Låt oss ta en titt på vad jag kom hem med från Paris (förutom en hemlig julklapp).
Honungen var slut hemma så jag tänkte att jag lika gärna kunde köpa den i Paris. Blev denna lilla gulliga (flög med handbagage bara så kunde inte köpa något som vägde mer än 100g).
Står just nu på fin hedersplats i köket.
Även en Champagne-senap med honungssmak åkte med pga lät så himla gott.
Av min mamma fick jag en dö-mjuk mörkblå t-shirt från Maison Kitsuné med broderitext i gult och fina uppvikta ärmar. Tack mamma <3
En mörkblå mössa från Colette fick följa med hem. Har ju dessa dagligen när det är kallt.
Sist men inte minst köpte jag ett gäng gulliga tändsticksaskar på Merci. Har ljus överallt i lägenheten just nu och har placerat ut askarna i alla rummen så man ska komma ihåg att tända dom. Annars glömmer i alla fall jag.
.
Translation. What I bought in Paris.
Älskar de fina tändsticksaskarna!
I always love food souvenirs 🙂
-Christine
http://www.christinelovestotravel.com
Hej!
Sandra, kan inte du ge tips på något ställe i Stockholm där man kan hitta en liknande mössa? Letar och letar efter en, men hittar ingen som jag gillar. Inte för platt och inte för lång, om du förstår vad jag menar? Och gärna med lite ull i 🙂 Hade en favoritmössa i flera år, men gav bort den till pojkvännen, eller rättare sagt till han som var min pojkvän förut…
Sandra och alla ni andra som hänger här: Kan jag snällasnälla få lite akuthjälp/tröst/stöd. Vet att det kommer låta så oerhört fjantigt och typ priviligierat i-landsproblem men det är så att jag för några timmar sen fick veta att min katt dött och jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till.
Jag är deprimerad och har gått hos psykolog i ett halvår samt gått på medicin ett par månader, så var väldigt instabil redan innan och kände liksom att minsta lilla grej som händer kommer sätta mig helt ur spel. Och så händer det här, PRECIS när jag börjat känna att jag är litelite grand på bättringsvägen. Helt från ingenstans hittas han död i ett dike och jag fattar ingenting. När jag fick höra det föll jag ihop i en ångestattack men sen dess har jag inte kunnat gråta eller känna minsta lilla. Jag känner mig helt tom på känslor och jag vet att det är farligt, jag kan inte stänga in känslor såhär för då skadar det bara mig själv i slutändan. Jag vill kunna släppa ut sorgen men samtidigt är jag så himla rädd för hur stark och överväldigande den kommer vara. Finns det nån här som förlorat ett husdjur och kan vara en hjälpande hand i hur man ska göra för att komma över det, och framför allt hur man ska kunna låta sig själv känna smärtan?
(Otrevliga kommentarer undanbes himla himla mycket tack)
Först och främst: det är helt okej att känna ingenting! Det är chocken, det får man när kroppen inte klarar av att sörja än. Ingen fara, sorgen kommer när den kommer. Det är okej att bli ledsen när som helst, men det är även okej att skratta när som helst. Om du känner nån som har ett djur kan det vara fint att få åka hem till dem och klappa det en stund. Och kom ihåg att allt går att överleva, och till slut börjar man leva igen. Mvh /en som har varit på sju begravningar och bara är 26
tack tack så mycket för alla varma ord fina ni!!!<3
Fina du!
Sänder alla kramar jag bara kan. Jag har förlorat många husdjur under mina tjugoåtta år och det är en sådan hemsk förlust och det gör så ont. Just nu har jag en hund som snart är fjorton år och jag bävar för den dagen då han lämnar mig. Det är svårt att säga vad du ska göra för att må lite bättre men försök att tänka på alla bra minnen du har av din katt och skratta och gråt. Tillåt dig själv att gråta och släpp loss alla känslor du går och bär på. Göm inte undan dem och låtsas inte som de inte finns. Prata om din katt och prata om hur du känner! Titta på kort och filmklipp och håll inte tillbaka. För mig är husdjur det bästa på jorden och min hund är som min bror. Du kommer ta dig igenom det här jag lovar! ❤
Men det är ju jättehemskt att förlora sitt husdjur sådär:( jag kände lite likadant när vi var tvungna att avliva vår hund. Som en stor gråtpropp som satt fast invärtes. Men jag tvingade mig själv att gråta. Kollade på massa kort och sa till mig själv: nu gråter du för du har förlorat någon du älskar högt. Vågade liksom tänka den tanken och vågade låta mig vara ledsen. Du har rätt att vara det. Husdjur är det bästa som finns. Våga känna känslan nu, och om du är rädd att du kommer få impulser du inte kan kontrollera, sörj ihop med någon bra person. Vän, familj eller din psykolog (ja, du kan prata med dina känslor kring detta med din psykolog. Tror till och med det kan vara bra) Beklagar din förlust❤️
Så söta tändsticksaskar! Fin tändsticksförvaring är himla trevligt. Mamma brukar stoppa tändstickorna i små teburkar med fina mönster och klistra fast plånet på undersidan.
onödigt att köpa nya klädesplagg när det finns second hand.
och du har aldrig köpt något i första hand? jätteonödig kommentar indeed när det är tydligt vilken vettig människa sandra är, ingen splurger eller överkonsumerare. + så viktigt för tjejer att inte behöva vara perfekta pk och rätt på alla fronter i livet.
HEJA sandra. puss.
men gud vad himla onödig kommentar.
onödigt att vara otrevlig av ingen anledning alls. om du tycker det så köp inte nya kläder då.
Alltså den här perfektionsförväntan som Sandras (och Flora Wiströms också för den delen) läsare verkar ha på dem… Herregud vilket jobbigt liv det blir för dessa stackars tjejer som är så pass medvetna och sprider viktiga och vettiga åsikter utåt i det allra mesta, men som trots det alltid får armbågar i sidan. Jag fattar att man har ståndpunkter som man brinner för och det har jag också. Men just med den där negativa tonen blir det så himla onödigt. Då kan man bra låta bli att skriva alls. Jag hade i alla fall känt mig usel om jag gång på gång på gång fick höra att det jag gör är fel.
åh! Dom där tändsticksaskarna var ju hur söta som helst! Just nu gömmer jag mina tändstickor i små burkar i alla rum för att jag inte tycker de är tillräckligt fina för att ligga framme, men dom där pyntar man ju gärna med 🙂
Åh! Jag har en hel drös med téburkar som jag inte vet vad jag ska göra av, så det där är ju ett fantastiskt tips!
Sandra! Vad heter fonten i dina inlägg? Vill så gärna ha den i min nanowrimo jag ska publicera ett par exemplar av till släkten. <3
vet inte om det är just den, men avenir är så himla likt iallafall! kram
Hej Sandra!
Tänkte om du eller några av dina läsare har något tips på hur vi kan uppvakta våra fina pojkvänner i jul. Det är första gången jag firar jul med en kille och jag känner mig helt bortkommen när det kommer till julklapp. Det borde ju inte vara så svårt att hitta på något som han skulle vilja ha, men jag är helt fantasilös. Snälla hjälp! 🙂 Jag lever på studentbudget och jag ska flyga till honom i jul så någon idé om något billigt och icke skrymmande? Kram och glad advent
Alltså personligen är jag lite utav en sucker för så kallade ”upplevelser”, liksom hitta på något mysigt, gör en finfin middag eller något sådant, behöver inte kosta skjortan, skulle även kunna vara en teaterbiljett, eller något event i närheten. Sen brukar ju böcker alltid vara ett träffsäkert val tycker jag. Speciellt om det är en favorit, att få någon annans favoritbok (gärna med ett litet meddelande inuti) får det alltid att bli sådär lite gosigt varmt inuti en tycker jag. Att få dela med sig av något av de finaste man vet, till den finaste man vet – det kanske inte är helt fel?