det går inte att sova med en triumfmarschorkester i kroppen.

För Lydia - Sundström

För två somrar sedan recenserade jag klassikern Den Allvarsamma Leken av Hjalmar Söderberg. Det är en sorglig historia från 1903 om Arvid Stjärnblom som är olyckligt kär i fröken Lydia Stille år efter år utan att det aldrig riktigt blir bra. Barn kommer emellan, äktenskap, jobb, andra kärlekar och kanske framförallt den tiden också, då man var tvungen att tänka på sitt rykte på ett helt annat (tråkigt) sätt. För Lydia kom ut 60 år senare och behandlar precis samma historia, men ur Lydia Stilles perspektiv, och dessutom utspelar den sig under 60- och 70-talet.

För Lydia - Sundström
Gun-Britt Sundström har då tagit Lydias parti och berättar hennes sida av denna knixiga romans. Stor igenkänning i Lydias väntande och längtande. Efter en sommar av hångel börjar hösten och Arvid tycks glömma bort att höra av sig. Lydia står knappt ut, skickar brev men får inga svar.

För Lydia - Sundström
Hon försöker tyda Arvids alla blickar, gester, beröringar när de ses av händelser. Men att hålla uppe hoppet gör ju oftast ondare än att ge upp. Tiden går ju så jäkla långsamt när man är olyckligt kär.

För Lydia - Sundström
Åren går och Lydia gifter sig, bygger upp ett eget liv tills hon en dag många år senare råkar träffa honom på en bioföreställning av en slump.

för lydia - sundström
Så börjar allting om igen.

för lydia - sundström
Det är inte helt enkelt såklart. Samtidigt parallellt med Arvid-romansen handlar det framförallt om Lydia själv. Om att vara kvinna på sjuttiotalet och allt vad det innebär, om att inte vilja följa den förväntade kvinnorollen och om att bryta sig fri. Om att försöka förstå män som förväntar sig att man ska leva efter deras villkor, och kanske inse att man faktiskt inte har någon lust med det alls.

för lydia - sundström.
Lydia träffar även andra killar, tyckte denna beskrivning av en hipp sjuttiotalsman var rolig ^^

för lydia - sundström.
Så sorglig men så stark och girlpowerig bok också, som i högsta grad innehåller massor av igenkänning fastän den skrevs för fyrtio år sedan.

 

Translation. The Serious Game is a Swedish classic novel written by Hjalmar Söderberg. I’ve blogged about it here and you can read more about it here. For Lydia is a book written sixty years later in 1973 by Gun-Britt Sundström. It’s basically the same novel but written from the woman’s point of view.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
10kommentarer
  • Åh den där boken gillade jag massor 🙂 Tänkte tipsa om ”Ut ur skuggan” av Jessica Kolterjahn. Språket är fantastiskt. De har skrivit om henne på bokhora med, sök! Mitt bokuniversum har verkligen förändrats till det bättre av dina tips (typ Extremly Loud och Silke. Klarar ej så bra) så nu tänkte jag ge ett tips tillbaka hehe

    Linnéa 2015-04-29 19:40:29
    Svara
  • Hej Sandra! Igårkväll exakt klockan 22.01, fick jag reda på den hemskaste av det hemska. Min älskade, fantastiska pojkvän har varit otrogen mot mig, för åtta månader sedan. Känner att jag vill vända min kropp ut och in, och han vill dö.
    Jag ser på honom att han ångrar sig, och ber mig 1000000 gånger om att förlåta honom, och säger att han ångrar sig enormt.
    Jag har gråtit mer tårar än min lilla kropp innehåller, för jag är ju kär i fanskapet. Kan du inte snälla ge lite tips? Du har skrivit så fina texter om kärlek, så jag drar slutsatsen att du är antingen väldigt erfaren eller bara jävligt bra på att hitta på.

    ha det bra / Hannah

    Hannah 2015-04-29 06:24:06
    Svara
    • Svar på Hannahs kommentar.

      Åh, men vännen! Jag är i samma situation som du, förstår precis hur du känner. Det har gått några månader nu och vi jobbar fortfarande på det. Vi är dock fortfarande tillsammans.
      Mitt bästa tips är att vara 100% ärliga mot varandra – berätta hur du känner dej, var arg, var ledsen – men kom också ihåg att det kommer att bli bättre. Vare sig ni är tillsammans elr inte så kommer det att bli bättre.
      OCH KOM FÖR GUDS SKULL IHÅG ATT DU INTE HAR GJORT NÅTT FEL, DET HÄR ÄR INTE DITT FEL.

      Lycka till med allt, PUSS

      Ps. Om du vill prata med ngn, hör bara av dej <3

      Julia 2015-05-02 00:12:17
      Svara
  • Å! För Lydia har jag inte läst, men Maken är ju en av de bästa böckerna någonsin. Kommer inte ihåg om du läst den (hittade inget inlägg vid en snabb sökning), men tror verkligen att det är en bok du skulle gilla. Hennes språk alltså, jag avlider vad bra det är.

    Anna 2015-04-28 23:46:02
    Svara
  • Blev så glad när jag hittade denna lilla pärla till bok i min pappas boksamling för några år sen, efter att ha läst ”Den allvarsamma leken” och ”Maken”.

    Sen slog det mig att hon även översatt min allra bästa bok, nämligen den om Alberte (är en serie på tre delar) av Cora Sandell. Älskar hennes språk, så himla bra.
    Och läs böckerna om Alberte om du inte redan gjort det, hög igenkänning även om det handlar om en kvinna i början av förra seklet.
    Om att ta sig fram och hitta sin roll och sin väg, när man längtar bort och vill nåt mer än ett tryggt liv i småstaden. Jag läste dem som en osäker, nybliven 20-åring utan ”framtidsplaner” och det är de enda böckerna jag gråtit under läsningen, för att jag så ofta kände igen mig i Albertes längtan och kamp och för att Gun-Britt Sandström har ett sånt språk som liksom stannar kvar länge i en.

    Blev glad av detta blogginlägg!

    Lisa 2015-04-28 21:43:15
    Svara
  • Nej, det går verkligen inte att sova med en triumfmarschorkester i kroppen. Sådana här omskrivningar, eller snarare perspektivbyten, kan vara riktigt spännande. Som Doktor Glas och Gregorius. Eller Allvarsamma Leken och nu Till Lydia.

    Det låter på något sätt fint att få läsa om deras felade och brinnande kärlek från båda hållen. Hur ingen av deras atomer vet vad de ska göra av sig själva.

    Toto 2015-04-28 21:27:34 http://lillaintensiven.blogg.se/
    Svara
  • Alltså är nyfiken på hur du tänker kring det här med horrykte? Själv tycker jag att man ska få strula med så många man vill och verkar som att du och säkert många andra håller med men samtidigt så är jag ändå rädd för att folk ska börja tänka att en är horig om man är med många. Tänker att det kanske är lite annars för mig som bor i en liten stad där alla känner alla men har du någonsin känt dig rädd för att få ett så kallat horrykte?

    Kram!

    Felicia 2015-04-28 19:34:00
    Svara
    • Svar på Felicias kommentar.

      Det beror väl på omständigheterna eller hur? Tex ha en sambo och ragga på 25899 olika personer kan ju verka jävligt stört. Vara 16 år och singel däremot. OK. Eller varför inte 28 och prova vingarna. Eller låt säga 48 och singel. Men, jag tycker det ser så grisigt ut att se människor i relationer som försöker härja runt på krogen eller ta sina vänners killar för att få ”vinna” och få attention… Det bara förstör för alla. De personerna vill tillslut ingen umgås med, för de är illojala och icke stabila människor som försöker såra en medvetet. I sånna fall är det inte sunt utan mindre bra självkänsla…
      Eller hur?
      Jag tror människor i största allmänhet kastar med ord som hora av aggression på folk som stör med sitt sexuella beteende. Kanske just vill jävlas medvetet… Personligen, så är det ända gången dom jag hört folk använda hora i min omgivning och inte mena en ”glädjeflicka”.

      Madde 2015-04-28 20:15:03
      Svara
  • Ibland undrar jag hur du väljer dina böcker som du lägger upp hör. Som den om djuren på biblioteken… Vad var det nu igen en pojke som ville visa en stare för ”Starlet” i hennes sagovärld i sagan då eller??

    Madde 2015-04-28 19:18:58
    Svara
  • Älskade ”Maken” av Gun-Britt Sundström. Den här verkar bra oxå.

    Elin 2015-04-28 15:34:31
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!