I onsdags hade jag och Magnus romantic evening för att jag skulle åka iväg till New York på fredagen. Vi köpte det godaste som finns: ett kilo räkor (eller ok 800 gram) samt skagenröra och kräftröra från Melanders Fisk. Och en baguette.
Till det hela drack vi en flaska champagne som jag fått av min lillasyster Mira och hennes pojkvän i födelsedagspresent.
Jag var mycket pepp och det var en himla fin kväll allt som allt.
På torsdagen var jag och Alexandra bjudna hem till Jenny på rödvin och ost. Hon säljer sin lägenhet och vi var ju såklart tvungna att säga adjö till den. Köp den förresten!
Jennys hund Liza var med och lika gulli som vanligt.
Mer som ett mjukisdjur än hund iofs.
Efter vin, ost, ako-kolor och charkisar pussade jag dessa tre adjö innan jag for utomlands en tid.
Nu är jag i nevvan och det är ju helt orimligt peppigt men det tar vi en annan dag (och många till)!
.
Translation. Two weeknights this past week. On Wedneday Magnus and I drank champagne and ate swedish seafood and on Thursday Alexandra and I drank wine and had cheese at Jenny’s.
men hunden!! dör sötdöden!!
Sandra!
Hur mår du egentligen? Du verkar inte så glad och du utstrålar inte den där ”vanliga spralligheten” som annars varit ditt signum. Många av dina vänner syns aldrig till i din blogg längre, du har redan bestämt att du ska tillbringa en dryg månad i Tokyo innan du ens åkt till NY. Så klart skitkul men ändå…känslan man som läsare får är att någonting skaver. Rejält. Såklart ska du inte svara här, ville nog bara få ur mig mina tankar och känslor inför din blogg. Kanske kan bidra till någon liten reflektion om det skulle behövas. Önskar dig allt gott och hoppas att mina funderingar inte helt stämmer
med din verklighet.
Fint! (även om räkor skrämmer mig) 🙂
Lyssnade just på psyket där du var med i förra veckan, och det var så fint. Du beskriver hur du behåller din balans genom att vara ensam måndag-onsdag och jag är precis likadan. Skillnaden är dock den att jag inte har möjligheten att vara för mig själv på det sättet. Jag känner därför att jag oftast är en ganska så tystlåten, uttröttad person som inte orkar vara särskilt aktivt social, trots att jag egentligen är det när jag får vara för mig själv mycket. Känner till exempel att jag är en avståndstagande person i skolsammanhang, men motsatsen när man träffar mig ute på fest. Trivs inte med den felaktiga bild som jag tror att många i min vardag får utav mig. Har du några tips på hur man kan få mer social energi i vardagen när man tyvärr måste jobba bland mycket energiska människor varje dag?
Kram
Åh fint. Hoppas att du har det bra i New York<3. kram
Hej Sandra. Jag förstår om du inte kan ta hand om allas kärleksproblem, men. Jag skrev för ett tag sen att jag skulle flytta till en ny stad pga kärleken osv. Och det blev inte bättre. Idag tog det slut. Är sjukt ledsen, även om jag nästan kände på mig att det inte skulle hålla. Jag känner bara att allt man någonsin planerat bara försvunnit. Vad gör man nu? Hur ska man kunna ”börja om”? Vet liksom inte vad jag ska ta mig till längre. Har läst alla dina texter om kärlek tusen gånger så jag vet ju att det blir bättre osv. Det känns bara fruktansvärt långt bort just nu. Kram
Du flyger ju ganska mycket, är du aldrig flygrädd? Tänker du någonsin katastroftankar ombord på planet? Jag har inte varit flygrädd förut men har nyligen ingått ett distansföhållande som innebär att jag flyger oftare än vanligt och jag har plötsligt drabbats av dessa tankar.. Hur gör man för att få bukt med rädslan? Någon som kan svara?
Sandra. Vad gör man när man inte känner sig tillräckligt intressant? När killen man träffar har så otroligt många fina lager, sysslar med 100 olika intressen och är passionerad i allt han gör? Min vardag är så himla grå i jämförelse. När jag inte pluggar tycker jag om att läsa böcker och se serier. Ungefär. Jag har inga stora intressen som jag är 100% passionerad i och jag tycker det är okej men nu gör det att jag känner mig tråkig och att jag liksom inte har tillräckligt att bidra med. Om du eller någon annan som läser det här har några tankar kring detta hade det varit fint att höra. Kram.
Tråkigt svar men: alla är olika!!! Jag hänger nu lite med en kille som jag tycker låter som killen du beskriver och min vardag känns i jämförelse oxå ganska grå men jag är ju inte en grå person bara för att jag har ett ”vanligt” 8-16-jobb och inte riktigt tycker mig kunna yolo:a genom livet hela tiden. Har tänkt på det en del, vad får han ut av att hänga med mig? Men det är så idiotiskt att tänka så. Han vill ju umgås med mig (måste jag anta iom att vi fortsätter ses) så nånting får han ut av det. Om du har roligt och trivs med dom du träffar gör dom också det, annars slutar man umgås bara, jag tror att det nog handlar mer om man klickar snarare än om man har likadana vardagar. Om du förstår hur jag tänker. <3
Så kände jag med när jag träffade en ny kille för 3,5 år sen. Både han o jag var studenter då, men han hade rest massor, bott och jobbat i Norge, besökt festivaler massor av gånger, spelat hockey under hela uppväxten. Hehe. Medan mitt enda jobb dittills varit på ett äldreboende i byn jag kom från. Rest lite med familjen. Inga festivaler. Sen började jag plugga. Jag kände mig jättetråkig, utan erfarenhet, slösat bort min ungdom typ. Jag tänkte att Nej det blir inget med det här, vi är för olika. Haha, men nu har vi varit tillsammans i 3 år, har rest massor ihop, båda flyttat ihop till Stockholm osv. Allt annat som oroade mig innan rör mig inte alls nu, och han har aldrig brytt sig om våra bakgrunder!
Undrar också om rasen! Och vad har hänt med Michelle och Joakim? Ser aldrig de i din blogg längre 🙁
Hon har tidigare skrivit att Michelle och hon inte umgås löngre. Varför är väl mellan dem …
Mumsigt med räkor!! 🙂
Vilken söt hund! Vad är det för ras?