Hej. Hoppas ni mår okej där ute i världen. Jag är lite trött efter en helg av julbord, lite dans och festligheter, men det var det värt. Här kommer lite måndagslänkar från mig till dig.
Jag är med i Musikhjälpen imorgon och gästar buren! Kl 12.30 hör ni mig i p3 där jag ska svara på lite lyssnarfrågor samt berätta om vad jag auktionerar ut. Det verkar inte som att min auktion kommit upp än men jag ska länka den när den har!
Women Burning Things.
Genial tumblr.
Kära tomten, kan jag inte bara få göra det jag är bra på?
Nina Åkestam skriver som vanligt så himla bra och viktigt. Jag slutar liksom inte förundras över att så många vill hävda att vi redan är jämställda. Härligt nog verkar de stängt ner kommentarsfältet på denna krönika.
Lite kär i Ikeas tillfälliga kollektion TILLFÄLLE som kommer ut i februari. Spana in bilderna här.
På Metro Mode Creative hittar du en hög med finfina artiklar:
– Intervju med instagramkomikerna @oskonheter.
– Mina bästa skrivtips.
– Vegoskeptiska citat av illustratören Freja Istemo.
– Så gör du ditt eget läppbalsam.
– Monthly Makers julkalender.
– Floras tips för att bli en bättre frilansare.
Ännu fler artiklar hittar du här och här kan du följa Metro Mode Creative på bloglovin.
Ps. Det är inget jag bara fått för mig. Som jag skrev påpekar nästan 8 av 10 i min kompiskrets att jag ser ut så här. Det sitter inte i mitt eget huvud. Varför tror ni dom kallar mig tändstickan? 🙁
hej gullis! jag tycker ändå du visst ska ta dina komplex på allvar, som många har skrivit. att gå runt och må så här över sin kropp ska ingen behöva göra någonsin. Att din kompiskrets kallar dig för grejer som gör dig ledsen är heller inte okej, säg det till dom! säg att du mår fett dåligt över att de säger så, kan inte tänka mig att de gör det för att du ska känna dig sämre. jag tror också på att ta kanske kontakt med någon professionell, när det liksom går så långt att det äter upp en inifrån så måste man ta det på allvar. det handlar inte på något vis att du skulle vara ett psykfall, men när du går runt och svälter dig själv och säger att du mår dåligt ända ”in i själen” – så kan du inte tillåta dig själv att må. på riktigt alltså. jag önskar att jag hade tagit till professionell hjälp när jag var 20 och levde på buljong och grönsaker. inget fel, bara viktigt att snabbt hitta lösningar så livet känns bättre. puss.
Ville bara ha råd och kanske lite pepp. Ni brukar vara så bra på det här. Istället känns det som jag blev psykfallsförklarad av en handfull personer och ignorerad av resten. 🙁 Var väl ett misstag att be om stöttning antar jag…
Älskar måndagspepp, så rolig idé. Kram på dig sandra.
Så himla kul med musikhjälpen, hoppas på en chans att få säga hej till dig, bor nämligen i Linköping, så pepp! 🙂
Gällande Nina Åkestams krönika – du skriver Sandra att ”Härligt nog verkar de stängt ner kommentarsfältet på denna krönika.” Men är det verkligen härligt? Att man stänger ned möjligheten att kunna diskutera dessa frågor, blir det då inte en del av problemet? Visst, det måste ju självklart finnas gränser för vad man får säga i sådana sammanhang, och majoriteten av människorna vet jag faktiskt vart dessa gränser går. Problemet när man stänger ned diskussionsmöjligheterna är ju att dessa män känner sig kränkta, vilket spär på deras fördomar mot feminism, och bekräftar deras världsbild att män inte får höras eller synas. Vi kommer ingen vart om vi inte kan fortsätter diskussionen och utbytet av åsikter och upplevelser.
Till ”Tändstickan”. Som de andra redan har skrivit, har du en möjlighet att söka professionell hjälp? för det är verkligen ingenting du ska behöva reda ut själva – om det ens skulle vara möjligt. Någon har redan nämnt body dysmorphic disorder, och det låter väldigt mycket som det, med inslag av ätstörning. Den här typen av tankar om sig själva är ju befästa sedan så lång tid, att de är väldigt svårt att hitta ur dem på egen hand. Om du vill träffa en psykolog/terapeut kan du gå via din vårdcentral, eller direkt kontakta en öppenvårdsmottagning och ställa sig i kö. KBT (kognitiv beteende terapi) brukar ha väldigt bra resultat på den här typen av problem som har grund i hur man uppfattar sig själv/sin verklighet, så terapin handlar alltså om att förändra tankarna/beteendena – och det går! Så försökt gör det så snart som möjligt. Här har du en guide över vilken hjälp som finns beroende på var du bort, om du inte vill gå via vårdcentralen. http://www.1177.se/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/Soka-vard/bbbb/
Problemet med kommentarsfälten på denna typen av krönikor är att ofta är det en stor majoritet äkta rövhuvuden som tar över och går på skribenten personligen och hånar hen utan att föra någon konstruktiv diskussion över huvud taget. Det dödar de faktiskt konstruktiva diskussionerna väldigt lätt och gör absolut ingen glad.
Sök professionell hjälp kära du! Det där är inget du ska behöva gå igenom ensam <3 Stor kram!
Till ”tändstickan”. Skulle föreslå att du går och pratar med någon professionell. Läs även på om BDD, en psykisk sjukdom som gör att man är väldigt upptagen och missnöjd med något i sitt utseende. Det finns hjälp att få!
Hej finaste Sandra.
Jag har fått smeknamnet Tändstickan. Och det kanske man spontant tänker låter himla gulligt men om man vet varför så förstår man att det inte är så. Jag är nämligen liten och tunn. Dvs allt utom mitt huvud. Liksom du så är jag ganska så kort tjej, bara 1 och 62 cm.
Min kropp har plus det formen som lägger det mesta centralt på höften och nedre delen av magen om jag går upp i vikt. Så alltså inte sådär lyxigt med yppig rumpa eller bröst vilket hade varit fint tycker jag.
Därför håller jag mig smal genom att äta väldigt lite. Är jätte rädd för att gå upp i vikt och vara både kort och knubbig! Klär mig liknande som dig med alinjekjol och korta tröjor. Fast till skillnad från dig som har en bra proportionerad kropp gör jag det för att ”trolla” dit en midja eller iaf en illusion av det. Samt för att dölja mina höfter som jag alltid hatar och tycker är för breda. Bröst har jag såklart inte heller vilket inte gör så jätte mycket förutom att jag märker att killar inte är så intresserade av mig (frisyr spelar också roll och dom kollar ännu mindre åt mitt håll sen jag klippte mig lite kortare tyvärr).
Mitt största komplex är att mitt huvud ser för stort ut för min kropp. Jag får höra det av alla. Verkligen alla! Både tjejer och killar kommenterar det och att jag ser ut just som en tändsticka. Smal hela vägen fast med ett för stort huvud. Detta gör mig så himla himla ledsen att jag inte vet var det ska sluta. Jag vill inte gå upp i vikt för att ”balansera” kroppen för jag tycker fortfarande att jag är för kort. Alla är längre än jag i min kompiskrets och när man är längre spelar ett par kilo hit eller dit mindre roll för ens utseende tycker jag. På mig ser inget bra ut.
Allt jag har är mina smala armar och ben. Jag vill inte förlora det. Vet att det låter hemskt att säga så men det är sanningen. Och samtidigt blir jag så ledsen i hela min själ när jag tittar i en spegel eller ser mig på bild och bara ser ett stort huvud på en liten smal kropp. Missförstå inte nu för jag är inte anorektiskt smal utan har normalt bmi och så men huvudet är onormalt proportionerat till min längd om du förstår?
Iaf mår jag sämre och sämre och säger nej till mer och mer roliga saker för att jag skäms för att visa mig ut i min jätte onormala kropp.
Snälla! Kan du eller nån annan ge mig ett bra råd för hur jag ska ta mig ur det här? Kan inte ens föreställa mig hur jag ska börja tycka om det jag ser i spegeln. Vill bara gråta när jag ser mig själv. Så ful är jag.
Kramar från Tändstickan och ps FÖRLÅT för jätte lång text! :.(