Ny bloggtradition är på sin plats och i år tänkte jag att den skulle gå i musikens tecken.
En gång i månaden under 2015 kommer det en spellista med de låtar jag lyssnar mest på just nu. Idag är det dags för den första!
Jag lyssnar inte på sådär jättemycket ny musik som ni kanske vet, men det gör ju inget. Låtar kan ju vara nya på andra sätt, som för en själv till exempel.
Här kommer mina tio första favoritlåtar detta år. Hoppas ni gillar den, varsågoda:
Translation. A playlist with the music I’ve been listening to the most in January.
alltså sandra, jag har försökt flera gånger nu att komma åt spellistan men när jag klickar kommer jag bara till en tom spotifysida i min webbläsare. vad är fel?? 🙁
Har du hört Höjdrädd med Klara Keller? Tror du skulle gilla den!
Lyssna på låten Fucking bitches in the hood med Death Team. Hörde den på radion idag och tyckte den var så himla bra. Jag vet att titeln är lite skum, men låten är typ gullig och rå på samma gång!
Skulle inte du kunna berätta om din gymnasietid?
ÅÅÅH helt fantastiskt att få boosta på med lite ”ny” musik!! Prisa fröken Beijer!!
o tänkte också passa på o fråga dig om lite kärlek: är ju sådär megakär i en viss pojk och vi har varit tillsammans i snart ett år nu. men vet fortfarande inte hur man gör? Är en sån självklar grej när vi är med varandra och allt är fint o.s.v men klart vi bråkar som alla andra par men vet verkligen inte hur man är tillsammans för släpper alla mina bomber på honom och flippar ur över allt och gråter floder. Är det verkligen OK att vara sån?? KRAMISAR förlåt för rörigt…
Hej Sandra! Nu är jag sömnlös för 715417:e kvällen i rad och är så less på det så skulle gärna få lite råd av en sån bra person som du! Jag dejtade en person i min klass i början av vårt första läsår ihop (förra hösten, alltså 2013), som tyvärr inte ville träffas mer efter ett tag. Det kom som en chock för mig då jag var upp över öronen kär och redo att gifta mig på stört typ, och många tårar föll det året. Det är ändå bra mellan oss nu, vi kan snacka på skolan och på fest utan att det är konstigt och så. Men Jag har fortfarande inte kunnat släppa honom, för jag kände verkligen att han var the one. Det tar kål på mig att vi ses nästan varje dag i skolan (han är en sån som dessutom är så snygg så knäna viker sig varje gång man ser honom) och jag påminns gång på gång att det aldrig blev vi och det bränner i hjärtat. Ibland möts våra blickar och han ler på ett sätt att jag känner att något ändå finns där, och ibland på fest kan våra knän eller armar röra varandra utan att någon drar bort, som att vi gillar att ha lite kroppskontakt ibland om du förstår vad jag menar, såna små saker händer ganska ofta, så något finns ändå kvar. Jag har dejtat och hånglat flera killar efter honom, men på något sätt faller jag tillbaka till honom så fort jag får lite bekräftelse eller något från honom och det gör mig galen! Jag kan inte heller bara radera honom från mitt liv då vi har två år kvar i skolan och ses på klassfester och spelkvällar osv men han vill ju inte vara ihop. Vad tusan ska jag ta mig till? Orkar inte en dag till med hjärtesorg och längt efter något som aldrig blev 🙁
❤️Min Stora Sorg❤️ Bästa!!
ALLTSÅÅ JOHANNA!! Tack för ditt tips om björn-idet! Så fint!
När jag såg Cornerstone tänkte jag att det var min absolut bästa Arctic Monkeys låt, men det var ju av en annan artist. Men tipstips om du inte har lyssnat på den låten, den är världens finaste och sorgligaste.
Vilken ära att få platsa i din prima lista! Det gljädjer mig oerhört:) Du o din blogg e grym! Kram
@Linda: nej det är inte så grown-up life är. Eller i alla fall inte ska vara. Klart ni ska ha egentid! Jag och min man gör lite olika, vi har rätt många egna intressen (han målar/spelar och jag sysslar med musik bland annat) vilket vi gärna pysslar med var för sig eller umgås med våra vänner separat eller tillsammans. Men sen ser vi alltid till att ha gemensamma kvällar bara han och jag. Plus att vi i stort sett alltid ser till att hinna prata med varandra varje dag, för det mesta när vi käkar middag. Man behöver prata av sig och vill ju veta hur ens partner har haft det!
Du ska berätta för honom precis hur du känner och att ert förhållande behöver egentid också, även om du gillar att umgås tillsammans med era vänner. Det är så viktigt att vårda sitt förhållande, det går inte om man aldrig får vara ensamma (nej endast nätter och en enstaka kväll då och då räcker inte, så hans argument ”vi bor ju ändå ihop” håller inte). Lycka till nu!
Hej!
Jag brukar aldrig kommentera men just idag kände jag att det vore så himla kul med ett sånt där starta-en-grupp- inlägg som du hade för inte så länge sen. Jag hann träffa ett matlagningsteam en gång innan jag dessvärre flyttade till Sthlm. Nu kan jag inte vara med i den gruppen längre men skulle så gärna vilja träffa nytt folk, speciellt nu när det är nytt år och allt!
Hej sandra, du är alltid så klok och jag har en fundering jag skulle bli så himla glad om du eller nån annan kunde hjälpa mig med, så tänker att jag skriver här och hoppas få svar!
Jo alltså, är ihop med världens finaste pojke sedan två år. Sedan i somras bor vi dessutom ihop, vilket har varit så himla bra osv osv. Tills för kanske två månader sen. Inte så att vi bråkar eller nåt (vi har det egentligen jättebra, och amaze sex), men han vill aldrig vara ensam med mig. Fattar ingenting. Under veckorna jobbar vi heltid, så vi ses ju inte under dagarna såklart och efter jobbet vill han bara hänga med kompisar. Samma sak på helgen. Och jag vill såklart också träffa både mina/hans/genemsamma vänner ofta, men jag vill så gärna ha egen tid med honom. Bara prata, titta på film, äta middag, hångla. Men han vill varje ledig stund hänga med andra (jag ska såklart vara med på det då), och när jag säger typ ”men nu har vi träffat folk varje dag nästan, ska vi inte bara hänga vi två?” då tycker han att vi hänger ju hela nätterna. Man ba men då vill jag iallafall gärna sova?? Det är ju inte som att han undviker mig, han vill gärna att jag hänger med hans kompisar och han hänger gärna med mina och våra gemensamma. Jag har frågat lite försiktigt varför det är såhär plötsligt, varför vi aldrig längre har egentid men han fattar inte, han tycker typ att nätterna/vissa (då menar jag verkligen max en-två st per vecka!!) veckokvällar räcker, ”vi bor ju ändå ihop”. men det känns som om vi mest råkar dela en lägenhet.
Mår så dåligt av detta, har aldrig varit ihop med någon innan (eller ens kär typ) så är så rädd att vi glider ifrån varandra. är det såhär grown up-life är?
jaaaaaaa!
MEN GUD JOHANNA! Tack för björnide-tipset, bästa <3
till regina: äsch det är klart man kan tycka att någon annan än sin partner är snygg eller het eller känna lite gnister. men när man kanske hellre vill fortsätta på gnistret än att gå hem till pojkvännen, det är då man ska ta sig en liten funderare kanske.
YAAAY! Vad kul 🙂 Behöver mer musik-inspiration <3
Sandra, saknar du inte dina grejer och möbler i New York? Ska du inte ta hem dem till Sverige?
Tjoho den här nya bloggtraditionen ser jag framimot att följa! Toppen ju!
Spännande! Om jag hade gjort något liknande hade det nog inte sett så olika ut från månad till månad hehe. Lyssnar rätt mycket på samma musik jämt.
Alltså Sandra, detta har ingen som helst koppling till inlägget men jag bara måste tipsa om den här sidan; http://www.helahalsingland.se/allmant/halsingland/live-fran-bjornidet
Inte jättespännande eftersom hon sover mest hela tiden, men när hon väl rör på sig och man ser dom små björnungarna (som alltså är ungefär lika stor som en ekorre nu när dom är nykläckta) då är det hjärtemojis all over <3 Du som gillar söta djur tänker jag.
Kul idé! Behöver lite nya låtar att lyssna på när jag är ute och springer, få se om jag hittar nått som passar…
Sandraaa. Är tillsammans med en pojke sedan över ett år tillbaka och är så lycklig och kär med honom. Men följde med en kompis jag knappt känner i fredags för att dricka öl och dansa och en av hennes kompisar hängde jag med hela kvällen. Och det liksom gnistrade till mellan oss. Inget hände mer än en massa dans och ramla in i varandra i trängseln och gripa tag i varandra lite hårdare än vanligt när man inte skulle tappa bort umgänget, men inget mer. Även han har en respektive så det kändes väldigt ömsesidigt uteslutet att något mer skulle hända men jag är övertygad om att vi både kände det där gnistrande. Det var inget mer än så och jag undrar mest är det okej att känna sådär i ett tryggt och lyckligt förhållande med nån annan? Har aldrig hänt mig innan men känslorna för min pojkvän är ju inte förändrade, det är som en liten crush som inte har något att göra med det fina och stora jag och min pojkvän har. Men helt okej tänker jag väl att det inte är, så vill ha lite perspektiv.