I torsdags åkte jag en bil och sedan en färja över till Tynningö med det här något vresliga gänget.
Nä skoja, vi var ju på bra humör såklart. Vi skulle fira midsommar på Joakims landställe!
Joakim var i full gång med att bygga grejer att sitta på till långbordet.
Fru och herr Händig.
Vi hängde utomhus tills vidare. Här är Viktor och Gustav.
Siri hade skrivit ut allas namn och ansikten på stora A3, så om man inte kunde någons namn gick det att lära sig snabbt. Så smart ju.
Gustav var lite ledsen över att det var kallt och regnigt. Förstår det.
Vi flyttade in ganska snart.
Den här galningen håller på att förvandlas till katt vilken minut som helst.
Vid åtta var grillen redo och det var dags att grilla middag.
Ellen och Gustav.
Det var hatt-tema på middagen. Mitt bilsällskap gick i samma tema.
Magnus bar rimligtvis kockmössa, han var nämligen grillmaster.
Sedan satte vi oss till bords.
Så himla gott. Potatissallad, melonsallad, såser och grillat.
Fint som snus vare.
Efter middagen var det fri lek.
Ett partytält hade byggts upp på verandan och vi flyttade ut.
Discokula installerades.
Vi sittdansade.
Och drack kaffe.
Sedan spelade vi Ooga Shakka. Ett musikspel där det ena laget ska sjunga en vers på en låt och sedan ska det andra laget fortsätta på versen. Klarar man det får man poäng.
Vi delades upp oss i två lag på vardera bordsskiva och musikbattlade.
Efteråt uppstod det dansgolv på stolar och bord och så dansade vi tills det blev ljust igen. När vi vaknade var det midsommarafton! Men det tar vi nästa gång.
.
Translation. The day before midsummer’s eve we drove to Joakim family’s summerhouse and spent the day eating, playing games and dancing.
Men ååh! Varifrån kommer galningens kattmask? 🙂
I have always been a fan of your blog but this is straight up offensive. Educate yourself on native american history and cultural sensitivity please.
Jag har noll tolkningsföreträde angående detta men jag hoppas innerligt att de som inte tycker att fjäderhuvudbonader är cultural appropriation, lyssnar på de som ger konstruktiv kritik. Att kalla folk känsliga som gör detta är en sjukt ofräsch härskarteknik. BACKA och LYSSNA. Håller med ’M’ som kommenterade igår eftermiddag.
Jag hittade denna tumblr’n nyss förresten, varsågoda: http://mycultureisnotatrend.tumblr.com/
Kommenterar nog på helt fel inlägg men såg nyss en bild på din insta på ditt fantastiska vardagsrum. Så Sandra, var har du köpt vardagsrumsbordet? Tänk att man kan fastna så för ett litet bord liksom…
Alltså sandra! För någon vecka sen skrev jag till dig när jag inte längre orkade resa mig och panikångesten tagit över efter att jag och min kille sen länge gjort slut. Hade panik över att min sommar inte på något sätt kunde bli bra och jag hade fått mitt drömjobb ute på en båt på havet men hade inte en aning om hur jag skulle klara det. Jag åkte iallafall iväg och hade det helt sjukt grymt. På köpet blev jag förälskad (!?) bara så fint att närman ligger på botten så kan en person komma och bara ruska om hela ens liv.
Näää min fav är problematic ):
(ärligt talat dock, jag vet att förtrycket mot native americans inte är så vida känt i la suède, men du som har bott i USA i flera år kan väl omöjligt ha gått miste om det?)
Du äger inga lovikavantar t ex? Sååå mkt är lånat från minoritetsgrupper och skulle kunna ses som CA
Kajsa: hahaha jo jag äger lovikka-vantar men med tanke på att jag är av samisk släkt så tycker jag att jag är entitled till det. Och jag känner mig även entitled till att säga det här: de är till för att hålla mig varm, inte för att uttrycka min kultur. De fyller en funktion genom att vara ett par himla varma, och i min åsikt även himla snygga, vantar, och jag ser inga problem alls med att icke-samer använder dem. Jag skulle reagera om en svensk drog på sig hela munderingen, för det är inte okej, men vantarna är bara ett par vantar. Visst att de kommer från min kultur, men det är i det stora hela en sån liten del av dem att det blir obetydligt. Man känner inte igen en same på vantarna. De håller människor varma, punkt. Vilken funktion fyller de där huvudbonaderna?
Maria: PRECIS! Fattar inte att vissa här har så svårt att förstå skillnaden mellan att _klä ut sig_ till ett folkslag (eller igen: till en stereotyp bild av ett folkslag, för hur sjutton klär man ut sig till ett folkslag?) och att använda enstaka klädesplagg utifrån dess funktion. Har själv biekso (och lovikkavantar OCH tenntrådsarmband (fått av samisk vän)), utan att vara samisk men boende i Sápmi, för att det är det enda som håller fötterna varma (och vrålsnygga!) under vintern.
Vet att jämförelsen egentligen inte går att göra då det i kulturell appropriering alltid finns ett maktperspektiv, men: det är skillnad om någon klär ut sig till mig och apar efter för att göra en stereotyp karikatyr av mig (=inte så skoj) eller om en person säger ’fin tröja’ och skaffar sig en liknande (=helt ok, ev lite fantasilöst menmen..)..
Men lägg av med lovikkavantarna, ingen har väl sagt att _inget_ från en annan kultur får användas av andra? Ser folk verkligen inte skillnad mellan att använda klädesplagg och uttryck från andra kulturer (med kunskap, intresse och respekt) och att härma / mima / klä ut sig till en etnisk folkgrupp (eller igen: till den förtryckande gruppens stereotypa _nidbild_ av folkgruppen)? Är det alltså likvärdigt att använda ett kimonoliknande plagg och att köra in sockerbitar som tänder, dra snedögon och säga tjing-tjong? Eller i det här fallet fjäder på huvudet, hand för munnen, oa-oa och lite slug blick – för att man tycker det är festligt..
Och att inte _alla_ tycker det här är fel eller jobbigt betyder ju inte att man _måste_ göra det, för mig räcker det att _någon_ inte tycker att det är så kul för att jag skulle backa och inte heller jag tycka att det är så festligt längre.
Fast kimonoliknande plagg har ju verkligen varit uppe för diskussion den senaste tiden. En västerländsk tjej i kimono som _inte_ gör snedögon anses ändå appropriera enl många. Jag håller med dig, men diskussionen har gått från att handla om war bonnets och blackface till att detaljstudera om en person råkar bära en fjäder eller en vante eller vad som helst som har sitt ursprung hos en minoritetsgrupp. Klart det är skillnad!
Hej Sandra!
Jag undrar en sak, du som liksom jag har ett stort intresse för att träffa folk i festliga sammanhang. Jag känner att jag börjar må dåligt utav mitt drickande, jag mår dåligt allmänt och brukar känna mig lugnare då jag dricker, det har ju den effekten tyvärr. Jag tycker att det är så svårt att komma nykter till ett sammanhang där andra dricker alkohol men vill inte heller känna att jag måste dricka, man umgås med alkohol så himla ofta ju. Jag tycker om att vara berusad men mår inte bra av det i efterhand. Så jag blir så stressad över att det är så jag gillar att umgås, tycker liksom att jag blir lite skönare, lite roligare, lite lugnare. Jag vet inte, men har du några tips på hue jag kan tänka? Vill ju inte välja bort den livsstilen men vill inte känns att jag alltid måste dricka till ett visst tillstånd. Tack för fin blogg!
Jag är drygt 30 fyllda och har så gott som halva mitt liv druckit utan att ifrågasatt alkoholens konsekvenser (är helt skonad från den typen av fester hemifrån, än mer främmande var det med vardagsdrickande i mitt föräldrahem). Halva mitt liv har sedan kretsat kring spritskämt, nya flings var och varannan helg, bakfyllor, galna upptåg, normalisering och rentav glorifiering kring att bli ”aspackad” m.m. Typ som man ser i var och varannat socialt medie numera.
Vissa av oss tål dock inte alkohol och gör nog rätt i att låta bli, i alla fall ibland. Själv firar jag idag fem månader som nykter men har inte gått under för det. Är ute ibland och dansar, umgås och karaokar etc i alla fall. Känner jag mig obekväm utan alkoholen är det nog umgänget det är fel på snarare än att jag måste döva mig med något för att stå ut.
Jag ingår i olika pubsällskap sedan drygt 5 år tillbaka och där dricker så gott som alla utom jag, men vi känner varandra så det blir aldrig jobbigt att umgås oavsett. Kanske hade det sett annorlunda ut om vi gick på klubb med inträde, garderob och sånt (inte min grej…) bland massa okänt folk.
Jag har iofs mycket gratis av att jag aldrig tyckt om smaken av öl, vin och sprit utan har redan i tidiga år druckit för att våga diverse saker och för att stå ut med livet som annars till så många procent består av grå vardag. Veckorna var mest en transportsträcka till ”TGI Friday!” och dylikt. Måndagarna skydde jag likt Sandra som pesten.
Känner mig idag färdigfestad i betydelsen klar med att vara uppe till fyra på morgonen och göra galna saker, men kommer inte att påtvinga mitt leverne på någon annan bara för att det funkar för mig. Vill bara säga att du inte ska behöva välja mellan att supa skallen av dig varje helg eller sitta hemma ensam på kammaren, utan i rätt sällskap bör du kunna vara social helt utan alkohol i alla fall (eller i alla fall i måttliga mängder).
Hårsmycken, henna och inbakade flätor kan också ses som exempel på kulturell appropriering. Det känns som att folk inte är medvetna om hur mycket ”lånat” hela vår kultur innehåller. Var går då gränsen för vad som är stötande?
Herregud så folk är känsliga. Det är en fjäderhatt for god´s sake. Vem som helst får väl ha på sig en sådan. Är övertygad om att Sandra och hennes vänner inte tänkte mera när de satte på sig dem än att de är fina typ. Någon gräns på pk:ande måste det vara. Och ja, jag har läst på om kulturell appropriering men jag håller inte med i fallet med en oskyldig fjäderhatt. Är ett barnkalas med Pocahontas-tema då också exempel på kulturell appropriering? Fattar inte.
Även om du inte verkar intresserad av svar – du har ju redan bestämt att detta är helt ok (antar att du tycker blackface och judeparodier á la tyskt trettiotal också är fine, antar också att du tycker det är helt ok att andra definierar vad DU ska tåla för sorts skämt och förnedring (på skoj ju!) och var dina gränser ska gå ) så försöker jag:
Det enkla svaret är: ja, ett barnkalas med Pocahontas-tema är ju ganska problematiskt. (Om någon av de du skulle bjuda tex var av amerikansk ursprungsbefolkning, tycker du inte själv att det vore minst sagt märkligt?) Men, det är en stor skillnad att klä ut sig till en känd _person_ (historisk, nutida eller påhittad) mot att klä ut sig till _nidbilden_ av en etnisk grupp, en bild definierad av de som förtryckt, våldfört sig på, kolonialiserat, utarmat och mördat folket i fråga. Och nej, det är inte upp till dig att bestämma om det är ok eller inte, inte heller att skamma de som reagerar med ditt ’herreguuud så känsliga!’
öh och, en fjäder i håret kvalar kanske inte in som nidbild på samma sätt som ett blackface eller en judeparodi gör pga ligger inte samma värdering i/bakom det. Tycker att hetsen i kommentarsfältet är lite obefogad, påpeka CA men att direkt börja skrika ”judar 30tal!!”……sluta.
Det är inte ’bara en fjäder i håret’ om du tittar på bilderna, utan uppenbar mimning av västs bild av ’indian’ – hand för munnen etc. En person har satt en fjäder i håret och ser ut att dansa och bete sig helt vanligt som på fest (sista bilden tex). Tror ingen hade reagerat om det bara var det – en fjäder i håret för att det är fint eller vadsomhelst, liknelserna med blackface kommer nog av just det stereotyperande beteendet i kombo med fjäderprydnaderna.
Sandra har ju handen för munnen på jättemånga bilder hon posar på.
Jag tror att vissa saker är svårare att ”förstå” i Sverige än i t ex USA i fallet native americans. Det är kanske lite som att lajva samekläder i Sverige. Därför: bra att vara medveten om CA men kanske inte lika allvarligt att någon missar ang. NA här? Visst, den vite mannen osv.
Japan tycker jag är knepigare. Där har inte europeer varit och rört lika mkt samt att många asiatiska länder gått om väst ekonomiskt och antagligen snart sätter normen.
Även om du inte verkar intresserad av svar – du har ju redan bestämt att detta är helt ok (antar att du tycker blackface och judeparodier á la tyskt trettiotal också är fine, antar också att du tycker det är helt ok att andra definierar vad DU ska tåla för sorts skämt och förnedring (på skoj ju!) och var dina gränser ska gå ) så försöker jag:
Det enkla svaret är ja, ett barnkalas med Pocahontas-tema är ju ganska problematiskt. (Om någon av de du skulle bjuda tex var av amerikansk ursprungsbefolkning, tycker du inte själv att det vore minst sagt märkligt?) Men, det är en stor skillnad att klä ut sig till en känd _person_ (historisk, nutida eller litterär) mot att klä ut sig till _nidbilden_ av en etnisk grupp, en bild definierad av de som förtryckt, våldfört sig på, kolonialiserat, utarmat och mördat folket i fråga. Och nej, det är inte upp till dig att bestämma om det är ok eller inte, inte heller att skamma de som reagerar med ditt ’herreguuud så känsliga!’
Även om du inte verkar intresserad av svar – du har ju redan bestämt att detta är helt ok (antar att du tycker blackface och judeparodier á la tyskt trettiotal också är fine, antar också att du tycker det är helt ok att andra definierar vad DU ska tåla för sorts skämt och förnedring (på skoj ju!) och var dina gränser ska gå ) så försöker jag:
Det enkla svaret är ja, ett barnkalas med Pocahontas-tema är ju ganska problematiskt. (Om någon av de du skulle bjuda tex var av amerikansk ursprungsbefolkning, tycker du inte själv att det vore minst sagt märkligt?) Men, det är en stor skillnad att klä ut sig till en känd _person_ (historisk, nutida eller litterär) mot att klä ut sig till _nidbilden_ av en etnisk grupp, en bild definierad av de som förtryckt, våldfört sig på, kolonialiserat, utarmat och mördat folket i fråga. Och nej, det är inte upp till dig att bestämma om det är ok eller inte, inte heller att skamma de som reagerar med ditt ’herreguuud så känsliga!’
Men uppenbarligen är det upp till dig att bestämma dig för vad som är okej? Det blir så himla konstigt när vi kopierar problematiken som finns i USA till Sverige. Jag håller med om att, visst är det problematiskt att klä ut sig till nidbilden av indianer, men en sån fjäderhatt som Sandra och gänget har på sig i detta inlägg BETYDER NÅT HELT ANNAT I SVERIGE ÄN I USA.
Det är dessutom stor skillnad på blackface, som är rasistiskt, och att ha på sig en war bonnet (vilket väl är det närmsta detta kan liknas vid), som i så fall är kulturell appropriering.
Till sist så vill jag säga att ni som tycker att Sandra beter sig dumt för att hon håller på med kulturell approprering så hoppas jag att ni aldrig i era liv har haft på er lovikkavantar eller annat som kommer från samisk kultur och att ni är helt medvetna om svenskars förtryck mot samer och aldrig skulle kunna komma på tanken att göra nåt så hemskt ens.
Om ni tycker det är så jobbigt, sluta läs Sandras blogg (hon får ju bara ads för det och så får hon pengar och ni stödjer hennes verksamhet). Om inte, var lite mer konstruktiva och kom ihåg att alla inte har fått samma utbildning som ni har och kanske inte har haft chansen att lära sig om kulturell appropriering. Det finns också folk som inte håller med om att kulturell appropriering finns, både folk med och utan tolkningsföreträde.
Kram Sandra och ALLA läsare! Hoppas ni har det bra.
1) varför skulle detta vara problematiskt bara i USA? Det finns människor i Sverige som är av amerikansk ursprungsbefolkning, och all amerikansk ursprungsbefolkning kommer inte från USA. Är rasism och nidbilder ok bara inte den man hånar är närvarande, menar du? Bloggar man det på en stor blogg är väl risken stor att de faktiskt är ’närvarande’. (Blackface är väl också ett ’amerikanskt fenomen’ – är det också fritt fram i Sverige då? Så länge inte någon mörkhyad är med på kalaset?) Plus det är inte bara så att de har ’fjäderhattar’, utan de ’mimar’ också ’indian’ på det stereotypa sättet.
2) ser du alltså ingen skillnad mellan att använda lovikkavantar för att det är fint / praktisk och det att _klä ut sig_ till en förtryckt folkgrupp för att spexa, med nidbilden av den folkgruppen som mall? Analogin till det samiska vore väl att ta på sig en tacky, dåligt reproducerad sávká / fyravindsmössa från Buttericks och joika ’på skoj’ – lovar att folk reagerat om Sandra gjort det på sitt hattparty.. Men fint att du flaggar för att svenskar borde ha mer kunskap om förtrycket av samerna, håller fullständigt med dig där!
Word! Jag tror även inte heller att detta var gjort med illvilja. Sedan tycker jag att vad än Sandra skriver/gör så är det alltid alltid någon PK person som ska hacka på Sandra ”bara för att”, för att visa att ”jag är minsann upplyst och faktiskt lite bättre än dig Sandra”, tror att det handlar mer om det. Härskarteknik.
Spelar ingen roll vad Sandra skulle skriva om – feminism, matlagning, blomkrukor, NYC eller whatever nonsens – alltid är det någon out there some tjatar om genus/appropriering/hur privilegierad Sandra är/bla bla. Orka! Varför läser ni då denna blogg? Jag förstår verkligen inte. Jag älskar Sandras blogg och för mig är det som en skön verklighetsflykt, som en fluffig saga.
aah så bra kommentar ang. lovikavantarna! Hela CA-grejen är så hycklig iom att kritiken _mestadels_ kommer från människor som står utanför minoritetsgrupperna (läs: vita), som snöar in på en grej typ ”ha inte fjädrar i håret!!!”, men sen missar de allt annat som också borde vara CA isåfall. suck.
lite CA där, tänk gärna på det till nästa gång
Vad skönt att det är fler som reagerar på ”indian-hattarna”. När jag såg de bilderna satt jag bara och stirrade och undrade om jag såg i syne. Seriously not OK år 2015!
Hej hej,
lite lästips apropå ”hattarna”: http://nativeappropriations.com/2011/10/open-letter-to-the-pocahotties-and-indian-warriors-this-halloween.html
Och det här är ett himla bra inlägg att läsa där exempelvis ”men jag menade ju inget illa”-motargumentet tas upp och bemöts: http://nativeappropriations.com/2013/10/so-your-friend-dressed-up-as-an-indian-now-what.html
Tänkte också på fjädrarna med en gång. Och blir glad att så många fler reagerar. Kanske inte så skoj för den som ifrågasätts men vi måste ju hjälpas åt att få till något bättre och då är det en bra start att hoppa över att sprida nidbilder.
Antar att man måste klä ut sig till en etnisk folkgrupp för att få in lite mångfald i din vänskapskrets.
Jag har aldrig kommenterat förr, men det här var lite för trist för att jag ska kunna låta bli. Speciellt med tanke på att du bott i USA så är det mycket förvånande att du, som brukar vara så klok, gör en såhärpass stor miss. Googla lite om du undrar varför vi reagerar så starkt, tror det kan vara bra att låta sig utbildas av sina läsare i det här fallet.
Marie – Vill inte förringa dig och dina kunskaper – det ligger såklart mycket i det du skriver. Ändock kan jag inte låta bli att p-r-o-v-o-c-e-r-a-s så mycket av att du skriver att du aldrig kommenterat här förr, men att du nu var tvungen i och med att det var så ”trist”. Sandra skriver hur mycket vettigt och bra som helst HELA TIDEN, som du säger, och liksom – varför inte kommentera något i stil med ”heja heja” eller ”bra tanke, det ska jag bära med mig” under de 99,9% vettiga inläggen. Varför kommer den första kommentaren när det är något ”trist” som hänt eller när en ska anmärka på vad Sandra har skrivit?
Och till er andra, jag reagerade lika starkt som ni, men Sandra förstod nog efter den sjunde, sjätte och femte kommentaren (förmodligen redan efter den första). Det är en viktig fråga att lyfta fram, men Sandra är bara människa så liksom.. ge henne en chans att få vara det. Hon tar nog in vår feedback och lyssnar. Men ja, det är trevligt att vara viktig, men det är viktigare att vara trevlig.
Kram kram kram
P.S. Sommaren har precis börjat och nätterna är som allra längst nu. Det är så himla fint. Njut!
Jag förstår hur du tänker, och för all del, jag borde bli bättre på att kommentera, men när jag skrev så var det fortfarande ganska tyst i kommentarerna. Jag har märkt på det Sandra skriver att hon försöker, att hon är en bra person, och jag vet att när jag gör fel (ofta!) så vill jag ha det påtalat så att jag kan göra om och göra rätt. Så det var inte meningen att vara neggig eller jobbig, men vi måste ju alla hjälpas åt för att göra samhället bättre, inte sant? Annars är jag mycket mycket blyg på internet. 🙂
Hej hej, jag ber att också få protestera mot hattarna. Läs lite här kanske, där bemöts bland annat ”jag menade inget illa”-försvaret. http://nativeappropriations.com/2013/10/so-your-friend-dressed-up-as-an-indian-now-what.html Uppskattar bloggen annars, men på detta var det verkligen ”men kom igen bättre än såhär kan ni”-känsla.
Aldrig bra att klä ut sig till en förtryckt folkgrupp ): kom igen, det här vet ni! Inte bra inte bra
Säkert fin fest och mysigt, kul och så – men..
.. att klä ut sig till ’indianer’, känns inte det väldigt ofräscht / omedvetet / omodernt – eller ja, alldeles vanlig stereotypbekräftande kulturell appropriering..?
Vet ju att ni gillar att klä ut er, men det är alltså inte samma sak att klä ut sig till en färg, en Wes Anderson-karaktär, ett gölligt djur etc som att återskapa nidbilden av en förtryckt folkgrupp och tillägna sig deras symboler ’på skoj’.
(En fjäderskrud är inte heller på något vis en ’hatt’.)
Tips är att googla tex ’native american cultural appropriation’ och läsa lite, för det här funkar faktiskt inte alls – på nivå med blackface..
Ja, omedvetet helt klart, men om du läser bloggen förstår du nog också att Sandra inte menade något ont. Det finns ju många fallgropar för en människa med så många medvetna läsare och ingen vet ju allt, men tycker absolut att hon borde läsa på och tänka på det du skrivit till nästa utklädningsfest.
Jag läser och uppskattar bloggen, och är liksom du helt säker på Sandras goda (eller i vart fall inte onda) avsikter. Helt säkert menade ingen något ont här (precis som alla snubbar som sexistskämtar, tafsar och beter sig svinigt – men som ju heller aldrig menar något ont: ’det var ju bara på skoj, lilla gumman’ / ’jag är ju en schysst kille, bli inte sur dårå’), men jag tycker inte det är någon ursäkt (liksom jag inte tycker att det finns någon ursäkt för sexism).
Ibland räcker det att tänka ett par centimeter längre än sin näsa, använda något av sina kunskaper om rasism, kolonialism, historia, fördomar – eventuellt alldeles vanlig empatisk förmåga (vad hade tex hänt om de haft en ’indian’ i sin bekantskapskrets?).. Extremt märkligt att ha missat detta fullständigt, särskilt om man bott i USA, men det har ju varit ett närvarande tema också i svensk kontext – man borde vara ganska medveten om problematiken också utan att vara speciellt ’medveten’ eller ha ’läst på’.
hm undrar lite hur du tänker med racism och cultural appropriation med era ”indian hattar”?
Fy vad fint!
http://lingers.blogg.se
Så fint ni verkar ha haft det!