Shit pommes frites hörrni. Sedan söndagskväll har jag varit så HIM-E-LA sjuk. Feber, förkyld, döende etc.
Killsjuk, för att citera Magnus. Legat raklång, knaprat tabletter och druckit åttiofyra koppar te.


Så ledsen över detta, eftersom våra sista dagar av denna resa spenderats i sängen där jag avverkat två toarullar snytandes.  Här kommer en komprimerad sammanfattning av de dagarna dokumenterat i horisontalt läge. Man kan också kalla detta inlägg för en Magnus-och-Milla-kavalkad beroende på hur man ser det. Det är i alla fall min favoritkavalkad.

Att vara sjuk kan stundtals vara världsfint när man har två sådana här precis bredvid sig.

Man kan ligga jättenära varandra och ändå syssla med egna saker. Som att spela dataspel, drömma om mat eller läsa bok.

Vi kollade på hela säsongen av True Detective på två dagar och det var orimligt spännande. Milla kunde inte fatta hur något fick mer uppmärksamhet än henne.

Det löste hon dock.

Magnus och Milla har gått långpromenader och exempelvis köpt frukt till mig. Jag följde med ner till vattnet i tisdagskväll.

Hade Magnus jeans på mig och levde mig in i att vara ihop som femtonåring. Eller så var det på nittiotalet i mitt högstadium i alla fall, att de coola brudarna hade sina killars kläder och såsade runt i längs med korridorerna.

Hur som helst har dessa två tagit hand om mig väldigt fint och jag kan inte tänka mig några andra att spendera min feber med.

Igår åkte Magnus hem och jag skulle egentligen åkt hem idag, men det är flygstrejk så jag måste stanna ett par dagar till. Och det är helt okej faktiskt.

 .

Translation. I’ve had a fever and a cold the last couple of days and these two have been taken care of me.