hej sandra, du är f-a-n-t-a-s-t-i-sk. och jag, jag har en fråga, som jag hoppas på att du eller någon annan som ser det här kan hjälpa mig med.

du säger att det är fint att göra saker för kärleken, stora saker. och jag håller utan tvekan med dig. men de senaste par åren känns det som om jag har gett allt, alldeles för mycket, och inte alls fått något fint tillbaka. känner mig jämt trampad på efter att ha varit i relationer med killar, om så bara efter ett par dejter. när allt tar slut fäller jag tårar för att det var jag som stod där i regnet på perrongen och väntade på honom, och inte tvärt om. och det har lett till att jag känt mig sårad. jag börjar dra mig från att både gå in i relationer med-och lita på dudes eftersom det gör jämt så ont när en känner sig trampad, liksom bortgjord på och jag är rädd för att må dåligt, då jag är en person som i allmänhet mår ganska dåligt (höga toppar djupa dalar, du vet). jag behöver lite hjälp. hur ska jag gå till väga för att komma ur den här spiralen? något tips på hur jag ska tänka? ska jag prata med någon? ska jag berätta för HONOM att jag är rädd? vill inte ha ont mer.

PUSS

Hej Sandra här kommer ett filmtips!
Du gillar ju Belle & Sebastian så du vet säkert redan det här men det finns en brittisk musikalfilm som heter God help the girl som dom har skrivit alla låtar till och själva historien också om jag inte minns helt fel. Dessutom är det en quirky movie with a strong female lead så den borde ha kommit upp bland dina netflix förslag:) den är väldigt snygg också snygga miljöer snygga människor snygga kläder