Haruki Murakami är (trots att vissa hävdar att det är lite fantasilöst) en av mina favoritförfattare. Hittills har jag ännu inte stött på någon annan som tar mig rakt in i berättelserna som han. Det är en särskild stämning och känsla som återkommer i alla hans böcker och som jag älskar att befinna mig i. Ofta utspelar sig hans historier på tomma barer sent om nätterna och ungefär så känns det att läsa honom tycker jag. Som att man har all tid i världen och kanske beställer ytterligare ett glas vin och ingen alls stör en och utanför dundrar Tokyo förbi.
Jag pratade med en kompis, jag minns inte vem, som sa att hen inte tyckte om Murakami för att varje bok handlar om samma person, och att denne person är gubbsjuk och ointressant.
Och det är nog delvis sant, att han skriver om samma person om och om igen. Men jag tycker inte det gör så mycket, jag tycker om den personen. Och gubbsjukan är tydligen något jag lärt mig att handskas med, för den har inte stört mig nämnvärt innan hen påpekade det. Men borde iofs stämma, Murakami är både gammal + bor i ett av världens mest ojämställda länder.
Det verkar som att jag står ut med det mesta så länge jag får florera mig i Murakamis sagovärld där det jämt är natt och alla på något sätt letar efter platser att vara ifred i.
Män utan kvinnor är en novellsamling om sju berättelser som alla handlar om män och kvinnor i olika relationsformer. Det handlar exempelvis om en man som blir kär i en kvinna som älskar hissmusik, en annan man som säger upp sig och öppnar en bar efter att hans fru varit otrogen och om en man som är inlåst i sitt hem utan att förstå varför, men varje vecka får besök av en kvinna som berättar historier från sitt liv för honom. Tycker detta lilla stycke om ett skägg fint komprimerar Murakamis sätt att berätta historier – sakligt, konstigt och mycket mellan raderna.
Hade två favoriter ur novellsamlingen. Den ena var mannen som öppnade en bar efter att frun varit otrogen. Baren har få gäster med udda personligheter och i samband med ett bråk börjar det dyka upp ormar under ett träd utanför. Finns det ett samband? Den andra var den här historien om en flicka som är så förälskad i en pojke i sin klass att hon bryter sig in i hans hem för att lukta på linjalerna och saxarna på hans skrivbord.
Gillar du Murakami kommer du gilla den här också. Det är inte hans bästa, men jag klunkade i mig den fort. Har du inte läst Murakami föreslår jag att du börjar med Norwegian Wood.
Annat jag skrivit om Haruki Murakami:
1Q84 & After the Quake
Den färglöse herr Tazaki
Fågeln som vrider upp världen
Sputnikälskling
Norwegian Wood
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
The Strange Library
.
Translation. I’ve read Haruki Murakami’s ”Men Without Women” (not sure if that is the english title though, but that is what it is called in Sweden). It’s a book of short stories. I liked it very much, not his best, but perfectly weird as always.
Älskar hans böcker! Känslan jag får när jag läser Murakami är som att jag befinner mig i ljummet, flytande vatten. På ett behagligt och mysigt sätt då förstås 🙂
Åh, elsker ham også sådan! Men hvorfor vil du foreslå nye læsere at læse Norwegian Wood? Netop den bog er så anderledes end alle hans andre bøger – der er slet ingen magisk dimension eller parallelverden. Og det er jo blandt andet det, der er med til at gøre Murakami helt speciel!
Åh älskar Haruki Murakami, faller alltid in i en sagolik stämning när jag läser något av honom. <3
Jo en fråga! Du som verkar ha varit på många, och alla slags, fester kanske vill ge mig idéer på hur jag ska göra. Jag kommer att flytta utomlands och starta ett nytt liv med man och barn. Det kommer bli snart och plötsligt blir jag stressad inför tanken på hur få ett fint ”avslut”. Först tänker jag spontant att klart att jag ska ha öppet hus så kan alla som vill komma och säga hejdå. Men så kommer jag ihåg hur stressad jag brukar vara på större fester och knappt hinna prata med alla, det blir bara små oavslutade samtal som jag inte kommer ihåg nästa dag. Så njae det är inte vad jag är sugen på. Men hur ska jag hinna se alla innan vi drar? Bara ha en liten tillställning med de närmaste vännerna? Men de alla andra som jag också gillar?? Nä jag vet inte! Tips någon??
menade såklart *petite* i min förra kommentar och inte petiga, blev fel med autocorrect.
åh ja murakami är bra! men jag tycker det är så himla tråkigt att han har så platta porträtt av kvinnor oftast, återkommande grej är t.ex. att tjejerna inte äter. i flertalet böcker ha kvinnliga karaktärer varit ba ”Nä jag har liten aptit” och beskrivits som petiga, typ en fetisch av en kvinna snarare än en kvinna. Men ja, sen så är japan så extremt misogynt och ojämställt, finns en bra doku på vice om hur en kan köpa skolflickor i japan – tips! kram!
Om jag fattat rätt läser du enbart de murakami-böcker som översatts till svenska? Whyy??? De som finns översatta till engelska men inte svenska är så mycket bättre enligt mig.
Hej Sandra! Et tip fra en Murakami-fan til en anden: Prøv at læse noget af Banana Yoshimoto, hvis du ikke har gjort det allerede. Hun har lidt den samme magiske fornemmelse, men det er mere trist og mørkt end Murakami.
Filmtips: Children of Men, finns på Netflix. Hemsk och sorglig historia men viktig i såna här tider med flyktingdebatter. Fantastiskt bra gjord också.
Och så en liten rolig grej också! Önskeinlägg på att alla läsare kan dela med sig av pinsamheter, såna man läste i Julia när man var liten. Det är ju så himla roligt och också skönt att kunna dela med sig så känns det inte himla farligt längre när man kan ha kul åt det tillsammans.
Klarar inte av honom just pga gubbsjukan. Kolla denna: http://ng.se/blogg/tobias-norstrom/tolv-skal-att-fira-att-haruki-murakami-inte-fick-nobelpriset
Hej Sandra! Jag har ett dilemma. Det är så att jag har en kompis som mår extremt dåligt, han delade med sig av sina tankar och känslor kring livet i början av detta år, och redan då kände jag att om inte detta ”följs upp” så kommer inte han orka mera. Han är en sån som inte släpper in någon i sitt liv typ så när han mår dåligt så gör han det för sig själv och håller uppe fasaden inför alla andra. Kort efter detta, sa jag som det va: att jag älskar honom. Jag blev då ”dumpad” av någon som aldrig ens hade varit min och nu är jag det som ska kallas för olyckligt kär. Och snälla, se inte detta som ett desperat försök att få tillbaka honom, jag har kommit förbi det stadiet och nu mest bara älska jag honom. alltså så genuint som det bara går vill jag verkligen att han ska vara lycklig. och det är där mitt problem kommer: han är inte lycklig för att han mår så inihelvetes dåligt och håller allt inom sig. Jag bryr mig så mycket om honom men jag vet inte hur jag ska bry mig längre. alltså han hatar mig, bokstavligt hatar, men jag kan ju inte bara lämna honom där med alla tankar. han behöver hjälp men jag vet inte hur jag ska hjälpa, men jag vet att jag måste. Har du något tips på hur jag ska gå tillväga? jag kan väl knappast ”hyra in” någon som pratar med honom, men jag tror inte han skulle lyssna på mig. ahh jag blir galen för att jag vill barabarabara att han ska vara lycklig.
Murakami är mindblowing! Jag må har läst många böcker, men ingen annan skriver som Murakami. Läser hans bok Efter mörkrets inbrott just nu. Undrar om han är unik med sina berättelser, eller om det bara är japaner generellt skriver bisarrt/surrealistiskt/magiskt…
Du är i ett sådant fantastiskt bloggflow just nu! Jag har läst din blogg vääääldigt länge och den har alltid varit min favorit. Men just nu är det helt fantastiskt! Så många inlägg som man verkligen känner att du har lagt ned tid och energi på 🙂 Känner mig så himla glad att jag får ta del av din värld, helt gratis till och med. Tack så mycket!
Stor kram!
Å, Murakami er best. Syns forresten han nesten alltid har med veldig interessante kvinnelege karakterar, sjølv om dei ikkje er hovudpersonane.
älskar murakami. varje bok är som att kliva in i en magisk värld!
fint koncept när han gör såhär tycker jag. har också läst nästan allt av honom och läste nyligen ut after the quake, som också är en novellsamling där alla historier kretsar runt den stora jordbävningen i kobe 1995. tycker också det är fint med den där ensamma stillsamma mannen som alltid återkommer. varsågod här kommer två favoritcitat av honom, ett skälvande vackert (från norwegian wood) och ett i sådär märklig och pricksäker murakami-stil (från typ dance dance dance tror jag??):
– ”i want you always to remember me. will you remember that i existed and stood next to you here like this?”
– ”antiseptic, like a brand new coffin.”
<3
Åh, har aldrig riktigt fastnat för Murakami men denna boken låter ju väldigt spännande. Tack för tips!
Läste just ut andra boken i 1Q84-serien och vill bara läsa mer, mer, mer, men har massa kurslitteratur som måste komma emellan 🙁 Har läst många av hans böcker och håller med om att det ofta är ungefär samma person som han skriver om, men det gör ingenting när han skriver så himla, himla bra.
Jag gillar också Haruki Murakami men förstår varför han inte faller vissa smaken. Själv tycker jag att hans böcker kan vara lite dryga att läsa, tyckte verkligen inte om Fågeln som vrider upp världen fastän många andra säger att det är en av hans bästa. Kafka på stranden och Norweigan Wood är dock riktigt bra!
Det är ju verkligen ingenting fantasilöst med att gilla en populär författare? Det finns nog en anledning till varför så många gillar honom tänker jag.
åh, älskar också murakami. minns att jag läste norwegian wood när du rekomenderade den för flera år sedan, och sedan dess var jag fast.