Jag har en idé om att ungefär var femte bok jag läser ska vara en klassiker. För det första: är det en klassiker så måste den rimligtvis vara bra. Dessutom känns det som att man borde ha läst dem, jag vill ha de avcheckade helt enkelt.
I april plockade jag åt mig den här flygplatsen: George Orwells dystopi-roman 1984. Den är skriven 1948 och handlar om en potentiell framtid (år 1984 då) där allt helt enkelt gått åt helvete.
Boken handlar om Winston Smith som lever i ett samhälle som är helt kontrollerat av regeringen. Livet består av konstant övervakning och det går inte att lita på någon. Det ledande partiet heter rätt och slätt ”Partiet”. Där styr Storebror (begreppet uppkom från denna bok) och de är helt öppna med sin manipulation och sin styrning. Människovärdet är inte längre intressant, staten är det enda viktiga. Winston arbetar på ett kontor där han skriver om historien genom att ändra siffror och namn i gamla nummer av tidningar och böcker. Det är för att Partiet konstant ska ha rätt, vad som har hänt på riktigt är inte intressant, finns det inga andra bevis utom det som går att läsa är det den enda sanningen.
Boken tar avstamp i en dag i Winstons grå liv där han har börjat tveka på om det alltid sett ut såhär. Tänk om det funnits en tid i mänskligheten då man fått tillåtelse att vara kär, en tid när man fått äta sig mätt eller till och med inte blivit övervakad dygnet runt? Winston vet inte, men han har en känsla av att det borde ha gjort det.
Samtidigt möter han och förälskar sig i Julia, en ung och rebellisk kvinna som hatar partiet. De börjar ses under försiktiga möten på dolda platser, börjar fundera tillsammans på om det finns någon väg ut.
Boken gavs ut strax efter andra världskrigets slut och beskriver på många sätt en potentiell framtidsvärld, så som det faktiskt hade kunnat bli efter Hitler och Stalin.
Vad jag inte var beredd på när jag slog upp boken är att den är sjukt läskig. Alltså läskig på ett kan-ej-släcka-min-lampa-kommer-drömma-mardrömmar-hela-natten-läskig. Kanske borde jag ha förstått det, men trodde framförallt att den skulle vara politisk. Hur som helst, blev väldigt berörd av denna hemska sorgsamma roman som fortfarande känns väldigt relevant. Vilket är så otroligt ledsamt.
Minuspoäng är kvinnoporträtteringen (den är ju då skriven på fyrtiotalet), där kvinnor genomgående beskrivs ut efter sina kroppar och är ofta ganska dumma. Minuspoäng nummer två är dialogen som ibland känns som från en pilsnerfilm med Åsa-Nisse. Julia kallar Winston ”gulle-dej” genom hela boken vilket fick mig att gnissla tänder. Vem säger ens så. Antar att den är långt mycket bättre under de sektionerna om man läser den på engelska, men jag tror den språkmässigt hade varit för komplicerad för mig då.
En läsvärd mardröm med ett knippe gulle-dej för mycket helt enkelt.
.
Translation. Finished the classic 1984 by George Orwell recently. A dystopian novel set in a possible future world of tyranny, dictating and public manipulation. Read more here.
tycker den är mycket bra på engelska, gulliga/kul uttryck kan ju verkligen översättas extremt dåligt ibland!! Däremot ÄR den krånglig,, tror jag missat mycket iom läste på engelska o den är tung!! Men bra(:
Två klassikertips (om du inte redan läst dem) är Vilhelm Mobergs Utvandrar-serie samt Per Anders Fogelströms Stockholmsserie. Båda såna man vill checka av men DESSUTOM typ de bästa böcker jag läst. Som född och uppvuxen i Stockholm så är Stockholmserien så otroligt intressant och rolig att ha läst! Dessutom är båda serierna väldigt lättlästa. Så tips tips!!
Obs obs jag läste samma version/utgåva/översättning för nåt år sedan och hatade språket, kunde verkligen inte ta mig igenom den när jag ville slita mitt hår efter varje mening, MEN min kompis läste den samtidigt i en annan översättning/utgåva eller nåt och hon förstod verkligen inte vad jag menade. Dennaversionen är alltså skitdåligt översatt.
Puss och kram, ha en fantastisk sommar och semester, åh det är du så värd
Läs den på engelska! Tyckte den var så tradig på svenska, men superbra på engelska! (älskar alla dystopier dock)
Elsker klassikere! Det er så deilig å kjenne de kulturelle referansene falle på plass…
Har nevnt det før, men jeg synes dette er en intenst bra bok! Leste den på engelsk, og vil anbefale alle å gjøre det – språket er veldig godt i originalen, det kjennes ikke påtatt, og jeg skjønner at slike oversettelser er frustrerende og forstyrrende! Jeg ble også veldig berørt av denne boken – den er konstant ubehagelig! Dette er kanskje det verste jeg har lest, liksom. Likevel likte jeg den veldig, veldig godt. Er sååå glad for at jeg leste den, og kommer aldri til å ville lese den igjen.
Usch jag läste den boken för inte så länge sedan (för att jag såg att du höll på att läsa den) i ch det är utan tvekan en av de sämsta böcker jag någonsin läst. Gillade den inte alls. Måste leta efter lite gladare böcker att läsa i sommar. Du får gärna tipsa om det istället tycker jag 🙂
Vilka andra klassiker har du läst? Behöver lite tips på just det känner jag!! Alltså klassiker som ändå är läsvärda, spännande och bra och inte endast ”avcheckningsbara”. Kram!
Visst kände jag att det egentligen var en bra bok när jag läste den, men tyckte in om den! Mådde så dåligt att jag var tvungen att sträckläsa en sen kväll bara för att bli av med den. Usch, hemsk kväll. Fast det är väl också det som gör den till en bra bok…
Tycker jättemycket om dina bokrecensioner förresten!
Jag har velat läsa den så länge mest för att den är så snygg! Men såklart, den verkar ju läsvärd. Snart semester heja heja. Tack för recensionen
Som författare, känner du inte att om man kan/förstår ska man läsa böcker på originalspråk? Så mycket av författarens känsla och bokens ”själ”, förloras ju i översättningen, om översättaren inte lever i någon slags fantastisk mental symbios med författaren?
Läs på engelska! Översättningar kan ofta vara sorgliga, plus kommer närmre författarens intentioner på engelska.
Kan verkligen tipsa om den rätt nya boken ”De förklädda flickorna i Kabul” av Jenny Nordberg. Du har säkert hört om den, och den är så. himla. bra. Och intressant. Sträckläser den för tillfället och är snart klar. Det är ett reportage (kan man säga så om en bok?) om unga flickor som förkläds till pojkar i Afghanistan. Sjukt intressant.
Åh älskar framtidsdystopier! Fahrenheit 451 är också en fantastisk bok!
Kollade upp i min (engelska) utgåva, det är nog ”dear” som är översatt så miserabelt.
Den bör verkligen läsas på engelska, ja!
En annan bok på samma tema som måste läsas är såklart Karin Boyes Kallocain.
Precis vad jag tänkte skriva! En väldigt bra bok som kom redan 1940! En riktig klassiker 🙂
Jag vet aldrig vilket adjektiv jag ska använda för att beskriva den här boken, då den är så hemsk men blev otroligt berörd av den och tror aldrig jag kommer glömma den. Angående den konstiga dialogen, tror den bör läsas på engelska för att så mycket förloras i översättningen, bland annat är det så mycket begrepp som Orwell myntade som liksom inte funkar på svenska.
Om du inte ska läsa en klassiker rekommenderar jag ”liten parlör för älskande”. Känns som den kunde varit en av dina krönikor fast i bokformat. Uppdelat i små poesiaktiga kapitel då 🙂
najnajnaaaj klassiker måste ju läsas på originalspråk!
Jag läste den på engelska och tycker att den är fantastisk. Den mest obehagliga boken jag har försökt mig på att läsa är A Clockwork Orange (av Anthony Burgess), slutade efter kanske 20 sidor för att den fick mig att må så dåligt.
Jag köpte den plus en hög andra böcker på lopps igår. Ska bli spännande att läsa!
”pilsnerfilm med Åsa-Nisse” hahaha jag dör vad roligt