Idag hittar du en ny krönika i Metros papperstidning och på webben. Den handlar om att träffa någon där man inte behöver spela några spel.
LÄS HÄR eller här i sin helhet:
→ → → → → → →
Jag står med mitt liv i två resväskor på gatan när han kommer ut genom porten. Jag har inget mer än det här, men han verkar inte bry sig. Jag kommer med en trave böcker, några uppsättningar sommarkläder, två par sandaler. Han passerar resväskorna, lyfter upp mig, lägger sin mjuka kind mot min hals.
– Välkommen.
Det är juni och mitt i natten och vi bär in mitt liv i hans lägenhet. Han ger mig en tandborste och en låda i en byrå. Han visar mig runt i sin tvårummare, pekar var uttagen sitter om jag vill ladda mobilen, var grannarna har mest insyn. Han ger mig sin extranyckel. Vi känner inte varandra men han är allt jag tänker på. Jag har memorerat hur han ser ut utan kläder och vid vilka ord hans dialekt smyger fram. Jag har skrivit hans namn, litet och svagt, på bordstabletter och ölunderlägg när han inte har varit där.
Jag sitter på sängkanten och försöker tyda hans kroppsspråk när han ger mig en handduk. Jag har aldrig träffat någon som honom förut. Någon som inte är rädd. Jag är så van vid att vänta tre dagar på ett livstecken, att bli avvisad och sedan uppvaktad, att tolka sms i timmar. Och jag kan det också: spelet. Vilken tid man ska lämna någons lägenhet om söndagsmorgnarna och hur måndagssamtal är förbjudna om man inte vill vara för påträngande.
Jag har lärt mig vilka fingrar jag får använda och när och hur man ska ställa frågor och aldrig prata för mycket om sig själv. Men med honom, jag får inte ihop det. Jag väger extranyckeln i handen och han öppnar upp fönstren så att juninatten virvlar in i det som nu är vår lägenhet. Vi har inte ens sagt att vi är ihop.
När vi går in i köket öppnar han kylskåpet och visar mig starka ostförpackningar och Kalles Kaviar-tuber.
– För att du sa att du tyckte om det, säger han helt enkelt och jag nickar.
Jag nickar storögt, och han tar mig i handen som om det vore ingenting. Jag vet inte om jag ska backa mig ur hans grepp, om det är kanske så man ska göra. Men jag kan inte. Jag vill inte. Han rör vid min kind och jag försöker förstå när han ska vända sig om, kasta mitt hjärta i parkettgolvet, trampa till och fimpa ner. Men jag ser ingenting.
När han ligger bredvid mig sedan, med sin stickiga haka mot min arm och andas tungt glömmer jag plötsligt bort hur det var man skulle vila huvudet mot kudden så att sminket inte förstörs. Jag kommer inte ihåg att hålla in magen när han lägger sin hand där, jag rycker inte bort. I stället somnar jag bara.
Och när han drar mig till sig slår fönstret upp sig vidöppet, fångar fatt i varenda tredagarsms, varenda idiotisk regel, låter dem blåsa bort och iväg.
.
Translation. My fourth column in the Metro newspaper.
Sådär som det ska kännas när det är rätt. Inga spel och att kunna vara sig själv på en gång.
MMm.. Så vackert. <3
Så fint!! <333
Som när jag träffade Fredrik för mer än 5 år sen. Efter killar som bara ville vara vän eller där det fanns tusen oskrivna regler. Jag följde med honom hem efter en togafest på nollningen. Vi gjorde det där som jag hade tänkt att jag skulle sluta med för att komma ur det där med oseriösa förhållanden. Sen for jag hem på söndagmorgonen och nån timme senare fick jag sms med inbjudan om att komma tillbaka samma kväll. Sen var vi tillsamans varje dag fast vi sa att vi skulle ta det lugnt. Vad det nu betyder. Sen har vi fortsatt vara tillsammans varje dag. Men om ungefär 24 dagar blir det en till som kommer vilja vara med jämt <3
Alltså åh. Så himla fint <3
<3
det er så mye kjærlighet at det renner over.
hvor fantastisk bra er dette? S.Å. bra.
Jag gråter. Jag längtar så mycket efter kärleken igen. Det är jobbigt att längta efter den för jag har klarat mig så jävla bra utan den så länge. Men åh det är ju så fint. Gud, blandade känslor hehe. Men fint sandra finfint! Unnar alla sån här kärlek
Jag tror att det här är det bästa du har skrivit.
ÄLSKAR att du har börjat skriva krönikor igen!!!
Det här är nog bland det bästa du skrivit, det var så himla ärligt. brukar aldrig kommentera men blev verkligen berörd av det här. mermermer sånt här, ett enkelt och naket språk, som inte lindar in utan faktiskt visar hur det egentligen är. åh
SÅ glad att inlägg som det här har börjat dyka upp i bloggen igen!
Otroligt.
Det är som att texten har en melodi, den är som en sång om kärlek.
Du fick mina tårar att rinna, fantastiskt bra skrivet.
Jepp det är så det ska vara. Du har fått tag i en äkta. Alla människor man skrämmer bort genom att köra spelet är ändå inte rätt. Skitfint skrivet! Kram
Magiskt, tårar i ögonen
verkligen, det finaste du skrivit.
Fan vad fint!
Finaste du skrivit
Wow. Det där vill jag ha
Fick tårar i ögonen när jag läste detta, så fint! Och det är precis som att du beskriver hur jag känner med min nuvarande pojkvän som jag ganska nyligen blivit ihop med. Ända fram tills rätt nyligen, medan vi dejtade, tänkte jag efter varje gång vi setts att ”nä, nu har han säkert fått nog, nu kommer han inte höra av sig igen och inte svara på mina sms” och vågade inte helt fullt ut tro på att de fina saker han sa till mig var sant. Och hur ängslig jag än var och hur många gånger jag än panikade så fortsatte han ju alltid finnas där och med små små steg allteftersom har min mur och fasad verkligen trillat ner. Hålla in magen gjorde jag jämt, men nu med honom glömmer jag bort det, så fantastiskt att få bara vara människa och dessutom en KÄR människa.
Så fantastisk fint skrevet! Får nesten tårer i øyene her jeg sitter. Hadde akkurat samme opplevelse med min nye kjæreste. 🙂 Er så deilig når alt er herlig ukomplisert i starten!
Dör så fint, så otroligt duktig du är att skriva!
Vadå vilka fingrar man får använda?
Alltså förlåt men jag tycker verkligen att alla dina texter är precis likadana. Men tonårsromantik det är det, absolut!
Det tror jag var det finaste jag läst som du skrivit! Det är ju så det ska va, så ska det kännas 🙂
Så otroligt fint!
Så jävla vackert och bra!
Men åh, så fint. När det är sådär, det är ju fantastiskt. Det har hänt mig med <3
Så himla himla fint och bra Sandra
breathtaking!!! alltså wow du skriver så fruktansvärt fint sandra. tack för en blogg som ger ett leende på läpparna
Himla fint!
du är min idol! så duktig.
Alltså jag älskar dina krönikor! Jag läser dem så långsamt jag kan för att jag inte vill att de ska ta slut!
Brukar inte kommentera, men måste nu. WOW! Du skriver så sinnes bra.
det är fan precis så där det ska vara, gud va underbart
Men alltså, detta var så himla bra! När jag läst igenom en bit och ser att bara hälften är kvar av texten, då börjar jag om att läsa, för att inte snabbt sluka i mig texten. Utan börjar om för att sakta sakta låta vartenda ord och mening ta sin tid. Du är så grym Sandra!
jag gick in på din blogg för att länka dig en fantastisk sak jag såg och som av en händelse har du ju skrivit en krönika som handlar om kärlek.
detta är en koreansk artist som målat hur kärlek ser ut. fint tycker jag (och tänkte på dig!)
puss!
http://higherperspectives.com/puuung/?utm_source=sumome&utm_medium=facebook&utm_campaign=sumome_share
Åh så fint!
Och jag förstår känslan. Jag och min kille kände varandra sedan innan, och så en dag tog vi en promenad och helt plötsligt: puss. Och efter det var vi ihop, utan att någon sa något om det.
jättejättebra!
Går sönder av varje ord, tack för krönikor och din bok. Dina ord var anledning till att jag började ta mina ord på allvar och våga skriva ner dom även om det till en början blev mobilanteckningar i massor.
Men jag dööööör detta är det bästa och finaste jag läst i år!!! och kanske förra året!! så fint<3
Sandra. Vet att du alltid får massa frågor om kärlek, men du ger så himla fina genomtänkte helhjärtade svar, att jag inte kan låta bli att rådfråga dig om en grej. Det är såhär: Jag är tillsammans med världens bästa kille. Vi har varit ihop i ungefär 3 år och jag älskar honom så jävla mycket.
Mitt problem ligger någon annanstans. Längre bak i tiden. I mitt gymnasiejag. Det är nämligen så att jag var helt fruktansvärt olyckligt kär i en kille som idag blivit en väldigt god vän. Jag tycker om honom jättemycket, SOM VÄN. Men någonstans i mig finns ett sår av honom kvar. Det är som att jag fortfarande romantiserar honom, och min tidigare besatthet av hans bekräftelse (vi hade den typen av relation, han drog mig till sig och sen knuffade han undan mig när jag kom för nära, vi bestämde att det inte funkade och bröt kontakten tills vi kunde börja umgås som vänner) och ibland känns det som att jag fortfarande letar efter hans godkännande.
Alldeles nyligen fick jag reda på att han var kär i mig hela den här tiden som han låtsades som att han inte var det. Och jag har så svårt att släppa det. Det är som att mitt gymnasiejag skriker inombords både av bekräftelse och lite ”HA! vad var det jag sa”, samtidigt som det också känns förjävla ledset.
Jag vet inte vad min fråga i det här är egentligen. Kan knappt formulera mitt problem så att någon förstår. Ibland känns det som att jag är oärlig mot min pojkvän då jag tänker så mycket på min nuvarande vän och vad vi kunde ha varit. Men samtidigt vet jag att kärleken jag har med min nuvarande fullkomligt utklassar allt (vi är bästisar och så jävla bra ihop <3) och att han som blev min vän är vän av en anledning, och inget mer. Vill ändå bara veta om jag är freaky som tänker så mycket på det här?
Wow <3
Men alltså jäklar vad vackert <3 <3
Tycker den här krönikan var så himla fin!!
så så fint!
Dina krönikor för metro är alla helt underbara! Tror nog att många skulle behöva läsa den här också, dels för att den är så fin men också för att det får en att tänka på hur hälsosamt och schysst ens förhållande egentligen är <3 önskar också att jag kunde bli kär någon gång
Vackert! <3
asså det här var ju bara det finaste någonsin!
älskar att jag känner igen varenda ord för att jag upplevt det, och han ligger här bredvid än. Tror dom gör det ungefär jämt, dom som får en att känna så. Ligger bredvid en alltså. I ens gemensamma säng.
Åh, jag fick rysningar! Kanske det bästa du skrivit och då älskar jag dina texter om förstörd kärlek och brustna hjärtan.. läser dom typ 1 gång i månaden, minst! Du är så himla duktig och bra Sandra!
Kan vara det finaste du skrivit. Fantastiskt att du känner så här Sandra! Är glad för din skull. Det bästa är att jag tror jag träffat någon som får mig att känna så också.
Amen åhh… <3
alltså åh <3
Älskar hur du lyckas sätta fingret på alla detaljer.
ALLTSÅ <3 Precis så det ska vara, så man vill ha det, det man alltid går och längtar efter, det som får ens hjärta att brista totalt men på ett så jäkla bra sätt.
japp, bäst hittills!
så vackert.
aha. aldrig tänkt på att en bör hålla in magen. kanske en ska börja me. och så bli så liten och lätt att drömprinsen ska kunna lyfta upp mig.
Nej börja inte med det!!!
Detta. <3
Detta var så himla fint! Tog Metro och lade ner i väskan direkt, vill bara läsa om och om igen!
Åh åh åh åh ÅH!!!!!!! Så jävla FINT! <3
Alltså, detta är så jävla fint.
Gåsehud! Så fint jo!
Åh! Så fint. Och känner igen mig så i känslorna du beskriver. Har idag varit ihop med en fin kille i prick 6 dagar. Det har gått megafort men ändå kännts väldigt naturligt. Inga spel någonstans. Ibland vill jag dra i bromsen, spela lite svår men va fan, gillar ju honom asmycket så tänker köra! Det är nytt och annorlunda, men väldigt fint!
Åh, du skriver så himla fint! Får vondt i magen og blir varm langt inn i hjertet samtidig. Elsker tekstene dine!
BIG LIKE! Så himla fint skrivet! Precis så är det och precis det är vi alla värda. Man ska komma ihåg det när någon fimpar på ens hjärta!
Herregud vad bra skrivet– you perfectly capture that warm, wonderful feeling. Amazing!
men å så fint och så mycket igenkänning, hålla in magen och detta jävla spel….
Men alltså det här var ju bara det finaste
Gud vad jag håller med alla ovanstående. LÄTT det bästa och finaste och ärligaste du skrivit. Gåshud och pirr i magen och tårar i ögonen och hela alltet. Wow!
WOW!!! Hatten av! Så otroligt vackert och berörande. Du är helt otrolig på att sätta fingret på saker så man känner igen sig! <3
SÅ jäkla fint! Blev både pirrig, lite tårögd och varm och mjuk av att läsa den här texten, du är bäst! Kram!
Men ååh <3
Så himla fint skrivet!
Börjar nästan gråta, på riktigt. Det där med att hålla in magen alltså.
Att du kan skriva visste jag. Men det här var något av det vackraste – någonsin! Underbart, Sandra.
Att du kan skriva visste jag. Men det här var något av det vackraste – någonsin! Underbart, Sandra.
Så fint skrivet! Som vanligt :’)
SÅ fint. Så himla himla fint.
Alltså så fint. Börjar ju nästan gråta 🙂
kan du inte samla ihop alla dina fina krönikor i en bok?! skulle jättegärna vilja bläddra och läsa dina krönikor var jag än är!
SÅ FINT!
Ja, himla vackert skrivet!
Så fin!
Du har verkligen förmågan att beröra. Sitter på en överfull buss med tårar i ögonen.
Wow så fint! Vilken go kille du har i Magnus. Ni två ❤. Och du är verkligen så bra på att skriva, stor författartalang. Kram
Hej käraste Sandra!
Jag har ett kärleksproblem som jag tänkte att du kanske vill hjälpa till med eftersom du svarar så fint på alla andras. Det är nämligen så här att jag har träffat en jättefin kille nu som jag så jädra gärna vill ha. Problemet är att jag har träffat en av hans mycket nära vänner en gång tidigare. Det var förvisso helt obetydligt och en engångssak men ändå, borde jag bara köra på eller ska jag berätta hur jag känner för någon av dem? Tacksam för svar!
Så fint skrivet! Jag får gåshud av att läsa.
Alltså den här krönikan är så himla fin och så mitt i prick!
SANDRA!!!! JAG AVLIDER VAD FINT <3
Så fantastiskt det är att hitta det du beskriver, det är som att andas ut efter ha hållit andan för länge. Firar snart 13 år med min utandning och reglerna är fortfarande bortblåsta.
Så fint och mitt i prick att jag ser allt du beskriver som om det hände rakt framför mina ögon och jag får rysningar. Så jäkla bra skriver du!
<3
Hei flotte Sandra. Har lest din blogg lengelengelenge og føler vi vokser sammen. Du er så bra og har så bra tanker! Jeg og min kjæreste skal en liten tur til Gøteborg i slutten av mai og jeg lurte på om du visste om en bra gøteborgsguide? eller kanskje din gøteborgskjæreste har noen gode tips! 🙂
Åh <3
fick lite ångest över den här texten, och hm reklamen ovan
mage mage mage
Sandra! Blev så varm av din krönika. Det är lätt att hamna i slentrian och ta människan man lever med för given – det har jag gjort ett tag. Men så läser jag detta på tunnelbanan i morgonrusningen och det börjar liksom pirra för precis såhär är det i min relation. Han är okonstlad och då får jag också vara det. Du beskriver det så himla vackert och det träffade mitt i hjärtat. Nu längtar jag hem från kontoret för att få vara med min bästa människa 🙂
Tack!
Ja mår illa av att se hm reklamen högst upp på din sida. Snälla kan du be dem byta.
Wow, så otroligt fint och berörande. Tack för att du skriver.
Alltså, du är ett litterärt geni!
Så så fint! Har känt precis samma med han jag är kär i nu. Vi träffades för två månader sedan och jag kände på en gång att ba: skiter i allt annat. Vill ju bara ha det här. och det ville han också. Känns så lyxigt.
Alltså I WISH IT BLEW AWAY! Tack, så fint <3
Det är så det ska vara. Bästa krönikan du skrivit (och då brukar jag ändå älska allt du skriver). ♡
heja dig sandra, du är grym!
sandra. det här var magiskt. m – a – g – i – s – k – t
Så fint skrivet! Känner verkligen igen mig i det där att plötsligt inte spela några spel och allt bara blir enkelt, så himla bra känsla.
Håller med… Detta var så.fint. Blev helt tagen.
Väldigt fin text! Lite annorlunda för just den här kolumnen tänker jag. Lite svårt att skriva nåt annat än just att den var fin. Har du nån tanke för vad den skulle väcka för tankar eller kommentarer?
Åh vilken dröm <3
Gåååååshud <33 fy fan vad himla jäkla fint :'))))
åh va fint!! <3
Så bra skrivit!
Din finaste hittills<3
Men alltså åh. Jag VET ju att du kan skriva, har ju läst dina krönikor så många gånger innan. Men alltså, det här var nog bland det finaste jag någonting har läst.