Här var det ny bok utläst hemma hos mig. Den här gången Sara Stridsbergs Beckomberga, en tokhyllad skönlitterär historia om Beckomberga, mentalsjukhuset utanför Stockholm som var öppet mellan 1935 till 1995.
Historien handlar om Jackie vars pappa Jimmie Darling blir inlagd på Beckomberga när hon är liten. Där sitter han sedan fram tills att hon är vuxen och Beckomberga bommar igen. Jackie tillbringar mycket tid på mentalsjukhuset, både med sin pappa och de andra patienterna och snart är de sterila korridorerna hennes andra hem.
Boken hoppar mellan årtal och skeenden, vi får lära känna Jimmie Darling som ung, Jackie som vuxen och tiden däremellan. Jackies mamma Lone som rymmer till Svarta Havet när saker gör för ont och tiden innan Jimmie togs till Beckomberga. Och tiden efter.
Det här är en bok proppfylld med vackra formuleringar och magiska beskrivningar, fantasifulla liknelser och metaforer. Sara Stridsberg har ett säreget språk som är poetiskt och trolskt utan att det blir för pretentiöst. Jag tycker mycket om böcker där språket får ta stor plats, men trots det fastnar jag inte till hundra procent för Beckomberga. De målande naturbeskrivningarna sträcker sig ibland över en halv sida och en mening kan hålla på i fyra rader. Jag kommer aldrig riktigt in i historien, till den där bästaste berättarplatsen när världen utanför försvinner. Så som det är med en riktigt bra bok ni vet.
Beckomberga är välskriven men inte särskilt välkomnande på något vis, det känns som jag hela tiden är på utkanten. Kanske är det det dramaturgiska drivet i boken som saknas, vad vet jag.
Rekommenderas för en språklig läsupplevelse med massa vackra ord och meningar att stryka under men kanske inte helt en bok att försvinna in i enligt mig.
Flora har också läst den såg jag, och tyckte annorlunda!
Håller med dig Sandra! Läste precis ut den och var tvungen att kolla ditt arkiv för hade för mig att du också läst den. Och jag känner exakt likadant! Att jag hela tiden är lite utanför. Jag ser ju liksom att språket sprakar men jag känner det inte. Den saknar djup. Ville bara säga att vi är två om denna åsikt. 😉
Har fotograferat boken nu och tänker låna den nästa gång jag är på biblioteket för den lät väldigt tilltalande. 😀 Riktig ljuv musik för oss som älskar språkmässiga böcker.
Du måste läsa ”Drömfakulteten” och ”Happy Sally” nu också! Gillar dem båda. ”Darling River” tyckte jag inte om. Inte läst denna ännu men har i bokhyllan!
Hade väl för mig att Cornelis Vresvik hade haft en jobb där som mentalskötare under en kort period. Efter googling så hade jag rätt.
Tänk vilka historier sådana gamla lokaler som en gång varit mentalsjukhus har att berätta… Tänk när klassamhället rangordnade vilken typ av vård man fick.,
Intressanta synpunkter! Känns som en bok som typ alla läser. Jag har den själv på min att-läsa-lista, men har inte tagit m för än. Jag tror jag förstår precis vad du menar med att inte riktigt komma in i berättelsen och att beskrivningarna ibland blir alldeles för långa, så kände jag när jag läste hyllade Donna Tarrtt. Men smaken är ju olika och det kan ju som sagt skilja vilken typ av berättarteknik man trivs med.. Jag ska läsa den någon gång iaf.
Jag har inte läst Beckomberga, men jag läste Darling River av henne för något år sedan. Fattar vad du menar med att drivet saknades, den var ju sjukt välskriven men jag tyckte ändå inte att den var superbra.
Tycker verkligen att dina boktips är så himla bra och roliga att läsa!
håller faktiskt helt med dig här. http://singmyspring.blogspot.com
Verkar fin! Gillar när du tipsar om böcker med små citat 🙂