Flera av er har eftersökt lite mer ingående beskrivningar av alla de olika personerna jag hänger med. Jag fattar att det är klurigt och jag vill såklart också att ni får ett humm vilka de briljanta människorna är. Här kommer därför en första del med kompisar. Hur vi känner varandra, vad de gör, etc.
De här sex första tror jag att ganska många av er har koll på i alla fall!
Nina.
Nina är inte bara min kompis, utan även min gamla sambo, arbetskamrat och den jag tog under armen och flyttade till New York med.
Vi träffades för första gången 2007, när vi båda precis börjat jobba på reklambyrån Garbergs. Tre år och många maskerader, dansanta fester och rosetter i håret senare bestämde vi oss för att tillsammans söka jobb som kreativt team på reklambyrå i New York. Det gjorde vi, fick jobb, flyttade dit och bodde tillsammans i en liten lägenhet på Lower East Side och jobbade ihop vareviga dag. Nina är nog helt klart den människa jag tillbringat mest tid totalt med efter min mamma typ. I New York behövde vi till slut inte avsluta meningar för att vi redan visste vad den andra ville ha sagt.
Nina jobbar numera som reklamforskare på Handelshögskolan, föreläser, skriver krönikor i Metro och är författare till boken Meningen med hela skiten. Hon är den smartaste och klokaste jag känner.
Christian.
Christian dyker upp i bloggen så fort jag hänger i New York, för där bor han. Vi träffades 2005, när vi började i samma klass på reklamskolan Berghs. I år firar vi alltså tioårsjubileum som kompisar! Christian och jag har i princip pratat dagligen i tio års tid vilket är ganska så sjukt. Men också väldigt fint. Nästan varje dag hörs vi på facebook-chatten, oavsett om det handlar om något problem, en livshändelse, ett skvaller eller en video på en gullig hund.
Christian jobbar som copywriter på en reklambyrå på Manhattan och har högst EQ av alla jag känner, världens roligaste instagramcaptions och är den jag berättar saker för som ingen annan vet.
Alexandra.
Alexandra och jag träffades för första gången på en Halloween-fest, två dagar efter att jag flyttat till New York 2010 (den här festen). Hon kände Christian sedan tidigare. Vi blev ganska fort vänner och snart var hon min partner-in-crime vareviga helg. Som tur var flyttade hon tillbaka till Sverige ungefär när jag gjorde det, så då kunde vi fortsätta vår duo. Vi är bäst på fredagar, att aldrig gå och lägga oss och att förstå varandra med en himla blick. Alexandra jobbar som säljare på blogg- och mediekanalen Tailsweep, har antagligen sett varenda dokumentär i hela världen och är fullkomligt besatt av katter.
Gustav.
Gustav är en av mina bästa vänner som jag känt kortast. Vi lärde känna varandra våren 2013, när jag tog mitt pick och pack och drog till Paris i tre månader. Han skickade ett mail till mig där det stod ungefär ”hej vi känner inte varandra, men bloggar båda på Rodeo och jag har också precis flyttat till Paris, ska vi hänga?” Vi gick på kompisdejt på ett litet dumplingsställe i Belleville (här finns det inlägget) och efter det sågs vi konstant. Inte så konstigt för Gustav är briljant på alla de bästa sätten, rolig, vass, snäll och allvarlig i en ljuvlig liten mix.
Gustav pluggar journalistik, är professionell stillebenmakare och dansar bäst på dansgolvet.
Elsa.
Elsa och jag lärde först känna varandra genom våra pojkvänner, som var bästisar. Det här var runt 2004. Vi sågs på videokvällar och förfester fast som ”flickvännerna” eller hur man ska säga. Det var inte förrän vi båda hade gjort slut med dem, började stöta ihop med varandra lite här och var som vi bestämde oss för att gå på en redig kompisdejt. Om jag minns rätt gick vi på ett Gul&Blå-event där vi stannade cirka en minut, tog en goodiebag och sedan gick vi till Riche, drack öl och målade alla som villes naglar i goodbagsnagellackens gul&blå-färger. Sedan dess har hon varit självklar i mitt liv.
Elsa jobbar som programledare, bloggare och vintagedrottning. Hon är bäst på att äga uteseveringar året runt tillsammans med mig och har alltid ett klokt råd rockärmen.
Joakim.
Joakim och jag träffades på ett konfirmationsläger 1999. En natt klättrade han upp i min våningssäng, la sitt huvud bredvid mitt på kudden och började berätta om sina kärleksproblem. Jag låg lite chockad bredvid men tänkte att detta är hittills det absolut finaste som hänt mig. Efter det var vi vänner och ganska snart bästisar och ganska snart efter det oövervinnerliga. Jag och Joakim har inte världens enklaste kompisrelation. Ibland går den upp, ibland ner, ibland pratar vi inte, ibland flyttar vi in tillsammans. Men oavsett hur den för stunden mår står den på något vis över alla de vardagligheterna. Jag skulle döda för honom, jag vet att han skulle kunna göra det för mig. Han är en av mina absolut viktigaste människor, och ibland, när det stormar, den allra viktigaste.
Joakim är grafisk designer, har precis byggt en bil och snickrar på allt som går att snickra på. Han har star quality som ingen annan och världens gulligaste fnitter.
.
Vilka andra vänner önskar ni att veta mer om?
.
Translation. A more detailed description of 6 of my friends. Read by clicking the google translator button below my profile to the right.
Älskar dessa inläggen! På tal om vänner, har en lite knäpp fråga hehe. Hur tar man lixom steget från att vara bekant till att bli vänner?? Alltså träffar så himla mycket människor på tex klubbar etc som jag vill börja hänga med men tycks alltid fastna i något knäppt stadium mellan bekant o kompis typ. Hur gör man för att ta nästa steg o börja hänga med folk? Alltså vet att det inte borde vara mer komplicerat än att man frågar om de vill göra något men det känns ändå så himla svårt?? Finns det typ några knep på hur man utvecklar relationer? Haha alltså nu blev denna kommentar en himla röra men hoppas någon förstår vad jag menar
Hej! Sent svar på din kommentar, men undrar om du blivit klokare på det här sen du ställde din fråga? Mina riktigt nära vänner har jag varit ”nära från början”. Kärlek vid första ögonkastet så att säga! Tycker att det är supersvårt att ta steget från bekantskap till vänskap. Hoppas på tips!
ÄLSKAR dessa inlägg om dina vänner!! EFter X antal år med dig och bloggen är de ju liksom mina vänner med. <3
(Jag skulle för övrigt vilja veta mer om Devi, samt alla du var i Italien med.)
Så härliga de verkar! Och alltså börjar ju gråta av dig och Joakim, så himla himla fint <33
Skriv lite om dina två lillebröder! Du har aldrig skrivit om dem mer än att de existerar! 🙂 Tror fler än jag skulle tycka det var väldigt kul!
Berätta mer om Devi pls!
Himla fint! Men fan va detta inlägg fick mig att känna mig ensam som vissa andra skrev.
Tror inte heller eller hoppas inte de är något fel på oss ensamma men att de ska vara så svårt att få en riktigt bra vän..
Ja, Michelle! Jeg lurer på om alt er bra mellom dere <3
Hej Sandra! Din blogg är verkligen grymt braa!! Utifrån det här inlägget känns det som att många av dina vänner har du lärt känna genom jobbet. Jag går i grundskolan och ska börja på gymnasiet nästa år och jag känner mig så ensam. Jag vill också ha ett trevligt kompisgäng och gå på maskerader. Men det finns ju inga fester för 15-åringar. Ska jag fixa en egen fest med några kompisar? Dessutom har jag inget ”kompisgäng” utan flera olika kompisar och på gymnasiet hoppas jag verkligen på att få komma i en mysig klass. Men är det så att genom vissa jobb är möjligheterna till ett kompisgäng lätt att få jämfört när man pluggar länge?
Alltså, jag är typ kär i Joakim känner jag!
så himla fint! blir alltid så himla inspirerad här!
Victor och Siri skulle vara roligt att veta mer om!
Michelle! 🙂
Ca världens jävla finaste inlägg någonsin. Åh
Gärna Mathieu!
What happened to your old friend Filip? I’ve been wondering about that forever 🙂
Alltså jag är så töntig när det kommer till din och Joakims vänskap. Blir gråtig varje gång du snackar om den, så himla fin.
Annars undrar jag vad som hände med din gamla kompis Filip? Alltså han den finns/fanns en fb-sida om. Ni verkar ju inte hänga längre så alltså inte du ska skriva så här om honom, bara undrar vad som hände.
puss & kram, du verkar va en snällis!
Du är inte ensam om det där med Joakims och Sandras vänskap haha
Jag vill veta vem Victor är! var kom han ifrån?
Lin!
Matheiu!
Your mother!
Jenny <3
Vad hände med Filip som fick en gillasida (vi som också älskar Filip, Sandra Beijers vän(fast på engelska))? Kram
Alltså sista storyn!! *tår i ögat*
Älskar detta inlägg. Och älskar kanske mest alltid att läsa om din relation till Joakim. Det låter så vackert.
Och oj vad jag saknar att ha en riktig partner in crime. En bästa vän. De vänskapsrelationer jag har nu känns antingen för lösa eller för djupa.. för lättvindiga eller för svåra. Eller för långt borta. Skulle vilja ha ngn att bada badkar med. Att resa med. Att växa med. Och att dansa massa massa fuldans med.
Åh Stockholm, att en stad kan kännas både trång och alldeles för stor
michelle, mathieu, erik, linn!
Ibland tänker jag på hur fint det var när Joakim kom till New York och tog hand om dig direkt när det tog slut med Ludde. Det är den ultimata vänskapen i mina ögon.
Åhh, Christian verkar som en SÅ skön och fin människa. Minns inte riktigt vilka du tog upp i den senaste versionen (den ganska gamla hehe) men vill höra mer om Linn, Fabian, Liza, Rasmus, Mathieu, Erik, Sebastian, Matilda (och Morris hihi), Niclas och hela Italien-gänget nu även om det kanske var dem du tog upp nu och deras respektive iofs.
MEeEnN hur håller du kolla på alla hennes vänner, namn osv?! Känns som det bore det mkt tid.. Därav tycker jag det lite märkligt…
Eller så har hon bara väldigt bra minne.. Onödigt att döma någon man inte känner!
Hej! Vore kul om du bad några av dina kompisar skriva liknande om dig 🙂 Typ hur ni träffades, hur de tycker att du är, ett fint minne osv 🙂 kram!
Michelle så klart! <3
Michelle, Michelle, Michelle!!!
MICHELLE!!! Alltså även fast ni kanske inte umgås just nu så betyder inte det att hon inte är en vän såklart. Tror alla dina läsare gillar Michelle. Vem är hon för dig?/vad betyder hon för dig?
finally <3 i've been waiting so long for this post! i am waiting to read about your another buddies <3
Så himla fint inlägg! Blir helt avundsjuk på att du har så bra och så många vänner. Har det alltid varit så för dig, eller har du nån gång varit utan bra vänner? Alltså kanske inte helt vänlös, men typ inte ha någon en älskar och känner sig supernära med?
SÅ fint att läsa om hur ni träffats och hur du ser på era vänskaper. Kompiskärlek är himla fint.
det här var det finaste jag läst på länge <3
Så himla kul att läsa! De verkar ju vara helt strålande personer hela bunten. Tycker också att det är så fint att riktigt bra vänskap är något som kan dyka upp lite när och hur som (precis som så mycket annat, men ja). Det är liksom trösterikt på något sätt!
Michelle!
åh, så fint. lyckliga du som har så många dundermänniskor i ditt liv; och lyllo de som får dig i retur. vill gärna veta mer om resten av italien-gänget samt michelle!
Precis. De du var med i Italien hade varit najs! Michelle om du vill/pallar och kanske Sara, Jenny osv kunde vara fint. Kommer ihåg när du bodde i New York och gjorde ett liknande inlägg som var super, älskade det här också.
Alexandra verkar vara så grymt cool och rolig. Hälsa henne det 🙂
men åh detta var ju så fint! vill läsa sånt om alla! mera mera!
Jag har inga vänner. Jag fattar inte vad det är jag gör fel.
Flyttade till Stockholm för att plugga, och har nu tagit mig igenom en utbildning på KTH, utan att ha skaffat en enda vän. Verkligen ingen. På allvar.
Jag ser mig själv som en smart och helt normal tjej. Nu har jag ett bra jobb och jag funkar liksom i samhället. Det är inget ”fel” på mig. Jag har bara inga vänner och det börjar bli så jävla tungt. Om jag och min kille skulle göra slut skulle jag på fullaste allvar inte ha någon alls att vända mig till. Ingen, ingen, ingen. Alls.
Jag har försökt skaffa vänner. Varit med i bokcirklar, matlagningscirklar och annat. Men det händer inget. Jag tänker på det ungefär som att jag har ett jättetjockt skal runt mig, och jag måste picka och krafsa inifrån och den potentiella vännen måste krafsa utifrån för att vi till slut ska mötas utan skal emellan. Det tar så himla mycket energi för mig att kämpa på inifrån, och andra är rädda att verka för påstridiga utifrån, så där nånstans dör det ut.
Jag skulle behöva träffa någon som vågar fortsätta fastän jag inte verkar mottaglig. Eller så skulle mitt skal behöva bli tunnare, så att man kan nå igenom med rimlig ansträngning.
Jag vet inte hur det ska gå till bara.
Filippa! HEJ! (och alla andra)
Jag är också helt ensam och bor med min pojkvän och är helt ensam om det tar slut mellan oss. Flyttade till Stockholm för ett år sedan. Har lite vänner här som man kanske träffar var tredje månad eller så (bland andra min bästa vän som har nya vänner så jag är inte så intressant för tillfället…). Är van vid att umgås i stora grupper men sedan jag flyttade hit är allt jag hör ekot av min egna röst i vårt vardagsrum. Jag vill bli din vän!
Jag förstår dig precis Filippa! Jag har också bara min pojkvän och utan honom har jag ingen att hänga med. Det värsta är att det krisar mellan oss nu och det orar mig. Jag blev så rörd och avundsjuk på Sandras fina vänner att tårarna brast när jag läste om Joakim. En sån vän är guld värd!
Älskar att hänga här eftersom alla är så fina <3
Jag förstår dig till hundra procent. Jag har aldrig haft en vän till 100% som jag kan lita på eller som jag vet skulle komma hem till mig om jag mår dåligt eller om det har hänt någonting. Av tre år på Universitet och snart 2 år på Yrkeshögskola har jag fortfarande inte blivit vän med någon. Jag känner mig bara så udda och allmänt utanför i allt.
Jag är heller ingen person som trivs med att festa för jag dricker inte och då blir jag automatiskt bortsållad som en tråkig människa när jag inte ens är det. Jag vet inte heller hur jag ska bära mig åt men nu har jag tröttnat på att ständigt bli sårad och stå på någons tröskel när ingen står på min.
Fan vad mycket fint det händer på den här bloggen 🙂 Alltså syftar på hur andra skriver och svarar att de vill ses. Jag har sedan jag tog studenten för 8 år sedan bott på 6 olika ställen (fyra olika länder) och varje gång jag flyttat har jag ju fått börja om vad gäller vänner. Träffat en del genom nätet som nu är vänner för livet så ta chansen är mitt råd 🙂 Och slappna av, var dig själv, lyssna, dela med dig så har du snart flera fina vänner (tycker personligen bättre om få och nära än massor och ytliga). xoxo
Åh, vilka fina människor du har i ditt kommentarsfält Sandra! Blir helt gråtig. Fin kontrast till den kalla närhatsvärlden där ute.
Filippa, jag har ju ingen aning men det kan ju vara så att du passar bättre med andra människor än de som gått samma utbildning som dig. Att du inte är en typisk KTH-are. Jag är gymnasielärare, men blir väldigt sällan vän med mina kollegor, även om de är superkloka, utan umgås nästan uteslutande med folk inom kultur. Passar liksom bättre med dem. De gör mig hel och förstår mig.
Stort lycka till med dina kompisdejter!
Filippa! Jag har bott i Stockholm i snart ett år, och jag hänger gärna med dej!! 🙂
Jag förstår dig precis (fast jag pluggade på CTH ;)). Allt viktigt som jag behöver prata med någon om pratar jag med min man om och därför tänker jag ofta på hur ensam jag skulle bli om jag förlorade honom. Jag har min familj och skulle nog kalla en av mina kusiner min bästa vän (trots att jag inte skulle inta förstaplatsen på hennes lista) men ändå känner jag mig ibland så ensam. Den här sommaren är det ingen som har försökt ringa eller smsa mig. Ingen. Och jag har bara ringt och smsat sådana personer som jag och min man känner tillsammans. För att vi ska kunna bestämma parträffar eller lekträffar med våra barn. Och visst sådant är ju trevligt. Men någon som bara vill träffa mig, för min skull, det har jag inte i mitt liv.
Men jag när inte tanken på att vara själv gör mig helt deprimerad så försöker jag tänka att ”plötsligt händer det”.
Filippaaaa! Bor du i stockholm nu? Jag vill ses, du verkar cool! Du kan slänga iväg ett mail till mig om du vill: [email protected]
Kärlek till dig <333
Filippa! 🙂 jag går gärna en promenad tillsammans med dig/dricker kaffe/osv. Om du vill förstås!
Filippa! Bor du kvar i Stockholm? Gör du det kanske vi kan ses om du vill 🙂
man vill ju hänga med dig! När du skriver att det går upp och ner i din vänskap med Joakim, menar du att ni ibland inte snackar eller är ni frekventa bråkare? 😀
Umgås några av dina vänner med ditt ex? Hur känns det?
Vilket fint litet inlägg! Vänner är livets salt. Jag skulle vilja läsa om Michelle, Matilda och Magnus. Och kanske om din familj.
Jag skulle också vilja vara din kompis!
Michelle!!!
Åh detta va ditt bästa inlägg på länge! Guldstjärna!! Men alla andra du va i Italien med typ? Och Michelle (om du vill såklart) och typ de du tänker på själv när du tänker ”vilka ska jag bjuda på fest?” eller ”hen vill jag käka lunch med idag!” kram <3
Wäh jag fick ju typ tårar i ögonen över din beskrivning av Joakim.. Så fint så fint! De andra med förstås, men att ha sådana intensiva känslor för en vän är nästan överväldigande ibland. Jag har en sådan, jag kan _absolut_ inte hålla med henne om allt hon gör, men jag skulle försvara henne och välja henne framför allt annat alla gånger, har känt så från dag ett, och det är ganska mäktigt!
Det är så himla fint, beundransvärt och verkligen verkligen viktigt, hur du visar för hela världen hur du tar hand om dina kompisrelationer, och hur otroligt vackra personligheter de är, som stöd och extrafamilj och ALLT som en kompisfamilj kan vara, på ett sätt som jag tror är superviktigt att yngre människor som läser din blogg får se och ta del av! Att, även fast förhållande och partner, så är vännerna alltid prioriterade och får ta lika stor plats, om inte ibland större, än partnern! Jättejätteviktigt mission, som du bedrivit i så många år, så länge jag följt dig; vänner är den extrafamiljen en väljer själv, och om en vårdar sina relationer, så finns de alltid där för en! <3 Du är viktig!
Väl talat. Detta tänker jag ofta på.
Du och Elsa är. så. lika. till personligheten. Känns som att ni typ bott tillsammans i flera år och smält in i varandra. Samma sätt att skriva, samma sorts poser på bilder, samma klädstil (ish) samma vettiga tänkande och pepp på samma saker.
Väldigt fint skrivet Sandra!
*fascinerad hihi
Jag är ganska fashinerad av hur mycket du berättar om dina vänner. Jag har bloggat lite till och från under några års tid (mest resebloggar, därav till-och-frånandett) men har försökt att inte berätta mer än nödvändigt om andra människor än mig själv. Istället för att berätta detaljerat om de jag träffar försöker jag att berätta mer om hur det är -för mig- när vi träffas och vad jag bär med mig därifrån. Det började nog med att jag kände att det finns vissa saker som man av säkerhetsskäl inte kan berätta, och sedan har det nog fortsatt så. (Alla länder i världen är ju itne lika fria som Sverige)
Hursomhelst, du är både modig och frispråkig som vågar berätta så mycket om dina vänner. Särskilt sånt som är jobbigt eller tråkigt. Det är ju därför vi tycker om att läsa din blogg! Bra jobbat Sandra
Ps. Jag har inte läst din bok än, för jag tänker att den ”kanske inte passar mig”. Men så lyssnade jag för några veckor sedan på inspelningen av ”lyrik på en buss”. Och när du läste så liksom stannade migg hjärta lite. Du har ett helt fantastiskt språk. Heelt fantastiskt <3