Nu har jag varit i New York i en vecka och har tre veckor kvar. Förutom att träffa kompisar och så vidare är jag då här för att skriva. På något längre igen alltså. Bara att säga det på bloggen känns som att jinxa det totalt men nu gjorde jag tydligen det.
Hittills har jag varit oroväckande disciplinerad. Jag går upp vid sju på morgonen (minus lördagen och söndagen) och skriver nonstop i tre timmar varje förmiddag och jag har fortfarande inte helt avfärdat den idé jag har. Efteråt är jag så trött på ord och bokstäver att allt jag gör på eftermiddagen är att titta på tv-serier eller tar en promenad till någon slumpmässig plats och tillbaka.
Ibland känns det jag skriver helt okej. Vissa meningar till och med mer än okej. Ibland, som idag, läser jag igenom det och tänker herregud sandra radera genast all denna pretentiösa strunt och gå och lägg dig någonstans. GUD DET ÄR SÅ SVÅRT ATT SKRIVA ÄNDÅ.
Det känns i alla fall skönt att vara något helt annanstans, inte sitta på samma gamla vanliga café i Stockholm utan härhärhär, i min bästa drömstad.
Men aja. Allt blir bra till slut. Och blir det inte bra blir det i alla fall något.
Japp. Det var dagens dagboksblogg. Tack för att jag fick skriva av mig. Nu ska jag titta på Glee.

Translation. Stuff. If you would like to read, use the google translator button (it’s in the right frame).