Till Sandra och alla Sandras läsare: hjälp mig, snälla! För 1,5 år sedan så träffade jag mitt livs kärlek. Jag har alltid trott på kärlek vid första ögonkastet och när jag såg honom första gången så fick även lilla jag uppleva det, ”love at first sight”. Båda två är väldigt komplicerade personer och i början av detta året så valde han att avsluta allt mellan oss då det inte riktigt fungerade. Jag accepterade det och försökte gå vidare men det gick inte riktigt. Har gått och tänkt på honom varje dag i prick 288 dagar trots att vi inte pratat en enda gång efter det (han har hört av sig men jag har inte svarat då jag försökt gå vidare, plus att jag var väldigt sårad). Nu till problemet.. jag fick ett mejl från honom för ungefär 2 veckor sedan där de stod att han saknade mig, gärna vill prata med mig och att han inte kunnat glömma mig heller. Vi har pratat en del efter detta och allt känns så himla sjukt, precis som att vi inte alls ”missat” dessa 10 månaderna, för alla känslor finns kvar och vi har fortfarande en väldigt speciell.. connection typ. Vad gör man? Vågar jag börja träffa honom igen och hoppas att det denna gången fungerar eller ska jag bara försöka släppa det och försöka gå vidare igen? Vi fungerade ju inte tillsammans sist, men båda två har varit riktigt olyckliga utan varandra också.
→ Det här är verkligen en fråga som jag tycker är alldeles prick helt omöjlig att svara på utan att veta något om er och ert förhållande. Så jag får nog säga att det är bäst att följa magkänslan. Är ni kära, är ni olyckliga utan varandra, är han vettig (=behandlar dig bra! obs mycket viktigt.) så hade jag testat igen. Visst, det kanske är 288 dagar av bearbetning som blir puts väck om det tar slut igen, men vet spelar det för roll när det handlar om kärlek. Tycker jag i af. Att du dessutom benämner honom som ditt livs kärlek borde väl säga en hel del. puss.
Hi Sandra, I have been a fan of your blog for many years now but ever since the site has been moved to this new one, I feel it hasn’t been very great for english readers. In the past I used to be very active in writing and reading comments. But the new ”english translated” site is very buggy when it comes to comments, as it doesn’t load all of the comments when it’s more than what is shown, and I have also had problems commenting. This has stopped me from commenting since the change which i feel very sad about, as your blog has always been a very lovely community to me.
Secondly, I have noticed in the past week too that if I google your blog and click on the tab that says ”Translate this link” on Google, the english version of your site doesn’t actually load. I would have to go into your site, then click on the translation link from there to load it. I really hope that all these can be looked into as I’m sure you have a lot of english readers too. I am using a macbook if that helps.
All these aside, I am a very huge fan of yours and will always continue reading. You have inspired me a lot, and through your blog I have had so much inspiration on movies, food, fashion and interior and I look forward to more! Enjoy your NY trip and all the best wishes to you and Magnus!
→ Hi <3! I have noticed this as well and I am very sorry for it. The Google Translator should work now, it seems like every time Metro update their site to a new version my Google Translator-button stops working. I e-mail them about non-swedish readers-related issues several times a month but their developers have a lot on their plates and since you guys aren’t a majority of my readers a lot of these problems gets pushed back and will be solved ”later”. Very frustrating but that’s just how it is. For the comment issue I most of the time need to approve the english comments myself (since wordpress thinks it is spam), so your comment will show up, it just takes a little bit longer. To load all the comments you need to press the little button ”visa alla kommentarer” which means ”show all comments”. Sometimes when you are in Google translator-mode, the button doesnt seem to load, which is more of a Google-issue than an Metro issue, so I don’t really know how to fix that : ( I do agree that you loose a lot of the community feel when you can’t read the comments. I will ask Metro if it is possible to get rid of the ”load more comments”-button and show the comments all at once! But just so you know, if they agree it might take a month or two to sort that out. Thanks for reading <3
Superfin mössa Sandra! Är den nyinköpt och i så fall varifrån?
→ Den är från asos och finns här!
Vad mysigt med matmarknad! Hur var det vegetariska utbudet? = är det värt att åka dit om en är vegetarian?
→ Även om utbudet av djur var mycket större tror jag Smorgasburg för vegetarianer skulle vara fint det med! Det finns så himla mycket olika mat.
En fråga som inte alls har med inlägget att göra mer än att jag blev påmind om det av uteserverings-bilden: Du är ju ganska ljus i hyn. Hur gör du i solen på somrarna när du är ute mycket/sitter på uteserveringar/är utomlands osv, smörjer du in dig med solkräm hela tiden? Du är ju ofta både bararmad och barbent på bilder. Jag har haft en hudsjukdom som gör att jag knappt kan gå ut på somrarna för att jag inte vågar vara i solen och HATAR detta ständiga kladdande med solkräm.
→ Hej! Usch vad jobbigt med hudsjukdom för solen! Fattar tröttman med att kladda med solkräm också. Jag har solskyddsfaktor året runt i form av min BB-kräm och min primer som har runt 25 i solskyddsfaktor. På somrarna i Sverige brukar jag smörja in mig med spraysolskyddsfaktor på armar (ben ibland men de får typ aldrig färg av någon anledning ändå). Rekommenderar spray! puss.
Hej Sandra! Kom bara och tänka på en sak sådär helt plötsligt, om du bara får välja en emoiji som din favorit, vilken skulle det va och varför? Min skulle nog va de ögonen som kollar lite snett, så himla användbar! Puss
→ En enda emoji! Gudars. Det måste nog bli trés bon-fingrarna, med tummen och pekfingret ihop du vet. Alt. den lite småglada rosiga emojin eller den som stirrar rakt fram och ser lite generad ut. Din e också bra! Min värsta emoji är gråtande skratt-emojin.
Vad tycker du om listan som satts ihop med statistik över hur mycket bloggare ”Skriver om alkohol”? Har för mig att du låg på plats ett där. Själv känner jag mig kluven till vad den ska leda till, skuldbeläggande av bloggare eller ”samhällets uppvaknande”…?
→ För det första är det inte statistisk. De har plockat ut 8 bloggare som de studerat under en sommarperiod. Det är inte en undersökning, kanske skulle man kunna kalla det en studie. Jag tycker såklart att det är viktigt att prata alkohol, men blir också ganska trött på alla dessa ramar man som kvinna förväntas passa in i, leva upp till, förebildsboxar att checka av. Jag lämnade en kommentar till Dagens Media igår som du kan läsa. det får räcka. puss!
Hej Sandra! Först och främst tack för en jättefin blogg, dagns höjdpunkt att läsa:) Sedan undrar jag något jätteskumt; Jag använder mycket kjol och för några år sedan tipsade du om någon slags varmare under. kjolen- grej du hade som värmde rumpan jättebra (har för mig att den kanske satt ihop med strumpebanden men inte helt säker) Vad hette den och var hade du köpt den? Hatar att frysa men älskar kjolar och klänningar:)
→ Det var en grej jag köpte på Betsey Johnson för en himla massa år sen. Har inte sett den någon annanstans sen dess och vet inte vad det heter. Men här är inlägget! puzz
Hej Sandra! Tack för en jättebra blogg. Undrar om du kan svara på detta till nästa frågeinlägg: Du skriver ibland om killar du tycker är snygga/heta/hunkiga. Nästan som att du tänder på dem. Jag undrar bara om Magnus någonsin har reagerat på detta? Har han någonsin blivit svartsjuk eller bryr han sig inte? Pratar han om tjejer han tänder på (eller att någon tjej är snygg/het/bejbig?)? Min kille skulle nämligen bli sårad om jag skrev så på min blogg, och jag skulle nog få ett stick i hjärtat om han gjorde så mot mig. Jag tycker att det är jätteintressant hur olika förhållanden är så det vore roligt om du svarade! Obs är bara nyfiken på dina och Magnus tankar, inget moraliserande från min sida!
→ Hej! Jag och Magnus har en väldigt avslappnad relation till detta vilket jag tycker är otroligt skönt. Jag hade inte hållit på och killat mig i bloggen om han mått dåligt av det, mitt ex uppskattade det till exempel inte, så då fick man backa lite. Jag och Magnus är mer på samma nivå kring det här, vi kan liksom gå på stan och så kan ha peka och säga ”kolla där typiskt sandra-kille”. Detta är otroligt befriande, härligt och säger mycket om hur trygg han är i vår relation tycker jag. Kanske inte funkar för alla förstås, men funkar bra för oss. kram
Ledsen att behöva meddela det, men gråtskratt-emojin har utnämnts till Word of the Year 2015 av Oxford Dictionary: http://www.vice.com/en_uk/read/sam-kriss-laughing-and-crying?utm_source=vicetwitteruk :)))
Jag hade också supersvårt för Skrattar-så-jag-gråter smileyn, men sen började min mamma använda den som en ledsen smiley om man till exempel inte kunde ses eller var jätteförkyld, då gjorde hon den smileyn plus ett hjärta typ. Men sen blev min bror väldigt sjuk och låg på sjukhus och sa till henne att nu får hon sluta med den smileyn och berättade vad den betydde. Haha. Mamma blev bestört. Men brorsan mår bättre nu och den smileyn har blivit en av mina favoriter. 😀
Och tack bästa Sandra för att du svarade på min kommentar! Guld värt! Puss
Hej Sandra! Jag har tänkt kommentera detta sen i somras, men då läste jag din bok om och om igen istället. Jag är rätt kluven, typ väldigt jättemegakluven. Jag känner att du kanske kan förstå mig, eller har något tips, jag har pratat massor med mina tjejkompisar men jag känner att de kanske inte riktigt förstår mig till fullo.
I din finfina, känslosamma bok är du otrogen mot din pojkvän och du har också skrivit en krönika om otrohet – och jag vet inte hur många gånger jag läst det kapitlet i boken eller den krönikan.
Jag var det, otrogen. Jag vill inte säga det för jag vill inte ha smaken av ordet i munnen, jag tycker ju otrohet är så jävla hemskt egentligen. Det var inget avsiktligt, planerat eller betydelsefullt alls – jag kände honom inte för det minsta, aldrig ens hälsat på honom förut. Jag vet att man inte kan skylla på alkohol, men ändå tycker jag det blir en sådan stor skillnad om man säger det, jag var full.
Det var sommar och jag var full och jag fyllde ett tonårsår äldre. Vi hade fest, dansade fötterna av oss och blandade allt vi hade till någorlunda drinkar. Kvällen var ju asbra, vi dansade till Spice Girls och sjöng alla svenska-hits från 2000. Någon timma senare snubblade jag in på en annan hemmafest, och en till, och mellan de två festerna hånglar jag med en kille jag aldrig sagt hej till förr. Det började med snack, sen slingrar han sig in och kommer så nära mig att jag alla mina svaga punkter jag har för dumma tonårspojkar gör sig synliga på 0,5 sekunder. Min kompis sliter mig ifrån honom och först då fattar jag vad som hänt. – Jag känner precis som du beskriver dig känna, i boken, då du hånglat med en kille utanför en bar. ”En liten kyss gör väl ingenting” – så tänkte jag med.
Förresten är det inget fel på mitt förhållande, vi har det jättebra, älskar varandra och har varit ett i snart flera år. Det är superfint, ändå ”lät” jag en annan kille kyssa mig på en fest. Min kille hatar fest så han är aldrig med mig på dem.
Jag känner mig så fruktansvärd, jag och min kille har pratat om saken och det är löst nu MEN jag vill liksom inte vara den otrogna människan – även om det bara är ett fyllehångel utan känslor.
Jag känner mig frustrerad eftersom jag vet att jag alltid blir lite extra flörtig på fyllan, och lite för kärleksfull ibland. Mina kompisar anser att många killar tror jag flörtar eftersom jag är så social och framåt, och det är faktiskt killarna som tar initiativet till att hångla och då dras jag liksom med. Jag vet inte?? Jag vill inte ha killen jag hånglade med i somras och jag har inga känslor för honom. Jag tycker bara det är så himla kul och spännande att hångla på fyllan, men saker funkar kanske inte så när man är i ett förhållande.
Hur ser du på den här? Tips? Känslor? Tankegångar? Något? Har mått hur dåligt som helst över fyllehånglet i somras och att jag vet hur himla sugen jag kan vara på hångel när jag är full (inte med någon särskild, bara söta och dumma tonårskillar). Ah, kanske förstår du mig. Hoppas hoppas. Du kanske kan skriva lite om otrohet? Dina tankar om det, skillnader osv? Hade kanske varit något.
Tack på förhand Sandra!! Du är bäst
Till er som är oskulder: Var inte stressade! Det finns ingenting som säger att man måste ha haft sex vid en speciell ålder. Det pratas så mycket och det görs undersökningar som säger att man är en osäker person i sig själv om man är vuxen och fortfarande inte har haft sex – strunta i allt det här. Den dagen kommer! När jag var 17 tänkte jag: Jag får väl ha sex med min otrogna pojkvän då bara för att men jag sade nej. Vid 25 sade jag: Jag får väl ha sex med den här killen som jag är i en relation med men som psykiskt bryter ned mig men jag sade nej. Nu är jag 28 år och oskuld och jag är vare sig misslyckad eller osäker i mig själv. Jag är grym och det vet jag. Och det är även ni! Ta en dag i taget för allt kommer ordna sig. Jag lovar!
Tack, det var väldigt skönt att höra faktiskt! 🙂
Hej Sandra! Hur gick det med renoveringen av badrummet? Sitter på nålar att få se hur slutresultatet blev. Kommer vi att få se det snart?
Kram! /Emma
Jag med!!!!
Och jag med!!
Hej Sandra!
Jag är en 21-årig tjej som för tillfället bor i Paris och behöver råd. I somras träffade jag två stycken killar. Den första, låt oss kalla honom A, har jag haft mycket kontakt med, både under de tre månaderna vi träffades hemma i Sverige, men även nu under hösten när vi bott i olika städer. Han är en av de mest godhjärtade killar jag träffat och jag känner mig så otroligt trygg och glad i hans sällskap trots att vi bara känt varandra i fyra-fem månader. A har varit tydlig med länge att han känner sig kär och att han vill inleda något seriöst när jag flyttat hem igen.
Den andra killen, B, har jag inte pratat med lika regelbundet, men så fort vi ses är det som om passionen stiger oss båda över huvudet. Vi liksom ser på varandra så att det nog syns utåt att det rusar så fort i våra kroppar att det slår för trumhinnorna typ, vilket jag aldrig upplevt med A. B och jag ses dock nästan bara uteslutande på fyllan och är en lång bit ifrån hur halvseriöst det ändå är mellan mig och A, men han hörde av sig nu för någon vecka sedan och sa att han gärna ville träffa mig när jag kommer hem igen i januari.
Kruxet nu är att jag absolut inte vet hur jag ska göra. Jag vet att A kommer vilja fortsätta träffas (och jag kan absolut tänka mig att inleda något med honom då jag älskar tryggheten och uppskattningen han ger mig) men jag känner mig helt enkelt inte överjäkligt passionerat superförälskad. Dock kanske det växer fram något otroligt starkt där trots att jag inte känner samma passion som till B just nu. Du som vet så himla mycket om klapprande tonårshjärtan, är det värt att chansa bort tryggheten mot det oväntade? Jag har aldrig haft ett förhållande tidigare utan enbart massa förälskelsekrångel och är därför rädd om att gå miste om någon som faktiskt behandlar mig så himla fint som A, men känner mig samtidigt lika rädd för att blint välja tryggheten istället för att chansa på det oväntade.
Puss och tack för världens bästa blogg
Hej Sandra och ni andra som har kommenterat min artikel!
Här kommer några svar och funderingar från min sida (sorry att det blir lite långt!).
Jag har aldrig skrivit att vår undersökning (eller studie – jag ser inte riktigt skillnaden i ordval här) är statistisk säkerställd forskning eller att den ger en fullständig bild. Det är som sagt en genomgång över två månader (vilket jag tydligt har redogjort för i artikeln som ni kan läsa här: www.unf.se/bloggranskning). Den säger inte allt, men den säger en hel del. Och att det är en sommarperiod tycker inte jag stämmer. Jag valde just augusti och september för att ge en så rättvis bild som möjligt. En sommarmånad då många dricker mer, och en höstmånad då de allra flesta börjat jobba eller plugga och då dricker mindre.
Anledningen till att det bara är kvinnliga bloggare som är med i undersökningen, är ju för att det är kvinnor som har de största bloggarna. Jag kan tycka att det är lite komplicerat att hävda att en sån här genomgång inte borde göras på grund av att bloggarna är unga kvinnor. Å ena sidan, visst, bloggare får ofta en hel del orimlig kritik. Men å andra sidan, Sandra och de andra bloggarna som är med i genomgången har hundratusentals läsare. De är professionella och har stor makt (något många bloggare i andra sammanhang vill lyfta fram när folk nedvärderar deras jobb). Att då som journalist med en ung målgrupp där den stora majoriteten läser bloggar inte skulle kunna diskutera hur exempelvis alkohol framställs i bloggar, tycker jag är en märklig kritik.
Oavsett hur mycket ansvar bloggare vill ta för olika frågor (om det så handlar om alkohol, cis-normen, kroppstyper, rasism, sexism) så är det självklart att de påverkar sina läsare och deras världsbild. Som det står i artikeln finns det exempelvis tydlig forskning på att unga som tar del av alkoholreklam börjar dricka tidigare och dricker mer. Och därför menar de experter vi pratat med att sociala medier troligtvis påverkar likadant, eller ännu mer. Om det sen är problematiskt eller inte, och hur man som enskild bloggare vill förhålla sig till det – det är självklart upp till var och en.
Mvh / Lina Mattebo, redaktör på magasinet Motdrag som har gjort undersökningen
Alltså åh, svaret om Magnus! Älskar folk som är så trygga i sig själva att de kan peka ut sin partners killtyper! 😀 Blev alldeles glad av ditt svar!
Hej Sandra!
Har tänkt på en sak ett tag och tänkte att det är lika bra att fråga hehe. 🙂 Du skrev för ett tag sen att du springer några gånger i veckan, men jag undrar hur du klarar av det eftersom du också röker? Jag har varit rökare själv men slutat med vardagsrökning, röker bara på fest alltså vilket inte är så ofta, men när jag ska springa så är mina lungor så trasiga. Har sprungit i ett halvår och min kondition har såklart blivit bättre med lungorna är fortfarande paj. Hur känns det för dig? Kram
Alltså hjälp jag träffade en kille ett tag i somras som jag föll för direkt. Han var sådär gulligt nervös och vågade knappt titta på mig på första dejten och jag har tänkt på honom varje dag sen dess. Vi hördes mycket under sommaren men träffades totalt bara 3 gånger och låg en gång. Han ville såklart bara ligga och jag avslutade tillslut pga att jag ville mer. Han ville fortsätta ses men sa att han inte var redo för något seriöst och sa att jag inte borde slösa någon mer tid på honom. Nu har det gått snart två månader och fast jag har fått ett tydligt avslut och mina känslor har börjat svalna lite så går jag fortfarande runt med en känsla och förhoppning att han gillar mig och ska ångra sig. Blir knäpp, när ska hjärnan fatta att jag bara ska gå vidare och skita i honom? När sjutton ska man få tänka klart igen?! Kan man ens bli såhär olyckligt jävla kär i någon man bara har träffat 3 gånger?
svaret på denna fråga – om man ska liksom svara ganska krasst, är att du behöver en ny hang-up. Ut och spana killar! Prata, flirta, visa dig intresserad. Oftast fastnar man i gamla hjulspår just för att inget nytt dyker upp. ibland kan det liksom vara så enkelt! puss.
Precis det jag behövde höra! Lättare sagt än gjort dock… Men tack! <3
Undrar exakt samma, suttit/sitter i samma båt. vore så fint om du ville svara på denna! 🙂
Till L här längre upp: Nu var det ju Sandras validation du efterfrågade men här kommer det även från annat håll hehe. Jag var oskuld tills jag var 21 och kände mig oerhört stressad över detta. Tänkte precis som du- att aaaallla ligger till höger och vänster. Och visst, det kanske många gör när de är 21 men so what, kan jag känna idag. Klart att det är lätt att säga när jag inte är mitt uppe i den känslan som kanske du är, men kan iaf försöka peppa med att det faktum att min så kallade sena sexdebut har påverkat mig ganska lite i det stora hela. Någon kväll så hände det bara och jag kände mest ”phew nu är det gjort”, sen dröjde det något år innan jag hade sex igen. Nu är jag 28 och har för första gången i mitt liv en partner och ett regelbundet sexliv.
Min poäng är att 1) du är INTE ensam om att vara oskuld vid 19 års ålder och det är ingenting som gör dig till en konstig person på något sätt. 2) Du kommer få ligga så småningom (om du själv vill)! Du skriver själv att du ännu inte har träffat någon du vill ligga med, och det är ju en viktig faktor. Den personen kommer dyka upp, lovar. 3) Snälla försök att inte fundera för mycket över vad andra gör och hur andra ser på dig – jag garanterar det är ingen som bryr sig för alla är för upptagna med att tänka på sitt eget sexliv oavsett om det är existerande eller ej 🙂 Och också- få inte panik om första gången inte är asbra, åtminstone för min del krävdes ganska mycket övning för att sex skulle börja bli kul/bra/skönt! Kram!
Hej Sandra! Hur har det gått med ert badrum? Nyfiken på att se hur det blev. Kram
Till the girl that was wondering about her ex/the love of her life.
I had a simmilar thing happenging two years ago…. I answered and in the end we tried again. It didn´t work out. In fact it was more dramatic and did hurt way more than the first time because we were both so desperate that we simply don´t fit together at all. But eventhough I wouldn´t say that you shouldn´t try. It´s love after all and it doesn´t happen so often. Just imagine what happens if you don´t try…. you will think about him for the rest of your life and wonder, if you should have given him another try. Now I can say I´m happy we tried again. We both new and felt the reason for the second break up. I say: GO FOR IT! But take your time…. don´t sleep with each other too quick, realx, talk talk talk, have dates… get to know eachother again. Good luck! <3
Thank you so much for your comment! I definitely have a lot of things to think about.. but this helped! <3
Du, personen som undrade om den där varma grejen en kan ha under kjol/klänning för att inte frysa: jag använder mamelucker! Det är typ som ett par tunna cykelbyxor i ull (så lite olikt Sandras) som jag har utanpå strumpbyxorna när det blir kallare ute. Jag har köpt mina på en lite finare underklädesaffär, de är av märket Calida. Men jag tror att det finns andra varianter oxå, kanske på typ Åhléns? Hoppas du hittar! De är strålande bra <3
PS. Min fråga kom inte heller med, men den var lång och handlade väl om ett ämne många frågar om råd om. Och jag fattar att Sandra omöjligt kan svara på allas kärleksfunderingar! DS.
Ojdå. Nu blev jag faktiskt lite ledsen av ditt svar på min fråga ang. alkohol-”studien”. Känns som att du tog illa upp och därför förminskade mig i svaret genom att påpeka alla felaktiga ordval jag gjort. Menade absolut inte att uppröra eller så, som jag skrev så tycker jag att det är en konstig grej att försöka få unga att dricka mindre genom att ”skuldbelägga” bloggare… men det kanske inte gick fram :/ Hoppas att det bara är jag som tolkar fel! Ha en bra kväll!
Alltså jag tror inte det var DIG och dina ordval Sandra ifrågasatte, utan att det nu på www har kallats för studie/undersökning whatever vilket kanske inte är helt sanningsenligt sett till att en kanske inte kan använda reultatet till någon djupare analys. Det är ju bara en sammanställning över två månader, för att det ska bli någon tyngd i det krävs det nog uppåt ett år. Visst det är väl bra att frågan lyfts, men känns så tröttsamt och inte direkt nytänkande att det bara är kvinnliga bloggare som ”analyseras”, hade ju tex varit intressant att ta upp hur Alex & Sigges ständiga marknadsföring för deras vin påverkar, eller när Filip & Fredrik blir fulla i direktsändning, tycker jag i alla fall :))
jamen precis, menade ingenting om dig hanna. ifrågasatte studien. kram.
Ja det har du säkert rätt i! Skönt att läsa det 🙂 och jag håller med dig om att det är väldigt typiskt att just kvinnliga bloggare ska vara förebilder och granskas under lupp jämt. Måste vara tröttsamt!
Hej Sandra!
Jag har ett problem som jag undrar hur dina tankar ser ut om. Jag har problem att ”se mig själv”. Jag känner mig osäker på hur andra uppfattar mig, om de tycker om mig, om jag är en ok person och om de ens vill va med mig. Upplever att jag ofta får va den som driver på nya relationer (vänskaps) och ta mest kontakt och skulle gärna bli ”uppsökt” själv ibland. Ibland får jag höra att jag har en färgstark personlighet och att jag är säker på mig själv och mina åsikter men även att jag är klok och snäll. Jag vet inte vad som menas med allt detta för jag känner mig inte säker på mig själv och jag försöker att inte driva på för hårt och ta för mycket plats, att ge utrymme och fråga andra saker om dom. Hur vet man vem man är? Och hur får man andra att intressera sig för en? Och hur vågar man va sig själv? Det finns ju alltid risk att man inte blir omtyckt. Till saken hör att jag var ganska ensam under högstadiet och gymnasiet. Hoppas inte mina frågor blev för röriga och att du vill dela med dig av dina tankar kring detta. Tack för din fina blogg! Miriam
Vilken fånig hitte-på-studie om alkohol i bloggar. Tycker ditt svar i DM var kanonbra!
…Och hör är länken till hemsidan http://blankens.com/collections/boots/products/the-debaser
Älskar dina answers to past weeks questions-inlägg, mest för att det blir så varierat med kärlek/resetips/ris-ros-svar osv – stor favorit! 🙂
hej. till nästa sånt här inlägg:
behöver bara lite validation från dig. jag är 19 och oskuld. det känns som alla förväntar sig att man varit sexuellt aktiv sedan 14-årsåldern typ och jag vet inte, jag har aldrig riktigt träffat någon jag velat ligga med så det är inte det…vill bara höra att det är okej och att jag inte är konstig/kommer dö oskuld haha. kram.
Förlorade min oskuld för ett tag sen vid 25 års ålder och ja det hör väl inte till normen men jag vet flera som har förlorat oskulden sent eller fortfarande är oskulda. Hatar ordet oskuld btw, kan vi inte komma på ett bättre ord? Så ta det lugnt du är inte ensam! Helt plötsligt träffar du någon som du blir så jäkla attraherad av och så händer det bara!
Sandra! Måste bara säga att jag ÄLSKAR din kommentar på DN-artikeln. Är så jäkla trött på att speciellt vi tjejer förväntas vara så jäkla perfekta och korrekta heeeela jäääääkla tiden! Jag orkar inte!
Sen tycker jag det är knepigt att de hackar så specifikt på personer (i det här fallet bloggare) istället för att gräva djupare i vad som faktiskt isåfall är problemet. Dock kan jag tycka personligen att nykterhetsförbundet/eller vilka de nu var som satte igång ”studien” får oss ungdomar att låta som idioter som inte kan göra egna val.
Jag läser din blogg varje dag som en tidning och massa andra medier där alkohol visas, ingenting jag tänker på, och dricker si sådär var eller varannan månad.
ÅH! äntligen har jag hittat en till person som också hatar gråtande skratt-emojin!! ingen annan förstår mitt hat för den emojin, men jag tycker bara den känns så fruktansvärt hånande och elak? haha, skönt att höra att en annan inte är ensam!
En kommentar till den första kommentaren som du svarat på i detta inlägg:
Det är ju mycket bättre att försöka och verkligen bli säker på att det inte funkar tycker jag! Kanske blir man sårad och krossad igen, men då VET man ju i alla fall? Livet är för kort för att undra hur det kunde blivit! Kör ba kör och om det blir sorg av det igen: gläds åt att ni vågade testa och försäkrade er om vad som var bäst för er!
<3
Tack för din kommentar! Ja, du har rätt i det att livet är för kort för undra hur det hade blivit! Tack igen <3
min fråga kom inte med ): kommer en part three? :*
ibland (ganska ofta..) missar jag frågor och ibland har jag svarat på samma slags fråga jättemånga gånger 🙂 det e bara att ställa igen! kram.