Del 3 av det finaste som hänt er hittills i år kommer här. Asså lägg av vad ni är fina, vettiga, roliga och bra, sitter och ler konstant när jag går igenom era historier. Önskar att vi kunde hänga jämt. Tur att internet finns i varje fall, så att vi kan hänga här.
♡
Mitt finaste i år är när jag ringer till världens buttraste, bittraste lilla tant och hon säger ”Vet du, jag blir alltid så glad när jag pratar med dig”.
Jag tycker så oändligt mycket om henne. Hon är alltid arg. Ibland skriver hon insändare till tidningen om sjukvården. Ibland talar hon in meddelanden på min telefonsvarare som börjar ”Här kommer en lista på djur jag inte tycker om. 1. Grävlingar…”.
♡
Det var en fredagskväll i San Francisco och vi hängde på beer olympics så som vi alltid gör på fredagar. Jag hade precis ÄGT UT ALLA i flipcup och satt lite för mig själv och reflekterade över livet (så som jag ofta gör i tid och otid) när min kompis sätter sig jämte mig, ger mig en puss på kinden och så säger han:
”You’re my favorite person, really. Just thought you should know.”
Sen sitter vi och håller om varandra en stund och låtsas inte om att jag flyttar till Atlanta en vecka senare.
♡
När jag satt i ett helt hav av halm och mina små minigrisar kommer uppkrypandes och somnar i min famn. Dom är mitt bästa köp nånsin!!!
♡
att jag hörde honom bli intervjuad på radio och han gjorde till rösten så där töntigt plus att dom sa hans namn fel och jag kände bara ”rätt åt dig jävla skitstövel” och är så lycklig över att jag äntligen insett att jag är värd så mycket bättre
♡
Mitt 2015 började för jävligt. Mitt under allt raketsmällande på nyårsafton fick jag veta att min blott 43 år unga pappa, två dagar tidigare, hade dött. Det är ju förstås förfärligt på alla sätt och vis, men det var extra jobbigt på grund av att vårt sista samtal var ett bråk och vi båda var arga och ledsna och sa saker vi inte menade.
Det har jag så klart tänkt på nästan oavbrutet sen dess och önskat sönder mig efter en chans att få ändra den där sista konversationen. Att bara få säga att jag inte är arg och att jag vet att det inte var han som sa de där sakerna och att jag hoppas att han vet att det inte var jag som sa de där andra sakerna heller och att jag älskar honom så mycket att det inte får plats i kroppen. Och så nu häromdagen berättade hans kompis för mig att pappa hade sagt till honom att han visste att det blev fel, det där samtalet, och att det snart skulle fixa sig.
Det får inte min pappa tillbaka i livet och det gör inte sorgen lättare att bära, men för en liten stund kände jag en lättnad och jag är glad att höra att han visste samma sak som jag.
♡
-jag fick en 4a på min tenta
-jag är så himla jäkla betuttad i honom <3<3<3
-han hånglar upp mig inne på ica vid kyldiskarna
-vi har exakt samma godissmak
♡
hörde hur min pappa hyllade feminism och F!, med argument jag presenterat för honom, på hans gubbmiddag med tjugo (något konservativa) män sittandes runt bordet. blev väldigt stolt
♡
Efter att vi haft fantastiskt sex under natten och sedan på morgonen när vi vaknar igen, duschar vi av oss. Jag håller om honom och känner hans bröstkorg vibrera eftersom han sjunger. Då frågar han om vi ska bada och så håller han om mig medan det varma vattnet omsluter oss. Bästa är att det inte bara hänt en gång.
♡
Fyra år i rad har jag fått min nyårskyss av han jag älskar, men detta året skulle det inte bli så då han lämnade mig en månad tidigare. Jag hade sån sjuk ångest för nyåret för hur fan skulle jag klara av att stå där själv för första gången? I vetskapen om att han kysser någon annan.
På tolvslaget kommer en av mina bästa vänner springandes mot mig, sekunden efter att hon fått sin allra första nyårskyss av sin kärlek, och ger mig en också. SÅ FINT. Sekunden efter det vänder jag mig om och där står en annan av mina bästa vänner på knä med en ring i handen och frågar mig till studentbalen. Inser där och då att har jag dem, har jag allt jag behöver
♡
När min kille och jag låg i badkaret och han sa ”Jag älskar dig” för första gången. Jag sa ”va?” ”Vad sa du?”
Tre gånger bara för att få höra det igen och igen och igen
♡
jag och min lillasyster var i london en vecka och det enda vi gjorde var att kolla på musikaler, två gånger på dagen. alla tyckte vi var dum i huvudet som inte gjorde andra saker medan vi var där, men vi behövde liksom ingenting annat. plus att vi fick träffa aaron tveit från les miserables och höra honom sjunga så jag tror vi gjorde rätt val.
♡
Vi åkte på Finlandskryssning ett litet gäng.
Han, jag, hans bror och två till.
När vi kom tillbaka var vi bakis och trötta och griniga och fattiga.
Väl i min lägenhet upptäckte jag att jag glömt min gosedjursflodhäst ombord på båten. Den som jag haft sen jag var barn och tagit med till alla länder jag har besökt.
När jag smsade honom ringde han och sa att vi måste åka tillbaka nunununu innan båten åker till Finland igen skynda skynda vi måste hinna herre gud vi drar NU nU nuuuNUUUU
men min gosedjursflödhäst var helt borta
och då sa han
att det fan gjorde ont i hans hjärta
.
Translation. Read in google translator about the best things so far this year composed by some of my readers.
Vi har varit ett par i 4 månader och känt varandra i 6 månader.
I helgen, när vi hängde hos en av hans vänner som har barn så tog han mig i armen och sa det finaste av det finaste. ” Det är du, du som jag ska gifta mig med och det är du som ska bli mina barns mor” Vad sa du? Sa jag 6262 gånger, bara för att få höra det igen och igen. Vilken jävla inre tillfredställelse.
Min bästa o finaste sak hittills detta år – när jag vågade skriva till min crush och han svarade??? kan fortfarande inte fatta att jag skriver med killen jag kollat på i ett halvår, killen jag fick kyssa på nyår, killen som är min dröm.
Du som förlorade din pappa. Först vill jag beklaga din sorg. Min mamma dog när jag var 16 och vi tjafsade sista gången vi pratade. Men. Hon vet att jag inte menade något illa. Hon vet att jag älskade henne, hon bara måste veta det. För jag spenderade 16 år med att älska henne i livet, och hittils 4 år att älska henne som bortgången. Och hur mycket jag än tonårsbråkade så var hon vettig nog att veta att jag älskade och älskar henne ändå, så fruktansvärt mycket. Och det vet din pappa också.
En sak till. Varje gång det gör så ont av saknad att du går sönder, tro mig då när jag säger att smärtan klingar av och saknaden når en nivå där den inte är smärtsam att bära. Denna svarta hemska sorg kommer sluta göra så ont. Du kommer skratta igen, djupt och innerligt. Du kommer vara lycklig igen. Jag trodde aldrig det, men det kommer. All kärlek från mig <3
Jag måste berätta en så fin sak som hände idag. Jag sitter och pluggar och inser att jag inte kan ett skit om Vietnamkriget och att alla texter som rör kriget redan utgår från att man är insatt sen innan. Istället för att googla messar jag pappa, ”Vad handlade Vietnamkriget egentligen och om varför?”. Får ett kortare svar om att han ringer sen. Några timmar senare ringer han ”Okej sätt dig ner, luta dig tillbaka, har du en penna att tugga på? Bra, det började egentligen med en man som hette (ok jag har redan glömt)”, sen berättade pappa hela grejen med Vietnamkriget från fransk koloni till krig och till kriget på film idag. Världens finaste pappa, känns så fint att jag som 23-åring fortfarande kan fråga honom saker och aldrig behöver känna att ”det borde du veta du är 23”.
OMG på människan som fick träffa Aaron Tveit i London. Avundsjuk! Låter som bästa Londonresan någonsin. <3
Så himla fint!
Den med pappan som dog. Jag fick tårar i ögonen. <3
Åh, du med flodhästen. Jag känner med dig. Här är min i tryggt förvar men många gånger har han varit på rymmen. Som tur är hemma alla gånger så förr eller senare har han dykt upp men katastrofgråten och magknipet innan dess… Du får hemskt gärna maila mig om du har lust, jag är så nyfiken på om våra flodhästar liknar varandra. Jag har hitills inte träffat på en liknande någonstans. Annat än här då, jag har tre stycken. frumunk snabela gmail punkt com.
hon med grävlingen är ju som något ur en film. <3
Alltså. Pappan som hyllade feminism <333 Börjar nästan gråta.
En fråga: Vad hände med månadsfeminismen? x
läste nyss ett gammalt blogginlägg från 2010 där det stod att James Franco bodde ovanför dig och Nina!?!!!! Dör nu för jag måste veta om ni någonsin bjöd honom på Pasta Carbonara, som du skrev. berätta allt som finns att veta!!!!
Så himla fina små berättelser. Dessa är mina favvoinlägg <3
Nu till något helt annat: idag gick jag till bibblan och skulle låna böcker för jag har bestämt att mars ska bli en läsmånad. Kollade som jag brukar först igenom hyllan med "nyligen återlämnat". Det första jag ser är Kristoffer Ahlströms "Ett liv för lite" och Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" ligga bokstavligt talat ovanpå varandra.
Jag vet att du har skrivit om båda två här på bloggen så jag tänkte: "åh, det måste varit en Niotillfem-läsare som läst dessa precis" och så lånade jag dem. Jag var alltså in och ut ur biblioteket på mindre än en minut, och det har jag dig och något annat fan från Helsingborg att tacka för. Så himla fint av er alltså tycker jag!
Puss och tack för bäst blogg! <3
Åh sä fint <3
Så mkt vackert här.
Skrattade rakt ut när jag läste om sen buttra tanten. Jag vill också vara hennes kompis!!!
–> till dig som glömde gosedjuret ombord på färjan: Ring tillbaka till rederiet och hör med deras hittegods! Färjorna städas under hamntid, men det mesta som hittas blir sparat och kan hämtas senare 🙂
Hej Emelie, jag svarar också! Jag är med på dina tankegångar. Jag orkar inte tjafsa med någon jag känner så där halvbra även om jag starkt jobbar emot rasism och andra förtryck i min vardag. När det gäller ytliga bekantskaper på Facebook så tar jag helt enkelt bort den personen från min vänlista, så pass konsekvent tycker jag ändå att jag kan vara, men att diskutera över en Facebook-tråd ger jag mig inte in på. Däremot backar jag inte för att säga emot i verkligheten.
Tror att det har att göra med att diskussionerna på Facebook ofta blir väldigt menlösa, jag vet ju att de argument jag för med 99% av de praktpuckon som t.ex. delar anti-feministiska eller rasistiska länkar ändå inte kommer att leda någonstans i det sammanhanget. Jag tror helt enkelt att Facebook är fel forum.
men åh gosedjuret </3 när jag föddes fick jag en nallebjörn av min morfar som jag hade med mig överallt. morfar dog när jag var ett år så har inget minne av honom alls men nallebjörnen följde med vart vi än åkte. så på en familjesemester i tyskland försvann erik (så hette han) någonstans påväg till hotellet och jag kunde inte sova en blund på hela natten pga grät sönder. på morgonen ringde och mailade mamma och pappa bussföretaget, flygplatsen, sa till i receptionen, gjorde allt för att få erik tillbaka (tänkte till och med sätta upp lappar) men ingen hörde av sig. var den värsta semestern i mitt 10-åriga liv. minns att mamma sa "nu gör erik ett liten barn i tyskland glad istället". fick "erik 2" i julklapp samma år och han må inte vara samma men han följer med överallt han med, fastän jag snart fyller 22. tänk att gosedjur kan påverka en så! hoppas original-erik gjorde det lilla barnet i tyskland lika glad som han gjorde mig.
Fan gosedjuret! Helt bäst och värst!
Att bli av med den ägodelen som man haft med sig överallt typ hela sitt liv, men att ha en person som fattar hur jävla viktig saken är, det är guld!
Emelie: Respektera dina kompisars åsikter. Jag tänker inte diskutera tiggeri på en så fin blogg som Sandras men om du vill bli respekterad för den du är ska du även respektera dem. Du kan inte förvänta dig att alla ska tycka lika om saker och ting för så är det inte. Och bara för att dina vänner har en åsikt om förbud mot tiggeri betyder inte det att de saknar medmänsklighet.
My god, gosedjursfloshästen – värsta jag HÖRT </3
Sandra, jag har läst din blogg i flera år och du verkar så jävla vettig så jag skulle vilja be dig om råd om en sak. Ofta ser jag facebook-”vänner” gilla eller dela inlägg från typ fria tider, eller som handlar om att förbjuda tiggeri och så. Varje gång får jag en stor klump i magen och jag blir rent ut sagt så himla ledsen. Så ledsen att folk har så lite medmänsklighet och så arg att ingen reagerar, så att dessa människor kan fortsätta att tro att såna här åsikter är normala och okej. Men jag skriver ju inte heller något. Jag vill inte starta bråk offentligt på facebook och så. Men det är ju så inte okej och egentligen vill jag ju göra något. Ser du också sånt på facebook? Reagerar du isåfall? Jag vet inte vad jag borde göra. Kram
Åh gud vad sorgligt med gosedjursflodhästen… Blir helt grinig men samtidigt så fin liten historia❤️