Sandra Beijer

Åt på The Meatballshop för kanske femtusende gången i mitt liv, förra veckan. Ja ba älskar köttbullar med spaghetti. Kände därför: jag köper deras tröja.

Så det gjorde jag. Här finns den om någon annan tycker om baseballtröjor och köttbullar.

Translation. Bought some merch at The Meatballshop: a baseball tee.

I lördags hade vi helkväll deluxe. Det började hemma hos Fabian och Liza. De är nygifta och kära. <3

Vi åt salami och ost och cornichoner (bra ord) och annat gott.

Jag och Magnus.

Fabian x 2 och Miranda.

Vid tiotiden var det dags att gå vidare. Därav gruppbild med hälften av sällskapet.

Vi gick till ett ställe vid tjugonde gatan som var stort och serverade pizza. Den åt vi upp.

Tills det var dags för gruppbild igen! Vi var ganska så pepp som ni ser.

Vi letade upp en taxi som tog oss ända upp till parken. Där skulle vi på gayklubb och träffa fler kompisar.

Ganska så redo för dans efter att ha stått i kö en liten stund.

<3!

På klubben fick man inte fotografera. Man här stod vi och rörde oss till musiken i alla fall.

Vid tre tyckte vi att det var på tiden att byta ställe igen. Vi åkte till karaokebaren Baby Grand i Soho för att sjunga. Världens finaste logga, världens minsta ställe.

Vi drack champagne ur rosa läskburkar med sugrör.

Och öl förstås.

Jag sjöng Stop med Spice Girls och Clint Eastwood med Gorillaz, med inte på raken då. Det är mot karaoke-koden.

Vi sjöng tills de sa att vi inte fick sjunga mer, nu var det ändå dags att stänga ner och gå hem.

Okej en sång till.

Sedan var klockan halv sex på morgonen och vi hade festat oss genom halva Manhattan. Så värt och roligt!

.

Translation. My Saturday Night! Drinks and Fabian and Liza’s place in Chelsea, pizza dinner and then off to a gay club for some dancing. We finished our night at the karaoke bar Baby Grand.

Vintern 2006, när jag var i Kenya.

Sommaren 2014, när Michelle var i Kenya.

Torsdag = podcast med Sandra och Michelle. Vi är ju fortfarande på olika platser i världen och poddar på lite svajjigt skype. Förra veckan hade vi New York-tema, i och med att jag är här nu och att vi båda har bott där. Idag har vi temat Kenya, i och med att Michelle är där, och jag har varit där i alla fall en gång, ett december 2006. Michelle har varit där i totalt 3 månader det senaste året, för att hennes bror bor där. Vi lär oss ord på swahili, att starta upp en restaurang där borta och hur det är att hänga med lejon, elefanter och andra fina djur. Bland annat.

Lyssna och prenumerera i itunes HÄR. Vi finns i alla podcastappar också.
För att lyssna direkt i webbläsaren, varsågoda:
https://soundcloud.com/sandra-michelle-2/sandra-michelle-24-om-kenya

.
Translation. Podcast no. 24 with me and Michelle is out today. It’s about Kenya.

I lördags var jag och Magnus bjudna på brunch hemma hos Janelle och Rasmus. De bor i en otroligt fin lägenhet i Williamsburg.

De stod och skar avokado när vi kom in.

Och blandade drinkar.

Vi fick is-te med vit rom och mynta i.

Sedan var det dags att sätta sig till bords.

Drömfrukost med croissanter, frukt, korv, omelett och annat bra.

Efter maten gick vi upp till deras tak och kollade på utsikten.

Sedan begav sig jag och Magnus in mot Williamsburg för att promenera omkring, fika och kolla i affärer.

Älskar verkligen Williamsburg, fint prick överallt.

På eftermiddagen slog vi oss ner för en drink. Jag drack en god sak med blåbär.

Och hade bytt om till en cirkus-kjol jag köpt någon timma tidigare.

Och innan vi åkte därifrån såg vi en bra kändis: Lea DeLaria eller ”Big Boo” från Orange is the new black! Som ni ser var våra bordsgrannar rätt pepp också.. 🙂

.

Translation. A day in Williamsburg! We was invited to Rasmus and Janelle for brunch and after that we walked around, looking in stores and had a drink at Rosarito Fish Shack.

I fredags tog jag och Magnus tunnelbanan till Bronx för att besöka deras zoo, som ska vara en av de bästa i världen. Jag vet att zoon kan vara en knixig fråga, det här med att gå och titta på djur kan många tycka är o-okej, kanske framförallt när många är zoon så sad så man knappt står ut. Bronx Zoo är enormt och påminner om ett större Kolmården. De jobbar mycket med att bevara arter och tar in utrotningshotade för att föda upp dem igen. Alla djuren äter sin naturliga föda som de äter i det landet de kommer ifrån och har stora ytor. Vissa djur såg man inte ens för att de var på andra sidan kullen. Sånt är ändå bra.

Zoo:et är uppdelat i olika världsdelar och vi började med att ta tåget som gick genom ett 16 hektar stort Asien. New York visade sig från sin vackraste sida.

Åkte bland annat förbi tigern Yuri som räddades från sin mamma som inte var något snäll mot honom. När vi åkte förbi med tåget skyndade han sig dit och la sig precis vid rälsen och poserade.

Vi spanade på apor inne i djungelavdelningen.

En stork (eller?) i sin djungel.

Hej.

Reptilhuset.

Fjärilshuset.

Fin tiger-skylt.

och Congo.

Gorillorna bor på 2 hektar vilket är rätt stort, och de såg ändå ut att ha det bra (hoppas!). Dock blir det så märkligt när ett djur är så himla nära en själv i rörelser och blickar. Alltså så pass märkligt att man känner att de borde komma över till människo-sidan och hänga med på en fika istället. Här är en mamma och hennes barn som lekte och ammade precis vid fönstret. Att se dom interagera så nära en själv var fascinerande och nästan overkligt. Och att de valde att göra det, de hade kunnat gå bakom en kulle eller bakom ett träd men hängde en halvmeter från besökarna. Varför gör dom så? Alltså vet någon? En annan gorilla vinkade när vi gick förbi. Hej hej :O
(Här kan ni läsa mer om vad Bronx Zoo, eller The Wildlife Conservation Society, som de också heter, gör för gorillorna)

Vi hängde runt på zoo:et i fem timmar (!) och hade ändå inte hunnit se allt. Så trött i fötterna efteråt. Vi avslutar med en mjuk röd panda.