answers to past weeks comments. part 2.

new york.
Vil også ha en jobb som deg, hvor en kan jobbe fra hvor en måtte ønske! Går for øyeblikket tredje (og siste år) på videregående, så hverdagen er mildt sagt et slit. Skal i forsvaret til høsten, og der tenker jeg det ikke akkurat blir noe mindre å gjøre, dog det blir noe helt annet og mer spennende – ser fram til dette.
Hva er det du arbeider med, igjen? Har ikke fulgt bloggen kjempekjempelenge, så vet ikke helt om jeg har fått det med meg. Misunner der i hvert fall friheten du har i forhold til arbeidsplass og sånt!
→ Ja vad sjutton jobbar jag med? 🙂 Jo! Jag jobbar med den här bloggen. Det är min huvudsakliga syssla. Jag fakturerar Rodeo en fast summa en gång i månaden men får även pengar för samarbeten jag gör, det är olika summor beroende på hur stort samarbetet är. Utöver det så skriver jag ju. Min roman som kom ut i våras som jag både tjänat och tjänar lite slantar på och så gör jag krönikejobb och annat. Hela listan med alla mina olika jobb hittar du i min portfolio som är HÄR. Jag är helt enkelt frilansskribent. Målet för 2015 är att även börja tjäna pengar på podden, det är ändå så pass många som lyssnar att jag tycker det är dags för det. Ungefär så!

Hej Sandra! Jag har en fråga som du/ni andra kanske kan ge mig ett bra svar på.. Hur ska en tänka när det liksom KÄNNS när ens ex skaffar en ny? Även fast det var nästan ett år sedan han gjorde slut och jag har en ny pojkvän som jag tycker är världsbäst. Vill ju absolut inte gå tillbaka till mitt ex men det känns jobbigt att tänka att hon kommer ”ta min plats” (vet att det inte är så men det känns som det) och bli tajt med hans familj, som jag ser som en extrafamilj fortfarande men inte hörs så mycket med. Känner mig bortglömd på ett sätt och lite ledsen på grund av detta. Hur ska jag tänka? Vi var tillsammans en lång tid och jag har ju varit jättenära med alla i hans familj så det svider lite, om du/ni förstår, men jag har samtidigt inga känslor kvar alls för mitt ex så jag blir förvirrad!
→ Jag tror att det här är helt mänskligt. För mig kommer det alltid kännas när ett ex träffar en ny, för att exet har en gång varit ens närmaste. Nu ska någon annan bli det. Alltså i en perfekt värld skulle väl ex aldrig skaffa någon ny tänker jag.. eller så är jag sentimental. Allt som allt vill jag bara säga I feel you. Det behöver verkligen inte betyda att du vill ha tillbaka honom, det handlar bara om att det blir så tydligt på något vis att det verkligen verkligen är över tror jag. Förresten kommer ingen annan någonsin kunna ersätta det ni hade, för det är två personer och inte en som skapar en relation. puss.

Var på en födelsedagsfest igår och spenderade flera timmar med att sitta och prata med en kille, sedan när en större del av människorna hade gått (jag skulle sova över hos värdinnan) satte vi oss i soffan istället och gosade medan värdinnan var väldigt upptagen med sin pojkvän och nu är det så att han jag låg och gosade med är värdinnans gamla crush fast det blev aldrig något och också en av hennes kompisar som jag kanske har träffat 2 gånger innan, hur ska jag nu göra för jag skulle vilja se var det här tar vägen? Men samtidigt så är det ju hennes gamla crush som jag fick höra en del om förut så är det emot kompisreglerna?? JAG VET INTE ENS HUR JAG SKA FÅ KONTAKT MED HAN
→ Hej och hallå, alla har vi gamla crushar. Vissa delar man med andra. Man kan inte paxa folk för evigt. Prata med henne om hur du känner, då visar du ju att du bryr dig om hennes känslor. Det borde räcka tycker jag. Herregud, hon har ju till och med ny pojkvän. kram och lycka till.

visst äre carl fredrik??? hur har han det osv?? vet ju att han är svingrym på reklam men han är ju inte så synlig av sig tänker jag (ang detta inlägg)
→ Yes det är Carl Fredrik. Han bor fortfarande i New York och jobbar numera på Wieden+Kenndy, alltså den byrån jag jobbar på. Han mår bra! kram.

Hur träffar du allt coolt och fint folk, Sandra? Du verkar alltid ha ett gäng härliga runtom dig.
→ Vänner av vänner av vänner etc! På fest, på jobb, på middagar. Tänker att vänner dyker upp lite här och där genom livet. Jag försöker vara väldigt aktiv med mina kompisar också, se till att höra av mig ofta, och ses styra upp saker och sånt. Man måste tänka på kompisar lite som kärlekar, de behöver också mycket uppmärksamhet liksom, även om det bara är med ett emoji-sms ibland.
Och så får man inte vara rädd att höra av sig om man kanske bara är bekanta men råkar vara i en ny stad där den personen bor. Kompisdejta kan vara superhärligt!

way out west.
 vet att du sagt det men är 1984-tröjan från marc jacobs??? ser typ ut som deras font lite. fast har för mig att den var från nån annanstans väl. aja pöss ditt jävla geni
→ haha puss <3 Japp det stämmer tröjan är Marc by Marc Jacobs!

Hej Sandra. Eller andra här inne. Jag behöver lite råd och pepp. Är snart 30 år. 2014 har varit ett hemskt år, med hjärtkross, strul på jobbet, förlorat vänner. Jag känner mig så tom. Så ensam. Jag känner liksom att jag aldrig kommer ligga bredvid någon i sängen och mysa en söndagsmorgon. Jag känner mig ful och dålig. Vet att jag är attraktiv, för jag blir raggat på varje gång jag är ute. Massa match på tinder. Men inget intresserar mig. Ingen och inget. Jag känner mig bara så hopplös, och det har inte varit lätt över julen. Att vara med familjen och försöka vara glad och le, sen gråta i sängen på natten. Jag tycker inte något är kul längre. Och om jag gör det, så sköljer en våg av ångest och sorg över mig som tar bort den lilla glädje jag kände ett ögonblick. Allting är så tomt, så meningslöst, och jag vet inte hur jag kan hitta tillbaka till migsjälv. Har du några tips? Tack så hemskt mycket. Kram.
→ Hej och puss. Ibland är ju livet jäkligt mörkt tyvärr. Vad som är tur tänker jag, är att saker kan vända så oerhört fort. På en månad kan livet se helt annorlunda ut, till och med efter en helg. Det är så skönt ändå att ingenting är evigt. När man är ledsen är det superviktigt att berätta det för de man står närmast. Man klarar nästan inget själv om man känner sig tom. Hålet blir istället bara större inuti då tycker jag i alla fall. Andra grejer är ju att försöka göra saker om dagarna och inte falla in i rutiner. En lång jäkla promenad med podd i öronen, ett träningspass, en fika eller ett glas vin med en kompis på en grå tisdag, le mot någon på gatan. Göra sig asfin och gå ut och hångla. Etc. Att lite titta upp och verkligen försöka jobba på att se världen i ett nytt ljus. Det låter kanske lökigt, men jag tycker det hjälper lite iaf när jag får mina ångestdrabbningar. Sedan ska man inte vara rädd att gå och prata med någon professionell faktiskt.
Allt detta kanske var självklarheter, men jag är ju inte i närheten av en pskylog, så här brukar bara jag tänka när jag är nere. puss hoppas det löser sig snart.

asså har en fråga som kanske är dum och inte så aktuell i ditt liv just nu men liksom du festar en hel del, även när du va hjärtekrossad osv osv och får du någonsin riktig fet dagen-efterångest? hur hanterar man ens det, känns som att varje lördag/söndagsmorgon så vaknar jag upp med den största ångesten som finns och önskar att jag va sån som kunde göra andra saker på fredagskvällar som typ se på film, stanna inne osv. men samtidigt går det ju inte, speciellt när den enda jag vill sitta inne med och ”mysa” med verkar inte vilja göra det med mig. Ja, vet att det inte finns något riktigt svar eller lösning om hur man tar bort såna känslor men tänkte det skulle va tröstande att höra om du också känt så nån gång och hur man ska tänka/hantera det när det känns som värst.
→ Jag och Michelle pratar jättemycket om det här i vårt poddavsnitt om att vara singel. Lyssna här (det är nr 29. )
Har även skrivit en krönika en gång om min söndagsångest, finns här.


Hej Sandra! Har samma gif-app (partyparty) och tycker den är jätterolig! Men när jag ska lägga ut bilderna/gifsen så blir det bara en länk. Vet du vad jag gör för fel? Hur gör du när du överför dom till bloggen?
→ Jag sparar ner dem som en gif i appen och sedan överför jag bilden från mobilen till datorn. kram!

en fråga: gör du dina kollage i photoshop eller via någon webtjänst? pussen på bussen.
→ I Photoshop! pussen på bussen.

carcassone
Du har verkligen den perfekta långa pagen! Hur gör du för att den ska vika sig så fint inåt på båda sidorna? Vill så gärna ha min frisyr likadan men klarar verkligen inte av att offra mer än en minut av min snoozetid för detta ändamål…
→ Jag använder plattång och elektrisk rundborste. Om man gör det när håret är nytvättat (och torrt) så brukar det hålla sig ett par dagar om man är lite slö och så. Men jag lägger nog i genomsnitt en tio minuter-en kvart på mitt hår per dag, så det handlar ju om att orka 🙂 kram.

Var köpte du dina joggings shorts?
→ På Target i New York, men typ Stadium/annars valfri sportaffär borde ha liknande!

Hej! Går det att någonstans få dag i dina jeans för jc fortfarande?? Är helt förälskad i dom men är rädd för att de inte längre finns att köpa någonstans?:( jag som äntligen hittat ett par jeans jag faktiskt gillade….
→ Om de inte finns på JCs hemsida kan det nog tyvärr bli svårt 🙁

Hej! Är så himla ledsen. Min bror betyder allt för mig, han är min absolut största förebild. Att våga säga att jag är feminist har varit en jobbig process, på grund av den värld jag har växt upp i. Idag hade jag en diskussion med honom och insåg att han inte förstår. Han håller ju med om att kvinnor och män är lika, men han ser inte alla små pusselbitar som måste falla på plats för att vi skall åstadkomma detta. Jag förstår ju att han inte har insikt i detta eftersom han har aldrig sett världen från en ung tjejs perspektiv. Han har aldrig upplevt mästrande äldre män som säger ”lilla flicka” trots att jag faktiskt är vuxen. Då är väl min fråga… HUR skall jag kunna ge honom denna insikt? Jag har inte precis en lista på alla gånger jag har känt mig förtryckt just pga att jag är kvinna. Vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar. Men han är helt enkelt en väldigt vettig person som lever i en värld där han inte har fått redskapen att förstå feminism, och jag vet inte hur jag skall kunna ge dem till honom. Har du eller någon annan tips?
(Och skulle också vilja säga ett stort TACK till dig Sandra. Du har betytt väldigt mycket för mig när jag har samlat mod till att vara bekväm och säker i att vara feminist)
→ Hej och puss! Man kan ju tyvärr inte tvinga på alla ens genusglasögon. Jag har märkt att detta bara kan förvärra saker tyvärr (särskilt med bröder…). Jag tror att man får ha tålamod, att det handlar om en lång process där man då och då i rätta stunder kan inflika argument och synsätt som passar. Samt skicka vettiga länkar! Är din bror mottaglig tycker jag du ska ge honom Under Det Rosa Täcket av Nina Björk. Lättläst och otroligt bra och utbildande. kram


Hej! Här kommer en fråga som inte alls har med inlägget att göra. Jag vet att du har haft en bild på snövit sittandes på din dator. Var har du hittat den någonstans?
→ Etsy!

Kjære Sandra! Jeg har et spørsmål til deg: Som feminist, hva synes du om økningen av botoxbruk? Det blir jo vanligere og vanligere, både blant folk flest, på tv, i film, som tema i dameblader osv. Kvinner over en viss alder som ikke har fikset på utseendet får gjerne høre at de har forfalt, mens menn i samme alder som har eldes på ”naturlig vis” får høre at de er flottere enn noen gang. Selv synes jeg i utganspunktet man bør få gjøre som man selv vil med sitt eget utseende, samtidig som det er et stort samfunnsproblem at kvinner over en viss alder blir fortalt at de aldri kan være fornøyd med sånn de ser ut, med mindre de sprøyter inn gift eller tar operasjoner. Menn kan gjerne både ha rynker og grått hår, mens kvinner bare kan våge å ha noen streker i pannen. Veldig interessert i å høre dine synspunkter rundt dette.
→ Jag tycker precis som du. Ur ett större samhällsperspektiv är det sorgligt att åldrandet, ”förbättrandet” och det ytliga är så otroligt olika mellan män och kvinnor. Men jag skulle nog aldrig kunna vara emot vad människor gör med sina kroppar i slutändan ändå. Vi alla är produkter av samhället vi lever i och jag vet själv hur svårt det är att bryta sig ifrån det. Min feministiska ståndpunkt är inte att sätta förbud eller tycka andra kvinnor gör fel. Jag tror vi måste se en större bild och försöka leda varandra med rätt kompass oavsett vad enskilda personer väljer att göra med sig själva. Detta citat av Lena Dunham säger det fint:

Den vasen du fikk i julestrømpen var veldig fin! Har du noen formening om hvor den er kjøpt/er å få kjøpt? Vil også veldig gjerne se hva du fikk av gaver 🙂
→ Ja! Ska fota av min julklappar så fort det kommer lite solsken 🙂 Vasen köpte min mamma när hon var i New York i november, men minns inte var. kram.

Hej och gott nytt år (snart),
eftersom du nyligt skrivit om att du längtar tillbaka till Japan och planerar att åka dit så tänker jag att din blogg kan vara rätt forum för att snacka just Japan. Jag och min pojkvän funderar på att åka dit i sommar, men jag känner lite panik över hur många googlingar som menar att det är såå dyrt att turista där. Särskilt i Tokyo. Vad har du haft/vad planerar du att ha för budget? Kanske någon av dina läsare har tips..? Vart bor man och var äter man och annat matnyttigt.
→ Hej! Du fick jättebra i kommentarerna: läs här.
Utöver det har jag skrivit en guide som finns här.

joo jag undrar, har du ett nytt objektiv? och vad för något i så fall? superfina bilder!
→ Det har jag faktiskt. Det är Canons nya 28 mm 1:1.8. kram och tack!

Hej! Jag läste att du börjat gå i terapi, vad intressant för jag har också gått i terapi i snart tre år. Vilken slags terapi är det och får ja fråga om det är någon speciell anledning du börjat gå i terapi för? 🙂 Kram och gott nytt år<3
→ Det är ganska privat så vill inte prata om det så mycket, men jag går bland annat i terapi för att ta uti med grejer ang. min pappa. Jag går kbt.

2003
Jag har två frågor,
1, Gillar du att följa vad som är inne just nu och vill ha en bestämd stil eller vill du hellre kombinera lite efter vad du känner för och blanda friskt?
2. Hur hittade du din stil, har du haft/eller har någon inspiration?
Sorry om du redan har svarat på dessa frågor i något annat inlägg, jag har inte läst din blogg så länge. Kram!!
→ Hej!
1. Jag gillar liksom mode och kläder, och följer nog svängningarna som tar oss framåt, men lite på mitt eget sätt. Nu är exempelvis sportmodet rätt inne, och det tycker jag också en massa om, men hittar min väg i det. Jag har exempelvis en ganska fast och klart siluett skulle jag säga, klär mig nästan alltid i saker med hög midja samt t-shirt-ringning vid halsen.
2. Jag har gillat kläder sedan jag var 12 år och har varit allt från mini-Spice Girl till indietjej till någon slags seriefigur, till sextiotalsbrud till nittiotal. Har summerat mina år ett per gånger, kanske kan reprisera om ni vill?

Ska söka jobb på reklambyråer efter avslutad utbildning. Ska jag satsa på att sticka ut och vara kreativ eller skicka in ordentligt ”mall” CV? Är det skillnad på svenska eller amerikanska byråer i detta avseende?
→ Hej! Det beror ju helt på vad du söker för roll! Ad, copy, projektledare, produktionsledare etc. Är rollen mer kreativ är det klart att du får vara underfundig, men jag tror inte du ska vara det för mycket, det känns rätt uttjatat och som ett gammalt grepp nuförtiden. Tycker jag iaf, och vet att många känner samma. Vad man vill se är ju framförallt din portfolio. CV tycker jag alltid man ska skicka med. Tror svenska och amerikanska byråer är rätt lika i detta avseende. kram

midsummer.
Jag trodde midsommar var din favorithögtid?
→ Jo! Nyårsafton och midsommar får nog komma på delad etta!

Hej! Undrar lite kring hipsterbegreppet, det är så oklart för mig? Om du skulle beskriva hipsters/hipsterkulturen, hur skulle du göra det? Anser du dig vara en hipster? Varför klangar ordet så negativt?
→ Vet inte om ordet klingar SÅ himla negativt längre, tycker hipstern har börjat samla pluspoäng även bland hipsterhaters på sista tiden. Men vad vet jag. För mig är en hipster typ samtliga dudes och brudar i Sofo på Södermalm. Men om jag skulle beskriva en hipster skulle jag nog säga att de är kläd-och-modeintresserade med fokus framförallt på kvalitet. Gärna obskyra märken, helst från typ Japan. De är matintresserade och jag tycker det är hipstern som på många sätt som gjort matkulturen intressant de sista åren. Skräpmat som hamburgare och pizza har förfinats och fått mer fokus på ekologiska och närodlade produkter. Typ foodtrucksen som förut bara var thaimat och korv med bröd är smakupplevelser total. Säga vad man vill om hipstern men hen förespråkar ändå vettiga ideal som går emot massindustrin, både när det gäller inredning (vintage, hemmasnickrat), mat (närodlat, ekologiskt), klädstil (kvalité) och prylar (cyklar, surdegsjox). Hipstern gillar förresten att hänga i miljöer med fin estetik, gå på svartklubbar och hen spelar säkert skivor. Hen är ibland lite för pretto för sitt eget bästa och skulle aldrig erkänna sig som hipster själv.

åh har sån craving efter en text av dig!! typ en novell-kort-text-dikt-aktig-grej du skrev på bloggen ibland för längesen! om kärlek och sånt!!! så fina grejor!!! heja dig och gott nytt år!
→ Jaa ursäkta att jag inte skriver så mycket längre här på sistone. Det är för att jag lägger all energi på bok 2 och har liksom inga ord kvar. Alla mina gamla texter finns samlade i min portfolio! puss.

STÖRSTA FRÅGAN AV DEM ALLA. NÄR KOMMER MÄSTA PODD-AVSNITT UT?
har abstinensensbesvär då det varit paus, i vadå, två veckor?!
→ Sorry! 🙂 Vi spelar in ett imorrn så borde komma ut nästa vecka på torsdag!

tavlan som Elsa och Pontus har över sin TV, var är den från?
→ Rätt säker på att det är Pontus pappa som målat den, men kolla med Elsa. puss.

Hej! Kan inte du lägga upp ett ungefärligt recept på pastan? Jag försöker bli bättre i köket men har fortfarande svårt att laga mat utan recept. Tycker väldigt mycket om dina en-hel-dag-inlägg också!
→ Kolla min matkategori, har hur många pastarecept där som helst och många påminner om det jag lagade förra veckan. puss!

HeLLOJ Sandra! OF, men jag undrar lite över dina klädköp på internet. Jag handlar ibland på exempelvis asos, då det har så roligt utbud, men varje gång när jag får hem kläderna är det minst två av ex fem saker som är fel storlek, modell eller annat. Jag tycker storlekarna är så olika på olika märken så det är alltiod lite av en chansning när man beställer. Jag borde ju egentligen hålla mig ifrån internetklädköp när det blir såhär, men men… Har du några knep för att det ska bli rätt eller gör du också ”felköp” ibland? Ursäkta om det är en löjlig fråga, men du verkar så proffsig på detta så måste bara fråga!! XX
→ Steg ett är att mäta din kropp. Har du dina mått brukar det vara mycket enklare att pricka rätt, eftersom måtten oftast står på hemsidan. Efter ett tag lär man sig också vad man är för storlekar i olika märken. De flesta sajter har ju väldigt smidig skicka-tillbaka-service också där portot redan är frankerat och så!
puss.

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
31kommentarer
  • Alltså åh.
    Jag går alltid in här när livet känns tråkigt, för jag passar verkligen inte in i min lilla stad. Allt är bara kaos och ingenting känns fint och poetiskt liksom, det är bara massa kaosat folk som springer runt ätersoverdör, i ett himla hamsterhjul. Alltså vem vill egentligen skaffa en man en typ hatar, barn som typ mobbar andra mindre sötare barn, en läckande villa och ett okreativt jobb? Känns som alla trillar dit ändå, och jag blir så himla… rädd typ. Jag vill inte leva ett liv där man bara längtar till pensionen typ. Jag vill ha kul och göra det jag känner för. Nu är jag ju bara 18 men ändå. Jag vill verkligen inte fastna.

    T 2015-01-12 17:39:23
    Svara
  • sandra skulle inte du kunna göra nån typ av tutorial för hur du fixar ditt hår?? har en nyklippt lång page som jag inte riktigt lärt mig hantera än och ditt hår är ju en utopi typ. please please help a sister out :*

    maria 2015-01-11 14:33:10
    Svara
  • Antingen till Sandra eller vem som som kan tänkas vilja svara.
    Jag är så fruktansvärt förälskad. Vet inte vad jag ska göra. Problemet: hon är kompis med en av mina bästa kompisar och min kompis säger att hon absolut inte är det minsta gay så jag har ingen chans.
    Jag åh så borde bara försöka glömma och komma över henne men kan samtidigt inte släppa tanken på ”tänk om..” Jag är så himla rädd för att få ett nej men samtidigt så kanske det är dumt att bara ge upp?
    Snälla snälla hjälp mig. Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag är livrädd.

    S 2015-01-09 21:57:05
    Svara
  • ÅH! Jag är en tredjedel in i paper towns! Tycker den är så jäkla gullig! 😀

    C 2015-01-09 17:23:15 http://www.artsy.blo.gg
    Svara
  • Till dig med brodern som inte förstår feminism, här kommer en färdig lista: http://www.trettiotreanledningar.com/

    Sen vill jag bara skriva att jag blir så jäkla glad av den här bloggen pga alla Sandras fina svar och alla andras fina svar i kommentarerna. All pepp som ges till andra gör mig så hoppfull att det finns fina människor ändå.

    Sandra 2015-01-09 14:10:36 http://radium.blogg.se
    Svara
  • PS Sofia, precis så. Dålig aptit, dålig sömn, svårt att fokusera och koncentrera mig. Gud, hoppas inte du går genom samma grej? Kram

    en tjej 2015-01-09 13:12:55
    Svara
  • Sofia. Det var jag som snart är 30 och inte hittar glädje. Jag har börjat träffa en psykolog / psykoterapeut just nu. Sitter inne med för mycket skit. Tack för att du bryr dig <3

    Sandra. Tack så hemskt mycket för svaret. Jag tar åt mig, kommer göra saker du föreslår. Igår var jag i publiken på skavlan och det gjorde mig lite glad faktiskt. Sen terapi ett tag framåt. Jag vågade ta steget.

    en tjej 2015-01-09 13:10:53
    Svara
  • Till L som aldrig haft ett förhållande:
    L, det låter som om du har rätt höga förväntningar på dejting och förhållanden? Det är inte alla som är sådär pang-nu-blev-jag-dökär! Själv är jag sådan med känslor all over the place (och det är jobbigt ibland), men har vänner som aldrig upplevt det där utan mer långsamt lärt känna en kille och sedan blivit kära efter att ha varit nästan bara vänner ett tag… Så kanske försök släppa längtan efter love at first sight? 🙂

    Mitt bästa tips är att helt enkelt avdramatisera dejting och bara göra det! Jag nätdejtade något år, träffade kanske fyra killar, och det var väldigt lärorikt och bra, även om ingen blev min pojkvän! Det blev tydligare för mig vad jag sökte och även om nätdejting är nervöst, så finns det samtidigt en avslappnad attityd kring det idag. Jag kände att varken jag eller dejten förväntade oss att bli dökära, att bli ihop efter en dag etc, utan det var lite casual att man tog en kaffe och promenad och sedan gick hem var för sig och kunde fundera över om man hade lust att ses igen. Så prova! Gå in med inställningen att du helt enkelt ska testa något nytt och ha ingen press att det måste bli förhållande, ligg, hångel eller någonting alls av det. Och du; tänk inte på att ”det passar sig inte att inte ha gjort X och Y när man är vuxen”. Alla lever vi olika liv. 🙂 Jag är 27 och har haft fler än fem förhållanden, och det skämdes jag över ett tag, för mina vänner har typ haft 1-2 fröhållande… Men jag som person behövde alla de där förhållandena för att bli den jag är idag, för att mogna och kunna leva i ett superfint förhållande idag. 🙂 och de flesta av oss lever i ett förhållande största delen av livet, så ta vara på din ensamtid nu. du kommer sakna den lite en dag hehe… Lycka till! Kram A

    A 2015-01-09 12:51:54
    Svara
  • Jag har en fråga om ditt förhållande med Ludvig om det känns ok att svara på.

    Minns en krönika du skrev om att du helt plötsligt började gråta på en konsert ni var på ihop, och du visste inte varför. Sen ville du vara ifred i sängen och ligga på din kant. Mitt i natten vaknade du, eller var det han? Ni började hångla i alla fall. Äh, kanske minns jag fel! Men det viktiga som jag vill komma till är att han bad dig att ni skulle stanna på det där hotellrummet. Att du skulle lova det. Men såklart kunde ni inte stanna där för alltid på riktigt. Så slutar krönikan med att ni går därifrån, och snart tar även hela relationen slut.

    Hur ser du på den där händelsen idag? Var händelseförloppet faktiskt så eller var något mer metaforiskt menat? Varför tror du att du började gråta på konserten? Anade du något?

    I bloggen minns jag att slutet framställdes som en total chock, från början i alla fall. Och du ska veta att man kände med dig! Ibland tror jag att jag haft svårare att komma över er än du själv, haha.

    Blödig tjej 2015-01-09 01:14:00
    Svara
  • Hej Sandra! Jag har en fråga om din lägenhet. När du visar bilder på ditt kök ser det ut som köksbänken är högre än fönsterkammen, och där köksbordet står finns det ett fönster högre upp. Du har skrivit (tror jag) att du bytte sida på hela köket. Jag är nyfiken på varför du valde att renovera på detta vis? Massa kramar till superdu och superbloggen!

    Maja 2015-01-08 14:44:47
    Svara
  • håller med Sanna en hipster är väl ofta en person ur medelklassen som idealiserar/låtsas vara arbetarklass?? det är iallafall min bild. möjligt att de utgör den ”värsta” biten av hipsterkulturen känns ändå som om 40% av dagens 14-34åringar skulle kunna klassas som hipsters. många e ju såklart bra o snälla=)

    jull 2015-01-08 12:35:03
    Svara
  • Jaa snälla reprisera dina år igen! Har inte följt din blogg så jättelänge så det skulle vara jätteroligt! 🙂 Kram

    Moa 2015-01-08 10:07:16
    Svara
  • Ang. hipsterbegreppet:
    En lite förskönande beskrivning av Sandra själv och hennes vänner kanske.
    Man kan även säga att hipstern är ängslig och välbärgad medelklass som är mycket konsumtionsinriktad och totalt konform i sin stil och intressen.
    Uppger sig stödja Fi eller MP men har egentligen borgerliga värderingar och livsstil. Mycket intresserad av bostadsrättsrenoveringar och dyr heminredning och umgås bara inom sin krets och område.

    Sanna 2015-01-08 10:01:00
    Svara
  • L (som aldrig varit tillsammans med någon) – Du är bara 21. Du är verkligen fortfarande jätteung, och du ligger absolut inte efter. Det finns väldigt många 21-åringar som aldrig har haft ett förhållande, jag lovar! Mitt tips är i alla fall att inte gå och vänta på detta boom, att personen bara ska knalla in i ditt liv och du ska bli kär direkt och hen ska vara fantatisk och allt det där. Jag har haft fyra ganska långa förhållanden (är betydligt äldre än 21)och samtliga av dessa har varit med personer som jag först har varit vän med. Det har alltså inte sagt boom! från början, men när jag väl kommit på att jag varit kär (och kanske känt personen i ett år redan), så har det varit fantastisk fjärilar-i-magen-kärlek. Börja med nåt kul där du träffar människor: nytt jobb, plugga, någon sport eller teater. Då löser det sig, jag lovar. Lycka till!

    Sofia 2015-01-08 09:57:24
    Svara
  • Åh vi har samma objektiv! Älskar det. Dock inte nytt, it’s been around since 95.

    jo jag vet men de kom ut med en uppdaterad version typ förra året eller något sånt! med något annat slags glas eller nåt, eller vad vet jag. men nåt sånt. har ett likadant gammalt och det ser helt annorlunda ut! puss

    Therese 2015-01-08 08:34:44
    Svara
  • Haha, jag bor i Sofo (inte så långt ifrån där du bor) men är INTE hipster! 🙂 Brukar skratta åt de som följer hipsterlivsstilen så nitiskt att de liksom blir stereotyper på sig själva. Fantastiskt roligt att se. Kram:)

    Linda 2015-01-08 08:11:34
    Svara
  • Jag är 21 år och har inte haft något förhållande, jag har inte ens varit i närheten. Det gör ont att läsa så många frågor om ex, jag känner mig oerhört utanför. Alltid. Det finns personer i min ålder som skaffar barn och här är jag, lilla jag ensam. Jag är så jävla efter. Kan inte tänka på det här för mycket annars börjar jag få en gnutta panik. Jag vet inte hur jag ska träffa nån, det känns omöjligt. Jag vet inte hur jag /börjar/ liksom. Jag skaffade tinder, men nä det var inte så jättebra tycker jag. Lite kul ja, men. Det känns som att jag väntar på ett moment, när jag ser personen jag ska bli kär i. Att boom! Helt plötsligt kär i nån, bara sådär. Våra ögon möts och vi båda vet och vi är själsfränder och jättekära på en sekund, meant to be. Hur gör jag? Det här med ensamheten börjar bli mer och mer påtagligt, förut var jag ju bara tonåring men nu är jag vuxen och det passar inte att va vuxen och aldrig haft förhållande. Att vara ensam, när alla omkring en har förhållande. Det är så sällan kompisar är 100% singel utan någon de dejtar, eller att de träffar olika personer eller bara ligger omkring å flirtar å smsar men för mig är det tomt. Inga sms, inte ett enda. Så nu är det sån stor grej för mig att ens om jag skulle gå på dejt med nån, det skulle va så stort för mig. Hur vågar jag tro på mig själv? Throw myself out there? Kan du ge mig konkreta tips, något jag kan göra. Jag är så trött, så ledsen, så rädd. Är egentligen en sucker för kärlek, men låtsas va totalt ointresserad. Då slipper jag allt det där att våga, känna, testa, kanske bli kär.

    L 2015-01-08 06:11:21
    Svara
  • Kaninen <3

    Elin 2015-01-08 00:18:22 http://www.ofabooklover.blogspot.com
    Svara
  • Du er så søt, Sandra 🙂 det er inspirerende å lese din blogg. Noen ganger er det bare et tilfeldig bilde du har lagt ut som inspirerer meg til å f.ex. skrive – og så skriver jeg hele natta 🙂 xx

    Kel. 2015-01-08 00:02:35
    Svara
  • Alltså, skicka in din definition av hipster till SAOL. Nu. Genialisk och mitt-i-prick.

    Linnéa 2015-01-07 23:55:07
    Svara
  • Och svar till Petronella här över:
    Copywriter = reklamkreatör. Här nedan kan du läsa om Sveriges bästa copyutbildningar och det går såklart även att googla om du vill läsa mer. Och ja det är svårt men inte omöjligt att komma in och du måste inte ha läst eller jobbat med något liknande innan. Du söker med arbetsprover så gymnasiebetygen är inte så viktiga så länge du är har fullständigt betyg 🙂

    – http://www.berghs.se/kurser-utbildningar/reklam-art-directorcopywriter-heltid
    – http://www.forsbergsskola.se/utbildningar/copywriting/

    N 2015-01-07 22:32:08
    Svara
  • Haha älska hipstersvaret <3

    Isabelle 2015-01-07 22:25:29
    Svara
  • Hej du som just fyllt 30 och inte kan finna glädje längre. När jag läser din fråga får jag en känsla av att det du beskriver är något annat än en tillfällig svacka som du bara peppar dig ur. Jag hoppas såklart att jag har fel men något i det du skrev gör att jag tänker så. Om ingenting känns roligt alls längre och du kanske tom sover dåligt, har dålig aptit och svårt att koncentrera dig kan du behöva mer än pepp för att må bättre. Skulle det vara så, så finns bra hjälp att få. Man kan alltid börja på vårdcentralen. Hoppas jag inte lägger mig i för mkt nu, absolut inte menat så. Blev gripen av din beskrivning och ville bara att du ska veta att det finns hopp och hjälp.

    Sofia 2015-01-07 21:31:10
    Svara
  • vill bara skicka jättemånga kramar för att du går kbt! har också gjort det och det är typ världens tuffigaste grej <3 <3 <3 <3 <3

    gabby 2015-01-07 21:30:48
    Svara
  • Till dig som frågade om jeansen från Sandras kollektion: jag var förbi JC på Sergelgatan i helgen och då såg jag några par av dem på ett bord bland massor av andra. Så spring dit (eller till någon annan JC-butik) och, kolla för de kan finnas kvar och ofta plockas ju ”äldre” saker fram såhär i rea-tider.

    Julia 2015-01-07 21:04:27 http://prick.blogg.se
    Svara
  • Jag har en fråga till nästa vecka!
    Stämmer det att du och Nina arbetade som ett creative team i NYC?
    Jag har fattat det som att Nina började arbeta som strateg efter Handels men sedan bytte till att bli copy ganska snabbt. Tänker att kreativa team oftast/alltid är en AD och en copy (vilket jag vet att du blev efter Berghs) men ni kanske hade ett annorlunda upplägg? 🙂

    Nyfien 2015-01-07 21:02:44
    Svara
  • Hej Sandra, har en fråga till nästa frågeinlägg eller så. Jag träffade en kille väldigt nyligen, vi pratade osv, och jag gav honom min mailadress (som inte innefattar mitt riktiga namn) och sa att vi kunde brevväxla, om han ville. Tänkte lite på inlägget med din och Gunnars brevväxling. Nu känns det både spännande och läskigt, jag har tagit en risk. Jag vet ju ingeting om honom, och jag vet heller inte om han skulle kunna vara intresserad av mig som vän eller något mer. Han är dessutom äldre och ganska mystisk. Skulle du ta en sån här risk och brevväxla med någon du inte vet någonting om? Och vad skulle du göra om han sedan ville träffas på tu man hand? Tacksam för svar, kram.

    Emilia 2015-01-07 20:55:29
    Svara
  • Hej Sandra! Till nästa frågestund: vad tyckte du om att bo själv? För visst gjorde du det ett tag? Jag har bott med vänner sedan jag flyttade hemifrån för några år sedan och känner att jag inte vill det längre, men är inte tillsammans med någon så i så fall skulle jag bo själv. Just nu vill jag det, men är rädd att ångra mig och bli för ensam efter ett tag. Såklart kan du inte svara på vad jag ska göra, undrar vad DU tyckte! Tack för jättefin blogg på alla sätt och puss!

    Matilde 2015-01-07 20:06:21
    Svara
  • Hej Sandra! Läste på Elsas blogg att du hade hållt i ett 2014-quiz på nyårsafton. Jag älskar ju quiz (!), är det nåt du vill dela med dig av till läsarna kanske? 🙂

    felicia 2015-01-07 19:58:05
    Svara
  • Lika fantastiska svar som alltid! Du är helt magiskt bra. Men Sandra eller någon annan här inne jag skulle verkligen behöva hjälp. Jag känner mig så fruktansvärt delad. När jag tog min examen från Universitetet 2011 trodde jag verkligen att jag skulle få arbeta med det jag alltid har drömt om. IT och teknik och allt vad vad det innebär. Men det hände ingenting och jag har varit arbetslös sedan min utbildning tog slut förutom lite deltid på kontor och ideellt arbete som Översättare. Förra året tänkte jag att det kanske är bäst är att studera vidare eftersom det är svårt med jobben och började studera inom media men jag vantrivs. Jag mår så dåligt över att gå till skolan och jag känner mig både stressad och pressad. Jag har förbaskat ont i magen och mår illa och vill bara gråta över hur ostrukturerad situationen är och jag känner mig så instängd. Jag fyller snart 28 år och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Det känns som livet bara faller ifrån mig och jag har ingenting. Ingen pojkvän och inget arbete och ingen lägenhet. Jag försöker verkligen se livet med positiv inställning men just nu tar det så emot.

    Jag är så rädd för att bli äldre och bara stå och stampa och se hur bra det går för alla andra men hur allt bara glider mig ur händerna. Hur ska jag ta mig vidare härifrån? Jag känner mig så maktlös.

    Lisa 2015-01-07 19:35:03
    Svara
  • Hej Sandra! Du har säkert skrivit om det här förut, men jag är så himla nyfiken på vad exakt man gör som copywriter? Och varför du slutade arbeta som det? Och hur man får jobb på en reklambyrå? Och vilken utbildning som krävs innan och om den utbildningen är svår att komma in på och om om du hade bra betyg från gymnasiet osv osv osv! Förlåt för tusen frågor puss

    Petronella 2015-01-07 19:23:01
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!