pillows.

livingroom.

Kuddarna i soffan blev nyss utplacerade och är därför redo att få berätta sin historia. Jag försöker följa deras färger i resten av inredningen av rummet, grått och pastell ihop är det finaste jag vet. Här kommer alltså ett kudd-inlägg.

livingroom.

Kudden längst till vänster är helt i siden med ananastryck. Det är min kompis Filippa som designat och här ni hittar fler av hennes grejer. Den minirutiga kudden i vitt och ljusrött (som tillsammans nästan ger ett matt rosa intryck) är från Habitat.

livingroom.

Den längre randiga kudden är från Mimmi Staaf, kudden i gult, rosa och grått är från Ikeas PS-kollektion och den smaragdgröna i manchester är från Lagerhaus.

Och för de som undrat på min instagram: soffan är från Habitat och soffbordet från Ikea.

.

Translation. The pillows on our couch.From left to right: Fillie, Habitat, Mimmi Staaf, Ikea and Lagerhaus.

fav music march 2015.

Nu är mars snart slut och således dags för en spellista med den musik jag tyckt om allra mest under månaden!
Jag hoppas ni kommer gilla den, tror detta är min favoritlista hittills.

Lyssna här:
NIOTILLFEM. MARS 2015.

3

Förresten måste jag bara lägga in musikvideon till Jonas Lundqvists Vissa Nätter som är med i spellistan. Tycker om den så mycket!

 

past playlists:
january playlist.
february playlist.

 .
Translation. A playlist with the music I’ve been listening to the most in March HERE.

 

photo source.

He folded his fear into a perfect rose. He held it out in the palm of his hand. She took it from him and put it in her hair.


Förra fredagen var det World Poetry Day och jag frågade er om ni hade någon favoritdikt att bidra med.
Det är så otroligt många fina rader i det kommentarsfältet nu, så jag tänkte portionera ut ett par stycken i några inlägg.
Men man får inte ha för många dikter i bara ett inlägg eftersom det känns som att poesi är tänkt att läsas med många pauser tänker jag.


He folded his fear into a perfect rose. He held it out in the palm of his hand. She took it from him
and put it in her hair.

– A. Roy
.

My heart cannot die: I would like to kill it,
since that would please you,
but it cannot be pulled out of your breast,
where it has been dwelling for a long time;
and if I killed it, as I wish,
I know that you would die, and I would die too.

– originaltitel: Morir non può il mio cuore, men jag vet inte vem som har skrivit den. Det finns dock en tonsättning av den som en 1500-talskompositör som hette Madalena Casulana har gjort hälsar Alva.


I’ve been smoking alot
and starting to doubt
If I’m breathing you in
or smoking you out.

– Keaton Henson


To sum up life: We’re all just walking each other home.


– Ram Dass


Because, he said,
”I sometimes have a queer feeling with regard to you – especially when you are near me, as now: it is as if I had a string somewhere under my left ribs, tightly and inextricably knotted to a similar string situated in the corresponding quarter of your little frame. And if that boisterous channel, and two hundred miles or so of land some broad between us, I am afraid that cord of communion will be snapt; and then I’ve a nervous notion I should take to bleeding inwardly. As for you, – you’d forget me.”

― ur Jane Eyre av Charlotte Brontë,


She wasn’t doing a thing I could see,

just standing there, leaning on the balcony railing,
holding the universe together

– J.D. Salinger


I gamla ryska romaner är brev något man bränner under vinterkvällar i den öppna spisen. Man bränner dem inte indränkta i matolja en sommardag i sin trädgård. Men i den osköna realistiska värld vi lever i händer det faktiskt att man genomsvettig bränner brev en sommarmorgon. Det finns ett och annat man inte kan välja här i världen. Det finns gånger då man inte kan vänta till vintern.

– ?


Fukaeri kisade med ögonen, knep ihop munnen till ett streck och tittade länge Tengo rakt i ansiktet. Som om hon försökte läsa ett meddelande som stod skrivet i det med mycket liten stil. Nästan omedvetet förde Tengo handen till sitt ansikte, men han kunde inte känna att något stod skrivet där.

– ur 1Q84 av Haruki Murakami


It’s 11 am and I’m sitting in a restaurant

3 beers in. Believe me, even I’m surprised
I’m still alive sometimes.
I have been drinking about you for 2 days.
Lately you remind me of a wild thing
chewing through its foot. But you
are already free and I don’t know what to do
except trace the rough line of your jaw
and try not to place blame.
Here is the truth: It is hard to be in love
with someone who is in love someone else.
I don’t know how to turn that into poetry.

– Clementine Von Radics

.
.

Translation. Last week it was World Poetry Day and I asked to hear your favorite poem. Here are some of them.

 

photo source.

ny kolumnist i metro + första krönikan.

photos by gustav gräll

Från och med idag är jag ny kolumnist i Metrotidningen. Kul va! Varannan fredag kommer det gå att läsa mina krönikor i tidningen och på webben.
Den första publicerades idag och handlar om att säga upp sig.


LÄS HÄR eller här i sin helhet:

”Nu säger jag upp mig”, viskar jag till min kompis i trängseln på ett tak någonstans i Brooklyn. Vi klamrar oss fast kring varsin burköl och hans ögon växer.

”Är du helt säker?”

Jag står i en vårjacka trots att kalendern visar januari och knuffas fram och tillbaka i svärmen av fest. Musiken dånar ut i natten, visslar sig fram mellan broarna. Han kastar iväg sin burk och lägger sina händer om mina axlar.

”Vill du verkligen offra det här?”

Och jag vill förstås svara att jag vill det. Att jag är fullkomligt och hundra procent redo att släppa det här livet. Men det är jag inte. För bara några dagar sedan hamnade vi på en oansenlig bar som efter en timme sprack upp till en guldglittrande burleskfest. Dagen efter det stod vi i ett vardagsrum som byggts om till en teaterscen. Och i dag: i dag åt vi ostron i en skybar och såg en skymt av Harrison Ford. Nu står vi här, på en takfest fastän det är januari. Hur kan jag vara säker? Jag har aldrig varit så osäker på något i hela mitt liv. Men i stället svarar jag:

”Ja. I morgon säger jag upp mig.”

Men det blir i morgon alldeles för fort. Jag har bokat ett möte med min chef strax innan lunch. Jag övar meningar och bortförklaringar och potentiella scenerier. Halsen är så torr, kanske ett resultat av gårdagens öl, men det känns inte så. Även om jag har sagt upp mig förut är det inte samma sak som nu. Det här är inte att ge upp ett jobb, det här är att ge upp allt. Manhattans breda avenyer, Bushwickmän i hatt med mjuka läppar, pizza slices för en dollar, de fluffiga träden i West Village och: mitt hem. Jag krigade så länge för den fina visumstämpeln i passet och nu rycker jag undan den från mig själv. Tre år i New York är en livstid. Jag tittar på bilder innan jag flyttade och tänker att jag ser ut som ett barn. Hon där, hon visste ingenting. Hon visste inte att det skulle bli precis som på film: att storstäder tar en med storm. Framför allt de på öar. Framför allt de som aldrig sover.

Jag blir vinkad in i det inglasade hörnkontoret där min chef frågar vad som står på. Jag vill egentligen svara att exakt allt jag känner står på, men i stället gör jag något annat, jag minns det knappt. Jag säger upp mig. Säger upp mig från det fina kontoret på den tjusiga adressen, säger tack för allt men nu måste jag fara. Adjöken adjö.

När jag lämnar rummet tänker jag inte på New York. Jag tänker varken på takfester, Broadwaymusikaler, Williamsburghipsters eller den dammiga söta doften i East Village under sommarmånaderna. Jag tänker inte ens på de breda storslagna avenyerna som viker ut sig utanför fönstret. I stället tänker jag på ögonblicket i det inglasade hörnkontoret när han frågar,

”Men varför?”

Och jag svarar, för att det inte finns något annat svar då eller nu eller någonsin:

”För att jag vill skriva. Jag vill inte jobba på kontor. Jag vill bara skriva.”

.

.

Translation. I’m the new columnist in the Metro newspaper. Here’s the first column, about quitting your work.

8 instagramtips.

7

Olivehummer.
Siri är från Stockholm men bor i Dubai just nu. Hennes frukostar är det bästa i min feed om morgnarna. Så mycket grönt, så mycket gott. Dessutom är hennes captions alltid väldigt roliga. Följ för 17.

4

IoandKili
Io och Kíli är två kaniner som bor ihop. De är gulliga som ni ser. Alla borde ha minst ett kanin-instagramkonto i sin feed. Jag har ungefär 35.

5

ILoveWildfox.
Kimberley Gordon är creative director för klädmärket Wildfox och detta är hennes inspirationskonto där hon postar bilder hon hittar och tycker om. Tycker hennes smak är väldigt tilltalande och bubbelgummig på de bästa sätten.

2

MecsMetroParis
Ni känner kanske till instakontot HotDudesReading men visste ni om detta? Bara massa vackra män i Paris tunnelbana. Varsågoda.

8

Babe_Ebba
Hur fin är inte Ebba och hennes bilder? Det är som om det alltid är vår här.

1
Symmetrybreakfast
Perfekt symmetriska frukostar skapar ett par från London. Som en spegel, fast det är det ju då inte. Dessutom ser allt sjukt gott ut.

3
Charliexbarker
Charlie är, om jag förstått det rätt, en bloggare och modell boende i London. Jag bara älskar den här färgglada don’t give a fuck-världen hon byggt upp på sitt instagramkonto.

6

MyDarlingLemonThyme
Så fint matfoto av en före detta kock boendes i Australien. Vill äta allt.

 

Translation. 8 instagram accounts I like and I think you should follow!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!