ny kolumnist i metro + första krönikan.

photos by gustav gräll

Från och med idag är jag ny kolumnist i Metrotidningen. Kul va! Varannan fredag kommer det gå att läsa mina krönikor i tidningen och på webben.
Den första publicerades idag och handlar om att säga upp sig.


LÄS HÄR eller här i sin helhet:

”Nu säger jag upp mig”, viskar jag till min kompis i trängseln på ett tak någonstans i Brooklyn. Vi klamrar oss fast kring varsin burköl och hans ögon växer.

”Är du helt säker?”

Jag står i en vårjacka trots att kalendern visar januari och knuffas fram och tillbaka i svärmen av fest. Musiken dånar ut i natten, visslar sig fram mellan broarna. Han kastar iväg sin burk och lägger sina händer om mina axlar.

”Vill du verkligen offra det här?”

Och jag vill förstås svara att jag vill det. Att jag är fullkomligt och hundra procent redo att släppa det här livet. Men det är jag inte. För bara några dagar sedan hamnade vi på en oansenlig bar som efter en timme sprack upp till en guldglittrande burleskfest. Dagen efter det stod vi i ett vardagsrum som byggts om till en teaterscen. Och i dag: i dag åt vi ostron i en skybar och såg en skymt av Harrison Ford. Nu står vi här, på en takfest fastän det är januari. Hur kan jag vara säker? Jag har aldrig varit så osäker på något i hela mitt liv. Men i stället svarar jag:

”Ja. I morgon säger jag upp mig.”

Men det blir i morgon alldeles för fort. Jag har bokat ett möte med min chef strax innan lunch. Jag övar meningar och bortförklaringar och potentiella scenerier. Halsen är så torr, kanske ett resultat av gårdagens öl, men det känns inte så. Även om jag har sagt upp mig förut är det inte samma sak som nu. Det här är inte att ge upp ett jobb, det här är att ge upp allt. Manhattans breda avenyer, Bushwickmän i hatt med mjuka läppar, pizza slices för en dollar, de fluffiga träden i West Village och: mitt hem. Jag krigade så länge för den fina visumstämpeln i passet och nu rycker jag undan den från mig själv. Tre år i New York är en livstid. Jag tittar på bilder innan jag flyttade och tänker att jag ser ut som ett barn. Hon där, hon visste ingenting. Hon visste inte att det skulle bli precis som på film: att storstäder tar en med storm. Framför allt de på öar. Framför allt de som aldrig sover.

Jag blir vinkad in i det inglasade hörnkontoret där min chef frågar vad som står på. Jag vill egentligen svara att exakt allt jag känner står på, men i stället gör jag något annat, jag minns det knappt. Jag säger upp mig. Säger upp mig från det fina kontoret på den tjusiga adressen, säger tack för allt men nu måste jag fara. Adjöken adjö.

När jag lämnar rummet tänker jag inte på New York. Jag tänker varken på takfester, Broadwaymusikaler, Williamsburghipsters eller den dammiga söta doften i East Village under sommarmånaderna. Jag tänker inte ens på de breda storslagna avenyerna som viker ut sig utanför fönstret. I stället tänker jag på ögonblicket i det inglasade hörnkontoret när han frågar,

”Men varför?”

Och jag svarar, för att det inte finns något annat svar då eller nu eller någonsin:

”För att jag vill skriva. Jag vill inte jobba på kontor. Jag vill bara skriva.”

.

.

Translation. I’m the new columnist in the Metro newspaper. Here’s the first column, about quitting your work.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
34kommentarer
  • Hej! Ett passande inlägg att skriva detta känns det som. Jag var precis på en weekend-resa till London och visste bestämt att det var ett ypperligt tillfälle att läsa din bok. Och det var det. Känslan som jag-karaktären har att komma bort, bort från sitt liv i Sverige till ett annat i London, jag vet det precis. För jag gjorde det. Jag flyttade till London efter gymnasiet och levde livet. Och alla dessa känslor kom tillbaka när jag var tillbaka där, och läste din bok.
    Jag tycker det är en fantastisk och vackert skriven text som fångar tonåren och dess osäkerhet på rätt sätt. Bra jobbat! Vilket vackert språk. Att jag hade ångest och var ledsen över att dom aldrig riktigt… har varandra… är så det ska vara, för så är livet. Det är inte en romantisk komedi a la Hollywood, det är det riktiga livet.
    Jag väntar redan på din nästa berättelse.
    Många kramar!

    Anna 2015-03-31 22:32:01
    Svara
  • Denna krönika fick mig att pussla ihop livet lite. Tack för alla gånger du räddat mig <3

    Nora 2015-03-29 23:10:24 http://noracederins.blogg.se
    Svara
  • Otroligt bra krönika!

    Anna, New York – My Bite of the Big Apple 2015-03-28 14:02:56 http://www.newyorkmybite.com
    Svara
  • Så himla bra skrivet – får gåshud!

    Marie 2015-03-28 10:41:49
    Svara
  • SKJORTAN! Vill ha? Någon som vet vart man kan hitta den??

    Lisa Nilsson 2015-03-27 23:22:30
    Svara
  • Åh <3 !

    Tokyoyo 2015-03-27 22:56:07 http://tokyoyo.se/
    Svara
  • Älskar din pose. Ingen bestämmer över ditt liv utom du. Precis så där känns det när man tar det farliga steget (fast nä, inte just då förstås) och sen får bevis för att man gjorde helt rätt som trodde på sig själv. Puss!

    Camilla 2015-03-27 20:05:43 http://www.yachtisola.com/wordpress
    Svara
  • Så fin text!

    Linda 2015-03-27 16:02:39
    Svara
  • JAAAA! Bästa ju. har saknat dina krönikor så mkt!

    Anna 2015-03-27 14:49:12
    Svara
  • åh vad kul det ska bli att få läsa din kolumn!

    molly 2015-03-27 14:44:38 http://mollyrodin.blogg.se
    Svara
  • var är din 3/4 skjorta ifrån? Känns som en bra skjorta

    läsare 2015-03-27 14:40:24
    Svara
  • Så fint skrivet!

    josefine 2015-03-27 14:03:30
    Svara
  • Hej!
    Vilka är de bästa indieklubbarna i New York enligt dig? Om man är under 22. Tack!

    linnea 2015-03-27 13:39:15
    Svara
  • du är en sådan stor inspirationskälla Sandra!
    så fin text!

    Martina 2015-03-27 13:30:24
    Svara
  • sååå bra! heja heja!

    Flora 2015-03-27 13:13:01 http://flora.metromode.se
    Svara
  • Fan vad starkt.

    Albina 2015-03-27 12:36:56
    Svara
  • åh, vad jag har saknat dina krönikor! så kul att se de igen! älskar denna. det går ju lite emot texten, men jag fick såna enorma new york-cravings. mitt hjärta slår så hårt för new york <3

    Victoria 2015-03-27 11:28:49 http://ifoundvictoria.blogg.se
    Svara
  • Fy farao vad bäst.
    Häromdagen sökte jag en skrivkurs. Och innan helgen är slut tänker jag skriva någon slags livslista och sen göra verklighet av allt.

    Hilly 2015-03-27 11:20:33
    Svara
  • Oj, SÅ bra! Och SÅ kul!

    Elice 2015-03-27 10:54:46
    Svara
  • förlåt för ytlig fråga, men skjortan! Var har du köpt den, märke?

    Jessica 2015-03-27 10:47:34
    Svara
  • gud så jag har saknat dina krönikor

    linn 2015-03-27 10:07:48 http://radarmagazine.se/linnwiberg
    Svara
  • Så kul att du har börjat skriva krönikor för Metro! Den här var riktigt bra. Så mycket känsla i orden.

    Anna María 2015-03-27 09:56:20 http://annamarialarsson.se/blogg
    Svara
  • Åh vad roligt! Ska absolut läsa

    Daisy 2015-03-27 09:55:20 http://vinylbrus.blogspot.se/
    Svara
  • Nice! Satt på jobbet och kollade mobilen. Kom till ditt inlägg här och tog en Metro med en gång från fikabordet. Du är jättebra som vanligt!

    K 2015-03-27 09:53:23
    Svara
  • Hej Sandra!
    Jag och min sambo har bestämt oss för att åka till USA i Augusti och vi tänkte spendera ca 5-6 dagar i New York innan vi reser vidare till LA… Har kollat igenom din NY-guide och den är super! Men jag undrar om du har något bra tips på ett prisvärt hotell till två människor som inte tänker hänga på hotellet jättemycket men ändå vill undvika de värsta sunk-ställena, och så ska det vara hyfsat bra placerat också så att man inte behöver spendera halva tiden där i tunnelbanan.
    Tack för svar och för att din blogg den bästa jag vet!

    Linnea 2015-03-27 09:38:34
    Svara
  • Bra skrivet Sandra! Och även fastän du skriver om ett slut här så vibrerar hela texten av ett startskott!

    Hey Emelie 2015-03-27 09:31:12 http://heyemelie.blogspot.com
    Svara
  • Och detta är anledningen till varför!! Jag har läst din blogg i så många år och trots att jag vet precis storyn bakom vad krönikan kommer att handla om, så får jag ÄNDÅ gåshud och du lyckas totalfånga mig med dina ord.

    Jessica 2015-03-27 09:19:51
    Svara
  • Underabara, begâvade Sandra, jag läste din krönika för min litteratur-galna mamma, hon var alldeles tyst. Lysande. Grattis!!!! Kramar!!

    Susanne 2015-03-27 09:17:38
    Svara
  • Åh jag såg det på framsidan av Metro imorse, blev så glad för din skull. 🙂

    Maria Ekblad 2015-03-27 09:09:52 http://dreamsof.se/
    Svara
  • Men ååå pepp!! Du är så duktig, älskar när du skriver.

    Alexandra 2015-03-27 09:09:22 http://alexandrasidgwick.blogg.se
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!