När jag var tonåring hade jag en idé om att när jag flyttade hemifrån skulle jag ha en bokhylla med bara cd-skivor. I mitt flickrum hade jag dom i en kundvagn som jag och Joakim snodde en gång en natt från ett Ica.
Jag la i princip hela min månadspeng på cd-skivor i gymnasiet. Älskade att hänga bland hyllorna i den enorma skivaffären vid T-Centralen och fundera ut vilken skiva som skulle få följa med hem den här gången.
För några månader sedan när jag hämtade mina flyttkartonger med grejer hos mina föräldrar låg de där i en flyttkartong: min skivsamling.
Jag har absolut inte hjärta att slänga dom. Det känns helt knasigt att något som har kostat tusentals kronor nu är bara onödiga fodral i plast.
Därför, innan jag ställde ner flyttkartongen i min egen källare, så fotade jag av skivorna och så tillägnar jag detta blogginlägg till dem.
Här kommer musiken jag lyssnade på från 1998 till 2005 ungefär.
Jag var ett enormt Belle and Sebastian-fan och hängde på låset varje gång de släppte något nytt. Har sett dem live många gånger och upptäckte dem genom en skivrecension i tidningen OKEJ när jag gick i nian. Har många fler skivor än dessa, men har väl antagligen lånat ut någon och inte fått tillbaka. Knasigt det där att man lånade musik av varandra, men ändå fint!
Bäst av B&S enligt mig:
I’m waking up to us
Get me away from here I’m dying
Piazza New York Catcher
Expectations
Dog on wheels
Här har vi ett till band jag har ett gäng skivor av. Doktor Kosmos, svensk politisk pop med fantastiska texter och dansvänliga refränger.
Bäst av Doktor Kosmos enligt mig:
Högstadiepersonerna
Jag låg med henne i Tjeckoslovakien
Blur! Nittiotals-indiehjärtögon-emojis på detta. Alla var kära i Damon Albarn.
Bäst av Blur enligt mig:
Tender.
There’s no other way.
David & The Citizens var ett rätt stort band inom indiescenen i början av 2000-talet. De spelade på största scenen på Emmaboda runt 2003 och alla kunde deras låtar.
Jag hade deras bandtröja som en kompis hjälpt mig att sy in supertajt.
Bäst av David & The Citizens enligt mig:
Daydream with Dan & mum.
The End.
Kent förstås. Hade varenda album + deras engelska album. Var fullkomligt Kent-besatt i tonåren, men slutade lyssna efter den vita tigern-skivan. Tror typ för att de slutade skriva om kärlek? Eller kanske inte, kanske tröttnade bara.
Bäst av Kent enligt mig:
Gravitation.
Saker man ser
Stoppa mig juni (lilla ego)
Jag var såååå kär i Jim Morrison när jag gick i nian (och typ hela gymnasiet för den delen också). Har sett The Doors-filmen (där Val Kilmer spelar honom ypperligt) kanske en miljard gånger och dansat i mitt kök lika många gånger till Love Her Madly när det var föräldrafritt. Jag och Ea skolkade ibland från lektioner i ettan bara för att gå hem och röka cigaretter i hennes rum och lyssna på The Doors.
Bäst av The Doors enligt mig:
Love her madly
Wintertime love.
I looked at you
Lite blandad indie, electro och synthpop.
Yeah Yeah Yeahs – stökig garage rock. Bäst: Gold Lion.
All Girl Summer Fun Band – feministisk twee pop. Bäst: Canadian Boyfriend
Stereo Total – magisk tysk electropop. Bäst: Ich weiss nicht mehr genau
Le Tigre – feministiskt electroband som stod i framkanten av riot grrl -rörelsen. Får ej missas. Bäst: Deceptacon
Och så har vi Smiths såklart. Jag och mina kompisar köpte olika skivor så vi kunde lyssna av varandra och byta. Så här tio år senare bor dessa hos mig. Kan varenda textrad på varenda album skulle jag tro. Har mer eller mindre andats Smiths.
Bäst enligt mig:
Unhappy Birthday
Unloveable
Stop me if you think you’ve heard this one before
Gillar man Smiths gillar man ju Morrisseys sologrejer såklart. Inte lika intensivt för mig som Smiths, men mycket kärlek ändå.
Bäst enligt mig:
Jack The Ripper
The First Of The Gang To Die
Var ett stort stort Sublime-fan framförallt när jag var femton och sexton. Kom ihåg att det var svårt att få tag i de tidigare skivorna i Sverige och jag önskade mig dem av mina föräldrar om de skulle utomlands. Det här är för den som missat USA:s kanske största skapunk-grupp. Sångaren dog samma år som Kurt Cobain.
Bäst av Sublime enligt mig:
Wrong Way
Boss DJ
Garden Grove
First Floor Power med Jenny Wilson i spetsen blev stora när jag gick i gymnasiet. Hade en First Floor Power-pin på min vinterjacka. Första gången jag hörde Ten Pictures lyssnade jag inte på något annat i två dygn. Obs sant.
Bäst enligt mig:
Ten Pictures
Time time
Var så kär i Adam Green från jag var 18 till 22 kanske. Hade honom på bild på min Myspace-sida. ^^
Melodiös quirky pop med konstiga texter. Han var tidigare med i Moldy Peaches (vars skiva jag inte hittade, kanske lånade ut) som ni säkert känner igen från Juno.
Bäst av Adam Green
Bluebirds
Her Father and Her.
Cast a Shadow
Bäst av Moldy Peaches:
Anyone Else But You
Steak for chicken
Håkan förstås. Hittade dock inte alla skivorna i flyttlådan? Aja dessa bättre än inget. Håkan är livet.
Bäst av Håkan enligt mig:
Kom Igen Lena!
Augusti i helvetet.
Caesars Palace som numera bara heter Caesars var mitt allra peppigaste. Kan samtliga texter från dessa tre skivor och de fanns på alla blandband jag gav bort.
Bäst av Caesars Palace enligt mig:
Sort it out
Only You
She don’t mind.
Rocken var väldigt stor i början av tvåtusentalet. Det var ju då Hives och The Sounds och Soundtrack of Our Lives och dom där slog i USA. Fanns HUR mycket rockband med killar i snedlugg då alltså.
The Strokes – kanske bäst av de alla. Den här skivan är totalt sönderlyssnad och skrapig. Bäst: Soma.
Hip Whips – hittade dem inte på Spotify. Men det var ett band med män typ i femtioårsåldern som skrev smäktande kärlekssånger på indierockiska.
The Coral – deras hit Dreaming of you är himla hittig. Resten sådär ärligt talat. Bäst: Dreaming of you.
The Libertines – Pete Doherty’s rockgrupp. Alla var kära i honom. Bäst: Up the Bracket.
Mando Diao – Så fina röst tycker jag. bäst: The Band.
Bad Cash Quartet – Borde nästan få ett eget foto pga älskade de ungefär lika högt som Caesars Palace. Dock hade jag bara kvar det här albumet. Göteborgsindierock. Bäst: Geffen & Too Bored To Die.
Lite blandad lugnare indie, pop och synthpop.
I Am Kloot – fin mjuk pop, iaf den här skivan. Bäst: Too You.
Nouvelle Vague – bossanovacovers på fransk brytning av klassiska indiesånger. Bäst: Love Will Tear Us Apart.
Joanna Newsom – finns tyvärr inte på Spotify. Men helt magisk trollsk pop. Bäst: Peach Plum Pear
Starsailor – i Travis&Coldplay-världen musikmässigt, men något sämre. Bäst: Alcoholic.
Hefner var en brittisk indie-rockpopgrupp som jag älskade. Deras texter är magiska. Som små sorgliga, lite konstiga noveller.
Bäst:
We Were Meant To Be
The Greedy Ugly People
The Hymn For The Cigarettes
Lite punk förstås. Ingen skivsamling utan punk.
Ramones. Bäst: Blitzkrieg Bop.
Imperiet. Bäst: CC Cowboys.
The Clash: Rudie Can’t Fail.
Magnetic Fields skiva 69 Love Songs är den bästa skiva som någonsin har gjorts. På riktigt alltså. Det är ett album om tre skivor med 69 låtar om kärlek och det är knasigt, sorgligt, charmerande och framförallt helt fantastiska popsånger. Jag gratulerar dig som ej hittat fram till 69 love songs än, du har mycket magiskt framför dig.
Bäst:
Epitaph For My Heart
Washington DC
The Luckiest Guy On The Lower East Side
The Death of Ferdinand de Saussure
Franskt sextiotal. Är du mer intresserad av franskt sextiotal rekommenderar jag min franska spellista!
Francoise Hardy. Bäst: Tous Les Garcons Et Les Filles
Jane Birkin. Bäst: Lolita Go Home
France Gall. Bäst: Poupée de cire, poupée de son & Made in France
Har jämt tyckt om sextiotalets musik och i gymnasiet framförallt dess rock.
Jefferson Airplane. Bäst: Somebody to Love
Led Zeppelin. Bäst: Whole Lotta Love & Kashmir
The Who. Bäst: Whiskey Man
Neil Young. Bäst: Old Man
Small Faces. Bäst: Itchycoo Park
The Guess Who. Bäst: These Eyes
The Velvet Underground & Nico. Bäst: Sunday Morning & I’ll Be Your Mirror
The Mamas & The Papas. Bäst: Dream a little dream of me
Beatles förstås. Älskar Beatles så mycket. Finns tyvärr inte på Spotify så här blir det inga länkar.
Här har vi lite olika skandinavisk musik!
Weeping Willows – smäktande indie med mycket soulreferenser. Bäst: True To You
Labrador – dansk indiepop som inte verkade finnas på Spotify. Minns att jag tyckte mest om Goodbye Susanne
Moneybrother – den här skivan är så himla himla fin. Fantastiska melodier. Bäst: Feeling Getting Stronger in The Dark
Marit Bergman – Bäst: Adios Amigos.
Hello Goodbye – dansk superindie. Bäst: African Nights.
Slagsmålsklubben – den allra bästa tevespelsmusiken! Bäst: Kinematografen.
Magnus Carlson – sångare i Weeping Willows som sjunger på svenska när han sjunger själv. Sveries Morrissey på många sätt. Bäst: Genom Natten & Vi kommer att ses igen.
Lill Lindfors – svenskt sextiotal här vi har. Bäst: Jag tycker inte om dej.
Supergrass var stora på nittiotalet och var väl i liknande värld som Blur & Oasis.
Bäst: Moving & Pumping on your Stereo
The Stone Roses var enorma på nittiotalets indiescen och har superhängivna fans. Jag hade bara en skiva dock, fastnade aldrig helt.
Bäst: Tightrope.
Okej sista två skivorna! Har inget som helst att göra med varandra.
Vi har Chet Baker som är magisk jazz från fyrtiotalet.
Bäst: I Fall In Love Too Easily
Och så var vi HALCALI som ett är en japansk electropopgrupp.
Bäst: Twinkle Star.
♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫
OKEJ. Det här inlägget tog nästan fyra timmar att få ihop, nu ska jag lägga mig ner och stirra in i en vägg resten av kvällen.
Jag har hur som helst gjort en spellista på 16 timmar också! Med mina favoritlåtar från alla dessa skivor.
Om ni vill följa finns den här:
MIN SKIVSAMLING 98-05
♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫ ♫
Translation. My record collection from when I was 14 years old to 23 years old. I made a playlist with my favorite songs from the albums that you can find HERE.