig likte meg og det samme sa kameratene hans at han gjorde. Jeg ble så himla forelska i han samtidig som han sakte men sikkert ble mer fraværende. Det ble stadig lengre mellom hver gang vi så hverandre. Jeg hørte også at han hadde flere jenter på gang og masse annet om han. Jeg hadde fra før av blitt advart om at han var en skikkelig drittsekk og lå rundt med alle, men jeg klarte ikke å tro på det. Han begynte også å ignorere meg til tider for så å ta kontakt igjen (det har han gjort lenge.)
Når sommeren kom så flyttet han laaaaangt vekk. Han sa han bare skulle på en kort ferie, men jeg så han aldri igjen (8 måneder nå.) Plutselig ringte han meg for ikke lenge siden og vi snakket i timesvis. Han sa så mye søtt, at han likte meg, savnet meg og gledet seg til å komme hjem, så vi kunne være sammen. Men så kom han hjem et par uker senere og så sluttet han å svare på meldinger og han var hjemme i over en måned uten å ta noe mer kontakt. Så dro han tilbake uten å så mye som møte meg.
Jeg vet virkelig ikke hva jeg skal gjøre. Jeg er så lei meg og klarer ikke å slutte å tenke på han. Alle jeg kjenner som kjenner han sier han er en drittsekk mot jenter, og at jeg burde holde meg unna han, men jeg klarer ikke. Jeg er så forvirret. Hadde han ikke vært fram og tilbake før, så ville jeg trodd han hadde møtt noen andre, men han har gjort det her så mange ganger at jeg ikke skjønner hva ha vil. Det er helt ulogisk for meg.
Beklager så himla langt, men spørsmålet mitt er da: hva er det han vil med meg? hvorfor sier han masse søte ting til meg og at han vil være med meg for så å ignorere meg helt. Han sa han savnet meg, men ville ikke møte meg på en måned når han var hjemme på besøk. Det føles som om han går fra å ville være sammen med meg til å hate meg hele tiden. Er det bare for å såre meg? skjønner ikke hvorfor han sier så mye søtt til meg, når han ikke vil noe med meg. Jeg vet ikke hva jeg skal tro lenger…
Takk på forhånd, søte deg!
JAG BARA ÄLSKAR SVARET PÅ SISTA FRÅGAN, ANG. PH. ALLTSÅ, BLOGGLÄSARENS KOMMENTAR! JORDENS BÄSTA!!! <3<3<3<3<3
PH är ett fantastiskt exempel på att INTE sluta kämpa!
Okej, jag har en fråga som jag gärna vill ta upp i nästa frågeinlägg (OBS att det känns som att detta typ är en kärleksspalt haha? Älskar det!!) Jag haffade en skitgullig kille, en kompis kompis, för 2 veckor sen ute, vi gick hem tillsammans och låg osv ni fattar. Det var asmysigt och fint, han gick och köpte dagen efter-piller åt mig nästa dag (SÅ JÄVLA GULLIGT). Grejen är den att jag blir förälskad i stort sett alla jag hånglar/ligger med, så även denna gång. Vi har smsat lite efteråt (alltid jag som börjat) och vi träffades ute förra helgen igen. Jag raggade massa på honom då också, och när vi hängde så var han fett på mig också, var fysisk (rörde vid mig när vi pratade och sånt, la armen på ryggen när vi gick). Men han försvann med sina polare hela tiden och det var hela tiden jag som sökte kontakt och gick fram till honom, alltså nu snackar vi typ 5-10 ggr på kvällen. Jag kände mig ju dum och dryg, det framstod ju som att han inte ville ha mig men när vi hängde så visade han intresse? I slutet pussades vi lite (mitt initiativ), men när han sa att han skulle gå och kissa gick han och hämta ut jackan, jag råkade se detta och gick hämtade min också pga trodde vi skulle hem tillsammans. Då säger han att han ska hem och sova. När jag går ut från klubben ser jag att han möter upp 2 brudar och en snubbe och dom går tillsammans medan jag går hem med en klump i magen och känner mig helt dum 🙁 BLIR SÅ JÄVLA MINDFUCKAD!!! Vad fan vill han? Är han blyg (även första gången när vi gick hem var det jag som raggade och var på)? Är han ointresserad? Vad borde jag göra, backa eller fortsätta ragga? Efter helgen så har jag smsat och typ frågat om han tyckte att jag var dryg men han gav inget klart svar (”det tror jag inte att du var, men jag va full”). Problemet är väl att jag vill ha honom som fan, han är fett fin, och jag kommer bli sårad om han inte vill ha mig. Vad borde jag göra???
Hej Sandra. Jag är 18 år och känner mig så himla tjock ful och äcklig jämt. vad gör man för att det ska kännas bättre? känns som om jag alltid känt såhär.
For nøyaktig to uker siden gjorde kjæresten min det slutt. Til tross for at vi har hatt våre problemer, som kanskje mest av alt skyldes at jeg ikke har klart å åpne opp for han på grunn av min egen usikkerhet, kom det overraskende på. Han har alltid vært en genuint snill og fin gutt, og bruddet var rent og vi vet begge at det var det rette. Her i går startet han plutselig en samtale på facebook og verden raste igjen sammen og tårene rant til jeg fikk vondt i hodet. Går det an å være venner med en eks så fort etter bruddet? Vil så gjerne være venner, men akkurat nå føles det rart å skulle ha kontakt med han, når jeg prøver å komme over savnet av å ligge i armkroken hans og være hans…
Snöflinga: Du är absolut inte ensam! Jag gör ingenting på söndagar för det är den värsta dagen jag vet. Helgen är slut och måndagen väntar och det vill jag inte. Idag har jag till exempel inte gjort någonting förutom att tvätta och spela The Sims 4 ~ ingen kan någonsin få mig att göra någonting produktivt på en söndag för det är helt omöjligt. Jag kan knappt öppna studieböckerna!
Hej!
Vilket fantastiskt jobb du gjort med alla kommentarer så jag tänker inte ställa en till fråga haha. Vill bara tacka för en fin blogg!
Jag hade blivit jätte glad om ni vill kika in på www.modevarlden.se och förhoppningsvis få en massor av inspiration inom mode och inredning. Idag får ni se mina favoritklänningar och hur jag matchar dem!
Kram Johanna
hej Sandra och alla fina läsare! Tänkte tipsa om drömsk indiejazz inspelad i Malmö/Paris! Tänk er spetsgardiner/höstsol/franska män/blekblommiga lakan/slitna trägolv och sena nätter med bubbel; i musikform!
Hör gärna av er med respons! info @ purslanerecords.com
Kanske en konstig sak att fråga, men jag undrar verkligen verkligen. Vad gör alla människor egentligen på söndagar? Jag hatar hatar hatar söndagar, har gjort det sen jag va 13 typ (26 år nu). Hela dagen går jag runt med en ångestklump i magen och känner panik. Har inget att göra, förutom allt det där jag borde göra, typ städa, tvätta och allt som alltid borde göras, men som man inte orkar jämt. Sen tänker jag att alla andra gör så himla roliga saker på söndagar i sina perfekta liv. Att de umgås med folk, hittar på spännande saker och att mitt liv är ungefär lika intressant som en brödrosts. Känner mig som världens tråkigaste och mest misslyckade människa. Inte blir det bättre av att man fördriver större delen av dagen på facebook eller instagram där alla lägger upp en massa fina bilder på sin icke-existerande söndagsångest. Fattar att vad folk visar på facebook och instagram är en förfinad bild av verkligheten, men ändå. Är det nån annan därute som känner igen sig i vad jag skriver, eller som har nåt tips, eller vad som. Är less på söndagar, hatar dom till och med mer än måndagar!
Kommer inte heller in på kategorier osv! (Har chrome 🙂
Hej Sandra,
på något vänster ramlade jag över att gammalt inlägg från 2010. Då skrev du såhär:
”Jag skriver på en bok kanske litegrann. Det går väldigt långsamt, men den handlar om kärlek i alla fall. Att få ges ut på ett alldeles riktigt förlag och stå i en hylla i en bokhandel är det finaste jag kan tänka mig i hela världen.”
Tyckte det var så fruktansvärt fint med tanke på hur ditt liv ser ut nu :’)
ps. och tack för världens bästa blogg!!!!
Till Matilda: jag förstår precis vad du pratar om. Fast i mitt fall var det när jag kom från gymnasiet och direkt därefter började på juristprogrammet på universitetet. Värsta tiden i mitt liv! Kan skriva mkt om det, men du får gärna maila mig på: [email protected] så kan vi prata vidare där om du vill 🙂
Tack Sandra. Så himla fint. Tack, tack. Berättar gärna hur det går sen. Jag hoppas innerligt att det blir bättre.
Till Emilia: Sandra har redan svarat flera gånger om sin lägenhet i New York, samt sagt att det är färdigfrågat om den, vi behöver inte veta EXAKT hur hon gör med den när hon inte är där etc, det är helt upp till henne. Njut istället av att få följa med henne till NY ibland, hur underbart är det inte att få en glimt av NY-höst istället för vår trista?
hej sandra!! på fredag är det fest, och jag vet att HAN kommer vara där. vi har pratat en del, mest på spanskan men han känns så himla himla osäker och jag blir bara mest nervös. men alltså du, vilka är dina bästa raggningstips både i skolan och på fest?? puss du har ca världens bästa blogg puss <3
Kjære Sandra.
Takk for verdens koseligste blogg!
Jeg bare lurte på en sak, har du sett filmen The longest week? Jeg så den og tenkete at den hadde passet bra i et sånt typisk film-innlegg du pleier å lage når du anbefaler filmer! Du burde se den, kanskje den fortjener et innlegg 🙂
Jag har en fråga. Jag är en 25-årig cistjej med stort lockigt hår och har fantastiska vänner som tycker om mig och jag trivs i det stora hela ganska bra i livet. Men jag saknar att ha någon! Jag saknar att ha någon att hänga med, att ligga med, att sakna. Jag har dejtat en del (snubbar) det här året men det slutar alltid (då snackar vi kanske tio stycken enskilda fall) att ingen av dem vill inleda någon seriöst med mig. Jag tror att jag är en ganska bra partner i mina kärleksrelationer men ingen fattar det riktigt. Var träffar en någon? Hur gör en? Och ja, jag har redan provat Tinder men har inte lyckats hitta några trygga snubbar där.
Sandra, jag håller på att gå sönder. Jag vill bara vara som alla andra 16-åringar men det är jag inte och jag bara gråter och gråter för att jag är jag och sen gråter jag för att jag gråter och för att jag inte ens vet hur allt började. Min mobilanteckning ”varför gråter jag?” växer bara för varje dag och även om jag skrattar bland folk så tappar jag bort mig när jag är ensam, och jag är ofta ensam. Jag har inte många vänner, och de jag har kan jag inte prata med pga 1000 anledningar som skulle bli en novell om jag beskrev dem alla och jag vet inte längre vad jag ska göra för jag kan inte leva så här. Jag passar aldrig in. Jag har tappat allt som gett min vardag mening och vet inte längre vad jag gör av mig själv. Jag gråter för att när jag tittar tillbaka på min ungdom när jag är äldre kommer det enda jag se är att jag slösade bort de enda tonår jag någonsin kommer att få. ”Vem har flest hemligheter?”
”Jag skulle säga M. Hon är ju så tyst. Säger inte så mycket om sig själv.” Det var harmlöst, men hon träffade precis den punkten jag är som mest sårbar på och där och då brast det något inom mig. En inre blödning. Jag märkte bara ett sting, men nu i efterhand har jag lyft på tröjan och kontrollerat skadorna.
Blåmärket är större än vad jag är i det här laget.
Hej Sandra!
Ska försöka att göra min historia så kort som möjligt och hoppas på att få något tips från dig eller någon av dina bloggläsare!
Jag hittade din blogg när jag sökte på tips om hur man klarar att bo flera mil ifrån varandra. ”Att vara 4500 kilometer ifrån varandra” räddade min rädsla för det. För då var jag tillsammans med en kille som skulle flytta utomlands i ett år. Vi funderade mycket fram och tillbaka på om vi skulle fortsätta kämpa eller inte. Dock hann vi aldrig diskutera det ordentligt och en dag gjorde han slut. Han sa att han inte ville förstöra oss genom saknaden utan ville försöka hitta tillbaka när han kom hem igen. Det är två månader sen idag. Mellan den tiden har det hänt så mycket. Han bor nu i flera mil ifrån mig och vi har ingen kontakt. Han har ingen ny tjej. Dock så höll han på väldigt mycket med andra tjejer (framför mig) innan han åkte och han ska tydligen gilla en tjej som bor i Sverige och samma stad som jag. Detta är i alla fall vad jag har hört. Vilket leder mig till min fråga..
Hur hanterar man det? Som om det inte var nog med det krossade hjärtat som är tungt av sorg. Hur hanterar man att även kanske behöva se honom med någon annan?
Kanske du inte har svaret, men jag har för mig att det var så när du och Ludvig gjorde slut.
I alla fall, stort jävla tack till dig och dina texter. De har hjälpt mig så mycket på vägen. Dina texter får mig att tro på att jag också kan få ett lyckligt slut. Att jag en dag kommer känna ren lycka i kroppen och framförallt hjärtat.
Hej, kanske en fråga till nästa frågestund 🙂 Vilka poddar lyssnar du på? Jag älskar din och Michelle’s pod och lyssnar på en annan (en amerikansk ”Not Too Deep with Grace Helbig”). Gillar verkligen att lyssna i bilen på väg in till jobbet och på väg hem, men när man lyssnat klart på alla avsnitt och sedan inte har någon mer podd att lyssna på blir det lite tråkigt… Så vill helt enkelt ha lite tips på roliga, lättsamma bloggar! Tack 😀
sandra! det vore jättebra om du vill berätta lite om din NY lägenghet! det känns som om du fått flera frågor om den som du inte vill svara på??? är det inte dyrt att bara låta den stå eller hyr du ut den?? hur gör du då när du kommer och ska bo där en månad några ggr om året, får den personen flytta ut då? får en utlänning som inte har arbetstillstånd i USA ha en lägenhet där som den hyr ut?
Och så undrar jag runt alla dina grejer??? du köpte ju allting nytt för typr 2-3 år sen, möbler, grejer, allt som jag minns att du visade upp. har du bara lämnat allt där för nu verkar du ju köpa allting helt nytt igen i sthlm?
känns det inte konstigt att bara dumpa hela hemmet och köpa nytt nytt hela tiden?
i synnerhet miljömässigt???
du gjorde dig väl av med allt en annan tidigare gång också, när du flyttade till NY.
Vore jättefint om du kan besvara det här i nästa answer to past weeks comments!
puss!
Till perosnen som tappar kärlekskänslan när hen snärjt personen ifråga: jag är PRECIS likadan! Så himla frustrerande, och jag har ingen aning om vad det beror på?! Skönt att veta att man inte är ensam i alla all…
Hej hej! Kategorierna krånglar för mig med!
Hører på deres gamle podder mens jeg skriver og sysler med ting om morgenen – og nå kom jeg over den hvor du forteller om spåkonen i New York og at du skulle møte en på M. Altså, ta turen innom henne igjen nå som du er i NY (?) 🙂 🙂
Matilda:
Så hade jag när jag började universitetet och alla i klassen hade gått ur gymnasiet med genomgående MVG. Av någon anledning sänkte jag mig själv hela tiden när någon annan var duktig på något. Jag gick och pratade med psykolog och det hjälpte mig otroligt mycket, rekommenderas!
Lillkorven: oh honey, no. Typ ALLA väntar med att berätta om graviditet tills de är i v 12 (3:e månaden), iaf om det är första graviditeten! Det handlar inte om dig/er vänskap. Alls.
Jag börjar tro att jag är hjärtlös. Eller en sadist. För grejen är jag hatar när killar gillar mig och uttrycker sina känslor för mig. Då känner jag mig kvävd och blir elak mot killen och behandlad han som skit för att han ska tappa känslorna för mig. Eller iallafall inte vilja visa dom. Det här är något jag inte gör helt medvetet riktigt, utan något jag kommer på i efterhand varje gång. Den enda killen jag lyckats gilla är en som jag visste inte hade några som helst liknande känslor som jag hade för honom (och aldrig skulle få det för den delen heller). Satth, det jag vill säga dig är inte mycket mer är.. Hjälp? För hur ska jag kunna bli kär om det nu visar sig att jag inte har ett hjärta. För det vill jag ack så mycket…:/
Lillkorven: Förlåt om jag lägger mig i [säg till i så fall] men jag vill bara försöka hjälpa trots att jag inte är lika klok som Sandra. Men jag är lika gammal som du och har varit med om den här situationen många gånger men på olika sätt. För två år sedan träffade jag en kille som ville träffas hela hela tiden men det ville inte jag för jag prioriterade mina vänner först. Jag gjorde rum för dem och såg alltid till att det fanns lediga luckor men min vän däremot var så avundsjuk över att jag var i ett förhållande och hon inte så hon svarade aldrig i telefon och inte på sms och då fick jag så dåligt samvete så jag spenderade mindre och mindre tid med min pojkvän tills det bara blev en gång i månaden eller knappt det. När vi gjorde slut förra året blev min vän överlycklig förstås och hörde genast av sig igen.
När hon sedan fick jobb och jag kämpade vidare med min arbetslöshet började hon agera exakt så som din vän gör och jag existerade inte alls. Planer som vi hade gjort upp ställde hon in och hon kom på fejkursäkter under helgerna och kunde säga att hon var sjuk trots att jag såg var hon var någonstans genom incheckningen på Facebook och till slut fick jag nog.
Det du ska göra är att prata med din vän och tala om hur du känner dig och fråga varför hon inte vill berätta saker för dig och hur det kommer sig. Jag vet att det är svårt att prata om när det kommer till ens vänner men om du inte berättar någonting kommer de aldrig kunna veta hur du egentligen känner. Att kunna prata om allt och ha tilliten i ett förhållande vare sig det är vänskap eller pojkvän/flickvän är jätteviktigt så stå på dig och tala om hur du känner. Jag vet att du kommer klara av det!
hej
vad gör man när man har varit ledsen så länge man kan komma ihåg? ibland ler och skrattar jag men efter 2 sekunder tittar jag bort och ledsamheten kommer krypandes. så himla jobbigt. jag har gått till en psykolog men det funkar inte, jag kan inte öppna mig så jag sitter bara där och gråter, i en timma, varje vecka. och sen så har jag fått ms och det kanske har något att göra med att jag är ledsen men jag tror inte, har varit ledsen i mer än 7 månader, snarare 7 år. jag har inga vänner jag kan prata med och gillar/kan inte prata om sånt här med familjen.
vad ska jag göra?
Hej Sandra! Jag kan inte heller komma in på kategorierna. Vill kolla recept! PoK
Till Louise – KÖR. Strunta i alla regler! Jag tänkte precis som du när jag träffade min kille. Han är både äldre och mer ”erfaren” än jag var då, jag tyckte att han var en 10-poängare utseendemässigt och att jag var en 0-a (ärligt), jag hade knappt ens pratat med killar innan. Men så bara sket jag i alla regler (töntigt!) och skrev efter en kväll när vi hade träffats i några veckor: ”vill bara vara med dig” han bara ”nu?” jag bara: ”ja, och helst hela tiden” och han bara: ”vad bra, för det vill jag också”. Det är mitt bästa tips för att våga börja tro på sig själv. Bara gör det där som är så läskigt!
Nu är vi tillsammans sen två år tillbaka och han säger alltid att han blev småkär i mig redan första dagen och att han sen visste hela tiden att jag var precis den tjej han ville ha. All my worries for nothing alltså.
Och OM det inte hade blivit något mellan oss så… ärligt talat. Då var det ju bara inte menat! Du kommer ju ångra dig om du fegar ur mer än om du gör det och blir ”nobbad”, det går ju liksom över. Det gör inte ångern över att INTE ha gjort det, tror jag. Om han gillar dig kommer han skita fullständigt i om du inte skickar vartannat sms. Om han bryr sig om det är han för töntig för att ens ha en relation med. LYCKA TILL!
Hej! Det här kanske du kan ge lite råd om, du som är så klok. När jag var yngre hade jag jättenära relation till mina vänner, vi berättade allt för varandra, hördes superofta och gav varandra massa bekräftelse. men nu när jag börjar bli lite äldre (27), märker jag att fler och fler börjar prioritera sina partners och sin familj över vänskapen. Jag har också en partner, en som jag verkligen älskar, men jag känner att mina vänner fortfarande är väldigt viktiga för mig och att jag vill ha det så. Jag förstår att man inte alltid kan vara på samma plats i livet och att familj/partner självklart är viktigt och bra också. Men kan inte låta bli att känna mig sviken och ledsen när mina vänner väljer att ha sina partners/familj som sin mest förtrogna och den som det alltid är självklart att man gör upp planer med. Fick till exempel inte veta att min väldigt nära vän var gravid förrän hon var i tredje månaden. Fattar grejen med att man delar det med partnern först såklart. Men kände mig ändå ledsen. Det kan ju vara känsligt att berätta med tanke på missfall och så, men jag vet att jag hade berättat DIREKT för henne. Känns tråkigt att hon inte känner samma om mig. Likadant vid stora helger som nyår och midsommar. Där är det alltid självklart att mina vänner firar med dem de är tillsammans med, trots att jag försökt göra upp planer med dem många månader tidigare vill de alltid vänta och se, sedan slutar det med att de gör något med partnern. Känner mig utanför och dum. Och SÅ svårt att ta upp med vännerna, för vill inte få dem att må dåligt eller tvinga dem att vara eller dela mer med mig än de vill! Hjälp? 🙁
Hej! Ville bara säga att kategorier mm inte fungerar för mig heller, och inte har gjort på lääänge! Måste fixas för det är så tråkigt att inte kunna läsa det man vill, kram!
Hej!
Ännu en fråga om kärlekproblem, hoppas det är ok! 🙂
JAg har en tendens att bli väääldigt långdragen så ska verkligen försöka att hålla mig kort.
Det här med att ta bort någon man är olyckligt kär i från sociala medier förstår jag ju i teorin är det bästa. Men han är ju min livs kärlek? Och jag kommer aldrig träffa honom mer.(han är från england men just nu på obestämd tid i australien) Och jag vet att han aldrig kommer känna likadant, eller ens tänker på mig. Men min resa är just nu mitt allt, även fast jag är hemma nu. Men att ta bort någon som jag lärde känna när jag reste får det att göra ont i mig, alltså någon man bodde ihop med ett par veckor och faktiskt lärde känna ganska bra. Och han är ju så bra. Vi har ingen kontakt och har inte haft det sen slutet av feburari då jag reste ifrån Sydney med krossat hjärta då han aldrig kom och sa hejdå utan bara skickade ett sms, dock hade jag gjort bort mig rejält på fyllan kvällen innan. Nu har vi skrivit lite och för en vecka sen gjorde jag något jag velat göra hela tiden, nämligen skriva hur jag känner och att jag tycker han är fantastisk. Dock har han inte läst det, vet inte om det är medvetet eller ej, och om han gör det kommer han inte svara, så jag kan aldrig skriva till honom igen.
Men tanken på att ta bort honom känns så omöjlig. Vet inte hur jag ska kunna släppa det, utan att släppa det?
Följt din blogg 6 år nu tror jag, fortfarande lika bra! Puss 🙂
Hej Sandra. Nu ska jag ställa en fråga jag har tänkt på ofta. Hur gör man med killar som knarkar, kompisar som knarkar, kompisar vars killar knarkar osv. Jag skulle själv aldrig pröva det, men tycker det är så svårt att veta hur jag ska bemöta människor jag tycker om som också råkar knarka. För man kan ju vara en bra person som gör en korkad grej. Har du erfarenhet av att röra dig i såna kretsar?
Tips till personen som inte får tv3play funka! Det finns ett tillägg till Chrome som heter Hola Unblocker, tror det finns till andra webbläsare också, i alla fall så ”lurar” det sidan du är inne på att du befinner dig i landet du klickar i. Jag brukar t.ex. titta på bbc iplayer på så sätt 🙂
Hej Sandra! (Och andra möjligtvis hjälpvilliga bloggläsare)
Har precis börjat i gymnasiet, ett väldigt högpresterande gymnasium där ALLA i sina tidigare skolor varit bäst i klassen. Så hur ska en göra när en har gått från att vara bäst i klassen till att inte förstå och inte vara så duktig längre när en levt med att vara de i hela livet?
Gymnasiepressen tar kål på mig och får mig att må så himla piss. Sömnen går neråt, har mindre ork till allt och vill bara ta studenten nu nu nu(!)och bli fri. Hur ska jag överleva dessa tre år på gymnasiet utan att bryta ihop totalt?Snälla hjälp mig!
Detdär med knapparna ang kategorier, sök, best of osv funkar inte för mig heller :/ Hoppas det fixar sig och att du har det så bra i New York! Tusen kramar till dig
Hej Sandra du eller dina kloka läsare kanske kan hjälpa mig med mitt lilla problem. Det är nämligen så att jag har gillat min killkompis i säkert ett år, och nu i somras, efter studenten visade det sig att känslorna var ömsesidiga. Vi träffades litegrann med alla våra gemensamma vänner och det slutade oftast med att vi gick hem ihop och allt var jättefint. Men så kom liksom en himla massa planerade resor ivägen – men vi höll kontakten och allt kändes bra och avslappnat och steget från det här vad det nu var till vänskap kändes så himla bra. Sen tog sommaren slut, vi var hemma samtidigt och började träffas igen, på tu man hand den här gången. Vi gick ut två gånger och efter andra gången var det knäpptyst från hans håll! Inte ens en liten snap eller ett sms? Så jag frågade (en vecka efter träffen & en dag efter min födelsedag där jag inte ens fick ett litet grattis(!!)) vad som pågick egentligen. Fick ”jag gillar dig bara som en kompis-skiten” inbakat i ett långt sms där han var extremt mån att försäkra sig om att det var ”okej” från min sida. Såklart det inte är????? Nu har det gått ett par veckor och mina vänner och jag har unisont kommit överens om att han är en idiot vilket är skönt. Men. Känslor och frågor och sånt försvinner ju inte för det. Problematiken är alltså att jag vill släppa honom (eller egentligen inte jag vill ju bara vara med honom) men vi har en miljard gemensamma vänner så det går ju liksom inte. Sedan vill jag ha en förklaring ärligt talat – men jag orkar inte fråga? Jag fick ju jaga efter ett svar sist och har verkligen ingen lust att jaga efter honom igen. Gah vad ska jag göra blir galen på att bli påmind om honom överallt.
Länkarna högst upp funkar inte för mig heller, varken i Chrome eller IE.
Ha en fin lördag! 🙂
så fina svar <3 <3
Åhhh var hittar jag inlägget om att vara i ett förhållande med någon man inte är supermegakär i?!?!
En kommentar om Paradise Hotel. OM man tycker att detta är ett ganska vidrigt program därför att unga och kanske inte alltid ännu så kloka människor (våra hjärnor utvecklas tills vi är 25 år gamla, innan dess har vi ännu inte en helgjuten omdömesförmåga) exponeras och exploateras i tv på ett obehagligt vis, som exempelvis kan göra det svårt för dem att få jobb inom vissa branscher i framtiden (bara ett exempel av många..), så bör man inte titta. Varför? Jo för att detta innebär högre tittarsiffror för programmet, troligtvis också att man snackar om det med fler vänner, dessa blir nyfikna och börjar också titta, ännu högre tittarsiffror, man kommer aldrig lägga ned det, osv. Om man vill problematisera konceptet med den här typen av dokusåpor kan man väl kolla på ett, två eller tre avsnitt i studiesyfte och sedan föra fram vettiga diskussioner om programmet istället för att kommentera handlingen eller vem som bör ställa sig hos vem….
Ungefär som att om man ogillar pälsindustrin ska man varken bära päls, vintage-päls eller fuskpäls, därför att det bidrar till att skapa en trend/hype…
hej fina sandra! jag försökte få ihop denna texten på ett bra sätt, men det gick inte så bra.. jag hpppas detta blir bra ändå: jag har fallit för kille efter kille, men det lyckas aldrig bli någon happy ending,
jag har en bästa killkompis (som är den snällaste personen i hela världen som även har kört till mig mitt i natten för jag inte var på topp) och jag vet att han är likadan, han faller för tjejer som sedan friendzonear honom, vilket alla killar tycks göra med mig med..
grejen är sådan att min mamma har fått för sig att det är han och jag som ska falla för varandra egentligen, och något inom mig säger att det är rätt.. men samtidigt är jag så himlans osäker för:
1. han är min bästaste vän och det vill jag ju inte förstöra
och 2. jag har svårt att se honom i pojkväns-vinkel
hela grejen gör mig nästan arg! jag vet ju hur bra han är och hur fin han är men varför är det så komplicerat?
Knapparna längst upp funkar inte för mig heller! Använder Safari…
Hej Sandra! Här kommer en fråga till dina svar på kommentar-inlägg:
Det är nämligen så att jag typ är på ”g” med en kille. Jag tänker på honom typ hela tiden och vill att han ska smsa, men jag kan liksom inte komma underfund med om det är för att jag gillar honom eller bars gillar själva uppmärksamheten? Sen är jag så jävla rädd. Jag vet att alla säger att man ska köra på och våga satsa, men alltså vad kan han se i mig? Han kan ju få i princip vem han vill? Och jag vet inte vad han vill ha ut av mig heller, är det bara sex eller är det något mer? Jag vet att du inte har svaret på dessa frågor men skulle bara behöva lite pepp från någon med mer erfarenhet. Hur vågar man tro på sig själv??? Det är ju bland det svåraste som finns… Undrar också om du tycker att det alltid är killen som bör ta första steget? Det är ju så himla kul när han gör det men jag antar att man kanske ska bjuda tillbaka? Och! Tycker du är man måste starta sms-konversationen varannan gång, är det för på att skriva flera gånger i rad, eller hur ska man göra??
Gud töntig fråga, men det är ju så himla svårt. Han är erfaren och jag kan ingenting alls om kärlek..
Hej. Jag har ett problem som just nu ger mig känslan av att någon sitter på mitt bröst samtidigt som den kittlar mig. En äldre kille på mitt jobb började för några månader sen flörta med mig och vi började kramas och röra vid varandra. Häromdagen var vi på ett möte och efter det stod vi ute o pratade och helt plötsligt stod vi och kramades, och råkade kanske hångla lite också. Saken är den att han är mycket äldre än jag. Och har sambo. Och barn som bara är några år yngre än jag. Hela jag vet att detta är så FEL. Men jag kan inte sluta tänka på honom. Han skickade sms och frågade i stort sett om jag ville bli hans KK. Jag borde VERKLIGEN säga nej, det borde jag. Men jag tror inte att jag kan? Till saken hör att jag har varit singel ganska så länge, flera år, och liksom inte haft någon ordentlig flört eller så heller på ett bra tag. Så nu vet jag inte om jag kanske börjar bli kär i min arbetskompis eller om det bara är situationen i sig som gör mig så pirrig att jag tror att hjärtat ska poppa ur bröstkorgen. Min kloka vän sa att jag borde stolpa upp för och nackdelar med att inleda något med honom och det är ju verkligen inte mycket på bra-sidan, men jag VILL liksom ändå inte säga nej på något vis.
Åh snälla hjälp vad ska jag göra, jag går under.. 🙁
Ang ’Best of.’ så funkar det inte för mig via Safari heller (iPhone och iPad). Testade nyss via Puffin (en annan browser) istället och då funkar det däremot. Knas!
Tips! Unge Dick Dale är skitsnygg, så du vet.
http://pab58.files.wordpress.com/2014/08/properlefty.jpg
Håller med ovanstående om det där med lunchen. Så himla fint hur ödmjuk och omtänksam du är. Det är just en anledning att jag fortsätter följa den här bloggen – att det märks hur du lägger ned tid och bryr dig om dina ”fans”.
Det där med knappar som inte funkar gäller mig med 🙁
vart hittar jag inlägget om att vara i ett förhållande utan att vara superdupermegakär? puss & kram, du är bäst!
Å fina svar som alltid. Men krispiga kyssar? Låter lite som att hångla med ett kornflakespaket! Haha 😉
Du ger så fina svar.
Åh, tjejpar hade varit något så himla fint 🙂
Angående knappar och sök som inte fungerar: inte för mig heller 🙁 de högst upp alltså. De i sidebaren fungerar utmärkt. Använder chrome som browser
Angående låten: låter som ”Goin’ back to Harlan”, finns i olika versioner med tex Emmylou Harris och systrarna Kate och Anna McGarrigle.
Laten skulle ju kunna vara The Hammond Song med the Roches. Vet inte om du tipsat om den, men är mycket bra iaf.
”hör av dig så tar vi en lunch” = reason #237 för att du är en briljant person.
Haha ååh har också tänkt på att tjejerna borde bilda par. Hade vart så mycket mysigare.