Hej, på sommaren har jag inte riktigt hunnit svara på kommentarer på samma sätt. Ursäkta, men hoppas ok. Här kommer i alla fall ett par utplockade från de senaste veckorna. puss.
Jag hoppas verkligen, verkligen att du kommer se och kunna svara på min fråga eller dilemma som jag har just nu..
Nu är det så att jag för första gången i mitt liv har träffat en kille som verkar vara hur fin som helst, snäll, rolig ja en bra snubbe helt enkelt! Men jag har ALDRIG haft varken ett förhållande eller något som hör därtill vilket gör mig sjukt nervös inför hela situationen. Jag gillar honom men är lite osäker, jag fyller hela 20 år om några veckor och hittills har jag aldrig behövt utelämna några känslor eller mig själv till någon annan, jag har backat från situationer som blivit för intensiva med killar förr och den enda jag känner att jag verkligen kan lita på är mig själv.. Vilket är ett dåligt tänk när man ska försöka lära känna en ny person som möjligtvis skulle kunna bli en stor del av mitt liv, problemet är alltså hur vågar man? Jag har ju väntat på kärlek hela mitt liv och nu när jag i princip får den serverad på silverfat känns det inte lika lockande, vad betyder detta, är jag inte tillräckligt attraherad av honom eller är det mig det är fel på? Jag vill ju men är rädd att jag kommer ångra mig…
Skulle bli så enormt tacksam för ett svar då du i princip blivit som en kär vän på håll, som dessutom är en jättestor inspirationskälla i mitt liv!!
→ Hej och puss. Grattis till bra snubbe. Jag var också nitton första gången jag behövde ta detta beslutet. Jag hade också flytt från de som tyckte om mig för att jag inte kände tillräckligt, eller tröttnat, eller helt enkelt bara varit olyckligt kär (ca femhundra gånger). Det är läskigt att hänge sig till någon, särskilt om man gillar personen i fråga. Allt blir ju läskigt då. Man ger ju bort sig själv till någon. Men grejen är ju den att det går inte att gå igenom livet o-sårad, man måste våga slänga sig in i saker. Det är inte förrän då magin sker. Och den är ju så förbannat fin, bättre än det mesta. Det finns inga knep vad jag vet än att bara göra det. Häng med honom, kör. Du kommer märka om det är rädsla eller om det helt enkelt inte var så storslaget som du först tänkte dig. Om det visar sig bara vara rädsla: grattis och njut av att vara kära tillsammans. Om det nu inte visar sig att du inte var så kär: du har du i alla fall provat. Man kan ångra sig och då kan du avsluta relationen, för er bådas skull. lycka till.
Åh, kan du inte recensera de senare sommarpraten också?
→ Det kommer jag göra! Men i augusti tänkte jag. kram (de första hittar ni här för de som missat)
Håller med de andra – väldigt fina bilder i Italien! En helt ny känsla på något sätt. Har du kanske köpt ett nytt objektiv? Eller så är det bara de fantastiska omgivningarna som gör det
→ Ja! Jag har ett nytt objektiv. Kul att ni ser. : ) Det förra gick ju sönder på Gagnef :*( Det är ett porträttobjektiv från Canon och heter Canon EF 50/1,4 USM. kram.
Hej! kan du inte berätta mer om vad du tyckte om huset i Italien, vad det kostade och om sidan ni använde er av var säker?
→ Elsa gjorde ett inlägg om det för några dagar sedan som du hittar på hennes blogg.
Bara en jätterandom grej. Du vet allt med tryffel har snabbt utegångsdatum när det har öppnats? Annars försvinner det tryffliga. Tänkte att du köpte ju en tryffel ett tag sedan… Sorgligt om den har förlorat smaken nu :’(
→ Tryffeln som jag köpte för ett tag sedan åt vi rimligtvis upp snabbt som attan! : ) Tryffelolja håller längre i sin smak, tror det är för att den är artificiell. kram.
Har du möjligen någon hjärta/smärta-musiklista liggandes med rätt portion aggressivitet i? Är i *den perioden* just nu.
→ Yas. här länkat till den i mitt komma över-inlägg. Direkt spotifylänk här dock.
Imorgon fyller jag tjugo år och idag ligger jag i min säng och känner mig tom. Får dåligt samvete för det. Har allt man kan tänka sig. Vänner, familj, jobb och nya äventyr som väntar. Drottningen av kärlek förstår säkert vad det handlar om. Det handlar om HAN. Som inte ens finns. Kan man känna hjärtesorg utan att ens ha fått uppleva kärlek? När ska jag knäcka nöten? HUR GÖR MAN? Var finns bra killar? Hur blir man kär? (i rätt person då förstås) Jag vill ju också bara bli förlorad i någons armar. Jag vill ju bara vara lite kär.
Kram från den eviga singeln
→ Håll ut och oroa dig inte. Kärleken kommer när du minst anar det. Det finns ingen poäng att vara ihop bara för att vara ihop. Alltså verkligen: NJUT av allt du har! Hångla mycket, dansa mycket, lev mycket. Kärlek är amazing men absolut inte allt. Den kommer träffa den där förr eller senare, tills dess, njut av singelskapet amazingness. puss!
En fråga som är helt off topic, men när du började jobba som copywriter i Usa, hade du problem med språket eller hur kunde du så pass bra engelska att du kunde jobba utan problem?
→ Klart det var kämpigt med engelskan, men de hade också anställt oss från ett annat land och var medvetna om att vi inte skulle kunna lika bra amerikanska som amerikaner, så det var aldrig något vi hade totalångest för. De större copy-skrivjobben las aldrig på oss. Engelskan förbättrades också ganska drastiskt till det bättre efter bara några månader. puss.
Hej Sandra! Har en fråga/ett problem som jag skulle bli jätteglad om du ville svara på i nästa frågeinlägg. Jag känner mig helt ångestfylld för jag är 22 år och har aldrig varit kär och aldrig ens kysst någon. Det är skitjobbigt för jag vill verkligen inte att min första kyss ska vara med någon på ett mörkt dansgolv som jag aldrig kommer träffa igen. Jag vill verkligen att det ska betyda något. Men jag skäms så otroligt mycket för alla andra har pojkvänner/ligger med folk/ blir kära hit och dit men jag har verkligen NOLL erfarenhet eller upplevelser av det. Du som vet lite mer om livet och allt, kan inte du bara svara på om jag är helt jävla fucked up? Är det superovanligt att vara 22 år och aldrig ha kysst någon ens?
tack och kram!
→ Hej! Det här tycker jag var en jättesvår fråga och nu kommer jag bara svara utifrån mig själv, men please, bidra med andra erfarenheter i kommentarfältet om ni känner för det.
Så. Om du vill vänta på din första kyss så ska du förstås göra det. Om du känner att den väntan är viktig för dig så respekterar jag det, och det borde alla andra göra också. Jag tänkte liknande som dig angående min oskuld, att jag ville vänta tills jag hittade någon som tyckte om mig och som jag tyckte om tillbaka. Men till slut blev det ändå så att jag blev av med den med en kille jag knappt visste vad han hette för att jag inte pallade vänta mer.
Det finns två olika tryck från samhället i den här frågan som jag ser det. Det ena att man inte vill vara ensam och sist kvar med sina värderingar och tankar och upplevelser. Att folk ”skulle tycka att man är konstig”. Det var det jag föll för ang. min oskuld. Jag ville bara bli av med skiten till slut. Det andra trycket är ju det här med att första gången ska vara så ”värdefull”. Jag fattar det delvis, pga har själv känt samma som yngre. Men ibland tänker jag också att det är Disney-sagor som vi har blivit itutade sedan vi var små. Att ”ge bort sig till någon” och att ”det ska vara så fint” typ. Och jag respekterar det, men ur egen erfarenhet + kompisars erfarenheter är första gången, både hångel och ligg, sällan något amazing. Att hångla med någon man är kär i för första gången är fucking strålande fastän man har kysst sjuttioelva personer innan. Magin försvinner inte. Går man runt med konstant ångest för att man saknar upplevelserna kanske man bara ska köra? Det där mörka dansgolvet kanske inte var som du tänkt från början, men gång tre, eller fyra kanske blir det. Att hångla är typ det bästa som finns och jag tycker man ska göra det så mycket det bara går för pang bom så är ju livet över en dag. Men det här svaret kommer då från en storhånglare. puss lycka till, jag hejar på dig hur du än väljer att göra. <3
älskar sminktips! Blev nyfiken på en sak – blir ofta så sugen på vissa av produkterna du tipsar om, och kommer sedan på att mitt eget mål är att byta ut allt mot ekologiskt och naturligt. så till nästa frågor och svar så blev jag alltså nyfiken kring vad du själv har för tankar kring att använda ekologiska och naturbaserade produkter?
→ Hej! Jag har faktiskt inte tänkt så mycket kring naturligt och ekologiskt smink. Det borde jag kanske göra nu när du säger det.
Hej Sandra! Jag undrar om ditt torr schampoo doftar mycket? Jag skulle nämligen vilja ha ett som inte doftar alls, eftersom man har andra dofter på sig ofta – risk för doftkaos! Eller om du har något superbra tips på ett torrschampoo som inte doftar så mycket/inget alls och som man inte blir grå i håret av om man inte är superblond. Har du det? Eller någon annan som ser detta som har tips, alla välkomna förstås
→ Hej! Som rökare är det ganska viktigt att mitt torrshampoo just luktar.. pga röklukt i håret är så HI-ME-LA deppigt tycker jag. Ang sådana som man inte blir grå i håret av så tipsar jag om torrshampoo ”för färgat hår”. De brukar ofta ha mindre gråhet i sig. Och just ja! Dust-it! Varken luktar och man blir inte grå i håret av det heller. Köp det!
Hej! En fråga, blir du aldrig trött när du är ute? Hur kul jag än har blir jag ALLTID trött kl 01. Oavsett hur länge jag sovit, vad jag har gjort på dagen osv.
→ Njae jag blir sällan trött just i själva stunden. Om det inte är en tråkigt fest alltså. Det är ju däremot något jag får sota för dagen efter om man har dansat till fyra liksom. Dagen efter blir en icke-dag när jag ligger hålögd i min säng. Vilket är HEMSKT. Jag fungerar ganska mycket som en av- och på-människa när det gäller fest. Går jag ut på fredagen och är med femtioelva kompisar, minglar runt på Trädgården och hamnar på någon efterfest så har jag betat av all min sociala kapacitet för fyra dagar. Mellan måndagar och onsdagar umgås jag knappt med någon och pratar mycket lite i överlag. Behöver stora ensam-stunder för att väga upp för mina översociala helger. Alla är helt enkelt olika : )
Jag tänkte på en sak, skulle inte du kunna göra ett inlägg/video om hur det är att skriva en bok? Hur strukturerar man allting? Var är ditt bästa ställe att sitta och skriva? Har du några tips som har gjort det enklare för dig under din process? Jag vet att jag och många andra verkligen skulle uppskatta det!
→ Hej! Jag har fått ganska många frågor om detta, så kommer att göra ett längre inlägg om detta i augusti. Håll utkik! Tills dess, spana in mitt inlägg Mina Bästa Skrivtips.
Alltså jag bara undrar hur det är med åldern på dina kompisar, är de flesta runt 30 som du eller har du många yngre kompisar? Tänker om det blir så när man blir äldre och ens jämnåriga kompisar börjar gifta sig/skaffa barn, att man då börjar hänga med de som är lite yngre?
→ De flesta av mina kompisar är runt 30 som jag själv men vissa är yngre och andra äldre. Jag har nästan inga kompisar med barn än. Ju äldre man blir lär man känna folk från olika sammanhang, men man lär sig också vilken typ av människor man dras till och då sträcks åldersspannet ut vilket jag tycker är så himla härligt! Till exempel Gustav, han är ju sju år yngre än jag men är en av mina favoritmänniskor. Skulle aldrig bry mig om vår åldersskillnad. Här i Italien är jag på semester med nio kompisar och åldrarna sträcker sig från 24 år till 36 år. Älskart!
Hello, undrar om jeansjackan du gjorde i samarbete med jc går att få tag i fortfarande? Så snygg:)
→ Åh tyvärr helt slutsåld. kram.
Är det lokal ni hänger i där ni hade middagen på Ninas möhippa? Med pingis, böcker och rökrök! Kramis!
→ Nä ingen lokal, vi var på Alexandras jobb! Hon jobbar på Tailsweep. kram!
Brukar du gå in och kolla gamla inlägg? Kikade in på niotillfem.blogg.se det var ju himlans skoj!
→ Ibland gör jag det för att hitta specifika inlägg. Men man behöver inte gå in på blogg.se-bloggen, hela mitt gamla arkiv finns här på metro. kram!
Hej, Sandra! En fråga till dig som är bloggveteran. Det kan stundtals vara flera hundra som kommenterar inlägg efter inlägg och då undrar jag vad bloggkutymen är kring att svara på kommentarerna. Å ena sidan är det ju en två- och flervägskommunikation, man pratar ju med läsarna och läsarna svarar, tipsar, pratar vidare med varandra och skriver av sig. Men som bloggare kan/hinner man ju inte svara på allt! Samtidigt vill man inte göra folk ledsna och lämna den undrande utan svar… Mvh, Jana
→ Hej Jana! Jag tror att svara på kommentarer är A och O för en bloggare. Det är kommunikationen och lyhördheten för sina läsare som bygger en bra blogg tycker jag. I början svarade jag på allt allt allt, även om det inte ens var en fråga utan bara en komplimang så tackade jag för den. Nu försöker jag istället svara på så många kommentarer jag hinner. På sommaren går det ner lite men under de andra årstiderna svarar jag på nästan allt så länge det inte är romanlångt, för det hinner jag inte. Mail är jag dock sämre på, där försöker jag svara på ungefär var fjärde mail från läsare, hinner verkligen inte annars. Så om du vill ha svar, håll det kort och skriv på bloggen så borde du få svar! Hoppas ok. Man får heller inte glömma som läsare att man bara är en himla person som gör prick allt på bloggen. Så som svar på din fråga är väl att man ska försöka så gott man kan. Som med allt i livet typ : ) puss.
ååh! RÖKBOMBERNA! letar för fullt – men var köpte ni era????
→ Jag köpte dem på partystore.se!
hej Sandra! Först och främst; tack för din underbara blogg. Älskar den, och tycker att du verkar vara en så klok och fin person och skulle därför vilja fråga dig om råd.
Jag gjorde i helgen slut med min kille efter över 2 år tillsammans. Det var svårt, men kändes nödvändigt. Han har haft problem med svartsjuka under vår relation vilket gjort att jag bl.a. sagt upp vänskapsrelationer och burit på mycket ångest och tvångstankar. Har tappat alla mina killkompisar och har knappt vågat prata med killar senaste året p.g.a. att jag har varit rädd för att såra min pojkvän.
Trots allt detta har han varit en otroligt viktig person för mig, och jag har älskat (och älskar) honom väldigt mycket.
Förstår med förnuftet att det bästa nog var att göra slut trots allt, och mina tvångstankar och dåliga samvete har släppt nästan helt bara på några dagar. Men saknar honom så sjukt mycket. Vi skiljdes åt som vänner, och vet att han egentligen inte ville göra slut men att han var glad för min skull att jag gjorde det eftersom jag inte mådde bra i vår relation.
Nu till mina frågor; när kan man höra av sig? Jag vill inte förlora honom helt i mitt liv. Men vet inte vad för slags relation vi skulle ha. Eftersom han inte vill göra slut så blir det ju taskigt om jag hör av mig bara för att lindra mina känslor. Men det gör så jäkla ont bara. Har du någon erfarenhet av något liknande? Har du kontakt med något av dina ex och hur lång tid tog det? Och när slutar det att göra så ont?
Sen så undrar jag om du tycker att det låter som en bra grej att jag gjorde slut? Jag tvekar då och då själv, mycket för att han sagt nu att han ska jobba med sin svartsjuka och verkligen vill bättra sig. Tänk om det hade funkat ändå? Samtidigt vet jag att jag känner en längtan efter att bara få vara fri efter så lång tid av att känna mig kontrollerad.
Såklart svårt att svara på, men om du har någon tanke om det bara.
Förlåt för världens längsta och mest förvirrade text (är väldigt förvirrad) Tack igen för din fina blogg, glad sommar!<3
→ Hej! Att göra slut är svåra grejer. Nog extra svåra om man levt med någon som varit kontrollerande. Jag är ledsen att säga det, men det låter på många sätt som att din expojkvän verkligen är ingenting att ha i sitt liv. Ingen människa i hela världen ska tvinga en att säga upp kompisrelationer eller skapa tvångstankar. Han har fuckat med ditt huvud och jag förstår att det är svårt och jobbigt att resa på sig ensam och bygga upp sig själv på nytt. Men du behöver inte honom i ditt liv. Tro mig. Ta stöd från vänner, du kommer inse en dag att det bästa du gjort var att ta avstånd från honom. lova att vara stark! puss.
Hey Sandra! Which disposable camera is it? I have one and it didn’t take as well as yours does! Hugs
→ Hi! It’s no special camera I bought it at a store like Seven Eleven for 70 swedish kronor. A tip is to always use the flash though! x
alltså den här tröjan du har på dej på den första bilden här?? Den gråa? SÅ FIN! Vart är den ifrån? Tack för svar PUSS
→ Hej! Det är en gammal tröja som min kompis Silke har gjort för sitt klädmärke Shown To Scale. Jag tror tyvärr inte hon har kvar det märket längre. Nastygal.com brukade sälja dem. kram!
Jag gråter nästan nu eftersom jag helt hade missat din och Michelles tvodd på svt flow! Älskade eran podd och lyssnar på de gamla avsnitten om och om igen. Och nu när jag upptäckte eran tvodd hade precis sista avsnittet gått ut. Antar att det är hopplöst och att de är gone forever? Finns det nånstans man kan se de? puss o kram <3
→ Åh tyvärr hade SVT de bara i ett år, så nu tror jag de är evigt borta. puss tack för att du gillade. <3
Hei Sandra, jeg tenkte jeg også kunne si noe om å ”spare” første kysset. Jeg synes det var veldig fint at du problematiserer verdien av at første gangen skal være ”helt perfekt”. Jeg er enig med deg i at det ofte er klønete og ikke spesielt magisk (hverken kysset eller sexen). Jeg tror det viktigste er at det skjer i en situasjon der du er komfortabel og trygg, at du ikke blir overtalt eller er ubekvem. Om du er ubekvem på dansegulvet – ikke kyss noen der. Det er nok ikke så uvanlig å være 22 år og ukysset, men å kysse er så morsomt at det er ikke noen grunn til å vente (enig med Sandra der) og å kysse noen man er forelsket i er så utrolig fint at det kjennes alltid magisk.
Så altså, Disney har nok over-hypet det første kysset litt, men vær komfortabel med situasjonen når du kysser folk. Ellers bare kjør, all forskning viser at kyssing gjør deg glad 🙂
Hej bästa bästa du! Här kommer min fråga, gjorde slut med min pojkvän för ca 4 månader och har efter våran break up haft något sjukt bekräftelse behov av snubbar. Jag hånglar och ligger med killar för att hantera break upen. Att känna mig älskad o fin för en kväll typ. Och jag har nu även blivit livrädd för att bli nekad och dissad. Alltså livrädd, vågar inte skriva, ta kontakt med någon, om jag inte är asfull, pga rädd att personen i fråga inte ska svara. Va på eboda festivalen nu förra veckan, spanade in snyggaste killen i vårat camp, vi hade hånglade, hade sex och skedade ett par nätter men sen vågade jag inte prata med honom sista dagen. Va dryg och totalt undvek honom endast pga av att jag var rädd att han skulle dissa mig. Nu är jag super sugen att kontakta honom ändå, men rädslan att bli dissad skrämmer mig asmkt. Hur ska jag hantera detta?
Hej fina Sandra.
Jag vill börja med att jag uppskattar din blogg så himla mycket. Den bara exploderar av härliga känslor och jag blir alltid på så bra humör efter att jag kikat in här. Oså är du ju så förbannat vettig och klok så jag tänkte chansa, och hoppas på ett svar i nästa ”senaste veckans kommentarer”. Jag behöver någons syn utifrån, och tror många andra sitter i en liknande sits…tyvärr.
Jag är 19 är, och min pojkvän, som är 23, är så oerhört ointresserad av feminism… Tack vare mig kallar han sig idag feminist och tycker jag har vettiga åsikter, men det som gnager i mig är när jag berättar om något som frustrerar mig. Det kan handla om mig själv, något aktuellt på nätet (ex Zara Larsson-grejen jag följde något extremt & din text om det) och annat som sker. Jag har till och med talat om vårt förhållande och vilka brister som finns i det pga patriarkatet, och inte ens då intresserar han sig…
Jag blir ofta frustrerad pga detta. Bryter ibland ihop och gråter, då lyssnar han och bryr sig och leker jätteintresserad för min skull. Vilket är gulligt. För man kan ju så klart inte älska allt i världen. MEN detta kan väl ändå räknas som lite allmänbildning eller? Haha…
HJÄLP. Hur löser man sånt här?
Hur gör man sin vita heterokille intresserad av förtrycket, eller iallafall uppmärksammad…kan man det!?
Tusen kramar!
P.S. Uppskattar svar från er andra läsare oxå!!
Jag skulle gärna vilja ha jeansen från Sandras kollektion, om någon vet om de finns att få tag på någonstans?
Hallå finaste Sandra!
Nu är det nämligen så att jag gått å kärat ner mig i en sån himla fin kille. Kruxet är att han faktiskt är hela tre år yngre än mig (jag 20, han 17). Och även fast åldern egentligen inte bör spela någon roll å han e en mogen vettig kille, med bra värderingar å liksom koll på världen så skaver det verkligen. Jag vill leva efter ”age doesn’t matter, we can die at any time” men allt känns så svårt?
Den senaste tiden har han även inte känt så intresserad å backat lite, vilket jag gjorde i början pga osäkraste i staden. Men nu, efter att vi hängt i fem veckor pga samma sommarjobb, å vi inte ses längre vill jag bara ha honom nära. Det känns typ rätt? Men ändå fel? Och även försent någonstans? VAD TUSAN SKA JAG GÖRA? Ge mig bara ett svar <3 önskar ibland att om en bara höll handen med den en gilla så skulle en automatisk vara tillsammans, men nej så funkar ju inte världen.
Puss å tack för DIG!
Till dig som är 22 år och inte har haft sex ännu:
Jag var 22 när jag hade sex för första gången, och då var det med någon som jag kände mig trygg med vilket jag var jätteglad för. Jag har också flera vänner som hade sex första gången när de var äldre än 22. Om du vill kunna känna dig trygg med den du har sex med så tycker jag att du inte ska tvinga fram något utan vänta tills du faktiskt träffar någon du vill ha sex med. Man ska alltid göra det som känns bäst för en själv, oavsett vad andra tycker eller gör. Om du skulle vilja träffa någon kanske du kan pröva att internetdejta för att se om du hittar någon du tycker om? Men annars kommer du att hitta någon du gillar när du minst anar det 🙂 det är viktigt att du inte går runt och oroar dig i alla fall, du är inte ensam och det allra viktigaste är att du gör det som känns rätt för dig 🙂
Kram
Hej Sandra. Jag tänkte bara skriva tack till dig. Tack så hemskt mycket för att du delar med dig av kloka, fina och knäppa tankar och påhitt här på din blogg. Sedan snart 1 månad tillbaka så gjorde min pojkvän slut med mig. Min pojkvän jag älskat i 4 år och bott tillsammans med i snart 2. Min pojkvän och min bästa vän. Trots att livet är piss och helvete just nu så vill jag tacka dig för dina texter. För när jag läser dom så tänds en liten liten låga i mig och jag känner att ”kan hon så kan jag”. Hur i helvete det nu ska gå till har jag i skrivandets stund ingen aning om.. Men jag vet iaf att det går. Så tack för det. Ha det gött, hej.
Dina Q&A inlägg är mina favvos! Gillar dina riktigt genomtänkta och kloka svar! Det känns som om du är min kompis då!
Hej Sandra! Ska, precis som du, till WOW snart. För att hantera tråkigt jobb och all pepp har jag lyssnat på exakt alla artister och gjort olika spotify-listor över vilka som är bra/ska se/olika dagar osv. Hade vart kul att se vilka du är mest pepp på och vilka du ska se! (Tack för internets bästa blogg, känns som jag vuxit upp med dig pga läst din blogg sen jag var tretton (22 nu)). Kram
Han bor i ett annat land än mig, men åker ändå till mig varannan vecka. Han ligger tätt intill, kliar mig på ryggen, räknar mina ärr från vattkopporna. Han köper sojalatte med extra kaffeshot och fruktfrallor varje morgon. Vi ligger, han kommer. Han frågar om jag vill tillbringa äventyret i vinter med honom.
Jag njuter av uppmärksamheten, ler åt komplimangerna, stalkar han på Facebook, fantiserar om honom. Men det känns som jag spelar ett spel med hans hjärta. Jag tycker om honom, så väldans mycket. Men på något sätt känns det som jag inte ger tillräckligt. Som han vill mer än jag. Och det ger mig fruktansvärd ångest. Vad gör man när personen man är kär i, är ännu mer kär i en själv, och man bara tycker det är jobbigt, att det blir för mycket? Hur gör man för att sluta vänta och längta efter hans samtal och besök, och när det väl sker vill man att de ska ta slut?
Vadå, ”vi ligger, han kommer”? Du, då? Så trött på att tjejer jämt och ständigt ska romantisera uppenbart dåligt egoistiskt sex, men hoppas jag tolkar dig fel.
Hej Sandra eller någon av Sandras läsare. Jag letar efter de små rökbomberna på Party Land (http://shop.party-land.se/se/), men finner dem inte. Har någon av er bättre tur? Eller är det att handla direkt i butik som gäller?
Stort tack på förhand för hjälpen
Samma här! Kan inte finna dem för allt i världen! :(( nån som har en länk??
Hoho! Letar efter härliga niotillfemare att hänga med i Sydney, som är pepp på typiskt bra saker som öl, mat, påhitt och prat. Säg till om du vill!
Egentligen inte en kommentar till det här inlägget men tänkte att du nog skulle gilla det här. Åt brunch med ett fint par igår. Frågade hur de träffades, och de svarade över email och gav mig en länk till hemsidan de publicerade på deras femårsdag. Hetsläste och grät och blev helt kär i båda. En copywriter-romans at its best: http://beforewemet.com/
Det känns som ödet att jag såg det här, jag som inte ens brukar gå in och rota i kommentarsfält. Det tog mig hela tvättiden att läsa igenom allt och aldrig har jag varit lyckligare över att internet, kärlek och witty personer finns. TACK för att du tipsade om den här och Sandra du kommer dö.
Hej Sandra! Jag måste bara skicka lite kärlek. Du är så himla cool. Inte egentligen för att du är jätteduktig på att skriva, en väldigt bra förebild eller för att du är framgångsrik. Utan främst för att du verkar ha ett så himla stort hjärta. Att du tar dig tid att svara på kommentarer från tjejer från hela Sverige som har kärleksbekymmer eller som vill ha råd. Att du peppar tjejer till att bli bättre, stå på sig och leva sina drömmar. Så jävla coolt. Jag blir så stolt över oss tjejer när jag läser din blogg. Att vissa av oss kan bättre än att bara snacka skit om varandra och trycka ner varandra. Pepp och kärlek är vägen framåt. Så skönt att du är en förebild för detta och att du lever som du lär. All kärlek! / Ebba
Hej Sandra! Jag är ingen fotograf men tänkte göra en sån fotobok från blurb som du brukar göra. Jag tänkte bara höra hur du tänker när du redigerar och ordnar fotona. Lägger du dem i kronologisk ordning eller som det passar? Och jag vill liksom att varje uppslag ska vara lite stil- och färgkoordinerat… Skulle vara kul att höra hur du tänker när du gör dina för de ser så fina ut 🙂 Ha det fint!
Apropå ekologiskt smink så kan jag tipsa om UNE! Snyggt och skonsamt.
hej sandra! det här är förmodligen något värdelöst att fråga dig som inte alls har koll på mig och jag kommer förmodligen få samma svar av dig som alla andra men det här är något så ångestfyllt för mig så det är inte klokt. Jag kan inte komma. Kan. inte. alls. Typ. Jag är 22 år gammal och varit sexuellt aktiv sedan jag var 18. Jag borde nog hålla på mer med mig själv liksom och försöka på egen hand, men tycker det känns som waist of time när jag har världens finaste snyggaste sexigaste pojkvän? Både han och jag mår liksom dåligt över det här och vi pillar och trixar och ligger och håller på, vilket är ju nice, men det är sådan frustration??? Känner så många gånger att det är nära, det brinner i lår och mage och pulsen går upp och sen…. ingenting. Som en nysning påväg, påväg påväg och sen.. nä. Har du något tips? Något råd? Några tröstande ord? Förstår att det egentligen kanske inte finns något bra svar alls men tycker så mycket om dina kloka ord <3
Alltså ta alla tillfällen att experimentera själv, gärna med något vibrerande.. Jag var över 30 första gången jag kom över huvud taget men nu är det inga problem alls! Lycka till! 🙂
Om du använder p-piller (eller anant hormonellt preventivmedel); testa att byta!! Pga av olika anledningar har jag behövt byta p-piller flera gånger och har haft väldigt olika lätt att komma beroende på vilket jag använde. T.ex. när jag använde Qlaira kom jag nästan för fort och lätt, tyvärr fick jag även mellanblödningar och acne av dem så jag behövde byta men det är ju absolut värt att byta/sluta med p-medel om det ev skulle hjälpa.
ÅH jag är exakt likadan! Det är SÅ frustrerande. Jag har faktiskt inga tips, ville mest säga att jag är i samma situation… är också 22, har varit sexuellt aktiv sen jag var 16 men har aldrig riktigt varit motiverad till att få mig själv att komma, så att säga. Har försökt lite men inte tyckt det var nice alls liksom. Min nuvarande pojkvän har också försökt massor men det går inte 🙁 Kan också känna att det är nära och sen plötsligt är det som att det ”stängs av” och det snarare gör ont än är skönt. Blä jag hejar på dig och mig att vi lyckas på något sätt!
Hej alla! Om någon av er fortfarande letar efter jeanskjolen från Sandras kollektion för JC, så säljer jag min i storlek S. Den är oanvänd (var lite optimistisk med storleken när min var slut..) Finns på Tradera!
Till dig som är 22 år och fortfarande inte kysst någon etc.:
Jag skulle fylla 22 när jag kysste någon för första gången. Det var även samma person som jag senare hade sex med för första gången och sen blev ihop med (och fortfarande är ihop med 3,5 år senare). Vill bara säga att du inte är ensam och att det kommer hända någon gång. Jag kände inte att jag ville vänta på ”den rätte” men hade snarare ingen lust att hångla etc men en främmande person, det lockade mig inte alls så därför blev det att jag väntade.
Det kändes jättejobbigt att alla kompisar hade sex etc men nu i efterhand inser jag att de nog inte brydde sig så mycket och att det bara var onödigt att skämmas. Gör som du känner är bäst så blir det säkert jättebra!
Tipsarrrrr: JC har en outletbutik i Mjölby, där finns det kvar jackor och kjolar från din kollektion.
Hej Sandra! Jag vill bara börja med att säga att du är min storasyster och förebild! Det låter väl ganska knäppt men det är faktiskt verkligen så det är. Jag har läst din blogg så länge jag kan minnas och då är det precis som att man känner dig. Det är bland det finaste jag kan tänka mig, att vi är tusentals personer som har dig som stöd, förebild och kompis/syster, endast för att du är så jävla öppen med allt. För att du låter oss ta del av ditt liv med allt vad det innebär. Du är fantastisk. <3
Okej till frågan! Jag är 18 år gammal och har precis träffat en kille som är 13 år äldre än mig. Vi träffades via tinder och pratade ordentligt om vår åldersskillnad innan vi sågs. Jag flyttade hemifrån jättetidigt och jobbade/pluggade osv och fick helt enkelt växa upp sjukt fort efter en hård uppväxt, så jag tas ofta för att vara betydligt äldre än vad jag är och trivs oftare bättre i sällskap där det förekommer äldre människor. Jag tycker aldrig att ålder är viktigt sålänge man är bekväm och kan möta varandra på ett intellektuellt plan. Men vad tycker du/ni andra? Är skillnaden för stor?
Hur skulle du reagera om någon av dina vänner träffade någon som är så pass mycket yngre?
(Ps han är bland det vackraste jag har sett, han ser ut som superman DET ÄR SANT)
Kram <3 <3
Som 18-åring var jag tillsammans med en då 42-årig man i en annan stad än min egen. Det varade i drygt ett år. De nästföljande 10 åren skiljde det alltid 20-30 år mellan mina män (ons, KK:s, pojkvänner, sambos), vilket gett mig ett helt annat typ av mitt liv än mina jämnåriga och jag har mycket svårt att se mig själv i ett sexuellt sammanhang med en ung man.
Dock kan jag i efterhand fundera över vad en 25 år äldre trebarnspappa såg i ett tonårigt jag (ja, vi träffade varandras respektive familjer så det var så seriöst det kan bli sett till omständigheterna) men wow, vilket sex jag haft dessa år med de olika äldre männen och vad bortskämd jag blivit även på övriga plan! Tjejer i min ålder vittnar om att de aldrig fått orgasm eller ens blivit utbjudna på dejt; det har varit vardagsmat för min del genom alla år.
Idag närmar jag mig 30 och drömmer om att hitta någon närmre min egen ålder för eventuell familjebildning eller åtminstone stadga mig lite mer på riktigt, men är livrädd att någon kring 30-40 t.ex. aldrig skulle kunna leva upp till mina förväntningar då jag hade extremt dåliga erfarenheter av sex före 18 års ålder. Uppfattar numera 13 års åldersskillnad som nästintill jämngammalt, haha… När man är 18 brukar inte förhållanden vara livet ut så jag tycker du ska tuta och köra!
Vad är den här 31-åringen ute efter för slags liv och skiljer det sig från det du vill? Det kan ju hända att han är ganska låst av jobb, levnadsvanor osv och du är 18 – nu finns alla möjligheter framför dig; du kan couchsurfa dig genom östeuropa eller cykla tills du ser norrskenet. Det kan ju å andra sidan hända att du vill skaffa tre barn på direkten och att han vill vara värst på studentfesterna i lund – åldern definierar ju inte människor, men man brukar ändå bli lite klarare vad gäller vilken sorts människa man är när man blir äldre och du borde inte bara låta dig ryckas med i den livsstilen om den inte är vad du söker.
Hej Sandra, behöver verkligen din hjälp. I din och Michelles podd sa ni någongång att efter ni hade slutat med p-piller så kunde ni gråta. Jag går på ppiller sen ett år tillbaka och saker och ting i mitt liv har blivit sämre. Jag vill också gråta. Det känns som jag är ledsen men jag kan inte få ur mig det liksom. Jag vet ju inte om detta beror på pillerna och ska gå till ungdomsmottagningen för att kolla upp detta men vill gärna veta hur du kände när du gick på ppiller och inte kunde gråta. Om du var ledsnare, om du fick mentala svårigheter (frågar för jag har tvångstankar och de har blivit värre), hur du kom till det beslutet att du skulle sluta. Jättetacksam för svar <3
Gabby! Jag har också problem m tvångatankar å *diverse* samt depression som spannar över ett par år. Började käka p-piller i mars pga en hormonsjukdom och blev så jääävla mkt sämre. Slutade för tre veckor sen å har sen dess mått mkt Mkt!!!! bättre. P-piller kan försämra redan existerande psykiska sjukdomar och fördjupa depression så testa sluta med dom tycker jag!!!!
Åh jag vill också må bra! hata tvångstankar! har bokat tid och så nu på um och hoppas att de håller med att det är bäst att sluta. så himla fint att du svarade och att du mår bättre nu. tack <3
Kisby torrschampo är H U R bra som helst, doftar inte, och håret blir inte grått och strävt! Säljs på åhlens
Hej du som allid blir trött på utekvällar. Är likadan, plus bor i Spanien så inga krogr öppnar ens innan 02. Men mitt tips är att verkligen chilla dagen innan. Kanake till och med försöka sova en sväng på eftermiddagen/kvällen om en varit i skolan eller jobbet hela dagen ovh vet att utekväll väntar. Låter så sjukt pensionärsaktigt kanska men det är verkligen det enda som hjälper för mig. Brukar inte sova men ligga i sängen och typ läsa bloggar eller kolla på serie. Och att inte börja dricka för tidigt. Motstå frestelsen att ta ett glas vin direkt bär man kommer hem liksom. Tråkigt då men värt när en inte börjar gäspa vid midnatt. Puss puss