Jag var otrogen två gånger mot mitt ex under en veckas tid. Det var när jag och min bästa vän var på semester i Portugal och min pojkvän var kvar i Sverige. Vi hade då varit ihop i ca fyra månader och var lite i ”övergångsfasen” mellan förälskelse och kärlek. Han hade behandlat mig ganska dåligt från start egentligen men kärleken hoppas ju alltid så jag höll ut. Första kvällen i Lissabon kysste jag en random jättevacker dude, men sa direkt efter att nej det går inte mer jag har pojkvän. Kände dock ingen ånger alls, utan var nästan lite euforisk över att någon så fin gett mig uppmärksamhet. Sedan drog vi vidare till ett surf camp och där mötte jag himmelriket, Dave. En lång mörk surfarkille från NZ som jobbade på stället. Vi klickade direkt, kan fortfarande sakna våra samtal. Men ingenting hände utan vi hängde bara som kompisar hela tiden medan min tjejkompis strulade loss med hans polare, men rent mentalt och känslomässigt var jag ju otrogen med honom sen dag ett. Typ två dagar innan vi skulle åka hem ringer mitt ex o bara muckar med mig o typ förstör semestern över en trivial grej han funderat på under tiden jag varit borta. Vi lägger på osams o jag bara gråter gråter gråter och tänker ”nu måste jag fan känna något än allt det här” hamnar hos Dave och efter en hel kvälls hängande hamnar vi i säng och vi hade nog haft sex om inte min kompis bankat på hans dörr och beordrat mig o komma lägga mig istället för o va otrogen hehe. Världens bästa kompis som räddar en ja. Sen dagen därpå skulle vi åka hem och då drog jag därifrån utan o säga hejdå till Dave, men jag lämnade en lapp på hans säng där jag skrev: ”Thanks for letting me have a crush on you, I will never forget you”. Väl hemma gjorde jag och min pojkvän slut ganska omgående och jag berättade aldrig om otroheten. Kände aldrig någon ånger men jag tror att det beror på att jag redan hade gjort slut med honom i mitt huvud innan vi ens åkte iväg, kanske hade varit annorlunda om vi hade haft sex också. Däremot är jag så glad att jag lät mig bli förälskad i Dave, det var en så cool upplevelse att låta sig hänföras så totalt utan att tänka på morgondagen

Hallå ursäkta töntig fråga, men vad säger ni på glass nr 4? Ni säger att den är vulgär och jag vill se hur den ser ut men jag hör inte vad ni säger haha?

Hur fick ni veta att L:s tjej varit otrogen mot honom? Är de fortfarande ihop efter det? Kunde inte låta bli att tänka att det var rätt åt honom!

Håller inte med Michelle om att once a cheater always a cheater. Var otrogen mot mitt ex som jag levde ihop med väldigt länge men skulle ALDRIG vara det mot min man. Tror det har att göra med relationen som sådan. Är den bra finns inget behov att vara det.

Spännande podd! Skulle dock verkligen tycka att det är otrohet att sova med någon annan och kramas hela natten, så som Michelle gjorde. Hade blivit så förkrossad om min pojkvän hade gjort det mot mig.

xyz: haha ja vi verkar ha exakt samma problem. Skönt att det inte bara är jag… Du kan ju skriva här ifall du löser det på något sätt haha

Hej! Ville bara saga att det inte alltid ar bra att ”konfrontera” en otrohet. Alla lever inte i monogama relationer, och det ar viktigt att inte alltid utga fran det.

// En som har varldens basta oppna forhallande

Intressant podd och jag håller verkligen med om biten att man ska vara på sina nära vänners sida även om de är de som varit otrogna. Jag tänker att det alltid finns en anledning att det händer..och som ni säger ibland kanske det behövs en så dramatisk sak för att förstå vad man vill, ex om man ska avsluta relationen eller inte, även om det såklart hade varit bästa att göra slut innan en otrohet inträffar. Men jag tycker ni missar en intressant aspekt där.. och det är att det ALLTID är den otrogna som blir utmålad som den hemska dåliga personen när en otrohet händer.. Ofta är det ju inte så enkelt och svart vitt. Exempelvis kan det ju vara så (vilket jag har vänner som det hänt för) att en partner inte bryr sig och ger tillräckligt med tid till relationen trots att den andra tar upp detta som ett problem ett flertal ggr.. När någon känner sig ratad och bortprioriterad i en relation är ju steget mindre till att det ska hända någon sorts otrohet, och då blir det genast den som var otrogen som utmålas som den hemska, medan den som kanske inte prioriterat relationen eller gjort ”känslomässigt arbete” (vilket oftast är killen enligt min erfarenhet i heteorelationer) under en lång lång tid, är den som det tycks synd om och är ”offret”. Tycker det är en felaktig bild, och jag undrar om Michelle inte tror att det beror mer på situation än person trots allt? Tycker hon var lite dömande där med att en otrogen alltid är otrogen.. mEN ni är grymt bra ändå förstås 🙂

B: ååå har exakt samma problem som dig. Behöver också råd. Skulle vilja att vi tog en paus från varandra ett litet tag bara, vill få träffa andra killar också för det känns sjukt att redan vid 22 års ålder binda sig. Tror dock inte min kille vill detsamma…

Fråga! Michelle kör ju på ”once a cheater, always a cheater”. Betyder detta att hon tror att du kommer vara otrogen mot Magnus, eller i framtiden, eftersom du varit otrogen en gång? Eftersom Michelle inte tror att människor kan förändras?

BÄSTA poddavsnittet hittills! Blev så himla berörd av era berättelser och det kändes som att en fick lära känna Michelle lite bättre och veta hur hon fungerar.

Sss: när jag läser din story så låter det som att du har varit utsatt för ett övergrepp och inte varit otrogen. Det var inte ditt fel. Många kramar till dig!!

alltså älskar eran gingel! så catchy!

Hejhej Sandra och alla ni andra. Jag är så fundersam och behöver hjälp. Jag är 22 och ar varit tillsammans med min kille i över 2 år. Sedan en tid tillbaka består vårat förhållande mest av tjat osv. Vi pluggar båda två ganska hårda utbildningar och hinner inte riktigt med varandra. Och grejen är att jag väljer bort honom hela tiden för att hänga med vänner och festa (vilket han inte är så intresserad av) när jag väl är ledig eftersom det typ är det bästa jag vet. Det är något som han stör sig och blir nere av, att jag festar varje helg medan han är hemma och pluggar.

Till saken hör väl att jag börjat intressera mig för andra killar nu också. Förr filtrerade liksom min hjärna bort alla. Ops.

Killen jag är tillsammans med är inställd på ett helt liv med mig, iallafall som han känner just nu. Barn, sommarstuga, rubbet. Och jag får panik?? Känner mig för ung för att ha hittat den jag ska göra allt sånt med redan.

Grejen är ju att jag älskar hans familj, hans kompisar. Jag älskar ju honom trots att han retar gallfeber på mig ibland. Ja, min fråga är väl hur länge man ska vänta och känna efter innan man tar steget och gör slut? Hur vet man att det inte kommer att vända och bli bra igen? Det har väl varit såhär i två-tre månader ungefär…… Känns bara som att vi skulle ha träffats senare i livet

Jag och min första pojkvän hade varit ihop i typ en vecka, vi var 16 år. Det var nyår och vi var på olika fester. Där jag var fanns en kille som gått i min paralellklass på högstadiet, en utav de coola, jag var mer utav en tönt. Jag var väldigt full á la 16-åring på nyårsafton och han var intresserad. Och tönten i mig kunde inte hantera att en så cool gillade mig, så vi hånglade. Ringde och berättade för min pojkvän samma natt. Vi fortsatte att vara ihop, och några veckor senare var han otrogen mot mig med sitt ex. Vi fortsatte att vara ihop. Och om en vecka firar vi 6 år ihop och vi har det så jävla jävla oförskämt bra!
Att vi fortsatte och att vi kunde växa tror jag beror på att vi var 16 år, det hela med oss var väldigt nytt och att vi ännu inte hade känslor starka nog för att totalt brytas ner av det. Hade samma sak hänt idag hade det nog aldrig gått att laga oss eller mig och antagligen inte honom heller.
Hur som helst, om det där är anledningen till att vi är där vi är idag så är jag konstigt nog tacksam över det. För jag vill inte vara någon annan stans.

Jag har bara haft ett förhållande och när det höll på att slungas sönder satt jag svinfull kl 04 på klubb. Hade inte koll på vilken klubb. En snubbe med urtvättade kläder med en del hål i kom fram med äcklig andedräkt och fula fula anletsdrag tvingade sig fram mot mig och jag var så jävla borta, lät honom kyssa mig, och ptja han liksom drack av mig, var så jävla tacksam över mina 21 år symmetriska anletsdrag och långa hår.

Han jag var ihop med då brukade klaga på att jag hånglade med honom, jag var jobbig och ”hindrade honom från att komma”. Iaf sen tog jag och min kille vagnen hem och jag var så jävla förtvivlad och ville få sprängas isär där och då. Min kille rörde inte en min och flyttade sig ifrån mig. Hans enda kommentar var liksom att inte kommentera någonting, utan istället blängde han på mig och min typ upplösning de tio minuter spårvagnen tog hem.

Till saken hör att även han hånglade med andra vid upprepade tillfällen tidigare under förhållandet och han var nog väldigt väldigt olycklig. Han hade väl fel kemi i hjärnan eller nåt, nästan alla stimuli gav ångest och kanske var han tvungen att både experimentera med kyssar från andra personer samt total avhumanisering av mig genom mitt snedsteg för att förhindra den. Jag var lite som ett misshandelsoffer i det förhållandet, ömsom blev han äcklad av mig och ömsom var jag finast på jorden, och det där växelspelet mellan totalt förbannande och idealiserande är ju det som bygger starkast band hos den svagare parten :(.

Jaja, nu har det gått tre år snart och jag är inte längre rädd för att vistas på samma gator som han ev skulle kunna frekventera. Usch vet inte om ens någon kommer läsa det här men akta er för människor som är missnöjda med er. Värna om er själva och tack för bloggen!

Sss: Word på Julias kommentar! Ta den till dig <3

Är det Fiona som är the fucking bitch?

Sss: Det låter som att din upplevelse med den andra snubben var ett sexuellt övergrepp, OCH DET ÄR ALDRIG NÅGONSIN OKEJ. Var inte så hård mot dig själv, givetvis är ditt näst intill medvetslösa tillstånd både en orsak och en ursäkt (och någonting som den där jävla idioten absolut inte hade rätt att utnyttja). Din berättelse känns väldigt lite som en berättelse om otrohet, och väldigt mycket som en berättelse om en snubbe som gick alldeles för långt och betedde sig vidrigt.

Ta hand om dig<3

Jag har varit otrogen två gånger mot min ex-kille, första gången var det ångest, men andra gången var det med en man som jag var otroligt kär i. Dock var han upptagen… Jag var ärlig mot mitt ex, gjorde slut, sa till den man jag var kär i att fan, vet att du är upptagen men jag gillar dig skarpt. Vi lärde känna varandra och blev helt galet jävla kära i varandra. Det blev lite drama men till slut gjorde han slut med sin flickvän (som antagligen hatar mig) och nu har vi varit ihop i flera år. Jag tror han kan vara kärleken i mitt liv. Men som sagt, man var kanske ingen ängel direkt… idag vet jag bättre och skulle aldrig vara otrogen.

TACK för ett sjukt bra poddavsnitt. Ni är bäst. Kram

Ussssch själv har jag varit otrogen mot världens bästa kille när jag var otroligt full en gång för 2 år sen, näst intill medvetslös (det är dock ingen ursäkt) och jag har sån grav ångest över detta. Riktig riktig ångest, det värsta jag varit med om. Allt är utrett och vi är fortfarande ihop men det förstörde magin vi hade och jag tänker fortfarande tillbaka och plågas.

Vågar nog inte lyssna på denna pod. Jag skulle vilja höra om tjejer eller killar som också varit ofrivilligt otrogna mot sina (nuvarande?) partners. Men ofta handlar det bara om de som varit ”den andra kvinnan” eller de som blivit bedragna av sin hemska känslokalla partner.

Men jag var ingen hemsk känslokall partner, jag hade haft det lite tungt efter en grej som hänt i familjen, tänkte att nu jäklar ska jag o min bästis ha en riktigt rolig kväll = drack alldeles för mycket av all möjlig skit = blir utnyttjad av en kille, minns inte hur det började men inser snart vad jag gör och försöker fly och säger nej nej nej = otrogen.

Jag har haft en liten, kort relation med en gift man en gång. Vi låg aldrig, men mycket hångel och han masserade mig och smekte min nacke & det var typ, sexigt. Som i en film liksom, jag var blott 19 och när han ville gå längre stoppade jag allt.
I efterhand så skäms jag inte egentligen, jag var ju lite kär i honom och känner att det liksom var: For the story. Antagligen gör det mig till en dålig människa (y)

Ohh, intressant/svårt/kul(?)/bra ämne!!

Btw, vore det inte helt awesome om man kunde svara på varandras kommentarer i kommentarsfältet med tanke på att du ju har bloggosfärens kanske härligaste+klokaste läsare (myself included *lolz*)

Tycker ni är så himla bra som pratar om ämnen som ”man inte ska prata om”, tabubelagda ämnen som mens och otrohet tex. Det blir så mänskligt och klokt. Ni är så härliga!

Hejhej Sandra!
Vet att du frågade om en sänggavel från ellos för ett tag sen. Du kanske har hittat den/en liknande, men annars ramlade jag över den här och tänkte på dig:-)
Snordyr, visserligen, men ändå
http://www.urbanliving.se/produkt/badd_textil/ovriga/mimou/random_sanggavel
Kram

Jäklar! :O

vad finns det för poddappar? hittar ingen till android 🙁