Hej Sandra! Kan du inte göra ett inlägg där alla får skriva det finaste som hänt dem på sistone? Det skulle värma så mycket i höstrusket. Puss

Kul inlägg!

Jag lyssnar också på Radiopsykologen, Alex & Sigge, Sommar/ Vinter i P1, Språket i P1 och Karin & Sara. Sedan lyssnade jag även på Fan vad fittigt och Camila & Mireyas podcast (när de fanns)
Lyssnar även på Tankesmedjan, P3-Dokumentär, Lilla Drevet och Filip & Fredriks podcast.

Kan varmt tipsa om Lilla Drevet, Camila & Mireya och Fan vad fittigt! Lyssna, lyssna, lyssna! Alla finns i appen Podcaster.

Jag sitter fast så in i… men har klämt ur mig drygt 5000 ord och kämpar på. Skriver om en hel del personliga minnen fast i en något förskönad/förfulad form här och där, och då blir det inte alltid så lätt att hitta orden som är dem perfekta.

Jag menar, Bara Gahh!!

”Ingen vanlig jävla kärlekshistoria.

Tiden mellan slutet på mitt förhållande och slutet på tiden i staden där mitt hjärta förevigt bor, var en ytterst underlig tid i vårt förhållande. Tiden för experiment och tiden för misstag.
Unga och dumma var vi två om att vara, dessutom helt ostoppbara. Kyssar, hemligheter och vita lögner. Det var ett enda sammelsurium av händer som trevade, tankar som snurrade och en och annan blodig läpp. Över världshav fick vi elden att brinna starkare än någonsin, våtare än hav och spända utav förväntan på något som sedan aldrig riktigt kom.
Förväntningarna var för stora och alkoholen för stark, vi stod i hörn och delade rök, fnissade åt att vi låssades om att ingen viste fastän alla såg.
Kanske är det så varje lycklig kärlekshistoria slutar?
Det handlar om kärlek, men inte ung och oaktsam, trånande och krävande, den hör till någon annan. Inte varandra.”

Åh, vilken underbar novemberaktivitet! Extrem mys faktor och bra för skrivandet! Jag hinner inte vara med alls detta år och antar att man måste anmäla sig (?) inan. Kommer detta vara fler år? Kram och lycka till med skrivandet! 🙂

It’s so nice that you write about NaNoWriMo here! I was supposed to skip it this year, just because I have everything else going on with my studies and I also want to sit on my sofa and watch TV with my boyfriend sometimes… But on 5th day I just couldn’t resist it anymore, and now I almost have 15 000 words written. I’m writing in English this year even though I’m really a Finnish-speaker, but that helps because in English it’s easier to get a lot of words than in Finnish in which the words are so much longer!

So, let’s keep writing and good luck to us all!

Ditt hår är så SJUKT JÄVLA FINT HÄR!!!

Jag och min bästis flyttade ihop den här veckan och imorgon är hon med i en poesitävling! Så peppad efter veckans diktskrivande!

Vilken intressant grej att göra! Synd att jag missade det och kunde haka på. Har dock inte förstått exakt vad det är för något ni gör men jag älskar att skriva och hade gärna velat lära mig vad det är och vad det är bra för.

Trevlig helg

vilken bra utmaning! jag vill ta mig an den också. vilket var ditt bästa skrivarställe i new york (helst i brooklyn)?

Jag är inte författare, men är djupt imponerad över alla era ”tecken”.

just under 10’000 ord, tänkte försöka få 10’000 innan kvällen men det är svårt, då jag ska på skolfest på kvällen och har haft allmänt plugg och bakisångest sedan i torsdags 🙁

Undrar också om du menar ord när du säger tecken, målet är ju 50 000 ord under månaden.

Jag skriver på en berättelse som jag hittade på i somras och skrev ett kort första kapitel till för hand, sen bestämde jag mig för att spara den till just Nanowrimo! Har under denna vecka kommit upp till lite över 12 000 ord, är riktigt nöjd. Skriver på engelska vilket flyter på förvånansvärt bra, dock vet jag ju inte hur bra standarden är för eventuella engelskspråkiga läsare, hehe… Men är pepp på historien i alla fall! Drakar, häxor, feminism och Young Adult, basically. Heter mountainsob om nån vill lägga till mig!

Hade inte direkt tänkt att vara med i Nano, jag bara skriver. Men den här veckan har det gått bättre än på länge. Kanske ligger någon slags författarenergi i luften? Har skrivit 3050 ord. Inte jättemycket, men i alla fall något 🙂

Hej, sorry att det här inte handlar om ditt inlägg, men känner mig fett upprörd och hade bara velat skriva av mig och få lite råd här, av dig (Sandra) eller nån klok läsare.
För snart ett år sedan hade jag en kris som resulterade i flera besök på akuten. Under ett av besöken kom min kusin för att stötta mig, eftersom jag var väldigt rädd (grät och hade mig). Det var inte jag som ringde henne, men hon kom i alla fall dit och det var hemskt fint av henne. Nu är krisen över och allt är bra igen. Problemet är bara att nu vill hon inte prata med mig eller träffa mig alls. Innan allt det här hände var vi rätt tajta och sågs mycket. Nu hör hon aldrig av sig, och när jag hör av mig är hon alltid upptagen. Vår andra kusin och hennes vänner har hon dock tid att träffa. Hon försöker inte ens dölja att hon träffar andra de dagar hon sagt till mig att hon ska jobba. Härom veckan sa hon att hon inte kunde träffas alls på hela dagen för att hon skulle träna i en halvtimme. Några dagar senare kunde hon inte för att hon skulle köra och hämta sin syster på gympan. Jag är trött på att fråga och trött på att bli besviken och sårad. Jag har såklart frågat varför hon håller på såhär, men bara fått svaret att hon helt enkelt inte har tid, trots att det är uppenbart att hon visst har tid. Hon verkar tro att jag är döv och blind, eller bara dum. Frågan är vad jag ska göra. Ska jag bara ge upp? Sluta fråga? Skita i henne? Ska jag fortsätta? Vad gör man liksom?
Kram på er alla.

Till Ellie: Åh, hemlängtan är så fruktansvärt jobbigt! Har haft mycket hemlängtan i mina dar och det är lätt att glömma hur ångestfylld känsla det är när man inte har den. Vad modig du är som åker till ett annat land och upplever nya saker och människor ändå! Det låter som att du redan gör mycket av de klassiska sakerna som hjälper mot hemlängtan (och de verkar även hjälpa för dig) som att sysselsätta dig, umgås med kompisar osv och det är ju bra. Det som jag tycker funkar bäst mot hemlängtan är just det, att vara out and about och göra så mycket som möjligt, det är först när man kommer hem och hinner reflektera som den där känslan riktigt griper tag i en. Det som jag tycker hjälper då är några saker:
1. Att distrahera sig själv på andra sätt, med saker som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Tycker exempelvis det funkar bra att titta på TV-serier (obs. SNÄLLA TV-serier, när jag själv hade hemlängtan i UK tittade jag tex. på Great British Bake off – supermysigt).
2. Att försöka göra sitt tillfälliga/nya hem lite mer som sitt gamla hem, eller bara mer hemtrevligt. Om du ändå ska vara där ett tag till – köp någon fin inredningsgrej! Jag köpte tex. en ljusslinga som gjorde mitt nya hem mycket mysigare och satte upp foton och vykort (personliga grejer, som var ”jag”) på väggarna, vilket gjorde det trevligare att vara där.
3. Lite mindre konkret, men jag brukar tänka ett par saker, dels att allt är som vanligt hemma i Sverige, och allt kommer vara som vanligt (oförändrat) när jag kommer tillbaka. Vardagen bara rullar på där och det man upplever på det nya stället är med största sannolikhet mycket mer spännande än det som händer hemma. Du kommer minnas dina månader i UK i detalj i framtiden, medan om du hade varit hemma hade de bara varit några veckor bland alla andra vanliga, forgettable veckor. Dels tänker jag att alla känslor är övergående, jag uppmärksammar och accepterar att just nu känner jag hemlängtan, men den känslan kommer inte alltid finnas där, den KOMMER försvinna, det är fakta. Ibland kan bara den vetskapen lätta lite på känslan.

Nu blev det superlångt, men har som sagt haft så mycket hemlängtan själv, så jag vet hur det känns och skriver det för min egen skull också, for future reference. Hoppas det känns bättre snart och ha så kul 🙂

Än så länge har jag skrivit 6864 tecken, inte så mycket än men det kommer bli mer. Jag skriver dock på en uppsats så inte riktigt lika roligt…..

Vad gör man när man hamnat i värsta höstdippen? Hur tar man sig ur och slutar känna så mycket om allt hela tiden? Önskar man kunde stänga av. Har dessutom min pojkvän trettio mil ifrån mig som jag inte kommer träffa igen förrän vid jul så det är ju också lagom kul… Behöver lite pepp i livet och du känns som rätt person att dela med dig av sådant eftersom du är en av de bästa personerna i världen när det gäller pepp. <3

Hej Sandra!

Jag är intresserad av vilken kamera du använder i dag, och med vilket/vilka objektiv. Jag vet att du i augusti 2010 gjorde ett inlägg om din dåvarande kamera, men är det samma som du har nu? Jag har sökt på din blogg, men kan inte finna svaret på min fråga!

Tacksam för svar! Kramar till dig /Frida

HEJ! det här har icke med saken att göra men såg nyss den bästa videon som jag känner att du kommer gilla. grät av skratt och cuteness. http://drunkblogging.tumblr.com/post/26020929481/omgggggg
look at it!
<3

snälla sandra eller vem som helst som läser detta – hjälp!
jag befinner mig i uk där jag ska stanna i ungefär 6 veckor. det enda som är så himla himla jobbigt är att jag har världens jäkla hemlängtan! vaknar upp med ångest och räknar ner dagarna tills jag ska åka hem bara för att jag längtar så mycket efter min fina familj. och nu låter det som om jag inte alls har det bra men det har jag! tänker aldrig i livet åka härifrån för jag älskar den staden jag befinner mig i nu och när jag är i skolan och umgås med kompisar därifrån så känns det superbra. men när jag är ensam (vilket jag ibland är tvungen till att vara, t.ex om morgnarna eller på eftermiddagarna efter plugget) tänker jag bara på hur jag ska kunna klara av ytterligare 6 veckor här. jag skriver dagbok för att rensa tankarna, umgås med kompisar så mycket jag bara kan, skypar med familjen lite då och då och försöker tänka positivt! men ibland känns allting bara blä blä blä och vad gör jag ens här??

kan någon hjälpa mig? hur gör man för att det inte ska kännas så jobbigt? tilläggas kan att jag varit här i cirkus två veckor nu. inte jättelänge jag vet men vill inte känna såhär hela tiden och komma hem och ångra att jag inte njöt mer av vistelsen.

Jag har skrivit 177 087 tecken eller 27 584 ord men jag började innan november. Dock är min text en reportagebok om tibetanska flyktingar som bor i läger och små samhällen i Indien och Nepal så jag passar inte inte på NanoWriMo. Många bilder jag tagit där ska med i boken också i vilket fall. Börjar fundera på om någon kan tänkas vilja ge ut något sådant eller inte. Om det finns dem som vill läsa?

Jag tänkte testa ett par lösryckta stycken här på er om det är okej? Tar gärna emot feedback!

”Landskapet vi vandrar genom är torrt och stenigt. Vinden tilltar efter lunch och piskar böneflaggorna som på sina höga stolpar på avstånd avslöjar var flyktinglägret är beläget. Innan vi når fram passerar vi gröna odlingar som bevattnas med vatten från floden intill. I en liten kiosk säljer några kvinnor äppellikör. Hemmagjort och vida känt om man får tro försäljaren. Det är den bästa spriten i trakten säger hon. Det är lätt att tro på. Det är långt till nästa by.”

”På kvällen tänds kaminen som värmer rummet samtidigt som man kan laga mat på den. Potatis och kål stekts i en gjutjärnspanna medan Dawa formar deg till små runda bullar. Dessa bullar, tingmo, är den tibetanska motsvarigheten till kroppkakor som ångkokas och äts som de är eller fyllda med kött och grönsaker. I ljuset av en lykta gör barnen sina läxor. Deras son är fyra år och lär sig redan läsa och skriva på tibetanska, nepali och engelska. I ett skrivhäfte övar han att skriva samma mening ett par gånger. Sedan läser han den högt för oss. The rat and the mat.”

”Söderut genom dammigt månlandskap, obehagligt snabbt i vinröda, rostiga jeepar. Ett par timmars skramlande färd raderar flera dagars mödosam promenad. Här finns inte tid att tänka. Bara att hålla i sig. Över den smala bron kan inga jeepar köra, vi får gå den sista biten på stenlagda vägar genom Jomsom innan vi återser flygplatsen och dalen genom vilken vi snart kommer att färdas.
Det är svårt att resa på det här sättet. Att blanda njutning av överjordiska naturscenerier och snabba, kostsamma flygtransporter med hastiga nedslag i livet hos dem som får vandra i dagar för att nå sjukhus. Hos dem som är i sitt hus men inte känner sig hemma för det. Och trots att jag ser bristen. Bristen på sjukvård, bristen på utbildning, bristen på grundläggande nödvändigheter så som näringsrik mat, ja, bristen på allt som håller livet samman är det svårt att på riktigt sätta sig in i exiltibetanernas situation. Att på riktigt förstå känslan av utanförskap, saknad och sorg.”

(Blir ju lite svårt att se ett sammanhang av det här korta…)
// Wilda

Kan inte fatta. Skrev 5000 ord innan lunch och är nu uppe i över 20000. Ord alltså. Detta gör mig så glad. Heja heja, alla!

Heja dig!
Hade en kväll där fingrarna flög över tangentbordet och lyckades under veckan avsluta ett långt kapitel. Har även redigerat första delen av boken och skickade ut till mina vänner för första läsning. Spännande!

har kommit upp i lite över 7500 ord. tänkte försöka skriva lite mer ikväll, men håller på med en passage som är rätt jobbig så det går lite trögt. men jag är nöjd över att bara ha kommit igång! räcker gott och väl för mig om jag ens kommer upp till 25000 ord när nano är över. kvalitet framför kvantitet!

Jag har nu kommit upp i lite över 15k ord och det känns rätt bra, vissa dagar rullar det på och jag kan skriva 2000 ord i ett nafs, vissa dagar som i dag så är det segare men det är för att jag är i en jobbig scen så den är seg att skriva samtidigt som den suger musten ur mig.

Blir lite förvirrad när du skriver tecken, du menar väl ord? Eftersom att det är 50 000 ord man ska skriva hela november hehe. Skit samma, vilket som så har jag kommit upp till 10 300 ord, så känns relativt skönt. Heja dig!!!

Har gått över all förväntan, har skrivit över tiotusen ord, kan knappt fatta det! SÅ kul med Nano!

I går passerte jeg akkurat 28,000 ord, så har gått veldig bra for meg. Første året jeg er med, så gøy å få det til!

Gillar att du kör din egen tolkning på nano, lite friare att det handlar om att fokusera på sitt skrivande med personliga mål snarare än att skriva prick 50 000 ord.
Jag har som mål att redigera ett manus efter synpunkter från förlag, har satt deadline 15 november för att gå igenom hela manuset och skriva kommentarer till mig själv. sitter och läser när jag får tid över mellan patienter (praktiserat på vårdcentral denna vecka) och nu har jag hunnit ungefär 90 av 180 sidor så jag ligger helt ok till. Mindre än vad jag önskat men har slagits mot en galen förkylning…