Jag köpte Martina Haags Det är något som inte stämmer på en tisdag och hade läst ut den på en torsdag. Den gick inte att lägga ifrån sig.
Det är något som inte stämmer handlar om Martina Haag och Erik Haags uppbrott 2013 när han lämnade henne för en annan. Eller, karaktärerna heter andra saker i boken, men det är uppenbart att den är i högsta grad självbiografisk.
Boken är så himla utlämnande. Man kan verkligen känna hennes sorg mellan sidorna. Och så snubben, som bara reser sig upp, drar och struntar i att plocka upp spillrorna som blev kvar. Det orättvisa i att behöva bära hela den kasserade kärlekshistorien själv.
Vem som helst som varit med om ett uppbrott, även om man kanske inte är femtio år och har barn, kommer att känna igen sig i de här helt makabra komma över-faserna.
En bok om att överleva som jag läste ut på ett ögonblick för att det inte gick att sluta.
Skriv ut och sätt upp det här på väggen alla heartbroken lovers där ute.
AWord. En ren skvallerbok i mina ögon. En hämndbok som jag skäms över att ha läst. Och som Martina borde skämmas för att ha skrivit. ”Jag värnar om mina barn” yeah – right! ” jag är bitter och hämndlysten” snarare. Och jävligt beräknande.
Älskar Martina Haag!
Efter att du bloggat om Det är något som inte stämmer var jag tvungen att ladda ner Storytel och lyssna på den. Lyssnade halva boken samma natt och resten morgonen efter. Martina läser verkligen boken bra, men ibland är det nästan obehagligt hur mycket hon delar med sig. Ångesten i stugan smittade liksom av sig. Vilket ju är en komplimang till skrivandet, men det blir lite mycket ibland. Som när hon gömmer sig i skyddsrummet? Man vill bara dra upp henne därifrån liksom. Jag har även fått dålig smak i munnen av Lotta och Erik nu. Som många andra älskar jag julkalendern och Historieätarna och tycker att dom är jätteroliga tillsammans, men nu… När Lotta skickade sexiga sms till honom när han satt med barnen på julafton. Så jävla osmakligt. Sen av ideologiska skäl så tycker jag Lottas päls- och dödälskande är barnsligt. Denna bok gav mig en helvändning i hur jag läser dom två människorna nu.
MEN jag såg även att din bok, Sandra, fanns på Storytel, men endast som E-bok. Jag slukar den just nu i den formen men jag hade hoppats så himla mycket på att du skulle läsa din egen bok i audio-form!! Snälla kan du inte göra det? Jag lyssnar mycket bättre än jag läser.
Kram
Alltså jag lever och andas för Lotta Lundgren. Kunde ändå inte hålla mig borta från denna bok. eller kanske just därför. Lyssnade på hela under en dag, utan slut och sedan igen på mina favoritdelar, fastän jag borde skriva tenta. Jag tänker att det är viktigt att människor får vara komplexa. Erik och Lotta betedde sig som svin, men det betyder inte att de inte kan vara smarta eller roliga vid andra tillfällen. Folk är så. Det är en viktig insikt. Sympatiserar så mycket med Martina och hennes smärta, men Lotta är förevigt kvinnan i mitt liv. Och det får vara så, för även jag är komplex.
Jag älskade denna bok. Den blev inte mindre stark då jag lyssnade pp den på Storytel då hon läser själv. Så bra!!!!
Alltså! Satt och grät och visste inte vad jag skulle ta mig till pga världens hjärtesorg. Gick in på din blogg för att bli lite tröstad och så är det här det första jag ser. Har gjort sista bilden till min bakgrundsbild nu.
Ja, en jättefin bok med hög igenkänningsfaktor. Så bra av Martina att hon vågade skriva den och vara så utlämnande som hon faktiskt är. Jag kan inte låta bli att tycka extremt illa om både Erik och Lotta. Jag vet att man inte kan styra sina känslor men man kan banne mig styra sina handlingar.
Jag har så svårt för folk som ska bli arga på ena parten vid en skilsmässa, varför måste man sluta umgås/bojkotta etc. en person bara för att denne slutar vara kär i sin partner och går vidare i livet?
Kärlek är inte alltid evig, man kan inte kräva ett livslångt förhållande även fast man gift sig.
Jag älskar kemin mellan Lundgren/Haag och önskar dem allt gott, precis som jag gör Martina.
Och längtar ihjäl mig till första december trots att jag är 31 år!
Det är naturligtvis fel om man känner förväntningar eller krav på sig att ta ställning mot den ena parten. Det bästa är väl om man kan fortsätta att umgås med alla! Däremot så har man ju all rätt att spontant känna att just den ena parten har gjort fel mot den andra – så länge det beror på ens egen uppfattning om rätt och fel och inte på att någon annan kräver att du ska tycka på ett visst sätt.
Det beror nog på hur personen som slutade vara kär har hanterat situationen…
Och som du själv kanske förstår så kan vi som blir arga inte kontrollera våra känslor mer än de som slutar vara kära. Känslorna gör som dom gör! Man väljer inte vilka känslor man ska känna. Inte jag iallfall..
Att läsa sådant här får mig att åka tillbaka i tiden, nästan tio år. Tiden då det smärtade och då ögonen fylldes med tårar av att någon nämnde hans namn. Då foton på hon fick golvet att spinna och magen att vrida ihop sig som en disktrasa. Jag har gått vidare med livet så som dem säger att man gör. Idag önskar jag inget ont, inget gott eller någonting alls med den som inte fick nämnas vid namn.
Hej Sandra.
Jag vet att du inte känner min mamma men jag har inte läst boken samtidigt som jag känner min mamma och du läst boken. Tror du, efter att ha läst boken, att det är rätt eller för känsligt att ge denna bok i julklapp till min mamma som inte går vidare från skilsmässan från min pappa (han lämnade henne för en annan i hennes ögon) för 2.5 år sedan? Utifrån det lilla du vet om denna situation, tror du att boken plåstrar om såren eller river upp dem igen?
För övrigt vet jag även att min mamma är en av de som bojkottade Historieätarna pga vad Erik Haag gjorde mot Martina. Därför tänker jag att denna bok kanske vore bra, med tanke på vad hon känner för författaren?
Nu är ju inte jag Sandra, men tänkte ändå ge mig på att svara.
SÅ himla fint att du vill försöka hjälpa din mamma lite. Jag gav min mamma boken Happy Happy, den handlar om varför skilsmässor är/kan vara bra. Tycker verkligen att du ska ge den till din mamma, speciellt om hon redan allierat sig med Martina. Men kanske inte som julklapp? Det är en fin present, men kanske passar bättre att lämna över den med något snällt att säga när det inte är julafton?
Älskar när någon lyckas beskriva livets allra starkaste känslor via vardagliga små banaliteter, vilket jag av de här utdragen får för mig att är genomgående för den här boken. Måste fan läsa!
Å! Jag älskar Martina Haag. Blev så arg och ledsen när hela dramat med hennes man pågick. Så arg att jag vägrat se ett enda avsnitt av Historieätarna, som alla säger är sååå bra…
Men nu ska han ha julkalendern så jag antar att jag kommer måste stödja hans program litegrann. Typiskt.
Utelämna betyder utesluta, exkludera, hoppa över.
Utlämna betyder blotta, exponera, lämna utan skydd.
Gissar att du menar att boken är utlämnande och inte utelämnande?
oops kirrat!
Nu har jag inte läst något av Martina Haag, men jag fastnade verkligen efter att ha läst utdragen.
Jag har en fråga, kanske har nån varit i min sits och har råd. När jag va tillsammans med mitt ex fick jag lite upp intresset för en annan kille, men jag tog inte mitt intresse på så stort allvar (tänkte väl att det bara var en liten tillfällig crush) och agerade inte direkt på det. Under en längre period hade dessutom mina känslor för exet börjat svalna mer och mer och för ett halvår sen gjorde jag slut för jag var helt enkelt inte kär längre (fast han fortfarande var det). Nu träffar jag den där killen jag var lite intresserad av, och han är till och med kär tillbaka i mig (jippie!). MEN nu har jag ordentliga skuldkänslor och skäms lite, tror att mitt ex skulle hata (starkt ord, jag vet) mig om han visste, om han inte redan vet. Vi finns inte längre i varandras liv förutom på internet, vilket nu också blivit beklämmande eftersom jag inte vågar lägga ut bilder och sånt med denna nya snubbe. Hur hanterar man dessa skuldkänslor/skam? Är det bättre att fortsätta försöka dölja det för mitt ex eller är det bara att acceptera att man ibland sårar någon? Jag vill ju verkligen inte det men mitt liv nu krockar med mitt liv då.
Om det är Facebook du tänker på, så kan man ju ändra inställningar så vissa personer inte kan se vissa bilder. Du kan ju alltid ”blocka” exet från att se dina bilder med din nya kille. På så vid skonar duhonom att behöva se det, och du får läggs upp bilder. Eller så kan du ju faktiskt avsluta din vänskap med honom helt på Facebook, om ni aldrig pratar eller ses är det väl kanske onödigt att vara ”vänner” online? 🙂
Det är väl inte så mycket Facebook i sig, snarare att jag gjort något fult och inte vill att han ska veta och tycka illa om mig, om du förstår… Tänker lite samma när jag går på stan hand i hand med den nya snubben och hoppas att jag inte ska stöta på mitt ex. Vill ta bort men det känns elakt, jag hoppas faktiskt han gör det. Blocka kanske är smartare, tack för tips.
Hej x! Jag är inte Sandra men har varit i ungefär samma sits som dig och förstår kanske känslan. Om du är med den här nya snubben nu tycker inte jag att du ska försöka undanhålla det genom att tex inte lägga ut bilder på er två. Du förtjänar att vara dökär och visa det för hela världen om det är så. Det är som du säger ditt liv då som krockar med ditt liv nu, och man bör alltid alltid välja nu:)
Samtidigt förstår jag inte riktigt meningen med att lägga ut bilder osv, man behöver väl inte visa för omvärlden att man är superkär. Är det verkligen en rättighet – om man vet att det kanske kan såra någon annan? Absolut inte gå runt och ha dåligt samvete osv, njut av att vara kär!!! Men det finns ju ingen anledning att rubba det in i folks vetskap.
Tack till dig och Björtis för svar, känner mig faktiskt lite klokare på mitt problem trots att ni skrivit olika. Skönt att få prata med någon om sånt här.
Så hjärtskärande sorgligt. Den här boken hamnar på min läslista nu direkt!
Så hjärtskärande sorgligt. Den här boken hamnar på min läslista nu direkt!
Grät genom boken trots att jag för tillfället är i ett lyckligt förhållande och aldrig haft något breakup (pepparppepparpepparpepparpeppartusengånger). Men jag vet ju att det är precis sådär det kommer vara, om det nånsin händer. Bara jag och min pojkvän nånsin snuddat vi ämnet att det kanske finns en möjlighet i framtiden att det inte är vi så har det svindlat för ögonen och jag har blivit alldeles stel och sladdrig och kall och varm i hela kroppen på samma gång.
Enda invändningen mot boken är väl att spökgrejen på fjället kändes lite…överflödig?
Spökgrej? *Spoilervarning* Skrolla ner …
Det var ju inget sånt. Det fick sin förklaring i kapilet efter.
Kapitlet* skulle det förstås stå. 🙂
Nä men hela grejen med fjällstugan och den kusliga stämningen menar jag
haha den hade jag liksom redan glömt bort? så ja, håller med. puss.
at kvinnenne er de som må plukke opp delene etter en exsplosjon…
Men alltså herregud. Dog lite bara av att läsa utdragen..Måste läsa!