Jag har läst en så jäkla bra bok. Gudarna av Elin Cullhed.
Bita, Lilly och Jane är sexton år och bor i Tierp. De är som en enad armé mot vuxenvärlden, patriarkatet, lärare och idiotsnubbar. Boken berättas ur Janes, som kallas Janne, perspektiv och börjar med att de sitter i hennes flickrum och skapar ett manifest.
Om man slår ihop brudar och guzz blir det gudar så så får det bli. I Tierp finns ingen som lyssnar och i skolan går Daniel Abdollah, Tierps underbarn, lärarnas älskling och Lillys pojkvän. Vad gör man då när han våldtar henne och ingen vill lyssna? Jo, man planerar en hämndaktion.
Den här boken är skriven nästan som i affekt. Man glider genom alla sidor som i ett rus, blir en fjärde medlem av detta gudgäng. Älskade varenda metafor och känslan att vara så snärjd på en plats bara för att ingen annan fattar. Läs!!
Gillade den inte alls. Kul att du gjorde det, skriver mest för att dra ner förväntningarna något på de som hittat till recensionen. 😉
Åh! Låter lite som en modern, svensk version av Foxfire: Confessions of a Girl Gang av Joyce Carol Oates. Den kanske du skulle gilla, Sandra, om du inte redan läst den.
Tack för tipset! Ska inhandlas direkt! 😀
’Den här boken är skriven nästan som i affekt.’
guuud vad den tilltalar, bara för att du skrev så.
http://singmyspring.blogspot.com
Gillar språket i den, känns som en riktigt levande och inspirerande bok redan från det lilla du visade – den har min uppmärksamhet.
Gillar så mycket att dom har med selfie!! Tycker det är så hiiiiimla sällan som det eller instagram/snap/facebook och liknande är med, vilket är ganska så konstigt när det är en så stor del av ens liv som tonårig nu och en grej som man snackar mycket om med sina kompisar. Kan sakna det lite ibland. (Fast fattar väll också att det gör boken lite mer tidlös och så, men ändå kan jag känna)