Så är vi till sist inne på den sista festivaldagen i Gagnef. Vi promenerade nästan en halv mil på lördagsmorgonen för att komma till en pizzeria. Så. hungriga.
En värdelös grej som hände var att jag tappade min kamera från bänken och objektivet sprack. Magnus försökte laga med hoppet var ute :'(
Jag hann ta den här bilden på en efterlängtad pizza i alla fall.
Resten av dagen kommer därför här i mobilbilder!
Efter att vi var mätta gick vi till festivalen och satte oss vid Nina och Antons tält tillsammans med Sara och Jenny. Här är jag och Sara. Det var supervarmt på lördagen, himla härligt.
Vid fem traskade vi in på festivalområdet.
Det var konstauktion vid amfiteatern! Man kunde buda på tavlor och fotografier genom att ropa från publiken. Vissa grejer såldes för uppemot femtontusen kronor!
Här satt vi och konstauktionerade oss. Köpte dock inget själva : )
Efter auktionen var avslutad satt vi kvar på våra platser för en halvtimme senare spelade Amason! Åh det var så bra och fint. Filmade lite och la upp på instagram om ni vill se.
Satt bredvid Linn och Alexandra. Linn var förresten den ansvariga för pingvinen i publiken på bilden över.
Efter konserten gick vi tillbaka in på den rökmaskinstäckta campingen.
Tog ett bandfoto på mina gullisar.
Vi fick skriva i tältgrannens gästbok. Av oklar anledning trodde ett knippe att det var min gästbok, så efteråt var den fylld med små meningar till mig istället : )
Jag köpte yelloshots av en kille som gick förbi. Siri tyckte de smakade sådär.
Vid middag var vi bjudna på BBQ vid Odd Mollys campingplats. De hade inrett med mattor och lyktor och hade liksom riktiga sängar och klädhästar där? Så knäppt. Vi åt korv och smygtittade på Zara Larsson som hade ett hov av människor runt sig konstant.
Vid elvatiden orkade jag och Magnus inte festivala något mer och vi begav oss hemåt.
Gagnef visade sig från sin drömmigaste sida.
Sedan sov vi en hel natts sömn för första gången på tre dagar och det var alldeles underbart.
Translation. Last day at the Gagnef festival. We hung out at the camping area, went to an art auction, saw Amason and ate hot dogs.
Hej Sandra! Idag hände en sak på mitt sommarjobb som gjorde mig väldigt arg och ledsen. Vi ska bestämma röst till en två minuters filmsnutt och filmen görs via ett animationsbolag i USA. Det stod tillslut mellan två röster och alla i gruppen fick vara med och bestämma. När vi kommer in i rummet och ska lyssna på de två rösterna berättar först vår projektledare hur de resonerat, och att animationsbolaget förklarat att manliga röster inger förtroende och brukar vara pålitliga för lyssnaren medan kvinnoröster är mer lärartypen. De rekommenderar alltså den manliga rösten eftersom det är vad lyssnarna är vana vid i den här typen av filmer. Jag blev riktigt ledsen över att det argumentet lyftes och försökte få gruppen att se utanför hur det ”brukar vara” och tänka på vad som passar just vårt projekt. Efter lite diskussion och omröstning valdes den manliga rösten. Det som gör mig så upprörd är att vår projektledare, anställd av företaget (vi andra är studenter som sommarjobbar), är den som sätter tonen i diskussionen och lägger fram det argumentet som det första han gör. Hur hade du hanterat en sådan situation? Var du med om något liknande när du jobbade på reklambyrå i NY? Vore intressant att höra din åsikt, du är bäst!
Åh!
Amason som är så himla bra, jag har nästintill lyssnat sönder Kelly sen den kom, älskar!
You always have the best time and the best friends! Fun festival!
http://www.christinelovestotravel.blogspot.com
Hej Sandra, so I have this question. I think it’s so nice that you have all these cheerful, party-friendly friends around you and you seem to always good times when you are out! So I was just wondering if you knew this feeling – if I go out with my boyfriend and other people, sometimes I cannot help but become a bit angry/sad/confused when he seems to not wanting to hang around with me all the time, but instead meeting new people, going around, chatting, drinking shots with new friends.. without me. its not meant in a rude way, I know that, but sometimes I cannot help but be frustrated. Then I think he doesnt even want to party with me! When I see e.g. Magnus carrying around others of your friends on his arms I think that you probably never have a problem with such childish thoughts. Or did you ever experienced that? If you see Magnus chatting with a new girl at a party, do you go there and introduce yourself?
Sandra, nu har jag en fråga som jag behöver ställa. Jag har mått dåligt sen jag träffade min 7 år äldre partner, eller nej, jag har mått SVINBRA(!!!) men jag mår dåligt över att jag känner mig så himla ung. Det spelar ingen roll egentligen men jag är liten och behöver alltid visa leg. Det Har inte stört mig innan men nu börjar det bli jobbigt. Så. har du erfarenhet av att det alltid känns som att man är den enda som måste visa leg i all evighet och inte blir tagen lika seriöst som en i ens ålder som kanske både är längre större och ser äldre ut? Ett skitproblem egentligen kanske men det är faktiskt jobbigt. Du är bäst.