Nu var det IGEN så där lång tid sedan jag senast svarade på kommentarer. Här kommer i alla fall ett gäng svar. Publicerar en bunt till imorgon (eller så) också. Har du inte fått din fråga besvarad då skicka igen, tappar bort dom ibland. puss.
.
Hej Sandra! Jag har en fråga/fundering som jag hoppas du vill svara på nästa gång det är dags! Den här pressen som sätts på smarta, pålästa människor just nu om att man MÅSTE GÖRA PRECIS ALLTING RÄTT, hur känner du för den? Pressen att vara den perfekta feministen, som absolut inte får flyga mer än absolut nödvändigt, som måste vara vegetarian – helst vegan, som absolut inte får stödja något eller någon som någon gång gjort sexistiska val, som måste shoppa ekologiskt – men helst inte alls, som måste ha en ANALYS om precis allting – privat som professionellt. Jag märker det mer och mer, speciellt här i bloggvärlden men även IRL. Förväntningarna på smarta, pålästa människor är så sjukt höga, och dom höjs hela tiden. Den pressen tar på riktigt bort ALL min livslust. Jag känner inte för att leva om jag måste vara perfekt på alla sätt. Jag orkar inte då. Hur känner du? Kommer det vända?
→ Jag skrev ett ganska långt blogginlägg om det här i våras, och efter det blev det otroligt mycket bättre atmosfär härinne på bloggen i alla fall. Alltså. Verkligen ingen kan ju vara perfekt och varför skulle man ens vilja vara det? Man kan inte göra alla rätt, man kan inte pleasa alla. Då kommer man slå knut på sig själv. Och vet du, jag tror att bloggvärlden i det stora hela har skapat något mänskligt och personligt som tidigare inte fanns faktiskt, det får man inte glömma.
Lyssna inte för mycket på vad andra tycker, alla de bästa människorna är de som är lite skavda i kanterna.
Här finns texten.
Hej på dig! I min data+mobil (mac+iphone) syns dina svar så dåligt för de är ju i samma typsnitt och storlek som frågan. Kan kan man ha åtminstone ett litet mellanrum mellan fråga och svar?
Puss&kram du är bra.
→ Så konstigt, frågan är fetstilt i både min mobil och dator. Jag använder safari och firefox. kram
Alltså Jennys hår är så himla drömmigt! Hur har hon fått till den tjusiga knuten? Var klipper hon sig?! Hur stylar hon? Får en ta med en bild på henne till frisören att ha som inspiration?
→ Jenny svarar: För att få till fin knut använder jag en jättestor hair bun som jag sätter fast med hårnålar i massor. Jag klipper mig hos världens bästa frisör Ola på W Lounge på Rådmansgatan i Stockholm. Han ska dock tyvärr sluta nu. Stylar gör jag typ inte, använder lite hårspray ibland! Ett annat knep jag brukar använda är att inte borsta håret efter att jag tvättat det, ger bra volym! Såklart går det bra att använda bild som inspiration, jättesmickrande ju!
Inspirerat av dig, har jag tänkt ut att årets nyårsmiddag ska bli lobster rolls. Det verkar liksom festligt och gött avslappnat på samma gång. Så, har du gjort det själv någon gång och har nåt slags recept som är toppen? Annars får jag fråga Google.
→ Alltså förlåt för sent svar men svarar ändå: Emily Dahl har gjort ett recept!
Hej Sandra! Kan du inte påminna bloggläsarna att gå tillbaka till penpals-kommentarerna o kika lite! Många skrev ju ganska sent, och det är ju mkt röda, lediga dagar framöver. Man kanske hittar sin bästa kompis, där bland raderna, när man är så uttråkad framför skärmen att det känns som internet har tagit slut!
→ Jamen såklart! Här finns det senaste brevvänsinlägget.
I need to know where I can get bahn mi in New York please!
→ I’ve had great bahn mi’s at Saigon Shack, Mooncake and An Choi. An Choi is the place I went to a couple of weeks ago and posted about in the blog.
Hi Sandra, I would really appreciate if you could offer some advice on this – I was wondering if you know anyone who have met their partners via online dating, and what your thoughts are on that? My boyfriend and I met via online dating, we talked online for months before we finally met up, and have been happily in love for 4 years now. We are really great together but I still get anxiety when meeting people for the first time and they ask how we met. I know there is social stigma surrounding online dating (that they are for losers, spinsters/ ugly people/ creepy stalkers who can’t get a date in real life) but both me and my boyfriend are fairly smart good looking people in our mid 20s and the only reason I tried online dating is because I am shy and also do not enjoy the night scene and thus do not get many chances to meet new people. Although I have a good relationship, I often worry that people are judging me for how we met and it really makes me anxious to meet new people as a couple. Should I start lying that we met at a party instead haha? I would really appreciate your sensible advice, and any advice from readers in a similar situation are welcome too. Tack so mycket everyone!
→ Hi! I actually have a bunch of friends that met that way, I feel that internet is almost the most common way to meet people nowadays.
I loved the reply you got in the comments from another reader:
”Never lie to someone about how you met your partner and why because if its none of their business. As long as you are happy nothing else matters and if people are judgemental then let them. Its your life and you are the one that is living it.
My parents met through a personal ad in the newspaper over 25 years ago and they are still together. Be proud of how you met your boyfriend and be happy and madly in love. Dont let anyone make you feel otherwise.”
Till nästa answers to past weeks comments helt enkelt. Blev dumpad för ett halvår sedan ungefär, och har ganska nyligen kommit ut ur ledsenperioden. Tänker mindre på hen och har börjat känna glädje igen, mer tillbaka till ett normalt liv helt enkelt. Under detta halvår har vi inte setts alls, hörts lite då och då, vilket har varit ömsöm väldigt roligt och ömsom väldigt sorgligt/tråkigt/gråtigt du vet. Fastän jag inte är så ledsen längre känner jag inte att känslorna slocknat helt för hen, känner fortfarande att jag vill vara nära, göra roliga saker osv. Dock vet jag inte om jag bara saknar hen som väldigt bra kompis och någons närhet, eller som partner, om du förstår. För inte så länge frågade hen om jag vill ses. Jag både villvillvill för att det vore så roligt att ta igen missat, och en del i mig bara längtar efter att få hångla och ligga med honom även fast jag vet att hen antagligen inte vill eftersom det var hen som gjorde slut. Samtidigt vill jag aldrig mer se hen igen, aldrigaldrigaldrig bli så ledsen och ramla ner i det hålet igen. Hur ska jag göra? Ska jag lita på hjärnan som säger nej, eller ska jag bara köra och träffa honom? Så rädd för att ångra mig hur jag än gör/inte gör.
→ Hej fina! Svår fråga. Jag skulle nog träffa honom, bara för att bli av med känslan av ”vad skulle ha hänt om jag gått dit”. Däremot hade jag övat mig psykiskt jättemycket till själva mötet. Bestämma att nej. Oavsett vad han tänker och vill kommer jag vara stark. Detta är inte en väg till att bli ihop igen.
Det är så viktigt att jobba sig stark innan tror jag, man faller så HIMLA lätt tillbaka till ruta ett när man ses och tappar allt det där man övat på i så många månader. Träffa en kompis innan och efter, låt hen peppa dig. Här är en krönika jag skrev i ämnet en gång. kram
I brist på annat att göra så kollade jag långt bak i ditt arkiv och hittade ett lite roligt svar på en fråga: ”Vad gör du om åtta år? Svar: Om åtta år är jag 31 år. Då jobbar jag som copywriter, antagligen i Stockholm (kanske har bott utomlands i ett par år innan detta). Jag är inga barn men är rysligt kär i en pojke som jag har bestämt att jag ska leva lycklig med för alltid och alltid!” Det låter väl bra?
Stämmer väl ganska bra, förutom copywriter-grejen då.
→ Haha ja så fint! <3
Du pratade i podden om en tjej på insta som inrett sin lägenhet med massor av träd, minns du vad hennes konto heter? x
→ Nej tyvärr jag inception-ade på insta och hamnade någonstans dit jag aldrig mer hittade tillbaka igen 🙁
Jag behöver New york tips!! Åker en vecka i mars, vad gör jag mer än dem klassiska turistgrejerna?? Restauranger, barer, områden, fik, bra löpställen osvosv. Kram!
→ Här är min New York-guide!
Hej Sandra!
Jag har märkt att i er podd när ni pratar om att hooka med människor, hångla, gå på date osvosv så säger ni alltid killar/män. det känns liksom så tråkigt för det blir så exkluderande för mig och säkert många andra homos. kan ni inte börja säga typ partners, människa, hen/han och hon mm?
Fattar att det är naturligt för er att säga killar för ni e straighta men ni har ju en sån stor publik av massa olika människor, blir lite ledsamt att ni bara pratar till en viss då. Er podd är ju världsbra så vill inte sluta lyssna.
Kram
→ Hej! Absolut, ska försöka tänka på det när det inte handlar om egna upplevelser. Ibland glömmer man bort det när man liksom bara pratar på! kram.
jag har ett gäng vänner, och när vi går ut brukar jag gå ifrån när jag tröttnar på att hänga ihop i stor grupp. och det är något jag oftast får skit för. alltså jag fattar väl att de vill att jag ska vara med dem, men det är så oerhört frustrerande att stå ett gäng tjejer och dansa mot varandra hela kvällen. så jag går iväg och hittar nya kompisar ett tag. eller om jag hittar en kille för natten, så ska de alltid påpeka att jag gör fel osv (dissar dem och sånt). har gått så långt att jag inte orkar med dem längre, utan bara gör som jag vill ändå. det är såklart jättetråkigt men hur fan kan jag göra för att få dem att se det ur mitt perspektiv också? jag gör ju såklart fel, men det är tröttsamt att alltid behöva höra det negativa om en.
→ Hej! Alltså jag tycker verkligen inte du gör fel. Jag är precis likadan. Jag brukar säga såhär när det rycker i fötterna efter nya personer: ”Nu får ni ursäkta mig en stund, men nu måste jag gå iväg och mingla lite, jag är tillbaka om någon halvtimme eller så.” Alla ska få gå ut och festa på sitt sätt ju. Förklara det för dom när ni är nyktra, och att det är allvar och viktigt för dig att de förstår ditt synsätt också. Mvh /Mingler 4-life.
Du har tidigare sagt att du inte längre har samma inkomst och kapital som du hade i New York; vad är den största förändringen du fått göra i ditt liv på grund av det? Något speciellt som du har fått sluta med eller fått dra in på? Var det svårt att anpassa sig till en annan ekonomisk situation. Jag frågar eftersom gick från heltidslön till CSN-lån när jag började plugga och fick en chock över hur lite pengar jag hade plötsligt.
→ Hej! Jag tjänar ju liksom inte dåligt nu så det går inte riktigt att jämföra med CSN, det var bara så att när jag bodde i New York tjänade jag väldigt väldigt bra.
Jag har numera dragit in på kläder exempelvis. Om ni kanske minns när jag shoppade förut så köpte jag mest fina märken, det har jag inte råd med längre. Dessutom shoppar jag bara när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag går aldrig på stan för att hitta något till helgen eller något sånt. Jag har även dragit in på restaurangbesök. Förut kunde jag äta ute flera gånger i veckan. Nu går jag på restaurang kanske tre gånger i månaden. Det är fler grejer såklart också, men detta är två exempel. Jag tycker inte omställningen var särskilt jobbig eftersom jag nu får jobba med grejer jag verkligen älskar, och då är det värt det. kram!
Läste igenom din sammanfattning från 2012, året då jag började följa dig (slaviskt, pga bäst). Har ju varit nyfiken på historien om alla dina krämpor som så plötsligt försvann när Ludvig gjorde slut. Är det dags att berätta tro? Puss!
→ Hej och puss! Det var inga särskilda ”krämpor” så, utan jag hade en otrolig visdomstandsvärk samt jätteont i halsen som antagligen skulle bli en halsfluss. De försvann bara efter att han ringde. Jag tror det var för att hjärtat behövde all hjälp då.
Vilken är din favoritbok?
→ Silke av Alessandro Bariccco
Jag skulle bara vilja skriva av mig lite. Imorgon ska jag på den traditionella julfesten (går på gymnasiet) och jag har ångest. Jag har skrivit på ett kontrakt om att jag inte ska dricka alkohol förrän jag fyller arton år och jag har nästan klarat det. Det enda problemet är att ”folk” tycker att jag är så fruktansvärt tråkig när jag inte dricker. Hur är man rolig på en fest? Vad pratar man om? Jag tycker om matte och ord och att skriva i tidningen och politik och jag har A i alla ämnen, men det kan jag ju inte prata om. Jag vill inte vara 17 år, jag vill vara äldre.
→ Hej! Bloggaren Jennifer Stroud är nykterist och har skrivit mycket bra om det, här till exempel.
Ett knep för att småprata med folk är att ställa frågor om dem, vad de gör och gillar. Folk älskar att prata om sig själva. Dessutom kan man hitta gemensamma intressen då som man kan prata om! kram
Hejhej! Det här är inte alls relevant till inlägget men bara måste fråga! Jag har fått för mig att flytta till Göteborg trots att jag inte känner en enda kotte där, hurhurhur hittar jag kompisar? Magnus kanske har något tips tänker jag när han är från gbg!
Puss!
→ Kolla detta svaret från en annan läsare i kommentarsfältet:
”Jag är med i niotillfem- gruppen i Gbg. Skicka iväg ett mail och häng med oss ut på quiz och dans!Om det finns fler i Gbg är det bara att gå med i gruppen på fejjan eller maila!”
Så himla kul att det finns en niotillfem-grupp i gbg! Jag sökte på fb och hittade den här.
Tack för en underbar blogg bästa sandra!Bara en liten fråga, redigerar du dina bilder?
→ Hej och puss! Ja, jag redigerar mina bilder i photoshop.
blev lite nyfiken nu när du skrev om solsken och öppen jacka; vad tror du om vädret i new york i mitten på januari? ska dit 7-16/1 och funderar på om jag ska ha en skitvarm jacka eller bara en varm jacka. pöss!
→ Vädret i new york är mycket oberäkneligt och det är omöjligt att svara på. Det kan skifta från fem minus till tjugo plus på en natt. Men i överlag är New York mycket kallt i januari så klä dig varmt. puzz
Är byxorna stretchiga eller ”hårda”. Har lite mer kurviga ben än du, tror du de kan sitta bra ändå? Och vilken storlek har du?
→ De är stretchigare, så kurviga ben skulle nog passa sig utmärkt i dem! Jag har storlek xs. puss.
Hej Sandra! Jag behöver hjälp. Jag är kompis med en kille, vi är inte så nära vänner men vi känner varandra liksom. För någon månad sen hånglade vi på en fest, mest på skoj, i alla fall för mig. Nu var vi på fest igår och då berättade han att han har känslor för mig. Jag känner verkligen ingenting för honom, förutom att han är en snäll kille. Han var verkligen jätteledsen och jag känner mig själv jätteledsen nu över detta. Borde jag umgås lite mer med honom för att se om jag börjar känna något eller är det en risk att han blir ännu mer sårad om jag aldrig kommer få känslor för honom. Förresten har jag aldrig varit kär. Kram.
→ Hej gullis! Att vara tydlig mot honom och förklara att du inte känner som honom, samt att inte hångla med honom igen, är nog det enda du kan göra. Han kommer komma över dig fortare då. Han måste själv ta beslutet om han vill vara runt dig just nu eller inte tror jag. Det är svårt för mig att svara på om du kommer få känslor för honom eller inte i framtiden, sånt där kan man liksom inte riktigt veta. Lycka till i alla fall! puss.
.
Translation. Read by clicking the google translator button at the (almost) top of the right frame
Alltså niotillfem gbg-gruppen <3 hur bra idé!?
Jag ska på praktik på FN i new york i ett halvår, jan-juli, och undrar om det finns något liknande dær? Någon? Ær så rædd før att jag inte ska hitta några nya kompisar eller kompisar som inte vill hænga med till alla mina niotillfem-stællen :/ så om någon ær i New York i vår och vill hænga, hojta till!
Hej Sandra!!! Du skulle inte kunna tipsa om barer och klubbar i Stockholm där man inte behöver oroa sig om att vara creddig och tillräckligt cool för att kunna komma in?? Tack för finaste bloggen! <3<3<3
Tack för att du svarade på min fråga (första)! Hade helt glömt bort det inlägget du länkar till trots att jag läste det när du publicerade det, men det svarar ju faktiskt precis på det jag undrade.
Jenny ser f.ö. ut som Zooey Deschanel på denna bild.
Till 16åringen som övervägde KK-rellationen, eftersom du redan fått ett så rungande nej kände jag att jag var tvungen att bidra med lite perspektiv. Tycker inte alls att det är en så dålig idé, om ni båda är taggade och går in med samma bild av rellationen, alltså bara kompisar som ligger. Sex är ju kul! Tror dock att det är svinviktigt att prata och kolla läget hela tiden, typ ”känns det här fortfarande okej med dig?” ”Japp!” och säga till så fort något känns annorlunda eller knasigt. Ta hand om dig!
Olivia i kommentarsfältet med tjejkompisarna: Jag är i typ exakt samma sits! I samma veva som jag gjorde slut med min kille blev typ precis alla mina kompisar (killar som tjejer) ihop med någon. Blä. Just när jag ville gå och ha orgie typ. Men iaf, tycker verkligen du ska snacka serious shit med dina tjejkompisar. Dom verkar ju inte alls ha tagit till sig det du sagt? Försök visa och byta samtalsämne om dom bara börjar prata om samma saker igen. Får du ingen plats så måste du ta plats, var singeldrottningen i gänget liksom.
Okej, måste få det ur mig – alla dessa kärleksfrågor???? Vem tror ni Sandra är och varför? Hur ska hon kunna veta hur du känner inför din sambo/om du vill ha barn/om du ska ligga med någon/om du inte ska ligga med någon….?++034798w3råre+=?? Älskar klimatet i kommentarsfältet och hur vi hjälper varandra, och jag älskar att Sandra tar sig tid att svara på alla våra frågor på ett sätt som ingen annan bloggare gör. Men kan vi inte snälla försöka ransonera alla dessa kärleksfrågor?? Ganska långrandigt men ffa är det ju helt orimligt att tycka att Sandra ska ta sig tid och ffa ha ett svar på sådant ni inte själva vet?? Absolut att hon är superklok och snäll och erfaren, men ej detsamma som almighty love guru.
+ hon har redan svarat på ca 1 miljon sådana frågor, läs dom och inspireras!
Med det sagt – förlåt om någon tog illa vid sig, absolut inte meningen. Kärleksfrågor är både det bästa och värsta som kan drabba en.
bästa bästa paris-tipsen? ska dit med en vän i slutet av februari (hur är vädret för övrigt?) vi är nitton och hon stannar troligen knappt ens en vecka, vad måste vi göra? vi bor femtio mil ifrån, och jag vill göra allt det bästa med henne, och bara henne när jag nu får hålla hennes hand igen.
Hei, beklager langt spørsmål, men trenger et av de gode rådene dine sårt. I halvannet år har jeg vært til og fra med en gutt. Han sier så mye fint til meg, at han liker meg, savner meg osv. Da vi først møttes brydde jeg meg ikke noe særlig mens han derimot skrev til meg og ringte meg hver dag. Jeg visste fra før at han hadde dårlig rykte på seg ovenfor jenter. Likevel var han så søt mot meg at jeg ble sjarmert Etter noen måneder spurte han om vi var kjærester. Jeg visste ikke hva jeg ville og avviste han totalt, senere så angret jeg så himla mye. Så var det stille noen måneder helt til jeg tok kontakt, og vi startet å treffes i blant. nå sees vi typ en gang i måneden, og hver gang sier han at han har savnet meg og at han er glad i meg og at det er synd at vi aldri er sammen. Når jeg møter vennene hans så sier de alltid at han bare prater om meg og at de har hørt så mye fint om meg. Men det som er er at han dropper meg hele tiden, virker plutselig helt uinteressert og snakker ikke til meg/svarer ikke på flere dager/uker. Og plutselig så er alt som før igjen. Jeg vet jeg burde prate med han om det, men når jeg tar opp noe litt ubehagelig så svarer han ikke. jeg liker han så utrolig godt, klarer virkelig ikke tenke på annet. Føles som om han ”dumper” meg hele tiden. Blir så lei meg og orker snart ikke mer. Vennene mine sier han behandler meg som dritt (han har ditcha meg flere ganger, glemt meg, vært med andre jenter osv) likevel så drar han meg tilbake hver gang. han klarer alltid å få meg til å tro at det skal bli annerledes den gangen her. Jeg vil så gjerne at det skal ende bra, har liksom kjempet for å få han så lenge. Samtidig vet jeg ikke hvor mye mer jeg orker.. Spørsmålet mitt er altså: hva vil han? Er han interessert i meg? Eller holder han på meg som
en reserve når han ikke har noen andre? er han usikker selv iom at jeg ditcha han før? takk på forhånd<3
”Träffa en kompis innan och efter, låt hen peppa dig. Här är en krönika jag skrev i ämnet en gång. kram”
alltså att läsa läsarnas frågor och dina svar är bland det bästa jag vet, hur bra grupp människor har du inte fått kring dig som läser din blogg? tack för att ni finns <3
Hittar inte sammetsbyxorna på forever21’s hemsida, är det någon som haft större framgång i letandet och hittat dem? Vill ha dem så.
hej s
jag går sista året i gymnasiet och har tre tjejkompisar/klasskamrater som endast umgås med sina pojkvänner och andra (heterosexuella)par. när en själv inte har en partner blir det genast jobbigt att umgås med dem eftersom det enda(!) de pratar om är hur bra, roligt, härligt det är att vara ihop och hur underbart det är att ligga varje himlans dag och hur bäst deras pojkvänner är. Jag orkar inte längre umgås med dem och det tycker jag är synd för egentligen är det fina roliga tjejer. Är man bara två så är det lugnt men så fort deras pojkvän kommer glöms jag bort, och om en annan tjej av trion (alternativt vem som helst som har pojkvän) ansluter sig leds samtalet direkt in på kärlek, sex eller partnerförhållande och jag som inte har så mycket att bidra med blir tyst, bortglömd och osynlig. När tjejerna umgås utanför skolan är det trippeldejter som gäller och då kan jag inte komma och bjuda in mig själv (dom kallar det ju Trippel(!)DEJT och inte att umgås). Jag kan inte umgås med dem utan deras partners automatiskt blir inkluderade och jag vill inte alltid behöva säga ”fast era killar får inte komma” men vad spelar det för roll, är dom inte där fysiskt så är dom det enda som det talas om.
Hur ska jag göra? Jag har försökts att ta upp det men fick bara ”jaha, oj! det var inte meningen!” men sen så hände ändå inget. Nu umgås vi knappt med varandra vilket gör det ännu svårare att komma och säga ”hej ni blir asjobbiga så fort era killar hänger med oss eller när ni pratar om dom vilket i princip är det enda ni gör” :///
Åh. Tror jag just fick en uppmärkelse! Är din halvsyster barn till Ewa Fröding? •O•
Hejhej rätt säker på att jag frågat det här förut men så missade du det nog och så glömde jag bort det och aja här kommer det igen: jag tänker lite på när du säger att du alltid gillat att skriva och skrev när du var yngre osv, hur menar du? skrev du liksom berättelser och ”riktiga grejer” eller var det mer typiskt dagboksgrejer? (inte mindre riktigt men du fattar) Jag skriver en del dagbok, mest för att känslorna ska ut och ner på något som går att ta i, och jag tycker om det. Det hjälper liksom. Men det har inget styr. vi skrev noveller i skolan i höstas och det var så roligt men jag har inget driv att hålla igång något större på egen hand och känner väl egentlige inget behov av att göra det heller (än) är mest nyfiken på hur du (en riktig författare juu) skrev som tonåring? kram
Sandra, du har säkert svarat på såna här frågor sen tidernas begynnelse men jag ber om hjälp ändå, haha. Jag är så hopplöst förälskad i en kille i min klass, vi går i tvåan nu och jag har bokstavligen varit kär sen första gången vi pratade med varandra i ettan. Jag vet att när vi gör något grupparbete eller något tillsammans har vi genuint kul tillsammans, och vi har väldigt lika politiska åsikter och har snackat och bondat lite över det typ över facebookchatten. Men vi umgås inte i samma umgängeskretsar och jag kan inte komma på ett enda ”legitimt” skäl att föreslå att vi ska träffas utanför skolan, och bara umgås liksom. Är för blyg för att bara säga som det är men han är så fin och snäll och snygg och smart och intelligent och jag vill bara sitta och prata med honom för alltid? Hur tar jag kontakt med någon jag inte riktigt har en ”naturlig” väg att ta kontakt med? om du kan hjälpa denna förvirrade 17 åring skulle jag vara evigt tacksam <3
Vill kommentera 3 inlägg här
1. Anonym 16-åring oskuld som funderar på att bli KK med kille hen varit kär i förut – nej!! Bli inte det. Om du ska ha en KK, ta en som du har lika förutsättningar med från början. Din bästis har ju inte varit kär i dig förut. Du riskerar mer än han.
3. Sandra som varit ihop 4 år och undrar när det är dags att göra slut. Tbh, låter redan som att du vill men bara är rädd. Ändå älskar du din sambo och tycker hen är svinsnygg.
Jag skulle gjort såhär, för jag är en person som inte tycker man ska ge upp förhållanden så lätt:
1. Försök börja prata med varann igen. Hitta gemenskap, gör saker ihop – inte bara hålla hand.
2. Varför är liggen inte bra? Ni myser fortf, men inte mkt sex. Jobba på att få upp passionen. Ta upp problemet som du tycker. Du vill ju ligga, right? Men ha BRA sex.
3. Försökt och det blev bättre? Ni snackar och knullar fint? Jippie!
4. Du längtar fortfarande efter något annat? Ut!
5. Försökt men det funkade inte? Passionen är död, ni har ingen gemenskap… Ut! Lev livet!
Jag tänker så därför att jag tror inte man ångar sig efteråt om man vet med sig att man verkligen gav det vad man hade. Din sambo borde också få veta att du tycker förhållandet har sina brister. Då blir det lättare för er båda att försöka få upp gnistan igen – teamwork.
Och funkar det inte så har ni båda varit med i processen. Det blir ingen brutal chock för någon att det tog slut.
3. Lotus som inte vill ha barn. Tycker inte ens du ska behöva tänka på det nu, du är bara 21! Säg typ ”det är en senare fråga” eller ”vi får se, har ingen lust att tänka på sånt nu iaf” och hoppas ”svärmorsan” fattar vinken att chilla lite. Det är mellan dig och din partner om ni gör barn eller inte i vilket fall. Kanske du kan prata med hen om att tjatet är jobbigt? Så får hen ta upp det med sin mamma.
HEJ! Jag älskar dig Sandra och jag älskar dina kompisar! Det är såhär att jag har väldenas vettigaste killkompis som förtjänar en fin kille. Jag vet nt riktigt vad min poäng är, jag är lite full, men han känner att homosexuella killar i Sverige är lite mer misserabla. Så skulle vilja bira i hans sökande. Han är
en musikintresserad, social men introvert, intressant men konstnärlig realist. Kommentera gärna i fältet om du är intresserad! Tack på förhand!
Hej hej, såg att du pinnade ett citat av Matty Healy på Pinterest så jag måste bara fråga, har du lyssnat på The 1975? Underbara texter och fantastisk musik (min mest lyssnade på spotify under hela 2014!). Om du inte har lyssnat, gör det! puss
Hej bästa Sandra, eller någon annan bra person!
Jag funderar på något som du kanske kan svara på, nämligen hela grejen med barn. Är snart 22, har varit tillsammans med min underbaraste sambo i lite på tre år och ganska ofta då jag är hos hans föräldrar får jag små kommentarer, ofta av hans mamma, som t.ex. ”oj vad jag vill ha många barnbarn”, ”du kommer märka när du är gravid att…”.
Jag tycker detta stör mig, kanske mer än vad det borde egentligen. Jag har aldrig varit någon stor fan av barn, mer tvärtom, och är inte säker på att jag någonsin vill ha egna barn. När jag tänker på min framtid tycker jag att livet är mycket mer än att föröka sig, man kan till exempel leva lika bra med en liten hund istället, men varje gång jag lite ens uttalar mig om saken får jag så negativa kommentarer. Har inte vågat ta upp detta med min kanske-blivande-svärmor då jag redan av mina kompisar får sneda blickar och argumenterande kommentarer. Har för övrigt inte diskuterat saken så mycket närmare med min partner heller, men han är mycket medveten om att barn inte är någon höjdare för mig och låter mig klappa så många hundar som jag bara vill istället.
Sedan kan jag också kommentera här att ja, jag är väldigt ung och allt kan ändra, men det är ändå väldigt väldigt svårt för mig att se mig själv som mamma, nästan motbjudande faktiskt om man får säga så.
Jag undrar nu över din inställning till barn? Vet att du har uttalat dig om det tidigare, men har det ändra över tiden eller har du fortfarande samma inställning? Hur kan man så försiktigt och snällt som möjligt ”droppa bomben” att det kanske inte kommer några biologiska barnbarn från mig, mest för att få kommentarerna att sluta komma?
Hur vet man att det är dags att göra slut? Vi har varit ihop i fyra år och jag älskar hen till döds, men jag har ganska länge och ganska ofta tänkt ”nä men det här håller inte längre”. Vi ligger typ aldrig (vilket man kan ändra på men det har inte varit bra ligg på länge), vi pratar inte så mycket men vi gosar och pussas och håller hand fortfarande. Hen är fortfarande svinsnygg i mina ögon, och jag är nog mest livrädd för att ångra mig. Mest om vi gör slut och att jag i efterhand ångrar mig, men också rädd för att va ihop i 1 2 3 år till och ångra mig att jag inte ”passade på” att va singel när jag va yngre. Är ifrån en småstad och vill inte sitta när jag är 29 och va singel och tänka att fan fan fan det kunde varit vi med kids och tryggt liv. Shit vi har varit ihop så länge, vi har det bra och bor tillsammans och hen säger ibland ”jag är så glad att jag har dig” och jag säger ”detsamma” men i mitt huvud så slår jag mig själv för att jag är så falsk samtidigt som att jag inte är det. Amen du hör ju. Hur ska jag kunna veta vad jag vill?
Så bra med pilarna!!! Tack :). Jag har safari på min data oxå, knäppt.
Kramkram
Åh Sandra! Hittade en midjekort vårblå mockajacka som fick mig att tänka på dig! http://www.hm.com/se/product/87781?article=87781-B Är det inte lite din stil det där?
Älskar också den boken!
Hej Sandra! Idag hände en grej som gjorde mig så jäääkla arg. Idag när jag och min kompis väntade på bussen efter vi hade fikat så var det två män som stod typ 20 meter bort som visslade på oss och gjorde en massa ljud. Jag är så jäkla trött på det. Jag är ingen hund som det går och vissla på och som kommer springandes. Jag är 15 år och det har hänt att 30-åringar har visslat. Jag ignorerade bara de men vad ska man göra i en sådan situation? Och min kompis tog det inte lika illa som jag. För det är så normalt för oss att bli behandlade så. Hon förstår liksom inte att det är kränkande. Och det gör mig sjukt arg. Att vissa tycker det är helt normalt för det händer så ofta. Kan inte bara alla behandla varandra med respekt? Sorry för lång kommentar,men skulle vara sååå tacksam för svar. Kram
Sandra! Har du några vänner som är singlar och letar efter tjejer? Kan inte den i så fall få skriva en liten kontaktannons här på bloggen? Alla dina vänner verkar vara så himlans roliga och ha bra åsikter mm, och jag är single and ready to mingle så att säga!!
”niotillfem-gruppen i gbg” åh herregud folk alltså <3
Gud vad kul att läsa allt! Vilket jobb du gjort =)
Missa inte www.modevarlden.se idag där ni får tips på massor av härliga underkläder.
Kram Johanna
Hej! Jag ställde en fråga för ett tag sen som du nog missade. 🙂 Nu har jag flyttat, men nyfikenheten består. Vad tänker du om saker och ägande? Gör du dig av med saker, rensar, ger bort, slänger? Även fina saker som blev felköp, saker du fått? Hur tänker du när du i reder, sparar du saker sim kan vara bra att ha? Hur undviker du p gest över att göra sig av med saker? Tänker t.ex. på att du har flyttat en hel del och både borde ha vanan och ha tänkt en del på det. Tack och kram för alla tankar!
Alla de bästa människorna är de som är lite skavda i kanterna.
Sâ himla fint skrivet.
Hej fina Sandra.
Hur gör man när alkohol och olika killar varje helg inte tilltalar en längre. När det enda man vill är att hitta en trygg famn som också föredrar en filmkväll. Är så oändligt trött på utgång och känner mig så falsk och inte som mig själv när jag är full. Längtar så desperat efter att kunna snacka med nån, att det ska klicka fast ingen alkohol är inblandad. Har aldrig varit i ett förhållande. Hur hittar man någon? Hur gör man?
Kram
Sandra, jag behöver någon utomstående att ge sitt perspektiv på den här situationen! Har råkat hamnat i den jobbigaste sitsen ever. Min chef är åtta år äldre än jag och han är nog den finaste personen jag träffat. Alltså inte bara utseendemässigt, är så himla imponerad av hans målmedvetenhet, optimism, humor, sociala skills och massa massa annat. Detta har givetvis lett till att jag har blivit supermegakär i honom. Har bara känt såhär en gång tidigare.
Grejen är att han också säger saker som jag inte annars tycker man säger till sina anställda. Att jag är härlig, att jag luktar gott, står lite för nära när ingen annan är omkring och kan ge mig komplimanger om jag typ köpt något nytt/ändrat håret. Och det har hänt två gånger under tiden vi känt varandra att han dejtat någon, och just under dom perioderna ger han mig en helt annan ton än vanligt. Lite snäsig och ”off”.
Vad innebär det här egentligen? Jag vågar aldrig tro att någon skulle tycka om mig på DET viset liksom. Ska man satsa lite försiktigt eller bara låta allting rinna ut? Mår ju så jävla bra av honom. Blir galen på det här.
Sååå tacksam för svar. Puss.
Hei Sandra.Leser for tiden om tiden da du bodde i NY.Lurer på hvor det ble av alle de fantastiske tingene du hadde i leilighetene dine da?Bildene (tavlorna) du hadde på veggene? De små glasfigurene? Det var jo bare sååå fint!
Hur hanterar jag en kille som varit (är?) riktigt svinig mot tjejer tidigare men som är jättegullig mot mig? Han gör alla rätt, men så fort han inte hört av sig (kan räcka med en timme) så tänker jag att jag bara var en av de andra tjejerna. Han har sagt att han tycker jag är en fin och speciell person, men sådant kan jag ju inte lita på. Är inte direkt ute efter ett förhållande, vill bara ha någon att umgås med då och då som det känns bra med. Vill inte vara så orolig att bli utnyttjad.
Du tar väldigt fina bilder i mörker, utan att det blir skakigt, gult osv. Hur gör du? Vilka inställningar osv?<3
Jättefin blogg har du!
Til personen som stilte det aller siste spørsmålet om kompisen som likte henne: Jeg ble dødsforelska i en av mine kompiser og han kysset meg en kveld da jeg hadde likt han i noen uker. Pga omstendighetene bestemte jeg meg for å begrave alle følelser og sa at det ikke kunne skje igjen. Men jeg var jo så forelska at det ikke funket og vi begynte å rote en del på fester. Til slutt (etter tre uker eller noe sånt), sa jeg at jeg var forelska i han. Han hadde ingen følelser for meg og vi ble enige om at ingenting mer skulle skje. Men jeg klarte ikke holde meg unna og det fortsatte et par uker til. Major mistake! Til slutt måtte jeg kutte kontakt med han og i dag er vi dessverre ikke venner lenger. 🙁 Så mitt råd til deg: Prøv å bevare venneskapet, men med en viss avstand. Ikke vis noen oppmuntring! Og for all del, ikke kyss han igjen.
Jag gjorde slut med min partner för ca 3 månader sen, trots att jag älskade hen och hen älskade mig. Jag gjorde slut på grund av min psykiska hälsa och på grund av att min kärlek mer och mer liknade en väns.
Nu har hen liksom varit arg, kommit över mig och skaffat en ny partner. Tror du att det är försent att prata med personen i fråga eller borde jag lämna hen i fred? Jag vill inte bli tillsammans, mest förklara.
I met my boyfriend on Tinder <3 no shame hihi
vad använder du för kamera? kram
Till dig som undrade över värme i New York i mitten av januari-ta för fan en varm jacka!! Haha ursäkta svordomen men jag var där 20-27 januari och vi hade -10 till -22 och det var bland det kallaste jag har varit med om(och jag bor i Umeå där vintern är -20 i flera veckor). Vi höll på att frysa ihjäl för vi tog ”bara” yllekappor med oss. Det blåser ju väldigt mycket och är väldigt torrt iom vattnet, så ta varma kläder. Hellre för varm än för kall! Kram
Oj,,här har jag aldrig varit, blev lite nyfiken må jag säga..all gott..
Hej Sandra!
Har skrivit om det här en gång tidigare med den kommentaren kanske försvann någonstans så jag testar igen!
Jag har blivit helt förälskad i dina jeans för jc, men tyvärr kan jag inte få tag i dem såhär sent.. Har du någon aning om de på något sätt kanske går att få tag i?? hade gjort mig så glad!
kram på dig!
Insåg nu att jag också skulle kunna skriva en kommentar och kanske få något råd. Har hållit på fram och tillbaka i ett år nu med en kille, innan dess hade vi kontakt via sms och sågs ibland i ytterligare ett år. Vi hänger ihop sen ganska länge liksom. För ungefär ett år sen började vi inleda något som kunde leda till ett förhållande, hånglade, mest på fyllan, sov hos varandra, hördes varje dag osv. Till slut fick jag dock panik på att inget ledde någon vart, ringde honom och avslutade allt. Tystnad i några månader, sen sågs vi igen och allt var som förut på en natt. Nu har vi börjat setts igen, nyktra, umgås, sova med varandra, osv och kommit överens alldeles nyss om att vara exclusive (ej tillsammans dock). Men poängen är; jag vet inte vad jag vill och får ångest. När vi är med varandra är allt bra och fint, men när vi är ifrån varandra vill jag ofta be honom dra åt helvete. Han är aldrig arg eller sur på mig, men han är heller aldrig jättegullig mot mig, ger mig aldrig komplimanger och uppskattar mig knappt. Känns som jag är värd mer men går å andra sidan sönder av tanken att se honom med någon annan. Han vet att jag tycker om honom och jag har sagt det, men har aldrig sagt till mig att han tycker om mig, och jag vet att jag hindrar mig själv för att om möjligt få mer känslor för honom för är så osäker på oss. Lång och rörig kommentar men behöver vägledning gärna<3
Hej, du med CSN-lån och andra fattiga studenter! Jag vill bara säga att det går att klara sig rätt fint på ett CSN-lån och till och med spara lite, beroende på hur man värderar sina pengar.
Många studenter festar ju t.ex och en utgång (för mig iaf) blir rätt dyr med alkohol, taxi, inträde, garderob och så vidare. Jag väljer att äta middag ute en fredag framför krogen alla gånger och det blir till och med billigare än en utgång. Det är lätt den största anledningen till att studenter är fattiga enligt mig.
Jag köper ekologiskt, ganska mycket heminredning, fikar gärna på stan, shoppar kläder med jämna mellanrum och äter aldrig ”snabbmat” eller nudlar till middag, bor i lägenhet i city (dvs: ja jag betalar hyra etc), och jag kan till och med ha någon tusenlapp över i månaden ibland. Jag tror utgångar är en stor bov i ekonomin :)).
Aja. Annars så: storhandla en gång i veckan istället för att småhandla lite varje dag. Man tjänar enormt mycket på det. Om du är klubbmedlem på klädaffärer, ha is i magen för nästan varje månad innan löning får man typ 20% på Lindex, Åhléns etc… Haha. Det är något jag lärt mig… Och det viktigaste av allt: matlådor och termoskaffe! Herregud vad pank en blir av att köpa kaffe i skolan varje dag. Räknade ihop mina kaffekostnader för ett tag sedan och jag var uppe i en femhundring. Nu tar jag alltid med mig kaffe hemifrån… Så att planera så att man alltid har matlådor är verkligen ett måste.
Kramkram.
Alltså Sandra du fattar inte hur otroligt bra du är. Tack för att du inspirerar, tack för att du fått mig att inse att jag duger. Du är så himla bra, tack så jävla mycket för att du finns.
Hej Sandra och andra fina!
I våras blev jag tokkär i en kille, helt galet förälskad. Efter ett halvår berättade jag det för honom, han förklarade att han inte kände samma sak. Han ville inte förstöra vårt kompisgäng eller hans och min vänskap. Nu ytterligare ett halvår senare är vi bästa vänner, känns otroligt skönt att mina tidigare känslor påverkade det vi hade. Men nu har han tagit upp ämnet KK och frågat mig om jag skulle vilja bli hans. Jag som oskuld vet inte riktigt vad jag tycker, skulle inte ha något emot det utan är mer för, tror det skulle funka och bra att öva liksom. Men är så rädd för att mina känslor kommer att falla tillbaka och att det ska hindra mig från att träffa någon på riktigt. Man kan ju inte förutspå någonting. Är bra så förvirrad och kluven, skulle behöva några kloka ord från någon mer erfaren om det här med relationer angående sånthär.
Puss!
//En tom 16åring