Avslutar denna vardagsvecka med en dos historier av er igen med era bästa sommarminnen. Var tydligen extra blödig idag när jag läste igenom pga började gråta en skvätt eller två.
♡
När han sa ”jag älskar dig” för första gången, fast på en förfest och som i förbifarten och inför människor. Och jag blev helt paff och nästan arg för att han sa det så enkelt och jag smsar min vän nåt i stil med ”åh vad arg jag blir för att han sa det”. Och senare cyklar vi till klubben hela gänget, med sommar i våra kroppar och whiskeyflaskan går runt mellan oss och jag har glömt ilskan och tänker att han är så snygg och han säger bara: baby, baby, baby om igen och knuffar mig framåt på cykeln.
Och sen är vi framme och låser cyklarna, alldeles för fulla allihop redan och han tar mitt ansikte i sina händer och säger: Jag lovar att jag ska säga det här imorgon också. Jag älskar dig. Jag blir så lycklig när du ler. Jag älskar dig. Och kvällen var ung och att jag sedan spydde ner hela Tylösand gör inte så mycket för han höll mitt hår.
♡
fick bo tillsammans med min bästa vän i mer än en vecka. varje natt skedade vi och varje morgon kokade hon pasta till oss. på kvällarna drack vi vin, cyklade ut i natten och lät männen ta emot oss men sen cyklade vi hem igen till varandra. när jag är med henne behöver jag inga andra, och det är nog det finaste jag kan känna just nu.
♡
Jag fick hångla med en fett snygg kille på sommarens första fest. Och sedan på en fest till. Och på en till och sedan hånglade vi på bussen hem också.
♡
guud har världens bästa historia!! Som du verkligen skulle gilla tror jag. men jag kan inte berätta!!! Inte nu i alla fall! Om några år eller om vi ses ute! då lovar jag!
p.s den handlar inte om någon kille
♡
Vi räknade ut att vi hade tillbringat över 84 timmar i sträck tillsammans och man tröttnade inte ens nästan.
♡
Hej. I somras köpte vi en katt, och man skulle ju lätt kunna tro att det var när vi hämtade katten som liksom skulle bli det bästa sommarminnet men det är det inte. Du förstår, jag var lite avvaktande mot katten i början, jag visste inte om jag var en kattmänniska, det var min kille som köpte katten och jag var ganska orolig innan och tänkte typ vad händer om jag inte tycker om den?
Mitt bästa sommarminne var när jag en dag upptäckte att jag tyckte om katten, det var en augustidag och jag hade precis börjat jobba efter semestern, och katten var själv hemma medan vi var på jobbet. Jag kände mig så orolig för den och undrade vad han gjorde hela dagen, ringde min kille och frågade om han trodde katten mådde bra och om vi inte skulle åka hem lite tidigare. Om man känner så för en katt eller någon eller något annat så är det ju för att man tycker om den eller det.
Den dagen visste jag ju liksom att jag och katten var okej.
♡
Jag sa lite skämtsamt till killen jag gillade att ”du kan väl göra en ordlista till mig som jag kan använda i Frankrike?”, eftersom han berättat att han kunde en del franska. Någon vecka senare låg det ett brev i mitt postfack, handskrivet med olika färgpennor, där han översatt ord och fraser relaterade till sådant jag nämnt att jag gillar och sådant vi pratat om. Det avslutades lite blygsamt med ”tu es belle” och efter det tog jag mod till mig och frågade om vi skulle ses. Vi träffas fortfarande.
♡
när jag blev ledsen på min kompis och han cyklade över hela gbg mitt i natten för att göra allt bra igen
♡
När jag hade så himla kul att dansa med mig själv på klubbarna i prag att alla andra runtom blev osynliga.
♡♡♡
Translation. Summer memories from blog readers.
Laxburgare lagade vi till middag, han åt 6 av 7 stycken och sa att han snart skulle explodera. Om vi skulle vara djur så skulle vi vara sengångare och jag skulle sitta på hans rygg och hänga med hela tiden. Vi borde jobba någonstans varmt sa han, vad gör VI här egentligen? Jag vet inte sa jag. Han sa att jag va intressant på ”mitt” sätt, att jag står ut med honom och att jag är vänlig. Och något mer som jag inte minns eller jo, att jag är hemlighetsfull. Han är fin att kyssas med, den finaste jag kysst. Och det är jag som kommer explodera när han säger att han inte vill mer, men inte av 6 stycken Laxburgare.
Jag blir SÅ LYCKLIG av de här inläggen. För några år sedan kunde jag aldrig läsa dem, jag blev bara avundsjuk och tänkte ”varför händer sånt aldrig mig?”, men nu tror jag att jag har vuxit upp lite och jag blir glad i hela kroppen för att alla dessa människor får uppleva så fina saker. Och jag får också det, ofta.
Detta är den bästa kategorin på din blogg! Blir alltid varm i magen och på bra humör när jag läser människors fina berättelser<3
Så underbart att få läsa historierna 🙂
Håller lite med Hanna N. Jag tycker mest om dem som inte handlar om flicka-möter-pojke. Visst är kärlek fint (och sex och kyssar och hångel som inte alls behöver handla om kärlek) men det finns så många andra sorters kärlek. Vi är mer än bekräftelsen av en kille/man. Livet handlar om mer än det. Lite så tänker jag. Även om längtan efter den sortens kärlek/närhet/bekräftelse såklart är en stor del av livet, livet ut. Så är det inte hela livet.
(och nu blev det väldigt heteronormativt här, men pga hakade på Hannas kommentar)
Vad tycker du om nyaste säsongen av Paradise hotel? 😀
Hej karleksproblem karleksproblem har!
Jag spenderade ett ar pa andra sidan jordklotet och traffade en valdigt hunkig kille dar och inledde ett vaaaldigt destuktivt forhallande, da han ar helt sjukt kontrollerande och inte alls bra men da jag torstade efter bekraftelse och narhet sa blev jag saklart foralskad och tankte bara pa de 30% fint han gjorde och de andra tankte jag bort och jag ska ju anda lamna snart och sa vidare. aven fast jag kande att jag inte alls va mig sjalv med honom sa var det pa ett satt valdigt fint, nagot jag aldrig har upplevt forut. Vi avslutade det dar och da pa flygplatsen och anda sedan dess har jag forsokt att glomma honom, och pa ett satt ar jag ganska sa mycket over honom. men jag ska nu tillbaka dit for en tva veckors semester och fragan ar ju da om jag ska beratta det for honom. Vi har inte horts sen jag akte och jag tror mycket val att han har gatt vidare. men kanns sa konstigt att va dar utan att han ens vet om det. funderar pa att hinta om de pa instagram, gemensamma kompisar fast det kanns ocksa fanigt. pa ett satt vill jag bara vara dar ha superkul ata massa god mat halsa pa dom fina manniskorna dar och inte ens paminna mig sjalv om hur jag ar runt honom. Men anda finns ju kanslorna dar. Nar jag tanker ”vad skulle sandra svara” kanns det som det ratta ar att bara njuta av bra mannsikor och skita i nagon som en gang har gjort mig illa. men jag vet inte om jag kan slappa honom helt om jag inte hor av mig. gaaah jag vet verkligen inte.
NEEEJ! Jag förstår din situation, men ta de 30% bra minnena och gå. Om inte ens 50% kändes bra ska du nog inte hoppas på att något förändras. Det du kan göra är att höra av dig till honom, säga att du kommer och se vad han svarar. Om hans reaktion inte är exakt så som du hade tänkte att den skulle vara. Skit i honom då! Kan tänka mig att det finns hundratals andra fina killar dit du ska iaf!
Lycka till!
Jag tänker att det också handlar om kärlek. Det är ju fantatisk att älska nån och bli älskad tillbaka. Och det här med bekräftelse- ja, vi är beroende av den! Vår egen men också andras. Det är en grundlig psykologisk drift i oss, att söka bekräftelse i våra handlingar, på olika sätt. Det behöver inte vara något (enbart) dåligt! PS Gud vad söt valp. Dör.
Åh. så fint. Men blir så ledsen när så många sommarhistorier handlar om bekräftelse från vackra pojkar.