Har läst årets konstigaste bok. Kände ändå att jag skulle presentera den för er i och med att det är Haruki Murakami. Han är en av mina favoriter ju, och jag vet att många av era bokhjärtan klappar lite extra hårt för honom också. 🙂
The Strange Library är en novell i bokformat med illustrationer. Så här ser den ut när man slår upp den. Fint tycker jag!
Historien känns som en märklig slags dröm. Den handlar om en pojke som går till biblioteket för att låna böcker om skatteindrivandet under det Osmanska Riket. Han är lite sugen bara sådär att läsa om hur det gick till då egentligen, helt rimligt. Det visar sig att just dessa böcker får man inte låna hem utan man måste läsa dem på biblioteket. Han blir visad ner i källaren där en märklig gammal man leder honom genom korridor efter korridor tills de till slut når läsrummet.
Detta läsrum visar sig vara en källarcell och mannen förklarar för honom att pojken har precis en månad på sig att lära sig samtliga böcker om det Osmanska Rikets skatteindrivning utantill, annars kommer han att bli dödad.
I källarcellen lär han känna en flicka som kommer förbi och serverar honom te då och då. Han drömmer om att visa henne sitt husdjur, en liten stare som han genomgående i novellen är orolig för vem som matar nu när han är inlåst. Flickan och pojken (och en tredje figur utklädd i fårdräkt som ni kommer lära känna om ni läser den) bestämmer sig för att rymma. Och sedan händer en jäkla massa märkliga saker. Ah, ni får läsa själva, den är inte särskilt lång (tog mig ungefär en halvtimme att läsa igenom). Men den lämnade efter ungefär såhär många frågetecken i mitt huvud: ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
Men himla fin visuellt är den! Här är nog staren tror jag. Eller inte, vem vet. Det var dagens Haruki Murakami.
Tidigare Murakami recensioner:
1Q84 & After the Quake
Den färglöse herr Tazaki
Fågeln som vrider upp världen
Sputnikälskling
Norwegian Wood
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
.
Translation. Just finished Haruki Murakami’s latest book, a short story about a boy who is forced to stay in a cellar at an old library. It was very strange, a bit funny and with pretty illustrations. But definitely not the best Murakami I’ve read.
Oi, så fin! Jeg elsker sånne bøker som er litt ekstra forseggjorte (=gjennomtenkte, detaljerte) visuelt!
Jag har äntligen fått flytta till tokyo, efter många års längtan efter detta land. Häromdagen satt jag i en park (tänk den med rutchkanan och månarna) under solen och läste honom. Så galet bra känsla att gå läsa vad han skrev i rätt miljö, runt människor och bostadsområden som alla historier skulle kunna utspela sig i.
vad märkligt och fint. saknar att läsa murakami, får spana efter honom snart igen, finns fortfarande några jag inte läst. fårfiguren är förresten också med i dance, dance, dance (och ev också a whild sheep’s chase?). tack för tips fina!
Hej Sandra! Jag och min bästavän åker till NewYork i augusti. Problemet är att vi är båda under 18, vi fyller någon månad efter bara. Vi hade tänkt fråga nån av våra vänner som är 18 om någon av dom skulle kunna tänka sig att följa med och därefter stå på hotellet. Men nu har vi fått reda på att de flesta hotell vill att man ska vara 21 och vi vet inte om vi kommer hitta någon som är 18 som skulle vilja följa med. Har du några tips på hur vi skulle kunna lösa den här situationen? I värsta fall får vi boka om resan.. Kram!
alltså denna människa sluta aldrig att förvåna? är så himla intresserad av honom som person och verken i sig. åh.
Såg dig på galapremiären av cirkeln och ba ”kolla, det är hon!”
Ungefär exakt så kände jag också efter läst ut den. ”Vad hände????” Försökte hitta metaforer, läsa mellan raderna, hitta ett djupare budskap… Märklig men ändå rätt fantastisk liten bok.
läste den också för ett tag sedan och gillade den skarpt. älskar drömlika, knäppa och lite mörka böcker.
Hej Sandra! Jag och min kille har varit tillsammans ungefär ett halvår nu och jag är så himla himla kär! Ändå så har jag så svårt att säga det där som jag väldigt ofta tänker på när vi dansar i köket eller sitter hopkrupna i soffan. De där tre orden som jag verkligen känner inom mig men som det sitter någon slags spärr vid och som blir värre och större ju mer tiden går. Jag har aldrig sagt till någon person att jag älskat den förut och tycker det är så himla läskigt. Han har inte sagt det till mig heller men för det så tvekar jag inte på hans känslor för mig, så som han ser på mig har jag aldrig blivit sedd på förut. Han kanske är i samma sits eller så är han inte redo än, vad vet jag. Men jag är redo och har under en väldigt lång tid velat säga det. Flera gånger har jag verkligen bestämt mig för att ”NU gör jag det” men som det istället blir hängande i luften. Jag känner mig väldigt fånig när jag skriver detta men det kanske är fler som känner igen sig? Har du några tips på hur jag kan samla mod, visa och säga att jag älskar personen? Det borde väl inte vara så läskigt? Nu vill jag mest bara släppa bomben..
Har du en bokhylle? Det hadde vært spennende å se den!
har vore så nyfiken på denne boka, fint å sjå på innsida.
Åh tycker så mycket om Murakami.
Låter som en väldigt spännande bok, ska genast sätta upp den på min ”att läsa” lista. <3
Älskar dina recensioner! Otroligt japansk och mysig visuell stil 🙂