Sandra Beijer

Happy Monday y’all. Min början på denna vecka känns evighetslång. På onsdag morgon flyttar vi äntligen tillbaka till vårt hem och jag vill att det ska vara nu! Kan knappt fatta det, typ glömt bort hur det var att bo där. Det är dock byggdamm prick överallt. Har beställt rejält flyttstäd men tänker ändå att man kommer gå runt och nysa ett tag framöver.
Här kommer hur som helst ett gäng länkar och tips till grejer jag har samlat på mig från förra veckan.

På Metro Creative kunde du förra veckan hitta helgtips, DIY hur du kan inreda med växter, en spellista samt skrivråd från poeten Athena Farrokhzad! Den här veckan hittar du något helt annat av lite av varje. Vill du förresten vara med och bidra med exempelvis en serie, en krönika, illustrationer eller något annat är det bara att maila [email protected]. Vi läser allt.
.

#Dansa För Stina.
Antar att få har missat debatten där Katrin Zytomierska kroppshatade på teve under programmet Malou efter tio. De visade klipp från konstnären Stina Wollters instagram som Katrin Z fick kommentera (så märkligt upplagt av tv4). Iaf bra att tv4 har gått ut och bett om ursäkt att de bjöd in Katrin under ”kroppspositiva veckan” (lol på att hon t.om. inledde den). Katrin beteende är verkligen konstigt tycker jag. Fine att hon är uppmärksamhetssökande, men att bete sig som en tolvårig mobbare kan väl inte vara bra för någons varumärke? Hur som helst fortsatte debatten veckan ut och jag tycker det är fascinerande hur många det är som inte ser den större bilden. Det handlar om att flera kroppstyper måste få synas, flera färger och former utan att det måste vara något som ska fixas/ändras/förbättras. Att bara få vara. Hashtaggen #dansaförstina säger mer än tusen ord. Så mycket kärlek och livslust där inne.

https://www.youtube.com/watch?v=-FtenR69qmk
Scream Queens som jag skrev om i våras har äntligen haft premiär. Det är Glee-skaparnas nya serie och är en twistad svart komediserie i collegemiljö. Som en blandning av Scream och Clueluess för ett 2015. Dessutom är det nästan bara kvinnor som spelar alla roller, från rektor till poliser. Så himla härligt befriande.

We Effect söker digitala volontärer.
We Effect är en biståndsorganisation som jobbar långsiktigt för att bekämpa fattigdom. Mycket genom kooperativ, lokala samarbeten och hjälp till självhjälp. Nu har min kompis Noak varit med och gjort en fin kampanj där man kan ansöka om att bli en digital volontär för We Effect. Det innebär att man under minst 4 veckor anställs av We Effect för att tillsammans med dem sprida kunskap i sina egna kanaler. Bra enkel grej för dig som vill bidra till något bra! Och bra grej att sätta på cv:et om du vill jobba med liknande grejer i framtiden. Du kan ansöka om att bli en av deras 20 digitala volontärer HÄR.

Kantarellpasta.
Avslutar med mitt recept på kantarellpasta som jag lagade igår (minus bacon denna gång). Kantarellpasta är verkligen något av det godaste alltså.

Fick en så himla fin present av Soft Goat i ett vitt paket med rosett.

Nämligen en mörkblå halsduk i kashmir med mina initialer broderade på <3 Kashmirhalsdukar är det enda som hjälper när vintern är som råast har jag märkt, de värmer på ett totalt annat sätt än en från exempelvis h&m. Så fint med det djupt blå och det vita tycker jag!

Numera trogen halsduksföljeslagare i mitt liv.

Translation. New scarf from soft goat.

I tisdags vaknade jag upp i Frankrike. En mycket fin känsla. Bakom gardinen vinkade palmer och grapefruktträd.

Jag tillbringade min dag med att skriva krönika, skriva på annat, redigera lite bilder samt läsa klart en bok.

Sedan kom kvällen, och då gjorde vi oss fina pga skulle iväg och äta middag.

Milla tog sitt gröna halsband.

Vi åkte till Antibes. Där var det fullt med folk och rörelse.

Och kaktuspyntat i fönster.

Vi hade bokat bord på en italiensk restaurang som heter Michelangelo.

HEJ tryffelpasta från himlen!

På vägen hem fick Milla en kompis.
Och dagen efter det kom onsdagen och jag flög hem till Stockholm igen.
Tre väldigt fina dagar.

Translation. My last day in France. Spent the day reading, writing and working and in the evening we drove to Antibes for dinner at an italian restaurant called Michelangelo.

Dagens krönika hittar du i dag i din närmsta Metrotidning och på webben. Handlar om ordet ”nej”. Går att läsa HÄR eller här i sin helhet:

→

Jag har ingen pojkvän men ändå säger jag precis det:

– Jag kan inte, jag är ihop.

Han släpper mig då, lossar sitt grepp om min handled, låter mig gå. Jag skakar av mig hans beröring och springer in i närmaste butik. Det är en mataffär, jag står vid konserver och känner mig frihetsberövad.

Jag står bland burkar med tomatsås och inlagda gurkor och känner mig frihetsberövad trots att det inte är första gången. Trots att det har hänt flera gånger innan det och kommer att hända flera efteråt. Faktum är att nästa gång, några månader senare, spelar det inte ens någon roll att jag är ihop. Han är lång, nästan två meter med små runda glasögon och hipsterfrisyr. Stannar mig på en bar och säger:

– Gå inte, jag vill prata med dig.

Och efter ett jag kan inte måste iväg och nej jag är inte intresserad så måste jag till slut säga, för att han inte ger sig, för att han blockerar vägen och står med sin mobil i högsta hugg redo att be om mitt nummer:

– Jag har en pojkvän.

Då ler han snett, får något blänkande i blicken och ska väl försöka vara rolig:

– Men du är ju inte gift, eller hur?

Jag har märkt att det spelar nästan aldrig någon större roll när man säger nej. I domstolar under våldtäktsfall är det extra tydligt, och förstås mest uppmärksammat på grund av absurditeten och det fullkomligt genomsorgliga i situationen. Men sanningen är den att man som tjej lär sig att ens nej faktiskt nästan aldrig har någon vidare tyngd.

Man har under åren samlat på sig så många extra argument, vassa kroppsspråk och dödande blickar för att det där ordet inte klarar av att stå för sig själv. Man har lärt sig att gatorna man rör sig på och platserna man besöker sällan är ens egna. Ens privata sfär står alltid vidöppen för diverse män att kliva in i och oftast ger de sig inte därifrån förrän de inser att just det här utrymmet redan var tingat av en annan man.

Det var helt oväsentligt att jag sa släpp mig, jag är inte intresserad och jag har ingen lust just den där gången på den där gatan. Han höll tag om min arm ändå. Han ville bjuda mig på en kaffe, ett glas vin. Du är så vacker.

Han var inte vacker. Han var yngre än jag, säkert fem sex år och tittade mig inte i ögonen. Inte förrän jag hävdade att jag redan var claimad, paxad av en annan, släppte han taget.

– Jaha, du har en pojkvän. Ursäkta då.

Tänk ändå, hur sjukt det är att vi fortfarande lever i en värld där våra nej sällan väger något alls så länge en annan kille inte är inblandad. Att vi ännu måste vara någon annans ägodel för att bli lämnade ifred.

Det är nästan komiskt att något som är så oerhört lätt ska vara så svårt. Det är nämligen bara att öppna närmsta synonymordbok och titta efter: det finns inga kanske eller ja som förslag därunder. Nej betyder nix, njet, stopp och aldrig i livet.

.

Translation. A column in the Metro newspaper today.

Vart kommer din super fina ljus råsa topp ifrån?
→ Monki!

Kan du berätta lite mer om den här Mason Pearson-borsten?
→ Jag pratar om den bland annat i denna video när jag berättar hur jag fixar mitt hår. Det är en rätt dyr handgjord borste som verkligen gör mycket för håret på ett knäppt sätt. Älskar den innerligt.

Hur är din relation till din mamma förresten? Kan du prata om allt med henne? Och kan du fortfarande vara ”barnet” som i princip kryper upp i hennes famn när något jobbigt händer i livet? För ni verkar iallafall ha en så bra relation till varandra.
→ Jag har en väldigt bra och nära relation till min mamma! Hon är min bästa vän. Hon kommer alltid med fina råd och är så himla snäll mot mig. Och orolig förstås, som mammor kan vara. Hon är också väldigt rolig! Vi pratar nästan varje dag, hon är en av få personer jag fortfarande pratar i telefon med (föredrar sms annars). Klart vi bråkar också (ganska ofta) men så är det väl. Vi är väldigt lika. Jag är dock inte längre ”barnet” som du beskriver. Har inte krupit upp i någon förälders famn sedan jag gick in i äldre tonåren och har inte alls det behovet kvar. Det bara försvann när jag gick till att bli ett o-barn. Tycker typ att det är lite weird med folk som fortfarande är så..? Men kanske bara är jag och att det var så länge sen jag kände så. kram.

Jag är tydligen lite av en analfabet när det gäller tekniska prylar och vänder mig genast till dig hehe
Du (som jag) använder dig nämligen av en macbook air (som även jag älskar). Problemet med den här tjusiga datorn är ju att den inte har gott om hårddisk. Sedan några månader tillbaka har min dator ropat om att den är FULLFULLFULL och att jag måste rensa för att få plats. Det gör att alla mina fina bilder ligger kvar i både mobilen och i min systemkamera eftersom jag vet inte hur jag ska göra för att både rensa samt skape/upprätthålla ett vettigt system med bilderna i en hårddisk
Jag har en extern hårddisk med typ 500gb men jag älskar iphoto och har sorterat alla bilder enligt ett system med titlar för varje mapp och får panik av tanken på att förstöra mitt fina bildsorteringssystem (lite väl systemorienterad människa med typ lätt OCD när det kommer till sådant). HUR GÖR DU??
→ Jag sparar inga av mina bilder på datorn utan har alla på Flickr. Har skrivit ett helt inlägg om det som du hittar här. Gör även fotoböcker varje år som du kan läsa mer om här!

Hej! Din blogg är goals!! Undrar vad du använder för app när du gör gifs?
→ Puss! Appen heter party party!

Vart är din klänning ifrån förresten? Så fin!
→ Asos!

Sandra kan du inte göra ett inlägg där du och dina läsare ger de allra bästa tipsen för att ta sig igenom denna tid när allt dåligt väder kommer på en och samma jävla gång? mörkret/regnet/blåsten/kylan
→ Ja bu för dåligt väder :/ Skrev en krönika om detta för Sofis Mode en gång som du hittar här! Uppmanade läsare att komma med överlevnadstips i ett blogginlägg för sju år sedan, här hittar du det!

Blir så avundsjuk på dig för att du gör dig fin och jobbar hemifrån. Har du tips? Jag är student och har svårt att komma upp, iväg och sätta igång med plugget många gånger. Samt att jag ska jobba hemifrån/själv, men jag bara procastinerar :’( Tips?
→ Jag känner igen mig i det där från när jag pluggade. Jag tror jag gör det annorlunda den här gången för att jag 1. är äldre. 2. får bara betalt om jag faktiskt går upp och gör grejerna. 3. jobbade på kontor i 6 år och har det i mig.
Mitt bästa tips hur som helst är att inte plugga hemma utan att ta sig ut till något café som om det vore ens kontor. Då måste man liksom upp och äta frukost och klä på sig etc. Lycka till puss!

Vilken krånglig sida Creative verkar vara! Försökte komma dit från bloglovin’-appen och då ville den att jag skulle logga in och prenumerera och hålla på, jag gav upp, gick till datorn, men då hamnar jag bara på fel saker. Ville BARA hitta feministiska sommarpratslistan, men jag blir bara yr och runtslussad.
→ Det är nog bloglovin som är krångligt : ) Den vill att man ska vara inloggad etc etc. Gå in direkt på Creative HÄR!

ÅÅÅH Sandra, letar efter ett vitt skoskåp! Var kommer ditt i hallen ifrån?
→ Jysk!

Vad tycker du om nyaste säsongen av Paradise hotel?
→ Sådär. Inte fastnat helt tyvärr. Men kämpar på och hoppas att en Täljeblad-hottie snart kommer att uppenbara sig!
Visste ni förresten att han älskar mig? Han är mitt frikort så Magnus ligger farligt till!

fina sandra! hur redigerar du denna filmen? i vilket program är väl det jag undrar mest! kanske har du redan skrivit om det, men skulle du (eller någon fin filur som läser detta) vilja länka inlägget i så fall? har så många videos som väntar på att bli redigerade. PUSSS
→ Jag redigerar min filmer i iMovie och har gjort ett helt inlägg om det här!

så tufft ändå att man kan ändra ögonfärg för en dag! vart kan man beställa linserna?
undrar också vilken modell och färg du har på dina jeans? satans fina, som du.
→ Tack puss <3 Jag googlade bara på färgade linser och hamnade således på färgadelinser.se! Där finns dom. Det står inte på jeansen vilken modell det är men det är Dr Denims högsta variant i en blandning av stretch och jeans om jag minns rätt! kram.