Har läst årets konstigaste bok. Kände ändå att jag skulle presentera den för er i och med att det är Haruki Murakami. Han är en av mina favoriter ju, och jag vet att många av era bokhjärtan klappar lite extra hårt för honom också. 🙂
The Strange Library är en novell i bokformat med illustrationer. Så här ser den ut när man slår upp den. Fint tycker jag!
Historien känns som en märklig slags dröm. Den handlar om en pojke som går till biblioteket för att låna böcker om skatteindrivandet under det Osmanska Riket. Han är lite sugen bara sådär att läsa om hur det gick till då egentligen, helt rimligt. Det visar sig att just dessa böcker får man inte låna hem utan man måste läsa dem på biblioteket. Han blir visad ner i källaren där en märklig gammal man leder honom genom korridor efter korridor tills de till slut når läsrummet.
Detta läsrum visar sig vara en källarcell och mannen förklarar för honom att pojken har precis en månad på sig att lära sig samtliga böcker om det Osmanska Rikets skatteindrivning utantill, annars kommer han att bli dödad.
I källarcellen lär han känna en flicka som kommer förbi och serverar honom te då och då. Han drömmer om att visa henne sitt husdjur, en liten stare som han genomgående i novellen är orolig för vem som matar nu när han är inlåst. Flickan och pojken (och en tredje figur utklädd i fårdräkt som ni kommer lära känna om ni läser den) bestämmer sig för att rymma. Och sedan händer en jäkla massa märkliga saker. Ah, ni får läsa själva, den är inte särskilt lång (tog mig ungefär en halvtimme att läsa igenom). Men den lämnade efter ungefär såhär många frågetecken i mitt huvud: ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
Men himla fin visuellt är den! Här är nog staren tror jag. Eller inte, vem vet. Det var dagens Haruki Murakami.
Tidigare Murakami recensioner:
1Q84 & After the Quake
Den färglöse herr Tazaki
Fågeln som vrider upp världen
Sputnikälskling
Norwegian Wood
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
.
Translation. Just finished Haruki Murakami’s latest book, a short story about a boy who is forced to stay in a cellar at an old library. It was very strange, a bit funny and with pretty illustrations. But definitely not the best Murakami I’ve read.