Jag är bjuden på fest på fredag!!!!!

när killen jag dejtade (det funkade ej med distansen) i höstas skrev ”Grattis på din födelsedag bästa du. Hoppas att din dag blir lika flawless som du är” Det känns fint att han fortfarande tänker på mig.

när barnet jag är barnvakt åt kallade mig för hennes extramamma

Att flyttade från Amerikat till mig och brukar säga ya eska dey och stava exakt så på sms.

Jag gick till honom med en klump i magen, det är nu det tar slut. Jag måste få veta om det är så. Detta är killen som jag har spenderat ett halvårs skrivande med, när vi har varit på olika delar av världen. När vi tillslut hängde på riktgt, blev det för verkligt. Jag var helt tokig i honom och minsta tystnad fick mig att tvivla på hans känslor. Den dagen. När jag gick med tunga steg hem till honom, laddat upp frysen med ben and jerrys och krossat hjärta-Spotify listor, fick jag universum att stanna. Jag satte mig ner vid boret och fumlade ur orden ”vad känner du egentligen”? Han tittade på mig och log.. ”Men du, jag är ju kär i dig, det har jag varit ett tag nu”. Dessa ord, denna stund.. Det är ren och s(kär) magi.

jag hade det värsta halvåret/året i mitt liv och en av de många dagarna då allting var hopplöst och jag bara låg i sängen apatiskt så ringde min mamma, hon ville inget speciellt utan bara höra hur det var med mig. en halvtimme senare kom hon hem, skyndade sig in på mitt rum för att krama mig så hårt hon kunde, ge mig en bukett rosor och mitt favoritknäckebröd<3 min bästa mamma

Att han som jag är så kär i ringer upp mig en minut efter att vi precis har lagt på och frågar hur det är med mig? Att jag lät så ledsen när vi sa hej då och lade på. Är så glad och tacksam att jag har den här mannen i mitt liv! Han alltså <3<3<3

Igår när jag precis tagit körkort och åkte för att hämta upp min bästavän. Hon visste inte att jag skulle köra upp och när hon såg att det var jag som satt där ensam i bilen så stannade hon upp och skrek rakt ut. Att få en kram av henne och sedan köra iväg med Daniel Adams-Ray i högtalarna var en av de finaste stunderna detta år. Att det behövs så lite för att få känna sig oövervinnlig ibland.

När jag skickade detta pm till min bästis Anna på fb: ”Jag är fucking okysst Anna! Du måste svara mig! Vet inte hur jag ska hantera mig själv!!!!! Asdfgjjkl!!”

Jag har alltid varit olyckligt kär. Men denna gången så är världens smartaste roligaste gulligaste kille kär i mig tillbaka. Vi skriver varje dag, och oftast är det han som börjar konversationen.

när en jag (med svenska mått) bara känner litegrann skrev ”skype in 5 minutes!!!” på facebookchatten och sedan bara frågade om jag ville hänga med till krakow+prag+budapest om en månad och allting bara funkade och det fanns billiga flygbiljetter, lite pengar till övers och tre helt nya städer som jag snart får utforska tillsammans med ett gäng amerikaner som jag ännu inte känner. läskigt och kul och 100 mil utanför min comfort zone men på ett bra sätt.

när mina kompisar sov över hos mig under en vardag och på morgonen kändes det inte som att vi var femton längre utan tjugo år med rumskamrater som kokar ägg och sminkar varandra varenda morgon

Detta kommer definitivt att bli osynligt i detta hav av fina saker som händer människor runt omkring, men att somna naken bredvid honom efter två timmars sjukt bra sex, vakna kl. 01.59, skratta åt att klubbad-säl-sömn och krypa ner under täcket för att somna om igen. Och vakna dagen efter och misslyckas totalt med ”nä, imorgon ska vi komma upp tidigt och inte ligga i sängen hela dagen” för att hans kropp passar så fruktansvärt bra ihop med min.

Att min allra bästa kompis träffat en kille och trots det så känner jag mig inte bortglömd eller mindre älskad. Tvärtom, som att livet faktiskt kan bli bra någon jävla gång. Och hon är så himla glad hela tiden.

att jag har träffat någon som håller om mig, kliar i mitt hår och säger att jag är fin. någon som tycker att jag är en ball heartbreaker som inte legat med någon fastän jag är tjugo eftersom jag aldrig riktigt velat och någon som delar sin öl med mig framför en dålig film en fredag.

har ingen aning om vart det leder men det struntar jag i, för han ser på mig med varma ögon och kysser mig varsamt över min bröstkorg.

Var så jävla ledsen över att jag just gjort slut med min pojkvän, som jag fortfarande älskar och har känslor för. Så många fina vänner som hört av sig och matat mig när jag knappt haft någon ork till något. Idag fick jag ett happy meal <3

När jag har haft min körkort i 2 månader då bestämde jag mig spontant sådär att bila 37 mil till en gammal vän över helgen. Fick en underbar helg. Att det blev totalt 10 timmars bilresa under en helg gjorde inget för mig. 🙂

Var skidlärare nu under sportlovet vilket jag saknat så himla mycket, och fick finaste kommentaren i slutet av veckan från en tjej ”I love skiing, but I will never do it again if you’re not here”

Kom på att jag numera haft sex med mer en tjugo personer under mitt tjugoettåriga liv, och tycker liksom jag gått in i någon slags fas då jag bara filar på detaljerna för att bemästra konsten. Så himla härligt tycker i alla fall jag.

Efter lång tid som singel och påfrestande låg självkänsla lyckades jag få med en kille på efterfest. Han var den som vi alltid tittat på men som aldrig har bekräftat ens existens så att få honom sovandes på min soffa full på min alkohol var fantastiskt. Aldrig kunde jag ana att jag veckan efter skulle träffa honom ute igen och att det skulle leda till många bakfulla dagar tillsammans inlindande i varandra. Ett helt nytt ljus och hopp tändes i mitt liv och 2016 kunde inte ha börjat på ett bättre sätt.

Vi bor ihop, efter en svajig tid så bestämde vi oss för att öppna förhållandet för att prova. Sen hände det som INTE får hända, någon blev orimligt kär i han som är MIN. Det var inte ömsesidigt men trodde jag skulle gå sönder på riktigt. Men tro det eller ej så gjorde det förhållandet cirka 1000 ggr starkare och vi är så jävla askära i varandra igen!
PS och bara VARANDRAS

Förra veckan under miljoner ljus och hög musik när killen jag trånat efter i 2 år men som är jordens största douche säger ”det enda jag vet just nu är att jag är kär i dig”
Jag kysser honom, går därifrån och har inte svarat han sedan dess. Han är ju ändå jordens största douche.

Att jag är kär för första gången i mitt liv. Han är dansk och fick mig på fall efter andra dejten.

När jag insåg att jag och min underbart fina och vackra flickvön har varit tillsammans i två månader, men att det känns som såååå mycket längre, och att jag redan nu känner att hon är ”the one”.

När en av mina finaste vänner som jag inte pratat med på så länge (pga han bor på andra sidan Sverige) ringde inatt, döfull och sa att han saknade mig och ville att jag skulle komma upp och hälsa på snart. <3

När jag för någon vecka sen gick förbi en busshållsplats där han satt. Killen som lämnade ett hål i mitt hjärta och tusentals tårar på kinderna. Och jag blev inte ledsen. JAG KÄNDE INGET!!!!!!

Att gymnasiet och mitt liv i den här jävla hålan snart är över :)))

När jag ringde min bästa tjejkompis gråtandes på alla hjärtans dag för att han dumpat mig och hon sa att jag förtjänade bättre. <3

Jag träffade en fransk kille genom Tumblr för snart ett år sedan, vi pratar varenda dag och har träffats flera gånger. Vi har sett Mumford & Sons, varit på konstmuseum och tittat på mängder av fotbollsmatcher tillsammans. För några dagar sa han ”You’re part of my life now”. Det fullständigt suger att vi bor i helt två olika länder, men jag är så fruktansvärt glad över att jag har dig i mitt liv.

På tisdag kommer han jag inte kan sluta vara kär i hit, efter ett halvår ifrån varandra. Det har visserligen inte hänt än, men jag vet att det kommer bli det bästa någonsin.

Att en kille jag blev störtkär i första gången vi träffades, faktiskt hörde av sig efter tre månader i hans hemstad, precis som han lovat. Och ännu bättre är att jag nu får vakna upp bredvid honom varje varje morgon.

när han skrev ”resolution for 2016: seeing each other!” och jag svarade med en print-screen på en bokingsbekräftelse till honom i Paris.

När vi bestämde att inte fira alla hjärtans dag utan bara vara med varandra, men sen när jag kommer dit har han tänt ljus och köpt blommor och choklad ändå <3

ett överfullt tåg väldigt långt härifrån. vi reser i andra klass och det finns ingen chans att vi kommer få sittplatser på dom resterande 4 timmarna. så han tar sin backpack sätter den på golvet, sätter sig på den, och drar mig tätt intill honom. jag sitter i hans famn i fyra timmar, han som jag bara känt i fem dagar, som ändrade sina resplaner för att få spendera 24 timmar mera med mig. och 24 timmar senare kommer vi säga hejdå till varandra, och resa våra skilda vägar. men just då sitter jag i hans famn och han håller sina armar runt min midja och pussar mig i nacken, och det känns som vi har resten av livet tillsammans kvar.

När jag blev med hund.

Har velat resa ”på riktigt” sen jag tog studenten (snart fem år sen!!) och nu i januari kom jag äntligen iväg till Sydamerika tillsammans med min kusin. Vi ska resa omkring i tre månader tillsammans med två kompisar som vi möter upp då och då längs vägen. Vi började i Buenos Aires, där jag en kväll den första veckan skrev det här till min mamma på whats app:
”Älskar livet så mkt!!!!!!!
Skrattar å skrattar å skrattar
E så lycklig
Och är inte ens full”

När jag efter 7 månader utlandsjobb ”råkar” säga fel datum till mamma för hemresa och istället plingar på dörren en vecka förtidigt. Trotts att hon hamnar i något chocktillstånd och skrikande lämnar mig ensam vid dörren så ser jag lyckan i hennes ögon. Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma!

Han väckte mig vid 4 på morgonen för att visa mig när det snöade på gräsmattan från en rosa himmel. Sen lade vi oss ner och skedade tills vi somnade om igen 🙂

Att jag grät på fasching för att jag inte ville ha nån av de unga, taggade dansande killarna som sneglade, utan ville bara ha min besvärliga, trassliga, gamla man som sagt att han inte vill ha mig på samma sätt. Å att vi några dagar senare stötte ihop med varann, hånglade lite och han ångrade sig och viskade att ”vi kör ändå”, och jag blev så himla glad att jag trodde jag skulle spricka.

Jag blev helt torr i munnen. Det kändes som om jag förlorade min talförmåga. Ditt stabila hej är det enda jag kommer ihåg. Jag hoppas innerligt att jag svarade på det.

Kallsvettning. Som ett rus genom kroppen som inte riktigt vet vart det ska ta vägen. Det går inte att hålla det inne, så det strålar ut genom ett skrattade leende. Mina kisande ögon betraktar den förbipasserande tanten som kollar på mig som om jag vore manisk.

När jag förra helgen blev invald i Unga Feministers nationella styrelse! <3

Min bästa vän skrev en text till mig om att skrapa triss och aldrig vinna, men att det inte gör något för att jag redan är hennes miljonvinst.

vi firade vår första alla hjärtans dag som ett par på Ikea. idag skrev vi på kontraket till vår lägenhet!!!!

efter 21 långa år hade jag sex för första gången och det var inte det minsta läskigt eller obehagligt. bara lättsamt och härligt. och nu så här i efterhand känner man ju mest att what was the big deal?

När vi precis skiljts åt för att vi pluggar i olika städer, och hjärtat slår knutar på sig självt samtidigt som tysta tårar rinner nerför kinden på spårvagnsfärden hem, och man blir så arg på alla som får hångla, av den simpla anledningen att vi inte gjort annat i tre underbara dagar. Nu kan jag inte ens känna hans doft, så himla orättvist. Men sedan får jag ett meddelande där han skriver ’I’ve got reservations about so many things but not about you’ och ansiktet spricker upp i det största leendet för jag vet att han är min och jag är hans. Jag vet att jag bor i hans hjärta och att vi ses snart igen och då ska vi fortsätta hångla.

För fem dagar sedan snodde min ”bästa vän” mitt bankkort och tog ut alla pengar jag hade. Det var verkligen inte det finaste såklart. Det finaste är att alla mina andra, riktiga, vänner är så jäkla gulliga mot mig just nu. De bjuder på middagar och kommer med en kaffe på morgonen och lånar ut pengar till mig. Alltså allihop. De ser till att jag klarar mig för att de BRYR SIG! Fastän de inte är familj. Det kanske låter knäppt, men jag är 24 år och har verkligen ALDRIG upplevt något så fint i hela livet. Folk som bryr sig SÅ mycket.

För ett år sedan så låg vi i min säng och du sa att du var kär i mig. Ett år senare så har jag flyttat 74,3 mil för din skull och du säger fortfarande att du är kär i mig. Det är fint att känna detta för en annan person.

Att jag kan tänka tillbaka till mig själv för ett år sen och inte förstå hur någon skulle kunna älska mig, och snart har jag varit tillsammans med min första kärlek i 10 månader och jag är alldeles stört förtjust i han!

Jag flyttade till England för att plugga en utbytestermin och bestämde mig för att gå på min första tinderdejt någonsin, mest för att något roligt att hända. Nu har vi setts var och varann dag, och jag har aldrig tidigare känt mig så trygg. Han kramar mig hårt och länge och livet är så jävla bra

jag publicerade en text om att växa upp med missbruk (https://reaktionista.wordpress.com/2016/02/10/jag-minns-att-jag-var-radd/). jag var alldeles skakig eftersom jag hade brutit mot familjeregeln om att inte prata om det. men jag möttes av så mycket kärlek från både främlingar och vänner! texten spreds och sen hörde en kvinna av sig och frågade om de fick använda min text i en rapport om vilket stöd barn som haft en uppväxt som jag kan få. och det blir min första sålda krönika. något djupt inom mig läkte i den stunden.

när jag ringde mina föräldrar med superångest pga känner hur jag valt fel utbildning och allmänt fel i livet men nu insett vad jag verkligen vill bli och vill göra. jag ska bli barnmorska sa jag och pappa sa ”ja men det klart du ska bli det! att vi inte kom på det tidigare, är ju självklart!”. han lät så stolt och glad och tusen stenar lättades från mitt hjärta <3

Sedan jag blev inadopterad i världens gulligaste kompisgäng har min ångestproblematik minskat radikalt. Deras sätt att se mig som en självklarhet numera och sätt att säga att ”det är klart vi vill ha med dig, du är ju så himla rolig” får mig att bli så jävla glad. Det känns så satans fantastiskt att omges av såna människor och jag bara längtar efter alla våra kommande äventyr tillsammans. <3

Att jag efter 1 månads backpackande i Asien kom hem till honom. Mer kära än när jag åkte, så har jag inte vart i min egen lägenhet på 3 veckor. Kan inte vara ifrån varandra igen.

den här lilla historien kommer väl kanske inte sticka ut från mängden så mycket (443 kommentarer! wow!!), men för mig är den i alla fall himla fin i sin enkelhet:

varit så trasig så länge, trott att jag skulle förbli okysst för alltid.
nött på tyget till psykologfåtöljen knaprat mediciner haft fingrarna i halsen rakbladet mot höften
så skriver han ”vill va med dig. ses i helgen?”

vilket nog helt ärligt inte bara var det finaste som hänt mig på sistone utan under de senaste arton åren och tio månaderna.

och just det, att jag hittat världens snällaste hetaste dude som ger mig de. bästa. orgasmerna. e v e r .

att jag sa nej när killen jag fortfarande gillar, men som jag mådde så dåligt av, frågade om vi kunde pröva igen. kände mig som världens mest independent woman och nu drar jag fan själv till colombia i ett par månader och ska carpa.

Killen jag flörtar med sade till mig häromdagen att sluta va så söt nu för fan för han blir skygg.
Jag tror aldrig jag blivit kallad söt av en kille innan dess

Att jag och mina barndomsbästisar hängde en hel helg och skrattade i princip hela tiden.
Jag tror att jag över honom. Eller, jag tror att jag är det snart.

Jag träffade världens finaste kille för några veckor sedan.
Blir så glad av att bara tänka på att finns. Kanske är det min
tur att bli älskad av någon. På riktigt.

För att jag har flyttat till ett litet torp. Som är mitt helt egna och varje kväll får jag sitta framför brasan och värma tårna och jag älskar det så himla himla mycket.

Jag och min sambo låg med varandra. Det är något som det blivit mindre av på sista tiden. Vet inte varför, ibland är det väl bara så. Men det va ba så jäkla najs!!!

Att efter nästan 7 år sedan han skrev till mig för första gången är han min, bara min! Ibland har jag fortfarande svårt att tro det för han är den underbaraste killen i världen <3

Trots allt som hänt oss på sistone kämpade jag för att inte visa hur dåligt jag mådde. Han gick ju igenom samma sak, men höll ihop så bra. En dag kom han hem och höll om mig medan tårarna sakta rann längs mina känder och sa ”det är okej att va ledsen”. Och jag menar, det visste jag ju egentligen…men det var ändå så himla skönt att han sa det högt.

när jag och tre kompisar klickade på boka och beställde 4 oavboknigsbara flygbiljetter till London i maj. Tror jag spricker om det inte blir maj snart.

När jag fick ett sms av min bästis, som inte bott i samma land som jag på fyra år, som löd: ”Boka biljett till Dublin för nästa midsommar. Du ska på bröllop!” :’)

Träffade en kille, vi pratade konstant i två månader sen bestämde vi oss för att november var för mörkt så vi drog till Spanien, pratade, var kära, drack öl, åkte buss, badade i havet även fast det var för kallt och sedan dess har vi sovit tillsammans varje natt även hemma i Sverige. Vintern är så mycket varmare när man får kramas varje dag.

När jag sov hos honom för andra gången och han väckte mig mitt i natten. Jag tittade upp på honom med frågande ögon och han tittade tillbaka med rufsigt hår och förvirrad blick och utbrast ”oj förlåt för att jag väckte dig jag vet inte riktigt varför jag ville bara vara med dig” och mitt hjärta fastnade i hans

Vi träffades för första gången en torsdagskväll i oktober i min nya stad och sedan dess har det aldrig slutat. Inga tvivel, inga spel, bara vi två. Och han håller mig om kinden, tittar mig i ögonen och säger att han aldrig ska gå.

Jag och min syster köpte med pizza och hamburgare hem till mormor och morfar. Vi alla fyra hamnade i matkoma och behövde lägga oss ner i deras säng.

Är ganska nyexad sjuksköterska, och gav hjärtkompressioner och gav adrenalin under ett hjärtstopp på jobbet, och min sambo köpte rosor till mig för att han var så stolt.

hånglade backstage med en brittisk förbandstrummis som kallade mig för darlin

Det handlar inte längre om ”vi hörs”, utan ”när ses vi nästa gång?” .

Att min kille är så jävla het. Och att han luktar sött även när han inte duschat.

han sa att han var kär i mig och det kändes ungefär som en kolsyrad flodvåg svepte igenom kroppen

En vän smsade mig i halv panik och frågade ”ni ska väl inte skaffa barn snart? Vi måste göra det samtidigt!!”. Känns så fint att hon vill ta ett stort livsomvälvande beslut tillsammans med mig. Vi kom för övrigt fram till att vi åtminstone skulle resa ett obestämt antal gånger till innan det är dags.

Insett att jag sover bättre med honom än vad jag gjort på 2 år.

Jag fick lånet beviljat hos banken så nu är gården min! Nu kan jag städa bort honom och göra plats för en framtida fru istället. Tänk att en separation kan göra en så oerhört lycklig och fylld av förväntan över vad livet kommer att överraska med härnäst!

Jag spenderade halva sommaren
på att sitta i duschen och stirra och tänka att jag kommer aldrig bli av med den här smärtan
På att leta efter honom i folkmassorna på uteställen, festivaler, bland caféer och klungor av människor
För att sen vakna en dag och långt in på natten inse att jag inte ägnat en enda av mina tankar, varken åt honom
eller åt den där smärtan i bröstet som plötsligt inte fanns där längre.

När jag sa till min sambo att jag inte vill bo kvar här, att jag måste tillbaka till mitt liv i Stockholm även om han inte följer med. Han sa att han kan bo vart som helst så länge han får vara med mig. Det gjorde mig jävligt glad såklart men gladast gjorde jag mig själv för att jag satte min lycka främst för första gången i vår relation.

Att jag fick ett samtal igår från Stockholms stadsteater och att jag kanske kommer få jobba där!

När min flickvän säger hur galet det är att hon bara blir mer och mer kär i mig för varje dag och att jag känner likadant. Snart firar vi två år ihop.

Pratade i telefon med min absolut bästa kompis i höstas och bestämde oss för att bojkotta den svenska vintern, några dagar senare var flygbiljetten bokad till varma Australien, Nya Zeeland, Fiji och Bali. Så nu skriver jag här från Nya Zeeland och kan inte tänka mig något bättre sätt att spendera vintern på. Bästa beslutet jag och min pingla till vän någonsin fattat, ibland leker livet!

Min 10 månaders bebis har i dagarna börjat ta sina första stapplande små steg och varje gång det händer slår mitt mammahjärta ett extra slag. Hon låg liksom just i min famn som en liten grönsak som kunde göra prick ingenting och helt plötsligt är hon stor (72 cm!) och har börjat utforska världen på egen hand.

Gjorde slut med min kille efter två år eftersom att han aldrig sa att jag glittrade eller frågade vad jag tänkte om saker o ting. Trodde det skulle bli den mörkaste vintern någonsin, men istället så sprang jag o mina nyfunna vänner in i en kyrka o dog av skratt (eftersom vi endast var där pga söt pojke) för att sedan äta falafel på ett tak i minusgrader. Det va så fkn kallt men vi bara skrattade.
Nu taggar jag livet mer än någonsin

De senaste åren har allt som kan gå fel i livet gått fel. Dödsfall. Uppbrott. Blivit sårad och sviken. Självtvivel. Självhat. Utmattningsdepression. Sjukskrivningar.

Nu, efter allt, då jag vågat släppa in någon igen, så kommer jag hem varje dag till min alldeles nya sambo och möts av hans finaste leende, och de vackraste orden jag hört ”jag har saknat dig idag”.

Han kokar kaffe åt mig. Hånglar upp mig då jag klär på mig på morgonen. Kramar mig extra hårt då jag ska stiga upp för att han inte vill att jag ska gå. Han pussar mig i nacken och säger att han tycker om mig så ofantligt mycket. Han tittar på mig då jag inte ser, och bara ler.

Han saknar mig på dagarna, och jag saknar honom. Det är så jävla fint att jag inte vet vad jag ska göra.

Så jag njuter istället.

När snön smälter och vårljuset kommer drabbas jag alltid av en smula vemod och längtan. ”Vad borde jag ha gjort hittills?/Allt ligger framför mig!” I år känner jag balans. För i april blir jag sambo med honom.

När folk varit hemma hos mig i min nya lägenhet och sagt att de tycker den är fin. Kanske finast när mitt ex sa ”Det är så självklart att det är din lägenhet”.

Jag fyller år den 13 februari, och det har alltid varit svinkallt pga februariväder. Till och med i Tokyo..
Men i år så var det inte kallt allt. Jag och min pojkvän åkte till Yokohama och gick på jordgubbsfestival, åt supergoda hamburgare à la Hawaii, och så gick vi runt på piren och döpte om alla hundar som strosade förbi. Plus att det var 17 grader varmt.
Bäst

I söndags fick jag ett halsband av min kille. Det halsbandet hade hans farmor en gång i tiden fått av hans farfar och nu ville hon att jag skulle ha det.

Jag har blivit kär i en tjej för första gången i mitt liv och jag vill berätta för hela världen att hon är min flickvän.

När min tvillingsyrra fick det där jobbet hon så gärna velat ha. Fina ting har hänt mig också men det där var något utöver det, att se min andra halva vara så nöjd är oslagbart. Jag sprang och kramade henne direkt!!

Firade min bff i götet. Hon har kämpat i 23 år och ville bara kvällssnacka och se hur Älvsborgsbron sträckte sig hela vägen till Rio de Janeiro. Men så dök killen från affären upp på dansgolvet och allt blev ännu mer magiskt.

Det går så jävla bra för mig på jobbet just nu. Satan vad jag älskar det!

När han gick av RER:en på Luxemburg stationen. Och vi kysstes och kramades det hårdaste vi kunde efter 19 evighetslånga dagar för mig i Paris och för honom i Göteborg.

JAG ÄR SÅ GLAD om EXAKT en vecka kommer jag befinna mig i Frankrike hos killen som jag gick på en tinderdejt med i december och spenderade all tid jag hade kvar på mitt utbyte och som jag nu inte har sett på exakt en månad och i april börjar det gå direktflyg dit och jag är bara så glad <3

När vi tre drack cava och gick till en klubb och dansade tills vi trillade ihop i en hög på golvet. Jag sparkade av mina Dr. Martens mitt på dansgolvet och vi sket i alla andra. JOY OCH INA NI ÄR FINAST<3

Mitt i sorgen på en morfars begravning, min morfars begravning, blev jag så attans rörd. Traditionsenligt fick vi i grupper gå fram några i taget och säga farväl, lägga blommor och tacka en sista gång för allt. Mormor fick gå först, och därefter barn och barnbarn följt av vänner och andra nära och kära. Väl tillbaka i kyrkbänken ser jag hur de av en helt annan generation sörjer men också hur de visar min släkt sitt stöd genom att lyfta på hatten, ta i hand, bocka och niga till släkten min, framförallt mormor. En gest människor och generationer emellan som jag aldrig skådat innan; detta var i princip den första begravning jag deltagit i. Och som det värmde, och som det smärtade. Bästa morfar.

Jag var på väg att göra slut med min kille innan jul, pga inga känslor och jobbigt distansförhållande. Men en kväll i januari kom känslorna plötsligt tillbaks, och jag kände bara ”Jag är ju dum i huvet som velat lämna honom”. Plötsligt kände jag bara att det är med honom jag vill bli gammal. Visst, avstånd på nästan 30 mil gör att vi inte träffas varje dag, men de helger vi träffas är Amazing.

Flyttade till Lund, blev kär i killen klassen över mig, vi har varit pojk och flickvän i 4 månader nu och jag är fortfaranfe sådär pangbom superkär.

När jag var sjuk en hel dag och den absolut snyggaste killen i min klass (som jag knappt vågat prata med än) smsade mig och frågade varför jag inte var i skolan.

Jag tror jag har hittat en ny liten favorit hobby som är sådär lagom enkel och mysig: korsstygn! Mitt i all plugg-ångest känns det skönt att få sitta och känna sig lite kreativ utan att det blir ett jätteprojekt liksom, paus för hjärnan. 🙂

Jag och mina barn mötte en hund idag när vi promenerade. Min sjuttonmånaders bebis börjar hojta ”vovvov!” och vill klappa men hunden (+ ägaren) viker av in på en stig. Då släpper barnet min hand och börjar försöka forcera snövallen i sina lite för stora vinterkängor. Jag går några steg till och ber honom att komma men han fastnar där på vallen, tittar på mig, sträcker handen efter mig och ropar ”VOV-VOV!!!!”. Han älskar hundar. Så sjukt bra uppfostrat av mig.

Jag har träffat en kille sedan i somras. Vi bor i olika städer och är inte officiellt tillsammans, men vi ses någon helg i månaden. I söndags när han skulle åka härifrån stod jag på tågperrongen och grät och grät och grät för att han gör mig så trygg och glad nu när jag inte riktigt trivs i mitt eget sällskap. Så häromdagen skrev han från ingenstans ”Varför är folk inte som folk som du? Det är så lätt att vara med dig, nästan alltid.” Det är nästan det finaste enkla någon sagt till mig, eftersom jag aldrig tänkt att jag är en person som är lätt att umgås med. Det känns så fint att få vara någons favoritperson, och att den personen också är min favorit. Det är komplicerat och mina vänner förstår inte riktigt, men det känns som att vi har en hemlig klubb och det är så fint. Jag trodde aldrig det skulle hända mig.

När jag insåg att jag inte längre är arg på han som jag tyckte om så himla himla mycket men som sårade mig på ett sätt jag inte trodde att jag kunde bli sårad på. Skickar iväg ett sms till honom för att kolla att han lever och han verkar ha det bra, och jag som trodde att jag skulle vara arg och sårad och hämndlysten för evigt är så jäkla glad att jag inte är det. Det kommer aldrig bli vi, men jag känner bara glädje när jag tänker tillbaka.

Jag såg dig på Biblioteksgatan för ungefär en månad sedan. Du hade hörlurar med samma färg som din jacka och halsduk tajt runt halsen. Du kollade ner i marken precis som alla andra gör när de går på stan. Det var så häftig. Du, Sandra, som jag ser upp till så otroligt mycket är precis som vilken annan människa som helst på stan. Ringde min bästa vän när du passerat mig och nästan grät i telefonen för du var så fin och ditt hår glänste i vintersolen som bara hår kan göra ibland.

När jag och min finaste pratade om att så småningom kanske vi ska börja fundera ändå på det här med att skaffa barn – och han blev lite stressad sådär. Men sedan i en lite present gav mig gulligaste små bebisstrumporna och sa att han tyckte vi skulle göra det snart, att det skulle bli fint. Jag kan inte tänka mig något mer underbart än små versioner av honom.

Det sista året på gymnasiet bestämde sig mina vänner att jag inte fick vara en del av deras lilla gäng längre. Det gäng som jag varit en del av i två år. Jag fick inte längre vara delaktig i deras samtal eller följa med på deras små spontana träffar. Jag har nog aldrig varit så ledsen som jag var då. Det gjorde så himla ont. Jag glömde bort hur man skrattade. Jag glömde bort hur man var glad. Men efter studenten bestämde jag mig att jag var värd så mycket bättre. Så jag plockade upp alla bitar av mig själv, lärde mig att skratta igen och nu är det jag som ska åka till New York för att bli skådis. Jag är så jävla bra. Så jävla bra.

När jag hade blivit lämnad av honom, han som hade ljugit och sagt så många osanna meningar. När jag såg vår relation som en tävling, där den som älskade mest var svagast. När jag bara upprepade samma sak hela tiden: ”Jag vill inte visa mig svag, jag vill inte vara kär i honom, jag vill inte förlora det här. Jag vill vinna”. Och min kompis bara log, la sin hand på min axel och sa: ”Men förstår du inte? Du har ju redan vunnit.”

Jeg har for første gang på ett år gått en hel uke uten angst! Og i tillegg, i natt sov jeg første hele natten uten mareritt siden september!

Blev rejält bränd i höstas, så när jag träffade en urgullig grabb förra veckan som försökte spela svår, sa jag rakt ut: nu är du lite oklar. Hör av dig imorgon om du vill ses!

Det gjorde han sen, men poängen är att jag inte tänker ta någon himla skit igen.

Efter ett långt och oerhört tungt år så fick vi andas Indien-luft igen. Landet som aldrig står still och gör kaos med hela ditt liv.
Det finns ingen plats som får mig att lugna ner mig så mycket som där. Att träffa alla min underbara indiska vänner som går waaay back, bara kramas och vara nära igen.
När jag sen kommer till ett ställe jag längtat lite extra efter och ser honom, med det underbara lockiga håret och den underbara mustaschen och bara får ligga bredvid honom under stjärnorna och prata om hur livet slitit i en sen sist, byta bra låtar och visa bilder. Då känns livet värdefullt igen.

En annorlunda inledning kanske: Jag blev dumpad en måndag morgon över telefonen och gick sönder. Det har gått tre veckor och inte en enda gång har jag varit ensam. Mina vänner kommer med tulpaner, drar ut mig på pulkaturer, lär mig dricka te och får mig att gråta av skratt i universitets matsal. Fast jag är nydumpad har jag ALDRIG känt mig såhär älskad! Vem hade kunnat tro att ett förhållande som tar slut hade kunnat få fram så mycket kärlek?

Nör jag och min partner in crime stod i Sacre Coeurs trappa och tittade ut över ett nästan smärtsamt vackert Paris. Vi höll armkrok och sammanfattade det galnaste (och bösta) året i våra liv. Hjärtat slog trippelvolter av eufori när jag insåg hur mycket sjuka jävla öventyr vi delat. Sen på kvöllen åt vi middag för långt över våra tillgångar, blev fulla på rödvin och hånglade upp svåra fransmän i källarbarer. Vi tänkte att man måste ju ta seden dit man kommer.

När vi ses för första gången på väldigt länge och vi sitter och hånglar på hans köksstol i säkert 2 timmar.

Jo det är såhär att jag fick reda på att min (som jag trodde) bästa vän och numera före detta pojkvän gått bakom min rygg och helt plötsligt hipp happ bestämt sig för att dumpa mig båda två. För att kunna vara med varandra då. Men vet ni. Nu mår jag så himla bra. Jag behöver inte åsidosätta det jag vill i livet utan kan fokusera på att ha så roligt. Jag behöver inte dem. Nu känner jag att livet börjar nästan. Är så pepp på vad världen har att erbjuda, nu när jag inte har två falska faktorer i mitt liv som aldrig ville mitt bästa. Så det är det finaste som hänt mig. Att jag nu kan bli den jag vill bli. Som att universum tog hand om mig.

Att min min sommarflört från 2012 har blivit kär i mig igen, och att han ställer klockan på 6:00 för att smyga iväg och köpa färska croiassanter till mig.

Jag fick ett handskrivet brev av mannen jag varit förtjust i de senaste två åren (han bor i ett annat land, på andra sidan jorden).

Tanken på att jag återförenas med min person om bara några dagar nu efter fyra himla månader isär och en äntligen får somna till mjuka kyssar i nacken och betryggande andetag bara millimeter ifrån eller bara göra något så enkelt som att dricka morgonkaffet tillsammans känns så löjligt himla pirrigt och fint efter all tid på distans. Att jag liksom äntligen får lägga allt jag äger i den famnen igen.

Vi firade ett år ihop igår. Han har precis börjat plugga till pilot och bor numera en timme härifrån. Dagen till ära gick han självklart i skolan och jag tänkte att vi hade firat två dagar innan, i samband med alla hjärtans dag. Jag och mina bästa vänner stod i köket med massa snacks, godis och pizza efter en kväll med för mycket vin. Vi skrattade åt gårdagen när jag plötsligt tyckte det lät konstigt i hallen, blev orolig och gick för att titta. Och där stod han. Med en bukett rosor och ett brev med ett brett leende. ”Hej”, sa han. Och jag klev in i hans famn och förstod ingenting, vände mig mot de andra och insåg att dom hade vetat att han skulle dyka upp. ”Du smyger dåligt,” skojade de med honom och han blinkade tillbaka. Brevet var en kärleksförklaring utan dess like och han förklarade att anledningen till att han inte hört av sig så mycket dagen innan var för att han varit tvungen att plugga väldigt mycket för att skapa tid att komma hit. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna all den kärlek han konstant och alltid förser mig med.

Det finaste som hänt på sistone är när jag och en kompis tog tag i något vi drömt om jättelänge. Att åka nattåg till Moskva. Om cirka en vecka sitter vi med våra rödpangsflaskor på tåget mot ett förhoppningsvis vintercoolt Moskva, vodkastinna nätter på ryska barer, vintageshopping och ett födelsedagsfirande med pavlovas och ryska bubblor. När vi kommer tillbaka är det mars, vårhopp i mitt bröst och förhoppningsvis allt som varit skit sista halvåret totalt jävla väck.

Den första gången jag kunde tänka på honom utan att det gjorde ont. Tog bort honom som vän på fb, och det kändes som att jag vann tillbaka livet. Det tog över 8 månader för mitt brustna hjärta att läka helt, nu känns det äntligen som att jag lever igen

När min pojkvän, som har varit min sen i höstas bara, pratar gulligt med min katt när han tror jag sover.

Jag gick in på blocket och kollade på hundvalpar. Brukar göra det när jag är ledsen. Den senast utlagda annonsen fick mig att börja svettas och bli helt yr. En liten chokladbrun valp med vit teckning. Långhårig och ögon som lovar bus bus bus. Jag ringde till min fästman efter tre minuter och sa att ”nu kommer vi skaffa hund”. Innan det hann jag maila. Det var så. Allting annat blev sekundärt. Han kom hem. Vi pratade om det i några dagar. Hundvalp är asgulligt, men att ta ansvar för ett liv är något annat. Vi var redo. Men jag vågade liksom inte ens tro på det längre. Som när en träffar den bästa personen i världen och hånglar och så tänker man att det är för bra för att vara sant. DET VAR SÅ! ”Hon kommer ha skador” ”hon kommer inte vara som i annonsen” ”det kommer inte klicka” Vi skulle få träffa henne efter en vecka. En himla evighet.

Jag och Emanuel började leta efter andra hundar innan istället. Vi kollade på massa valpar, de var söta men något skavde. Någonting var inte rätt. Och i smyg kollade jag på bilderna på henne och läste annonsen 30 gånger om dagen.

Och så kom dendär tisdagen. Nu skulle vi träffa henne. Fast jag vågade knappt. Mådde illa i bilen. Var säker på att ingenting var sant. När vi klev in i huset gick jag in på toaletten först. Jag hörde hur mamma och Emanuel gick in i rummet där hon fanns.
Upp för trappan med bortdomnade ben, öppnar dörren.

Tio minuter senare skriver vi på papper. För det är kanske så att vi väljer vår hund, men Laika valde sina människor också. Hon blev räddad från avlivning, en adopterad taxblandning från Lettland. En liten tjej med trekantsöron som rör någon förbaskat på sig om hon är arg, ledsen eller glad. En virvel på svansen. Ett bordercollie-ansikte i ett taxformat. Jag har aldrig trott att jag kan älska såhär gränslöst, oroa mig såhär mycket eller vara såhär lycklig. Kärleken inuti mig, speciellt när jag set hur älskad hon känner sig. Hon är det finaste jag har sett och mitt bästa beslut i livet.

Jag har fått en lägenhet i Stockholm. Min alldeles egna. Helt på egen hand. Det känns som att det bubblar i hela kroppen. I sommar kan jag sitta på balkongen och äta jordgubbar.

Min mamma skällde ut sina systrar efter att de suttit och vräkt ur sig homofobiska och rasistiska kommentarer framför min yngre bror och mina kusiner på en släktmiddag. Har nog aldrig varit så stolt över henne som då<3

Det finaste är nog att jag gick till läkaren i november för att jag var trött på att försova mig och vara zombie 24/7. Det visade sig att jag har Graves sjukdom, en slags struma eller sköldkörtelsjukdom. Jag har fått medicinering mot detta och för första gången på tio år somnar jag en halvtimme efter att jag lagt mig istället för att jag ligger och vrider mig i tre timmar. Jag har alltid tänkt att jag bara är lat men det visar sig att det bara är lite för många hormoner som trängs i min kropp och att jag kan bli bättre. Jag känner mig numera som en superhjälte typ, fastän jag egentligen bara har lika mycket energi som alla andra! Det är fett win 🙂

I går var det så fint vær her i London at jeg tok med meg en kjøkkenstol ut i solveggen og leste Kurt Vonnegut i lyset og varmen!

Igår kom jag på mig själv med att skoja friskt om allt runt omkring. Anledningen är att jag ska till London på torsdag(nu är det onsdag). Min bästaste bästis Johanna bor kvar i London där vi delade hus, rum, säng och tom jobb under ett års tid. Hon hittade kärleken där och jag hade min kvar hemma. Detta kommer alltså hända, om det gills. PEPP!!

Precis firat min första Alla hjärtanas dag med min ”nya” flickvän, som kom in i mitt liv när jag var nydumpad, totalt jävla heartbroken och övertygad om att jag aldrig skulle bli lycklig igen. Vi lagade mat, hon gav mig ett fint armband, jag lärde henne hur man löser en Rubiks kub och tillslut somnade hon med huvudet mitt knä medan jag pillade henne i håret. Och jag tror att jag aldrig har varit såhär lycklig någongång.

Min självständiga och tuffa pojkvän blev jättesjuk under natten till fredagen, feber och hosta och hela paketet. Det var såklart jobbigt för honom, men oj så mysigt det var att göra soppa, ge alvedon och sätta på Netflix åt en liten svag kattunge som låg nerbäddad under dubbelt duntäcke <3 :')

Jag drog till Köpenhamn får några dagar sedan och jag funderar på att stanna föralltid. Alla ledsna känslor jag haft de senaste har försvunnit. Känner sådant lyckorus här, sol och plusgrader, trevlig omgivning och god mat. Livet är så fint just nu

I typ ett halvår har de renoverat sopsuget i mitt bostadsområde, vilket har inneburit en promenad på ca 5 min i kyla och rusk varje gång man behövt slänga sopor. Egentligen ingen biggie, men herregud vad man hatar det eftersom man aldrig orkar ta på sig nån jacka. Men nu så installerar de ÄNTLIGEN ett sopnedkast preciiiis utanför porten så nu slipper jag frysa och bli irriterad varje gång jag ska slänga soporna!

När jag var sjuk köpte min sambo med sig lila tulpaner och cheese crunchers till mig. Blev så glad för jag älskar tulpaner, men CHEESE CRUNCHERS!!!! Det bästa snackset som hänt. Allt en vill ha när en är sjuk. Fina tulpaner på bordet och CHEESE CRUNCHERS!!!!!!!

Cheese crunchers och sambos 4 LAJF!!!!!

När jag frågade min kompis:
”Vill du följa med mig till Warszawa?”
Och han svarade:
”Ja, när åker vi?”
Och några dagar senare satt vi på planet för fem dagar av historia, spännande mat och shopping.

Det finaste som hände var när jag och min sambo gick till gynekologen för att få remiss för Ivf-behandling men det istället visade sig ligga en bebis i magen. Vårt kärleksmirakel.

Jag jobbar i en butik i ett köpcenter. I samma center finns en chokladbutik där det jobbar en väldigt söt kille med världens finaste bruna ögon. En dag så matchade vi på tinder och vi började skriva lite. Ett par dagar senare kommer han in där jag jobbar och frågar om jag har ätit lunch. Sen ger han mig ett litet paket med hjärtformade chokladbitar där det står ”sund lunch”.’ Det var nog det gulligaste någon har gjort för mig. Och nu har han frågat om jag vill på dejt!

Jag jobbar i en butik i ett köpcenter. I samma center finns en chokladbutik där det jobbar en väldigt söt kille med världens finaste bruna ögon. En dag så matchade vi på tinder och vi började skriva lite. Ett par dagar senare kommer han in där jag jobbar och frågar om jag har ätit lunch. Sen ger han mig ett litet paket där det står ”sund lunch” . Det inneh

Hur han smyger fram, lägger handen på min axel och säger bonjour med perfekt franskt uttal.

Att jag träffat på en kille som får knäna att vika sig på mig av helt nya och oupplevda orsaker.

När hon tittar på mig med sina finaste skrimrande blå ögon och säger hur vacker jag är och hur mycket hon bryr sig om mig. Hon börjar gråta för hon är så rädd att såra mig och vi reder ut en massa som varit stora frågetecken mellan oss. Sen ligger vi.

Jag älskar att fotografera och skapa digital konst, men jag är så jävla rädd för att misslyckas. Jag har startat ett eget fotoföretag och blev så positivt bemött. Men det verkade inte räcka för mitt självförtroende. Jag vill jobba inom digital kommunikation och igår började jag en kurs på Berghs. Jag var såå nervös innan, och vågade inte dricka mitt kaffe pga trodde jag skulle spilla ut det. Men oj vad bra det var och oj vad bra jag mådde och det var så kul! Vågade räcka upp handen flera gånger och kände på en gång att ’här hör jag hemma’! Var helt fnittrig efteråt. Det är något med att bekämpa sin rädsla <33333333

Jag är i Mexiko utan biljett hem och har hittat ett kafé med cykeluthyrning, färskpressad juice för 10kr och en superstor fluffig hund som heter Tlayuda. Idag när jag satt och pluggade sov han på mina fötter. Jag tror vi är kompisar nu.

Konststudierna går äntligen framåt och varje kreativ idé jag har leder till tio nya idéer och jag ligger uppe på nätterna och antecknar projektidé efter projektidé för att hålla ordning på all kreativ flow jag känner. Jag har praktiskt taget fått en lägenhet i Göteborg och ska få spendera min första sommar där och äntligen kunna säga aldrig mer åt min hemstad.
Och inatt drömde jag en så viktig och talande dröm om en relation som försvann som jag insett att jag är så himla glad att slippa. Jag fick säga allt jag någonsin velat säga och kunde vakna och känna att fyfan vad jag inte behöver dig. Jag känner mig för första gången på flera år fri. Fri att göra vad fan jag vill.

Blev dumpad via sms på nyårsdagen av en kille jag varit tillsammans med i tre år. Läste Sandras ’att komma över någon’ inlägg och var beredd på att vara panikledsen i minst 6 månader. Efter 5 veckor bestämde jag att det var dags att ta sig i kragen så jag skaffade tinder. Gick på date med en kille med världens finaste leende, på tredje daten tog han med mig på scuba diving och vi såg massa coola fiskar och stingrays! Sedan följde jag med honom hem och stannade där i tre dagar. Så glad att jag blev dumpad så detta kunde hända.

Vi låg i samma säng och jag hade panik för jag ville så jävla gärna kyssa honom men jag vågade inte men så pussade han mig på pannan och jag insåg att jag nog för en gångs skull läst av vibbarna rätt. Och sen hånglade vi hela natten.

Min pojkvän Jonathan sa att han vill hålla mig i handen när jag föder vårt barn (någon gång i framtiden). Som det vore en självklarhet, vi är bara 18 år. Älskar honom.

Att alla killar som jag nånsin varit med kan slänga sig i väggen efter att jag träffat HENNE.

i månadags satt jag och min bästis på uni och pratade om hur hemskt livet kommer vara om ett år när vi är färdigutbildade och måste separera. kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan henne. men så insåg vi att hon ska ju läsa master och jag ska styra om till sjuksyrra, så vi behöver inte gå isär. så gjorde vi planer för 2017, om hur vi ska bo kvar och skaffa lägenhet ihop i stan och plugga vidare, inte i samma klass (buhu) men tillsammans ändå. och hur vi innan det ska fira vår då 3-åriga vänskap med en resa till usa som examenspresent till oss själva. SÅ GLAD OCH PEPP över att även om utbildningen jag flyttade hit för inte blev 100% rätt så hittade jag en vän jag vet jag aldrig kommer släppa.

för drygt en månad sedan flyttade jag och min partner ihop! det känns så himla lyxigt att få träffa den en älskar varje dag, laga mat tillsammans och somna tätt intill varandra varje kväll. på grund av detta är jag ständigt glad, för jag vet att jag alltid kommer få träffa honom efter en lång dag. jag är så fruktansvärt kär och att han är lika kär i mig är helt jävla galet

när en bekant börjar prata om förra året på midsommar och säger till mig ”men du! Du hångla ju med ****** – han va ju helt frälst av dig” och jag fick spela så JÄVLA COOL. Alltså segerdansen i mitt huvud gick i 110 km/h. Det midsommarhånglet är ett hångel jag liksom burit med mig för han va så lång så om jag stod på en stol va jag liksom i nivå för att hångla med honom. Och han är så snygg och JAG HOPPAS VI FIRAR MIDSOMMAR I ÅR IGEN. Då ska vi hångla mer än 2 timmar.

Firade Palentine med en vän, åt billig sushi och kollade på någon längdskidstävling som gick på tv. Han grät över en gammal kärlek som han saknade mycket. Jag grät också. Av sympati tror jag, eller kanske över att relationer är så himla hopplösa och gör så himla ont alltid. Han gav mig ett knippe rosa tulpaner. En kompispresent. Åh vad jag vill ge honom våren tillbaka.

När jag, en fredag, stod och fuldansade till Roxette och han kom in i vardagsrummet tog tag i mig och vi dansade, först några snurrar men sedan en tryckare. Att vi, efter 2 år, fortfarande kan vara så där filmromantiska och pirriga gör mig helt galet lycklig!

Jag gjorde slut med min pojkvän bara för att han tog mig för givet och slutade ge komplimanger, fick mig att tvivla på mig själv osv. Jag FÖRTJÄNAR så mycket bättre och när jag äntligen insåg det, var det så befriande att dumpa honom rakt av. Trodde att jag skulle må dåligt på grund av halvsuddig anledning för att göra slut men nu känner jag mig bara så himla STARK och MODIG.

Nu ska jag leva supersingel-livet här i Tyskland och bara träffa män som behandlar mig som en queen. SÅ TAGGAD FÖR VÅR. Ahhhh

Spelade på konsert i ett fullsatt konserthus i Rotterdam (bor & pluggar musik i Amsterdam) och fick stående ovationer och var så jävla lycklig. Blev sedan inbjuden på hemmafest i en takvåning med träbjälkar och färgade lampor och vi dansade och dansade tills första morgontåget gick tillbaka till Amsterdam vid kl 06 morgonen efter. Det är sånt jag kommer minnas när jag blir gammal och grå!

Hade den bästa helgen på länge nu i helgen- fest typ dygnet runt med människor jag precis lärt känna i en stad jag precis flyttat till men den är så himla fin och de så himla härliga att allt bara kändes så jävla bra i magen när vi stod där på dansgolvet tillsammans både fredag och lördag kväll.

I somras skrev jag om en liten myra som hade ett bultande hjärta i min mage. Den där lille myran är nu en nästan färdig bebis som beräknas komma om endast några veckor. Efter flertalet missfall där vi aldrig kommit längre än till vecka 13 är jag nu full om förhoppningar om att snart få hålla i min bebis.

Jag har ingen vacker tvåsamhet att dela med mig av. Men jag är så kär i naturen att det inte gör något. Jag kramar nyutslagna knoppar, dansar med vitsipporna och kysser bergväggar. Och trots att jag säger att det inte gör något, så drömmer jag ändå om någon att göra upp en eld med, hålla en hand för värme. Det är fint att drömma, men snart hoppas jag att det blir verklighet. Det fina är väl att jag nästan börjar inse att det kan hända mig med.

Att jag äntligen hittat rätt! Jag började waldorflärarutbildningen förra hösten och går nu i en klass med de finaste människorna i världen. Äntligen tillhör jag ett vännegäng där kärlek, pepp och glädje styr och inte stelhet och rädsla för att vara ensam. Dessutom fick jag massa kreds för min sångröst av musikläraren idag. Goda vänner är det bästa som finns! ❤

Min allra bästaste vän i världen flyttade till London i början på året och lämnade mig alldeles ensam på Örebros trista gator. Men en helg kom hon hem och hälsade på, berättade att hon hittat en tjej och blivit kär. Det finaste som hänt mig de här trista, dystra månaderna är att se leendet på henne läppar när hon pratade om henne, och med henne i telefon. Ärligt, finns det något bättre än när man får se personen som betyder mest i ens liv vara så otroligt lycklig och hon nästan spricker av glädje?

Jag är ett mailsvar bort ifrån mitt drömjobb. Ett drömjobb som inte är i Sverige där jag och mina underbara nuvarande kollegor och vänner är. Så när vi är på gymmet och tränar går han förbi, slår till mig med vattenflaskan på höften och säger att han inte vill att jag ska sluta på jobbet.

När han jag gillar, som jag träffade en vecka innan jag flyttar hem från London, och som jag sedan åker tillbaks till en vecka senare tittar mig i ögonen och säger att han vill försöka. Aldriv blivit så rädd innan, men inte heller så glad.

This weekend, my boyfriend invited me to spend the whole weekend at the sierra to celebrate out 9 months together.
It was one of the most amazing weekend I’ve had in my life, the cabin was two floors, had a fireplace, well everything you need to be cosy at the cold forest.
We grilled meat, sausages, quesadillas haha, I made mojitos with Tequila, we literally bought a menta plant so we could have lots of menta leafs for each drink.
The night got more colder I we played cards, talked, made dinner, played with this one dog with black fur whom look like a wolf, he was so pretty.
It got more cold & peach black outside & we went to bed.

Det finaste jag kan komma och tänka på nu är hur bra omhändertagen jag blivit av alla när mitt ex gjorde slut med mig och jag var så äckligt brutalt jävla ledsen. Alla mina bästavänner som senaste månaden hållt min hand när jag gråtit och druckit vin med mig tills vi inte längre kunde stå för det var det enda som inte kändes. Alla ragg som valt att bara hångla och lyssna på musik med mig för att jag varit så jävla tom. Mina föräldrar som lyssnat, lagat mat och löst melodikrysset ihop med mig även fast dem inte alls förstår. Prick alla dessa är det finaste!

När jag sökt vad som känts som över hundra olika praktikplatser, knappt fått några svar alls tills att jag halvt på skämt skickar iväg ett mail till ett ställe som ändå aldrig kommer ha tid att ta emot mig. De ringer upp dagen efter och vill träffa mig(!?). Veckorna går och jag väntar på svar efter mötet. De vill ha mig! Lättnaden är obeskrivlig och att killen kom med blommor för att fira beskedet(som innebär att vi kommer vara ifrån varandra en längre tid) var minst lika fint!

jag är inlagd för min ätstörning och mitt liv suger ganska för det mest, men jag har träffat världens finaste tjej här som hjälper och stöttar mig. hon betyder så himla mycket för mig just nu. utan henne hade jag varit ännu närmare botten.

Det bästa som har hänt är att efter lång tid av krångliga ångestkänslor som inte gått att hantera har jag nu lyckats vara en dag i skolan igen och känner att molnet av dysterhet håller på att lätta. Åtminstone lite grann.

när han viskade ”vi behöver inte ligga, var inte därför jag fråga om du ville åka hit” men jag ville, och vi gjorde det. en gång på natten och tre gånger på morgonen. han är det finaste jag vet. blir så jäkla rädd.

att jag äntligen insett att han var ett svin mot mig under så lång tid. och även om det fortfarande är ångestfyllda morgnar och alldeles för mycket vin i mitt liv så vet jag att jag aldrig kommer låta mig bli behandlad så igen och den här våren ska jag fan knulla mig genom hela världen och äga skiten precis så som jag vill, för i mitt liv finns det inga fler svin.

Det har hänt mig mycket jobbigt det senaste på en och samma gång så när min bästa vän som bor flera mil ifrån börjat fråga mig varje dag hur jag mår, mitt i natten eller plötslig i en konversation, så gör det mig själaglad att veta att hon bryr sig. Varje dag bryr hon sig om mig och jag tror inte ens hon fattar hur rörd jag blir av denna lilla frågan.

När en fyller år på alla hjärtans dag och världens bästa människa är uppe hela natten efter att ha dansat in födelsedagen tillsammans och sedan tålmodigt väntar på att en ska somna för att kunna pynta sönder lägenheten så att en ska få vakna upp till paket hängandes ÖVERALLT och serpentiner på alla tänkbara (och otänkbara) ställen på den soligaste dagen hittills detta året.

En dag när solen sken och marken var frusen. Jag satt i köket hos mina morföräldrar. Genom fönstret såg jag min morfar hoppa upp på sin damcykel och sakta trampa iväg. Iklädd skogskläder skulle han ut på en av sina regelbundna skogrundor. Jag satt som trollbunden, såg hur han vinglade fram längs den slingriga grusvägen. Kunde inte släppa blicken förän han försvann i skogsbrynet. Min morfar. 92 år. Det är goals.

Campade i Joshua Tree (googla, världsfint på natten) med min pojkvän. Vi rökte lite gräs (det är lagligt och rätt ofarligt) medans vi kollade på natthimlen och åt macarons. Jag tänkte att om jag dör nu, så har jag ändå fått uppleva bland de finaste saker som finns, och om kärlek kan övervinna rädsla för döden, så måste den ju kunna övervinna all hat och äckligheter i världen så småningom.

finaste var när jag blev headhuntad ett jobb i stockholm, blev nedflugen för intervju och fick träffa alla. Och när de ringde upp en vecka senare så sa jag nej, trots att jag egentligen hade löst allt praktiskt om jag skulle få jobbet.
Kändes så himla skönt att kunna säga: alltså, det verkar vara ett kul jobb, men det passar inte i mitt liv just nu.

Det bästa någonsin har hänt mig detta året. Det ligger en liten mjuk, gullig och varm boxervalp hemma hos mig. Med det skrynkligaste ansiktet som alltid vill ligga så nära det går, allra helst i halsgropen. En ligger så still en bara kan när han sover på ens mage så alla kroppdelar domnar bort. Värt varenda sekund.

Att mamma imorgon ska komma till mig och vi ska ha sleepover, att få ha sin mamma som bästavän måste ju vara bland det bästa som finns.

När the love of my life och jag hade varit ute på AW och på vägen hem satte på oss våra hörlurar och dansade hela vägen med olika musik i öronen fast ändå så himla tillsammans. <3

för första gången på så himla länge känns det som att det kanske finns en chans till ömsesidig kärlek också för mig (vågar knappt skriva det för jag är så rädd att jinxa nåt).

Jag som bara haft några djupare romantiska känslor för en enda person under mina snart 23 år var på en så himla bra dejt i helgen. Han har så fint leende och verkar vara precis lagom konstig. Det här kanske kan bli något.

jaja okej: efter en höst och vinter fylld av fuckboys för att stilla bekräftelsebehovet som bor i oss alla kanske mer på den kallare årshalvan, träffade jag en kille som mitt i natten i sängen sa ”du har så himla vackra ögon” OCH HADE ALLTSÅ TÄNKT PÅ DETTA TIDIGARE eftersom det var bäcksvart när han sa det!!!!!! får fan gåshud när jag tänker på det. (också sjukt att ens förväntan på snubbar är så låg hehe)

Finaste var när mitt kk snyftade och grät när jag berättade att jag inte ville träffa honom mer då jag trodde att jag fått känslor för honom men han inte för mig… Han grät alltså inte för att han inte skulle få knulla mig mer, utan för att jag hade kommit honom nära. Vi träffas dock fortfarande och har det fint.

Blev superdumpad av en kille efter julledigheten. Efter att vi inte hade setts på tre veckor. Så himla ledsen blev jag. Men efter en vecka av hjärtekross och tårar trillade en vacker blåögd pojke in i mitt liv. Han har lockigt hår, perfekta ögonbryn, lyssnar på hiphop och är så himla kreativ. När jag tittar på honom bli jag så fruktansvärt pirrig <3

Varje kväll säger jag ”Du vet att mamma älskar dig” till min underbara två-åring jag har delad vårdnad om. I förrgår sade han tillbaka: Jag älskaj dej”. Det var stort.

Jag spenderade alla hjärtans dag med en av mina underbara bästisar som bor långt bort från mig. Vi rakade av hennes långa hår tills det blev som en mjuk och len matta på huvudet, sen firade vi med äggmackor och folköl vid köksbordet. Det kändes så spontant och bra som det alltid gör i hennes sällskap. Bästa kvällen på länge!

Tio månader efter att jag blev totalt hjärtekrossad så vågar jag öppna dörren lite på glänt igen och vips så kommer det en kille som kan allt om film och teater, dansar superknäppt och bjuder ut mig på dejt till hans favoritinomhusdjungel. Han är inte bäst på att hångla och han spiller ganska mycket men mitt hjärta är glatt så vad spelar det för roll!

Det finaste hände faktiskt igår. Först var det en usel dag med mensvärk och ”det händer ju aldrig nåt kul”. Sen hände allt på en gång, så nu ska jag plötsligt på anställningsintervju och har fått med tre verk på en flott konstutställning! Men det allra finaste var att min sambo blev SÅ glad. Det bara lyste i ögonen på honom.

Jag var lite sur över att jag skulle iväg och göra något viktigt istället för att stanna hemma och ha en lat helg med min relativt nya pojkvän(du vet osäkerheten i om det är vi nu, om vi kommer hålla osv). Då sa han:
”Vi har ju tusen helger framöver på oss att mysa på”

Poängen från senaste tentorna trillade in och jag är prick 1/2 civilingenjör. Känner mig som en superwoman som snart ska erövra världen!

Jag flyttade till staden jag drömt om att få bo i så länge. Fick jobb på en förskola med så härliga barn och kollegor. Bor nu bara 1,5 timmes kollektivtrafikåkning ifrån honom, istället för 4. Vi spenderade alla hjärtansdag ihop. Mitt hjärta slår så jävla hårt för honom, och hans för mig. Och de är de finaste & största som hänt mig. Nånsin.

Det finaste som hänt mig på sistone är att jag trots all ångest jag känner nuförtiden, som tynger ner mig större delen av dagen, insett att detta är en känsla som kommer gå över. Att jag kommer må bra igen. Att lycka kommer inifrån, och det finns ingenting som heter att fly ifrån en känsla, så som ångest. Men att den så småningom kommer att försvinna ifrån min kropp. Hoppet är det sista som lämnar människan, och jag kommer aldrig tappa hoppet om att må bra igen.

Jag smsade med killen jag gillar och vi pratade om ett band vi båda tycker om, han pratade om en speciell låt och sa något i stil med ”ja jag vet ju att du inte gillar den men” och blev så glad. Han kom ihåg en liten detalj om mig och något vi inte pratat om på kanske ett halvår. Fin kille alltså

Min pappa dog för 2,5 vecka sen. I fredags begravde vi honom. Jag och min man tog med oss våra två tvååringar på begravningen. När My, som satt i mitt knä, förstod att jag var ledsen och grät, vände hon sig om så vi satt bröst mot bröst och kramade mig länge, länge. Längre än någonsin. Sen vek hon in sina små fingrar och klappade mig ömt på kinden, tittade mig djupt i ögonen och kramade mig lite till. Det finaste jag kunde vara med om i den värsta stunden i mitt liv.

#fuckcancer

Jag var på en första trevande fnittrig nervös superläskig dejt. Han visade sig vara helt ok trevlig, inte riktigt min typ men vi hade hur kul som helst. Det kanske inte blir någon kärlekshistoria av det hela men jag kände mig så förbannat häftig som vågade träffa en snubbe från tinder. Jag är ju fan bäst!

Det finaste som hänt mig på senaste var när instruktören i Bodypump (ett träningspass jag går på ganska ofta) sa att de sökte nya instruktörer och att hon tyckte att jag skulle söka. Att jag ”har så bra teknik” och ”verkar vara en så positiv och trevlig person”. Det värmde mitt hjärta så himla mycket. Tänk att hon har sett allt slit jag lagt ned.

När min körlärare för, typ, första gången sa att jag körde bra. Och sa att jag var redo för det sista kör-momentet.

Ett av kidsen jag tar hand om sa att jag borde bli president. När jag frågade varför hon tyckte så sa hon att ”du tar ju så bra hand om oss så du borde ta hand om allihopa”

Att jag ska få flytta till Göteborg med världens finaste pojk.

Att jag hittade världens bejbigaste kille av en slump i Facebooks ”personer du kanske känner”-flöde. Lyssnade på hans musik samma kväll och crushade så hårt. Två kvällar senare frågade jag om han ville ses, och vi ses samma kväll och häver kaffe på krogen. När vi säger hejdå på parkeringen slänger jag ut ”är du singel?”, varpå han snabbt svarar ja och hånglar upp mig. Nu är det snart 4 månader sen, och vi har typ inte spenderat en enda dag utan varandra. Alltså, mannen i mitt liv.

När min sambo på alla hjärtans dag fick känna sina första ”buffar” från vår efterlängtade bäbis i min mage, glädjetårar på den!

När min pojkvän kommer hem med oreos pga han vet mina carvings när jag har mens. När vi sedan har ätit upp hela paketet och jag säger ”fan vad tjocka vi är” och han svarar ”nä VI har mens”. Alltså gulle <3

När min farmor kom hem från kryssningen i Västindien med hennes särbo Kurt och berättade att de hade besökt St. Lucia och väl där hade de åkt hem till farmors gamla taxichaufför, som brukade köra farmor med familj på 80-talet då de bodde i Västindien några vintrar, och tackat honom, 36år efter han hade kört dem. Farmor hade kommit med choklad och rosor, och taxichauffören blev såklart väldigt rörd med hade knappt mindes henne. Min farmor alltså!!

igår när jag var på första-dejt med en kille som jag tänkte var WAY OUT of my league och sen när en drink blir femtimmarshäng och hångel.

När ett ragg liknade mina tavlor till Frida Kahlos. Safe to say, jag slänge mig över honom efter det.

Jag gick från jobbet och det var ljust ute! Halv sex! LJUST! Snart är det bannemig vår! <333

I somras kom en kille, vars existens jag mer eller mindre förtryckt under tre-fyra års tid, tillbaka till Sthlm. Eller till Sverige rättare sagt. För han kommer bokstavligt talat från andra sidan jorden. Vi fick bara tre dagar att ens närma varandra igen innan han skulle åka, och sista dagen berättade han att han varit kär i mig sedan första början och även under det förhållande jag haft. Han sa att han inte kunde lämna Europa ännu en gång utan att säga det till mig på. Har nu insett att jag aktivt väntar i ett år för att bara ens kunna se denna unge man i ögonen igen och likaså prata. Så i sommar kommer han tillbaks och vi ska luffa tillsammans i Europa för att ge oss tid och för att kunna förstå vad detta är på riktigt. Nånstans tänker jag om detta inte är kärlek så vet jag inte vad det är. Men fint är det. Det måste jag erkänna.

Att jag ska bli faster för första gången. Och mamma farmor. Det är fortfarande superhemligt, men det är något som gör mig varm i magen när februari är som hemskast.

I fredags gick jag och min bästis hem till min kille och hans kompis för att bara hänga. Det slutade med att vi alla sov över där, myste ner oss i den minimala soffan och drack oss sådär mysfulla för att våga se på skräckfilm. Sen spelade killarna munspel och gitarr, och vännerna fick äntligen ihop det. Erkänner att jag är bäst på att matchmakea.

Äntligen äntligen äntligen har jag fått börja med KBT. Efter en sommar, höst och vinter av gnagande oro och bultande ångest sitter jag framför en terapeut i min ålder och lättar på locket som så ständigt bubblat över. Och hon ler och får mig att känna mig trygg och validerar mina känslor. Jag får jobba med mitt mående på ett strukturerat sätt och efter bara en vecka känner jag redan skillnad i min motivation, inställning och mitt humör. Det känns så fint att jag kan gråta.

Jag blev kär i en tjej med brunt hår och lena kinder, mjuk röst och varma läppar.

Tror det kan räknas som en fin kort och eventuellt lång historia.

Jag var ledsen över en massa jobbigt som hänt under jullovet så jag valde att gå hem tidigare från en klassöl i början på januari. En av mina lite mer nyfunna vänner i klassen såg detta och frågade om jag var ok, varpå jag kanske inte så övertygande svarade att jag va det. Någon timme senare ringde han och när jag svarade kunde jag inte hålla inne hulkandet.
20 min senare va han hemma hos mig, hade köpt med sig ben n jerrys och hallonsoda och bara klappade mitt hår medanst jag hulkade i hans knä tills jag somnade. Han har så snabbt blivit en av mina närmaste och är så glad över att ha påbörjat detta nya år med en alldeles fantastisk ny bästis.

Jag har ADD. Och har nu bestämt att jag tänker inte längre försöka leva i alla inrutade system och gå sönder. Jag har inte kvadratiskt form. Jag är en cirkel och slutar nu förminskas för att passa in.

Jag bor i en studentkorridor med sju killar, och förra veckan när jag fyllde år kom de och knackade på min dörr och bad mig komma ut till allrummet. Där stod de alla uppradade och sjöng Happy Birthday, med en tårta som de dekorerat och satt ljus i och ett fint kort som alla hade skrivit en hälsning på. Blev se varm i hjärtat av att dessa grabbiga, buffliga killar tagit sig tid och planerat och ordnat något så gulligt för mig <3

Häromdagen sa en gammal crush att jag är en fantastiskt intressant människa som han vill lära känna bättre. High five-ar mig själv för två år sedan.

Det är nog nästan en månad sedan nu, men jag var på after school med mina klasskompisar. Vi läser historia tillsammans på universitetet och är sex stycken som umgås. Tre av oss är tjugo-någongting, två är trettio och en är sextio. Och vi har så himla kul tillsammans! Vi åt middag i mörkaste januari innan vi fortsatte till en bar. Vi pratade och skrattade. Hade ont i kinderna efteråt eftersom jag skrattat så mycket. Vi pratar högt och lågt. Känns så himla bra att jag äntligen har hittat ett gäng där jag både kan diskutera politik och väggfärg. Att vara i en i ett gäng där de undrar var jag är om jag är sjuk och där de vill sitta bredvid mig i klassrummet. Att inte komma in på lärarprogrammet HT-16 (svinhöga antagningspoäng!) kan vara något ibland det bästa som skett.

I mitten på januari fick jag och min sambo reda på att vi väntar tvillingar. Oerhört spännande, nervöst, läskigt och alldeles extra fint att få dela detta med min bästa person!

Det är fint att få en kram av en nyanländ ung man som jag hjälper med svenskaträning. Att gå till deras matsal efteråt och få jättegod kebab (fast jag inte gillar det vanligvis) av en stolt kock. En tvååring som kryper upp i knät som säger och pekar öga, näsa, mun på perfekt 2-åringssvenska. Alla på boendet kan Lilla snigel utantill.

när personen som efter fyra års on and off-förhållande skadat mig så djupt att jag inte trott att jag, eller vi två, betytt någonting alls för honom säger att jag är den enda personen han litar på. ett fint avslut på något som kanske aldrig blev något men som hade kunnat bli allt.

Jag har äntligen, äntligen studerat klart och börjat jobba som lärare. Idag hade vi en skridskodag och jag lärde en handfull med sjuåringar att åka skridskor, från att de inte kunde stå upp på sina skridskor till att de kunde ta sig fram alldeles själva. Att få se bara den utvecklingen gjorde så att jag kände att alla tråkiga år på universitetet var värt det.

När killen jag träffar ringer (lite lagom fullis) vid halv ett en lördag och bara: vill du ha något från donken? Så köper han chili cheese åt mig, kommer hem till mig, fnittrar hur mycket som helst och kramar på mig tusen gånger om. Det var fint.

Jobbade på ett dagis och visade ärret som jag fått av en katt. Barnen blev så bekymrade, undrade om det inte gjorde iaf lite ont. Det var fint att någon för en gångs skulle brydde sig om mig.

Jag åkte från Berlin till Stockholm för att träffa han som jag bara hade skrivit med och aldrig träffat. Har typ aldrig varit så nervös som när jag ankom till centralen den fredag kvällen. Han hade en röd jacka på sig och var precis så snygg i verkligheten, om inte mer, än på dom bilderna jag hade set av honom. När vi klev av tunnelbanan la han armen om mig och sa att han var glad att jag hade kommit dit. Sen kysste han mig och jag blev sådär glad inuti så jag trodde jag skulle spricka av glädje. Jag hoppas att vi snart skal ses igen. Och även om det inte händer, är jag så glad och tacksam för att jag vågade att åka och hade den bästa helgen någonsin!

När min familj flög hem från en helt fantastisk vecka i New York och jag satt bredvid mina två småbröder på planet. Jag satt där och såg på dem och tänkte på hur fina de är och hur otroligt glad jag är att ha dem och på hur det skulle komma att dröja många månader innan jag skulle få krama dem igen då jag numera bor femtio mil ifrån dem. Så jag började gråta tyst. Och när min äldsta fina lilla bror märkte det såg han eftertänksamt på mig och tog min hand, och sen också min yngre lillebrors. Han frågade inte varför jag var ledsen för jag tror han förstod och just där och då, på ett flygplan mitt över Atlanten, kände jag verkligen att fan, dessa två pojkar är det finaste jag har. Och det spelar ingen roll var vi bor eller vad vi gör för jag vet att de alltid finns där att hålla i handen när jag behöver det.

Att åka till Kanada på utbytestermin efter slutkörda tre år på juristprogrammet. Minus trettio grader, lass av sötpotatis och helt plötsligt kommer det där suget för att lära, tycka och vilja tillbaka!

Allt min underbara kille gör för mig.. Att han på alla hjärtans dag köper present, blommor, ger mig kaffe på sängen, lagar brunch och bjuder ut på middag samtidigt som han alla vanliga gråa dagar tvättar, diskar och drar det tunga lasset hemma eftersom jag jobbar heltid och pluggar halvtid. Han är min klippa!

Från att i alla år prioriterat jobb och aldrig mig själv har jag nu valt att inte söka på en ledartjänst jag blivit uppmuntrad till, utan att istället stanna kvar i rollen jag är i nu. Jag vill ju bara ha energi till att åka på semester och ha kul och ha tid för mig, min pojkvän och mina vänner. Det är så befriande att äntligen prioritera sig själv. Det bubblar i magen.

Min fina vän som bor i Stockholm (jag bor i Linköping) skrev ett spontant facebookmeddelande till mig där hon sa vilken bra vän hon tyckte jag var. På lördag kommer hon hit <3

Min sambo och jag jobbar i skift ibland och hade inte setts på en vecka, även om vi sov ihop. En natt vaknar jag av att han ligger och fnissar bredvid mig och håller handen på min mage där det var full rulle. Det visade sig att vår bebis (som kommer ut i maj ) vaknat när hens pappa kom hem och att de två hade lite egentid medan jag sov.. ❤

När han och jag kanade ner för backen i Hemavan efter en utekväll. Alldeles ensamma med stjärnorna i en stor backe. Det var himlans fint och pirrimagen.

Jag hade inte fått tag på min kille på 5 dagar och var riktigt orolig. Började fantisera om hur han låg död hemma i sitt hus :(. Kunde inte tänka på något annat och berättade för min kollega om att jag var orolig. Min kollega är en 50-årig man som då gick och köpte en semla till mig och sa nu sätter vi oss och fikar och pratar om det här. Blev varm i hjärtat av hans omtanke och dagen därpå fick jag tag på min kille som tappat mobilen 🙂

Det finaste som hänt mig på länge var när jag i december åkte till Maldiverna i två hela veckor med min syster. Fick resan som en tidig examenspresent och behöver jag säga att det är den absolut bästa present jag någonsin fått?! Känslan av att simma med vilda delfiner i det vackra havet <3

Det finaste som har hänt mig under vintern är att jag blev tillsammans med min pojkvän. Min fina pojkvän som stöttar mig varje dag, och som kom och besökte mig hela dagar då jag var inlagd. Vi lever i symbios nu, och det är det finaste som någonsin har hänt mig.

I januari hade det gått drygt ett halvår sedan han gjorde slut. Då sågs vi över en kaffe i hans stad i Frankrike och jag var så hög på hur bra livet äntligen kändes efter några deppiga år. Jag vet att det märktes att jag var lycklig på djupet och sättet han tittade på mig när jag lät blicken vandra bort från oss överraskade mig. Som att fasaden föll när han trodde att jag var ouppmärksam. För några nätter sedan fick jag ett oväntat sms: ”Jag saknar dig verkligen.”

Det bästa som hänt mig på sistone är att jag träffat en helt fantastiskt person. En kväll, när vi drack drinkar hos en kompis till honom sa jag att jag var kär i honom. Han log och sa: ”Fan. Du han säga det först. Jag är tokkär i dig.” Jag har haft det bredaste leendet varje dag sedan dess. JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD DYGNET RUNT!!

Pappa (som bor utomlands) satte in lite pengar på mitt konto. Hör till historien att jag varken fått julklapp eller födelsedagspresent eller nåt sånt från honom på flera år. Blev glad (ej så mycket över pengarna kanske men att han äntligen tänkte på mig)

Blev sambo med en snäll rödhårig jätte som gnider sitt ansikte mot mitt som ett kelsjukt lejon och vill vara lilla skeden när vi ska sova fast han är 32 cm längre än mig, som alltid skrattar åt mina skämt och lagar löksoppa som en chef ( <– t o m det där asdåliga skämtet hade han garvat åt <3 ).

att vårt långdistans funkar så jävla bra, och att jag snart ska få somna jämte honom varje natt i två hela veckor

I höstas blev en av mina närmaste finaste vänner påkörd på motorvägen, efter månader av sjukhusbesök, rehabilitering, gråt, oro och stress över att hon kanske skulle dö eller få hjärnskador (ps. efter den här olyckan tror jag typ på mirakel) kan vi äntligen dricka vin och dansa tillsammans. Hon mår så bra hon kan och det är så himla tröstande. Efter detta har vi alla tjejer kommit närmre varandra, vänskap är det mest värdefullaste man har!!

Att jag vågade ta steget, flytta mer än 60 mil, upp till norrland. Hem till en okänd person. Som direkt välkomnar mig med brädspel, whiskey och galna historier. Idag har jag bott här i lite mer än en månad och det känns som att jag känt henne i 10 år. Det är fint.

Jag har insett att det bästa som hänt mig är att jag blev singel. Jag kan fan göra exakt vad jag vill. Åker till London om en vecka, har bokat Summerburst, Bråvalla, Weekend Festival OCH fick tag i biljetter till Beyoncé. Livet går för bra just nu

det finaste just nu är att jag är kär i någon som inte gör ont att älska

Att jag hade en dålig dag och var ledsen/sur på min pojkvän, han slutar helt plötsligt svara på sms. 2 timmar senare så ringer han och säger att jag ska kolla ut genom mitt fönster, då har han alltså tagit bilen till mig helt spontant(distansförhållande.) Vilket gjorde mig genast på bättre humör

Min första kärlek som jag var olyckligt kär i över två år har börjat höra av sig till mig och det är så otroligt roligt att flirta och få den bekräftelsen av honom. Han vill ligga med mig och jag vill ligga med honom och allt är så roligt och spännande med honom!

hej! Jag har börjat jobba på ett asylboende. Där har det bästa och värsta hänt. Jag har blivit kär…….. bästa pga att kärlek alltid är så förbannat spännande speciellt den förjudna. det värsta pga att jag kan förlora jobbet, jag har kille, det gör ont så in i norden för han ska tillbaka till Irak. Ärligt asså, vad ska jag göra åt dessa känslor? vi har inte rört varandra men vi båda vet vad vi känner osv. Om jag inte får känna hans läppar innan han försvinner vet jag inte vad jag ska ta mig till. hjälp mig!!!!!!!!!!

Förra året var jag nere i en så himla djup svacka som jag inte visste om jag någonsin skulle ta mig ur. Till slut lyckades min bästa vän övertala mig om att fly vintern med henne vilket blev min räddning. Det finaste av allt blev nyårsafton, som jag spenderade på en strand i Indonesien kollandes på stjärnorna samtidigt som en balines höll om mig tills jag somnade. Sen vaknade vi i soluppgången och hade sex hela morgonen. Tid och rum slutade existera och jag visste direkt att detta året kommer bli så mycket bättre än jag kunnat drömma om.

ingenting. ingenting fint verkar hända i februari och han är inte kär i mig längre så jag har slutat andas normalt.

Min sambo och jag ska gifta oss i Paris om två veckor och jag är pirrig över det. Jag har lättare att dela av mig av mina tankar och känslor, men han kan vara mer sluten med sånt. I veckan, när vi låg i sängen tillsammans och det var mysigt och fluffigt med nytvättade lakan, sa han att han också tycker det kändes pirrigt och jag blev glad för jag vill att det ska vara så att gifta sig. Något spännande, pirrigt och fint man gör ihop och delar med varandra.

Jag och min pojkvän bokade en weekend på hotell i Stockholm efter en stressig sjukdomsvinter. Vi såg sjukt mycket fram emot detta, att bara vara med varandra, helt oberoende av tider och att göra precis vad vi kände för en hel helg. Sen kom vi dit, checkade in, tog en promenad in till stan för att fika när jag fick världens knip och kramp i magen så tårarna spruta. Snabbt tog han beslutet att vi skulle ta en taxi tillbaka till hotellet och jag blev nerbäddad med varma handdukar framför eftermiddagsmatineer och melodifestival i den mjuka hotellsängen. Jag var ganska ledsen för att vår efterlängtade semestervistelse skulle förstöras av min livmoder men ändå himla lycklig att världens bästa kille höll om mig och fick mig skratta trots omständigheterna. Summan av kardemumman, det blev en väldigt mysig huvudstadsvistele ändå. 🙂

att han och jag, efter att i sju månader bott 220 mil ifrån varandra, nu har ett avstånd på 45 minuter.

jag hade spanat efter honom i flera veckor när vi äntligen hamnade på samma fest. han går i trean, jag i ettan och aldrig trodde jag att vi skulle hångla men det hände(!) och vi sa hej idag i skolan. åh, han är så fin fin fin!!

det var 17 grader i norra Bosnien och vi drack kaffe ute. sen började det regna. och sen bestämde vi att det kanske är på tiden att vi ansöker om uppehållstillstånd åt honom för att det inte är hållbart att flyga så mycket som vi gör. vi tog det som ett gott tecken när regnet plötsligt stannade och två regnbågar dök upp. dagen efter flög jag hem och hade bokat min sittplats med fönstret åt väst. där fanns solnedgången.

Han pussade mig mitt framför sin kompis för första gången och det var den bästa känslan.

att jag håller på att få ett nytt gäng, jag tror jag kommer bli bästis med allihop. Eller jag hoppas det i alla fall.

I höstas flyttade jag till Chicago i fyra månader, samtidigt som min bästa vän flyttade till London för att plugga i tre år. Trots 6 timmars tidsskillnad där han egentligen skulle sova så höll han mig sällskap på Skype när jag gjorde middag flera dagar i veckan. Vi sågs på jul och sen insåg vi att det skulle dröja till slutet av juli innan nästa gång, så han övertalade mig att spontant boka flygbiljetter så jag kan hälsa på innan jag åker till Chicago igen. Så på torsdag åker jag till London för att hänga med min bästis i fem dagar. Det blir öl, billig pubmat, Victoria and Albert Museum, Londonluft och långa samtal för hela slanten. Kommer bli helt fantastiskt!

När jag en gång för inte så längesedan blev jätteledsen och låste in mig på toan på min egen fest. Slutade med att min pojkvän höll om mig och vi pratade hela natten. Kände hur nära vi kom varandra den natten och hur glad jag är att han finns. Insåg också att det finns hopp att jag blir frisk från min depression eftersom jag är starkare än vad jag tror och det har jag min pojkvän att tacka för!

I helgen kom min & min killes gemensamma umeå-vänner ner för att hälsa på oss (Vi bor numera i Stockholm) Det var så himla fint. Hela helgen var fantastisk! Vi kramades, drack öl, skrattade och promenerade. Nu är helgen över, dom har åkt hem och det känns lite, lite deppigt.

I helgen åkte jag och han till hans föräldrar i London. Vi sa innan vi åkte att vi skulle plugga mycket under tiden vi var där. Vi gjorde ingenting. Istället spenderade vi större delen av tiden i sängen med gardinen neddragen och kläderna av. Medan vi ligger där drar han mig till sig och säger ”I don’t say this often but I’m very lucky to have you” och hela jag smälter. Bästa helgen i år.

Jag har köpt en bil!! Vilket är typ det sjukaste, jag är ju inte vuxen liksom? Men det känns så himla bra. Mina kompisar ba: volvo-familjebil, vuxenpoäng yadayada.
jag ska i alla fall ha den och köra min foodtruck-kiosk i sommar och det kommer bli såå bra!

När tråkiga saker sker och ens stora säng blir alldeles för stor att sova i ensam, när man kan rulla in sig i all evighet i täcket från vägg till vägg utan att stöta på en endaste varm kropp på vägen måste man hitta på en lösning. Så nu fyllde jag sängen med två enorma hotelldynor. Tillsammans är de bredare än min säng, har en under huvudet och andra gosar jag till sömns, och äntligen är min säng en sådan härlig härlig vardagslyxig plats att mysa in sig i till kvällen där alla känslor av ångest är förbjudna. Trodde aldrig jag skulle kärleksförklara dynor, men alltså åh. Alla ni med ångest för stora ensamma sängar om natten, uppgradera till megadynor. Do it. Nu!

Min bästa vän är heartbroken och jag bara allmänt broken så jag har flyttat in i hennes lilla etta tillfälligt. Det kändes som typ 3 dagar men nu har jag plötsligt bott här i 3 veckor och våra liv består av: röka gräs om kvällarna (men sköta jobb på dagen såklart), titta på serier i sängen och viska jag älskar dig till varandra minst en gång i halvtimmen (för att vi måste). Vi får göra precis så och inget mer tills satans jävla februari är över och det är okej.
Strax kommer hon hem!!! <3

Jag påbörjade en ny utbildning, och äntligen blev det rätt – jag är hemma!

jag kom in på skolan jag sökt för andra året i rad och nu ska jag bli copywriter.

En höst fylld av sorg över tider som varit och insikten om att jag har bankat på mig själv i 25 år blev till slut en vinter då jag för första gången fick uppleva hur det känns att leva utan självkritiken. Tack terapin!

jag är kär i en person som har en 2-åring och vi har funderat fram och tillbaka på hur en gör för att det ska bli så bra för barnet som möjligt. när ska vi träffas? vad ska vi säga till barnet? kommer det att kännas naturligt? kommer jag och barnet att funka ihop? nåväl, jag träffade barnet och när vi skulle säga hejdå fick jag en stor, kladdig puss på munnen. dock smittade vi varandra med förkylning, men det gör inte så mycket för det var min finaste puss hittills.

Nästan hela mitt liv har jag mått dåligt på något sätt, varit utanför, ensam, rädd, orolig, allt. Haft krossat hjärta, varit olyckligt kär, haft ångest och depressioner. Alltid känt att det är något som saknas och något jag ser fram emot eller drömmer om eller hoppas, hoppas, hoppas ska ske. Och plötsligt förra veckan slog det mig. Jag bor ihop med världens finaste. Jag har en examen, och studerar till mitt drömjobb. Jag har fått sommarjobb och ett annat fantastiskt jobb vid sidan av. Mitt hår är äntligen så långt jag alltid velat ha det. OCH jag har en katt, som jag längtat efter så länge. Jag insåg att jag har allt det här och började störtgråta. För jag vet inte om jag någonsin innan förstått hur det kan vara att känna sig lycklig.

jag har blivit riktigt jävla otroligt förälskad på ett sätt som jag aldrig varit med om förut.

att vi alltid sitter på samma sida av bordet på alla restauranger.

At jeg bestemte meg for å skrive videre på to ulike idéer som jeg hadde, og at begge idéene fortsatt gjør at jeg skriver. Jeg har opplevd noen ganger at de kreative idéene havarerer etter en stund, men det skjedde ikke denne gangen.

Jag försökte mäta min sambos ringfinger i sömnen med ett hårstrå, det gick sådär.. men när det väl var dags att fria viskade jag i hans öra: ”Mitt hjärta har aldrig slagit så här fort”. Han sa sedan Ja och vi ska gifta oss i en liten kyrka i Danmark.

Jag och min pojkvän flyttade ihop i våran lägenhet i Årstadal för två veckor sen. När solen dyker upp lyser den in i hela köket och i vardagsrummet och vi kallar lägenheten för våran superlägenhet. Vi älskar den!

När han jag inte borde hångla med men hånglar med ändå stannar till med pannan mot min och andas tungt och säger ”du får inte tro att det här inte påverkar mig, jag berörs också av det här” och jag bad honom säga det igen men han skrattade och kysste mig igen istället. Sen höll han om min midja och jag kan fortfarande känna handavtrycket för han förgyllde min hud där och då.

Berättade för min kille att jag har så dåligt självförtroende att jag vill dö ibland och han sa att i hans ögon är jag alltid den finaste. Sen låg jag med mitt huvud på hans bröst och kände tryggheten pulsera i mig.

Att jag och en vän sedan sex år tillbaka helt plötsligt har börjat träffas på DET DÄR sättet. Att vi liksom båda blivit intresserade, samtidigt?

Min sambo veckopendlar. Att varje vardagskväll få sms som ”godnatt pusspusspusspusspuss” precis innan du somnar gör natten bra.

Att jag och den finaste killen i världen sa att vi skiter i vintern i år, bokade biljetter till Guatemala och drog. Så istället för tidiga måndagsmorgonar och en stadsbuss till jobbet klättrar vi upp för vulkaner med laguner i kratern, badar i heta källor, äter gatutacos pch dricker öl och jag läser spanska. Och om två veckor gifter vi oss här!

Jag har fått en ny vän. Vi fnissar åt allting och jag får ont i kinderna av att jag ler så mycket när jag är med henne.

att jag inte vaknar varje morgon och gråter för att jag saknar honom. Jag är stark igen nu Sandra, precis så som du sa att jag skulle bli.

En mann jeg datet i et par måneder bestemte seg for å avslutte det i midten av januar. Og jeg ble så lei meg. I omtrent to timer, før jeg innså at han hadde jo helt rett. Vi matchet på alle områder med unntak av det romantiske og det seksuelle, og hvilke to områder er det det virkelig er essensielt at fungerer? I alle fall bestemte vi oss for at vi likte hverandre for godt til at vi aldri skulle ses igjen, og jeg tror aldri jeg har vært så glad for en ny venn. Som en som alltid føler seg utenfor selv om hun ikke er det, og er redd for at alle venner som har vært der i mindre enn ti år bare venter på en anledning til å stikke av er det deilig å ha en som han. Jeg føler meg så veldig trygg med han, og i tiden vi har hatt sammen har han aldri sendt meg et rart blikk, aldri sagt noe dømmende om historier fra livet mitt, han har møtt de rølpete barndomsvennene mine med åpne armer, og bare generelt vært en herlig fyr, en sånn en som jeg ikke er vant til å møte. Jeg tror det var det jeg var redd for å miste da han ville avslutte datingen, og jeg er så veldig glad for at det å avslutte en relasjon kunne lede til noe enda bedre. Riktignok er det enda ferskt, og jeg vet ikke om det vil vare for evig, men det er fint nå og jeg vil beholde det så lenge jeg kan. Tenk at jeg fikk en ny venn, og tenk at han er så god som han!

Jag opererade knät för några veckor sedan och hoppar därför runt på kryckor. I fredags var det snöstorm och slask och jag var påväg till parkeringen där min kompis skulle hämta upp mig. Ett stort gäng går framför mig, när helt plötsligt en av killarna saktar in och vänder sig mot mig. ”Du, har du skjuts?”. Aldrig träffat honom förr men blev så glad att han erbjöd. Att han liksom tänkte på mig där bak med kryckor och var beredd att skjutsa hem mig om det behövdes. Var så väldans fint och gjorde min dag!

Dagen efter alla hjärtans dag fick jag ett oväntat paket på posten, innehållande bara rosa saker! En rosa klubba, rosa strumpor, ett rosa fem i rad-spel och ett kort där min bästa vän, som bor 30mil bort, skrev kram och I love you. Plus att solen sken den dagen.

När jag beklagar mig över att det är jobbigt med ett distansförhållande för att man måste säga hejdå så ofta. Han svarar med ett finurligt flin att man minsann får säga hej oftare också.

Åhnej! Jag kom på en ännu bättre: Min pojkvän säger att det är jag som fått honom att öppna ögonen för feminism. På riktigt alltså. Han är så klok (hehe för han tycker som jag).

Har börjat tappa lite hopp om livet det senaste då jag går hemma, heltidssjukskriven och inte gör något vettigt. En dag kom jag tillsammans med min pojkvän fram till att jag i framtiden vill bli en liten tant med stor trädgård och odla massa mat. Fast jag kan ingenting om odling. Så jag gick till Ica och köpte en basilika för 25kr. Den har idag levt en hel vecka. Vill nästan fira födelsedag för den så glad jag är för det! Kanske har gröna fingrar ändå!

Jag och min pojkvän sen fyra år tillbaka gjorde slut för snart 2 månader sen. Sen dess har jag legat med fina människor, druckit vin på golvet hos min bästis en helt vanlig dag och helt enkelt orkat leva. Säger bara som tips till alla, håll inte ut i ett förhållande bara för att ni varit ihop länge. Finns inte känslan där att det är rätt är det ingen idé för dig att bromsa och hålla ut med förhoppningen att det kanske blir bättre sen.Btw, att fira alla hjärtans dag ensam i sin säng med massa chips är fab. Puss alla!

Det första jag kom att tänka på var när jag tidigare i vinter kom hem efter en två veckors studieresa i England. När vi landat på Arlanda pratade jag med min pojkvän i telefon och frågade vad han gjorde. Han snackade om att han skulle jobba borta hela veckan. Vi hade ytterligare ett flyg kvar innan vi var på hemmaplan pga norrlänningar. När vi sen landat i snölandskapet vårat och tagit oss in för att vänta på väskorna så står han där. Mitt framför ögonen på mig. Två och en halvtimmas bilresa hemifrån honom, och där står han. Min bästa person i livet. Aldrig varit med om något finare. Sitter nu på bussen påväg hem för att kramas med honom.

Att jag äntligen träffade killen jag snackat med på Tinder i en hel himla evighet. Vi skedade och visst var det pirrigt men så värt. Att ligga sked är det bästa i livet

Alltså jag och min närmsta person har alltid fangirlat mycket tillsammans, men vi är alltidlite sena på bollen. Som när vi tittade på High School Musicalfilmerna flera år efter att de kommit ut. Och som nu, när vi älskar One Direction, fast vi kanske är för gamla och fast de ska ta paus. Jag är kär i Harry Styles och hon i Zayn Malik. Vi har så många bevis för att de är våra perfect matches. Vi ska ha dubbelbröllop på en strand på Bali en dag <3

Jag var och hälsade på min morfar förra veckan och då ville han att jag skulle följa med honom till Erikshjälpen för att leta nya dansskor eftersom han dansat sönder de gamla. Han fyller 78 i år och lever livet som om han vore 28 <3

Min brorsson som är åtta månader vinkade vinkade hejdå till mig för första gången. Hela februari har varit kantat av panikångest och depression. Han är fri och helt ovetandes om det jag och hans pappa gått igenom. Så känner han igen mig trots att jag inte duschat på en vecka och har mascara under ögonen. Han tjuter till och vinkar glatt hejdå när jag ska gå. Dagen efter duschade jag och gick till skolan, jag gjorde det för en knubbig liten hand kan göra så mycket. En knubbig liten hand som fortfarande ser mig som sin faster och ler mot trots att jag är allt annat än hel på insidan.

När man har slitit som ett djur i sex år, pluggat, varit urfattig och alltid behövt förklara för sina föräldrars vänner varför man fortsätter. Då är det en fantastisk känsla att veta att man om tre månader tar sin Masterexamen!

Jag bokade nyligen en surfresa till Bali i en månad i sommar för att fira att jag klarat av min kandidatexamen. Hurra att spendera massa pengar på mig själv för att göra mig glad.

Jag skypade en timme med min bästis som bor på andra sidan jorden. Efteråt hade jag ont i magen, salta kinder och ont i halsen. Så blir det när man skrattar konstant i en timme. Så tacksam för internet. Och för min bästis såklart.

En fågel sitter utanför mitt fönster och kvittrar. Så vårigt och härligt, hurra!

En söt kille som jag crushade på i cirka ett år har frågat om jag och min hund vill hänga med honom och dricka öl nästa gång jag är i hemma i Stockholm. 19-åriga jag hade DÖTT.

Jag och min person till bästis var en helg i Stockholm för att gå på konsert, men med bubbel i kroppen från cavan så smet vi från konserten, tryckte in vår hörlursförgrening, så en kan lyssna tillsammans på musik fast med egna hörlurar, och sprang runt på söder, kramades och förklarade för varandra att vi aldrig någonsin kommer försvinna. Nu har hon flyttat 70 mil ifrån mig och varje dag inser jag att jag alltid vill att HON ska va MiN person och bästis.

När min älskade farmor sa till mig att jag fick välja vilken pralin som helst i den fina chokladbutiken i Schweiz och jag valde min absoluta favorit med mörk choklad och champagne och farmor med mjuk röst sa ”det var farfars favorit också” och log sådär att hjärtat gick i tusen bitar samtidigt som det smälte av kärlek och värme.

Igår var jag ute på en långpromenad. Jag var helt ensam, sånär som på några enstaka möten med små tanter och farbröder med tillhörande små hundar. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag gick längs en flod som forsade fram och liksom glittrade. Det kändes nästan löjligt magiskt men det bevisade det citat som fått mig att överleva allt som hänt den här vintern: ”You cry a little, and then you wait for the sun to come out. It always does.” Solen kommer fanimej alltid fram igen, oavsett hur jäkla länge det varit grått och mulet. Allt blir bra. Och det är så himla skönt att veta.

Jag födde barn för ganska exakt tre månader sen. Det var det värsta och bästa jag någonsin varit med om. Förlossningen var utdragen, krystninsskedet tog över två timmar och jag tänkte att det inte kommer att gå, han kommer inte att komma ut. Men ut kom han, jag såg en bebis hänga där i barnmorskans armar med öppna ögon, han gnydde lite och jag grät, min pojkvän grät och den känslan får mig att vilja föda tio barn till. Så fick jag honom på mitt bröst, som en varm degklump. Mitt barn.

Jag som alltid alltid varit rädd för män ryckte tag i manliga vd:n för kedjan jag jobbar på och sa exakt den konstruktiva kritik jag tänkt på OCH RODNADE EJ.

Min mamma har fått massa kompisar på senare dagar, och det gör mig så glad eftersom hon cirka hela mitt liv bara haft någon enstaka nära vän men nu har flera. Det har liksom bara varit vi barn som tagit upp all hennes tid. Det gör mig så glad att hon finner så mycket styrka och kärlek i sitt nya tjejgäng.
Och jag är också superglad att jag ändå är hennes bästa vän.
Min mamma är fantastisk och hon förtjänar allt fint verkligen.

När vi firade min och min kompis 19-årsdag med middag hemma hos mig där vi blev lulliga på både prosecco och cava. Sedan gick vi ut och mötte upp fler vänner och drack och dansade, och när klockan slog tolv sjöng alla vänner förr oss på dansgolvet. Det slutade med fyllefalafel på småtimmarna och jag somnade bredvid min kärlek.

För ett år sen fick jag väldigt ung cancer. De tog bort ett bröst och nu har jag bara ett stort ärr över hjärtat. Jag trodde att aldrig mer skulle en kille vilja vara ihop med mig eller ha sex med mig. Sen träffade jag honom och han var den finaste jag nånsin har träffat. När han för första gången såg mig naken tittade han jätte länge på mig och sa sen: ”Du är så otroligt vacker.” Sen kysste han ärret. Sedan dess har det inte gått en enda dag utan honom.

Mitt jobb innebär att jag har kontakt med väldigt många kunder över telefon varje dag, oftast är alla snälla och glada men i förra veckan var det en som var så otrevlig att jag var tvungen att gå in på toaletten efter samtalet och gråta lite. Smsade min pojkvän att en kund fick mig att gråta varpå han svarade: ’vilket jävla CP! Ta mailadressen så fixar vi en grej sen.’ Det fick mig att inse att inte bara är jag tillsammans med världens bästa person utan han är dessutom är min största supporter. Så glad över det (och över att jag byter jobb nästa vecka) <3

Jag bestämde mig först ge honom en ärlig chans och jag vet inte vad vi är än, men jag önskar han låg bredvid mig i sängen varje natt. Och trots att jag vet att han inte tycker om att pussas bland folk så gjorde han det när vi sa hejdå på stan i lördags!!

Killen jag precis börjat träffa hämtade mig i sin bil efter skolan. Vi lyssnade på musik, skrattade och pratade om allt och ingenting. Vi åkte mot min lilla hemstad där vi parkerade bilen och började gå. Det var mörkt och alldeles för många minusgrader och jag hade glömt mina vantar på tåget dagen innan. Tillslut hamnade vi på en strand och gick på den frusna sanden ut mot bryggan. Det var stjärnklart och vi la oss längst ut på bryggan och kollade på natthimlen. Medan stjärnorna föll och vattnet kluckade under oss berättade jag saker om mig själv som ingen annan vet. Han lyssnade och jag grät. När kylan började bli för uppenbar ställde vi oss upp och han höll om mig en lång stund. Nu pratar vi inte längre, men det är ett av de finaste minnena i mitt nittonåriga liv och jag kommer aldrig glömma.

jag skulle till sthlm över helgen och han kom för att hångla hejdå. hade egentligen jättebråttom men bestämde oss för att ligga ändå. så låg vi och vi kunde inte sluta le och skratta under hela tiden. så jäkla bra grej.

Sitter på café, skriver resedagbok och är omringad av bästa personer på andra sidan jorden än min kärlek. Då finns det inget bättre än att flörta järnet på messenger med sin pojkvän efter 3 år tillsammans. Bästa grejen

Oj vilken underbar fråga. Det finaste som hänt just nu är att jag fått kärleken till skrivandet tillbaka efter att ha kollapsat av utmattning efter mitt bokskrivande. Det är svårare och jobbigare att skriva en bok än vad man tror. Tack vare boken så började jag blogga och idag hittar jag kreativiteten genom den och finner lycka i texter och bilder. Boken kommer förmodligen bli en e-bok till slut men än så länge får den ligga. Den och jag är inte redo än att visa upp men det kommer. Sedan bidrog min älskade lilla cocker spaniel Wille till att bloggandet kom tillbaka med glädje. Han är ett litet yrväder som det finns så mycket att skriva om.//Mirella
www.livetmedhund.se

Att jag slutade käka antidepressiva. Hade förberett mig på att dö ångestdöden. Men jag föll inte död ner på marken. Jag kände hur solen värmde mina kinder och hur det kanske fanns en mening med att vara vid liv ändå. Jag klarar mig utan anti-depp nu. Det är det finaste som hänt på länge.

Jag tränade med min pojkvän. Det var en gruppträning och helt plötsligt säger han att han älskar mig. Jag tog honom i handen och sprang med honom ut från gymmet och kysste hans mjuka läppar.

Häromdagen var det ett år sedan jag och mitt ex gjorde slut. Det kändes ju i magen såklart. Jag fick på fest efter jobbet dels för att jag hade lust förstås men också för att det kändes oändligt deppigt att fira ett år som singel ensam i sängen. Precis varenda person jag berättade vad det var för dag för ropade ”grattis!!” och skålade. Vid två tog jag en taxi, plockade upp en snygg kille och åkte hem till mig och hade massa sex. Somnade och vaknade vid 06 av att mina bästa kompisar ringde och frågade varför i helvete jag inte var på efterfest med dem. Jag tittade på snubben som sov bredvid mig i sängen och tänkte att hur snygg och smart och rolig han nu än råkade vara så är förhållanden så jävla överskattade. Jag vill ha sex med tusen vackra män och jag vill gå på tusen efterfester. Jag har varit singel i ett år och det är fanimig det bästa som finns.

Jag fick höra av en ny kompis som alltid tänker kloka tankar att jag är en av de smartaste hon känner. Var så fint att höra efter ett halvår på gymnasiet där pressen är så hög Och att det för första gången finns en kille som får det att pirra i magen när han pratar för att jag gillar hur han tänker om världen. Åhh Sandra, han har världens känsligaste ögon, nästan som en hundvalp.

Jag hade min första huvudrollspremiär, i en gigantisk musikalroll på en teater jag drömt om att arbeta på sen jag var typ tolv år gammal. Det är en jättekänd skådis som spelar huvudrollen största delen av tiden, men en gång i veckan är det jag. Man kan tro att det kanske är det finaste som hänt, men min premiär – med fyra dagars reptid och så IN I KAKLET – var kanskje det märkligaste jag gjort. Jag var så slutkörd när det var klart att jag typ inte kunde prata. Det finaste hände efter. En av mina bästa vänner hade varit och kollat. Hon kom bakom scen efter, såg mig och började direkt störtlipa. Hon kramade mig hårt hårt hårt och grät och sa att hon var så stolt över mig och DET var det finaste på många år. Inte att man får stå och låtsas vara stjärna på en stor scen, men att få ha en människa i sitt liv som tycker om en på det sättet. Och som jag med tycker om. Jag höll hårt i henne och kände att det här är fan större än alla huvudroller i livet. Det är det här som borde spela huvudrollen.

Jag fick sällskap hem efter en utekväll av en kille jag känt lite ytligt i cirka ett år. Har alltid tyckt bra om honom men aldrig tänkt något mer. Han är så underbart knäpp och kallade mig för sammetsmänniska (pga mjuk tydligen). På morgonen målade vi på våra frukostägg med guldfärg och ingenting kändes konstigt. Vet inte om det kommer leda någonstans men vill liksom bara tacka slumpen för att detta råkade hända mitt i en annars ganska misärig tillvaro!

I höstas gjorde jag min sista vfu (praktik) på en förskola. Jag satte press på mig själv att prestera bra och hade extra höga krav på mig själv eftersom det var i slutet av utbildningen. Krav som jag inte kände att jag levde upp till. Men det visade sig att jag nog var alltför självkritisk. Vid den sista dagens slut gav min handledare mig det skriftliga omdömet. Jag läste det en gång, tackade och sa hejdå. Sedan låg omdömet kvar i min väska hela helgen. Jag kunde inte läsa orden igen – de var för fina. Hon hade bland annat skrivit att mina starka sidor var att se varje barn och möta dem på deras nivå, vilket är det finaste beröm jag kan tänka mig.

Har träffat två nya vänner som är mega fina och så himla bra. Vi hänger, går ut, lagar mat och hänger i hög mest hela tiden, och det känns så himla rätt, härligt och självklart!

På alla hjärtans dag när jag och min absolut finaste kompis råkat planera in en ultimat dag som av en slump var just den 14:e februari. Efter en vecka av totalt emotionellt kaos och månader av många svängningar så fick vi en fin dag i Stockholm med himmelsk vegetarisk buffé och bästa Liv Strömquist på Dramaten. Tacktacktack livet för det.

Vi reste runt i Barcelona och på den kanske varmaste dagen valde vi att gå upp för ett berg för att se hela Barcelona från toppen (dumt beslut). Vi kom fram till en skylt som förklarade att kiosken några meter tillbaka ner för berget var den sista resten av vägen upp (de ljög ju såklart). Min pojkvän gick ner en bit igen för att köpa vatten. När han väl var borta insåg jag att jag verkligen borde ha köpt en solfjäder att fläkta mig med. Men det var försent. Han hade redan dragit till kiosken och jag satt på en mur, helt uttorkad, röd och varm. När han kom tillbaka hade han köpt väldens största vatten. Och längst ner i påsen fanns även en solfjäder. Jag blev så glad av att han bara visste. Och att han än idag bara vet.

Är ute och backpackar i asien, och i en sömnig liten kambodjansk stad träffade jag en sju år äldre brittisk kille med blå ögon och fräkniga händer. Vi åkte på äventyr, utforskade grottor, badade i havet och klättrade mitt i natten upp till toppen av stadens gigantiska typ fem meter höga rondell formad som en durian-frukt. Sedan hånglade vi på min balkong.

Jag har träffat en tjej

Jag och min kille har köpt en liten hundvalp som vi kallar för vår adoptiv son. Jag som annars går in i vinterdepression har mått så jävla bra med dom. Långa, kalla vinterpromenader och bus halva nätterna. Och att vakna av inte bara pojkvänspussar men också hundvalpspussar. Nä, fyfan vad jag är töntigt LYCKLIG just nu.

Att mitt nya lilla kompisgäng jag hittat i staden jag började plugga i så gärna vill till Berlin en weekend. Men då en av oss precis skaffat lägenhet och lagt massor av pengar på möbler fanns ingen ekonomi till detta. Därför köpte vi andra resan till henne i födelsedagspresent. När hon öppnade paketet, efter nått glas vin, blev hon alldeles tyst och tårar började rinna. ”Ska vi till Berlin?”, frågade hon. ”JAAA!”, vrålade vi.

jag hånglade för första gången. vi var fulla men det var det bästa som har hänt mig på länge.

En kille som jag har varit sugen på sedan mars förra året hörde av sig för några fredagar sedan och undrade om jag ville ha sällskap där jag var. Vilket var i min säng. Det ville jag. Han stannade tills fyra dagen efter.

Jag pluggar till copywriter och har de senaste två månaderna gjort portfolio ihop med en briljant art director från min klass. För drygt två veckor sedan blev den färdig, och praktiksökandet började. Det har varit två veckor av megaångest. Alla i klassen har sökt samma platser, så det har såklart blivit lite tävling av det hela. Ingen ska behöva tävla med sina vänner. I alla fall. Förra veckan hade vi sex praktikintervjuer och var fredag eftermiddag äckelpäckeltrötta på hela grejen. Inga besked trillade in i mailinkorgen. Sen söndag eftermiddag, på alla hjärtans dag, blev jag dumpad. Men igår. Igår. IGÅR <3 <3 <3 Mailen plingade till och vi fick reda på att vårt förstahandsval gärna ville att vi skulle praktisera hos dem. LIVET. Det var som ett ångestspöke som bara rann av mig. Inga snubbar kan ge en den känslan. Känslan av att man åstadkommit något själv. Badass är jag. PUSS

Vi flyttade till ett hus i september förra året och har sedan dess inte haft en riktig soffa. Men idag! Idag kom två stycken fantastiska, ljusgrå, stora soffor som gjorda för spelkvällar med vin och ost. Och nu är jag hög på materiell lycka och adrenalin pga packade upp, monterade och ställde på plats på under 30 jäkla minuter! Jag gick också och blev officiellt höggravid för några dagar sedan så känner mig rätt så himla oövervinnlig just nu!

Efter Tussilagos spelning nu i helgen (hur bäst❤) frågade jag vakten om de sålde tishor. Slutade med att jag fick gå ”backstage” krama alla i bandet och såklart köpa en tshirt. De va en liten scen och jag stog längst fram men sångaren bara -Ja men de va ju du, du som dansade! Lyckan var total.

Omg vad sjukt att det här inlägget kom just nu! Har aldrig haft nåt att skriva innan och nu känner jag ba YESSS. Flyttade till Stockholm i höstas med min sambo för att plugga men har inte trivts och inte mått bra. Så för 2 veckor sen gjorde jag slut på vårt 5 år långa förhållande, flyttade ut, lyckades få tag på en världsfin minilägenhet att bo själv i för första gången, började ligga med världens gulligaste kille och mår äntligen så. jävla. bra. Har endast dåligt samvete över att jag inte är ledsnare över oss, men är ju svårt när den snyggaste kroppen jag sett ligger i min säng. Livet ändå<33 tack för bästa bloggen!!

Fick en gratis resa till Thailand. Var där helt själv och kom dit en tisdag och åkte hem på söndagen. Världens kortaste och konstigaste resa till andra sidan jordklotet, men en perfekt paus från februari-Sverige.

Min kompis sa ”SKRIV NU” och jag skrev till han jag hade tänkt på konstant sedan vi skiljdes åt för tre månader sen. När jag hade tryckt på ”send” drack jag upp mitt bubbel och gick ut och dansade hela natten. Kände en jävla lättnad. Dagen efter fick jag ett svar som visade hur himla bra han är. Och även om det inte är vi idag är jag så stolt för att jag vågade riva ner muren och lyssna på hjärtat. Plus att alla ”what if”-tankar i huvudet är borta och att mitt tumblr flöde nu är fyllt av glädje istället för deppiga ”timing is a bitch”-citat. Det är fint.

När min man väckte mig på alla hjärtans dag med frukost, blommor och choklad och sa ”en dag att fira vår kärlek är aldrig onödig” fast jag sagt dagen innan att jag inte brydde mig om sånt trams. Jag blev väldigt glad!

En sommar för fyra år sedan var han på besök hos sina kompisar här i stan en helg. Vi låg skönt, och vi låg dessutom på hans segelbåt helgen efter det. Sen åkte han utomlands där han bor, och jag tänkte att nu ser jag honom aldrig mer. Jag kunde aldrig sluta tänka på honom, inte ens genom killar jag dejtat genom åren. Och det jävliga var ju att jag inte visste något mer än hans förnamn.

För ett par dagar sedan satt jag på Tinder och fördrev tid som vanligt, och så hände det. Det jag önskat och drömt, men som jag tänkt varit så osannolikt. Han var där! Hans hår, hans namn! Jag var svimfärdig. Swipade febrigt höger. Vi matchade, han var tre kilometer bort, ”klart jag kommer ihåg dig”, bytte nummer. Vi skulle inte hinna träffas medan han var här, men bestämde att jag ska åka och hälsa på honom i vår och det var inget snack om saken. Jag har varit hög sedan dess. Det senaste han skrev var inte ”… om du kommer på besök” utan ”… NÄR du kommer på besök”. Och det där när:et är nog det finaste jag någonsin sett.

Jag skulle nog vilja säga att ungefär just detta ögonblick är ett av de bästa. Jag sitter i fönsterkarmen i ett klassrum på skolan, min ena kompis var och köpte en paket med kakor, solen skiner in genom rutan och vi övar inför vår projektredovisning. Vädret är bara så himla fint och vårigt, och nu är det 115 dagar tills vi tar studenten, kan det egentligen bli mycket bättre? Kanske med The Lumineers Ophelia spelandes så hade det varit perfa, men det duger fint ändå.

Vi alla var som vanligt gråa och slitna av skolstressen, men förra fredagen fick vi två inställda lektioner så jag och min bästa vän satte oss ute i årets första(!!!!) sol och drack kaffe och åt ostbullar och rökte. Det var så himla fint och mysigt. Gud vad sådana småsaker kan göra en så mycket gladare och varmare!

Hoppade av min sönderslitande utbildning och är nu utan den där livsplanen, men i min gulligaste persons lägenhet där vi har vänt på dygnet, alltid äter popcorn, och kan bete oss som man kan när det bara är vi två. Vi har varit kära i snart ett år och häromdagen sa han att jag är hans bästa vän.

Jag hade ett sämst förhållande som tog slut för ett år sedan och träffade en gullig men svår kille i somras och nu innan nyår träffade jag någon som vill umgås hela tiden och lagar middag och masserar mig och lyssnar på svåra saker och säger att jag är snygg men mest en fantastisk människa och det känns äntligen så jävla bra.

Barnvaktade en 2åring som kramade mina ben hårt, hårt när jag skulle gå hem.

När jag bestämde dejt med en gammal klasskompis jag inte träffat på tio år, som egentligen bor i LA, och som jag brukade hålla handen med på franskalektionerna. Han fick mig att le så stort så hela malmö såg, och slutade inte pussa på mig förrän han var tvungen att åka hem dagen efter.

Jag blev gravid, han blev nästan gladare än jag, och vi gifter oss i maj <3

En supergullig tinderdejt som jag träffade hemma i Göteborg i julas bjöd över mig till en långweekend i New York. Han är också från Göteborg men bor i Washington. Han betalade flygresa och boende för att han så gärna ville träffas igen. Så jag var över i New York helgen. Vi hade såå trevligt och kul! : ) Det kommer jag leva på fram till våren!

Min sjuttonårige elev från Syrien och som inte varit i Sverige speciellt länge tog min whiteboardpenna och skrev på tavlan: ”Jag älskar min lärare, hon är min syster”

Jag var på konferens/vuxenkollo med öl förra helgen. I bussen hem satt jag lutad mot en kille som är ganska intressant hela vägen, medan han kliade mig i håret. Det var tokmysigt och det kändes som att gå på högstadiet igen, på ett bra sätt.

solen kikade fram ett tag och min depression börjar lätta och jag kände för ett kort, men ändå starkt ögonblick att jag ska nog klara av det här ändå.

När vi går genom Gamla stan en vanlig måndag kväll för att gå till tåget som han ska ta hem till sitt Göteborg, och vi till slut bestämmer att han ska säga upp sin lägenhet och flytta till mig i Sthlm. Så underbart och läskigt på samma gång! För min lägenhet är mindre än hans och i andra hand och jag har aldrig bott ihop med någon kille förut men på något sätt kommer det gå för det finns ingen som får mig att må så bra som han. Vi har snart känt varandra i två år och jag trodde seriöst inte att det fanns människor som han. Så vacker, omtänksam, rolig och smart. Jag rodnar bara jag tänker på honom och allt kul vi ska hitta på när vi BOR I SAMMA LÄGENHET OCH I SAMMA STAD!!!

När vår universitetslärare i Musik och språk struntade i föreläsningen hon skulle ha och lät oss lågstadielärarstudenter sjunga barnlåtar i stämmor istället.

att han tycker om mig trots att jag var jättefull och tvingade honom att göra snöänglar i snön med mig när det var svinkallt.

när pojken jag var olyckligt kär i för ett år sedan låg bredvid mig i sängen nu i januari, och frågade om jag var bekväm med att kalla honom min pojkvän. jag sa ja.

efter ett tjugoårigt liv utan trygghet tar han min hand och jag kan inte förstå att han är den enda som har valt att stanna kvar och bygga ett hem tillsammans med mig. det är det finaste någonsin.

Det har varit soligt i flera dagar i sträck, och det ger en ändå lite hopp om att våren snart är här.

I december dog min morfar. Det är första gången jag känner sorg och det är precis som i en bok, det gör precis lika ont som det beskrivs och följer precis samma mönster. Hans död har fått mig att vilja leva mer än någonsin. Så jag sa upp mig från mitt jobb som jag vantrivs på, skaffade en hemlös hund som ska få lämna sitt skitliv i Rumänien och bokade in en tjejhelg i Köpenhamn i maj och sedan två veckors bilsemester i Europa i sommar (med hund <3!). Det är det finaste som hänt mig på senaste, en sådan stark känsla av att vilja leva mitt liv tull fullo och sluta vara rädd för vad andra ska tycka och tänka. SKIT IT BA och morfar den här är för dig!

Blev jättesjuk på alla hjärtans dag och kunde inte röra mig från sängen. Vad gör mitt rebound då? (blev dumpad för ca 1 månad sen). Jo han kommer hem till mig med två paket av min dyra favoritglass och kallar mig söt trots att jag har papperstussar i näsan. Han är så gullig.

I quit my dayjob as a Social Media Manager & Copywriter and am now free for doing whatever I want (e.g. writing a book, publishing articles regularly on my blog, starting my own business) – I’m feeling so liberated and energetic!

När han utbrast ”Och så kan vi ha en hylla i vår ateljé där vi sätter purjosticklingen och basilikorna!”.
Vi bor inte ihop. Inte än. Men sen ska vi göra om extrarummet i min trea till en ateljé.

Det har varit så mycket skit så länge nu, och så kommer den finaste pojken som finns och säger att han älskar mig och vill flytta ihop med mig. Som pricken över i:et röstar han på F! också.

Hittade Livets kille i gbg-regn, tänkte inatt har gud skonat hisingen men kärleken skonar visst ingen, vi gick sakta igenom södermalm och under carmens lysrörsljus började vi dejta, en sekund efter raketerna smällde den första dagen på året frågade jag om han ville bli ihop och sedan dess har det bara blivit bättre och bättre. Lyckorus dagligen. Konstant. Och vi är kära som sjuttonåringar. Så sjukt värt. Hundratusentals gånger om.

Min bästa vän tillika syster väntar barn. Jag ska bli moster. I sommar. Asså omgomgomg jag är nog gladare än min syster själv :))

när han jag dejtar sa att jag är det bästa som har hänt honom.

Har haft en mycket trasslig relation till mina föräldrar, till den grad att vi idag inte pratar eller umgås. Men pappa ringde idag, och ville veta hur jag mår. Att han ringde och bara kunde vara min pappa ven liten stund över telefon.

Min pappa sa ”Jag älskar dig” till mig på riktiga, svenska ord för första gången i mitt hittills 21 år långa liv. Det ägde.

Att jag för en vecka sen skapade ett litet kollektiv i finaste lägenheten i stan med mina två allra bästa vänner. Finns inget som gör mig lyckligare än att ha dem kring mig, få skratta och må bra nästintill jämt.

Det finaste som hänt den senaste tiden är två personer. Den ena är en vacker liten hundflicka som snart blir min, och den andra är jordens snällaste kille som förhoppningsvis blir min också. Snart. Kanske. Hoppas <3

Jag har på senare år haft svårt att skaffa vänner p.g.a problem med tillit. Jag började dock universitet i en ny stad och var så nervös. Inför ett grupparbete valde jag dock att gå till ett redan bestående tjejgäng vilket bara gjorde mig ännu mer nervös. Veckor senare kom jag hem till min pojkvän med glädjetårar och sa: ”jag har fått vänner!!”
Men sagan slutar inte där…
Min pojkvän gjorde slut med mig några dagar innan alla hjärtansdag och de har ringt mig varje dag för att kolla att allt är okej. De snackar skit med mig när de behövs och kommer över med mat för att ”jag ska få i mig något”. De är helt enkelt exakt så som vänner ska vara… <3

När jag, efter att ha varit utomlands i tre veckor kom hem sent på natten och det första jag gör är att åka hem till honom och få känna mig hel i hans armar igen.

Distansförhållande är jobbigt men min mamma säger alltid ”skratta dig lycklig som har träffat någon som honom”. Och det är ju faktiskt ganska fint, att jag har honom. Någon gång bor vi ihop, tills dess är det bara att kämpa på. Och det bästa som finns är att få kramas efter flera veckor av längtan.

En söndagmorgon efter att ha pussat mig över hela min vinterbleka kropp sa han ”du är life”. Bara så.

Jag jobbar med ensamkommande flyktingbarn och när jag kom till jobbet häromdagen berättade ett barn för mig att hen hade en syster i Sverige. Jag förstod ingenting och började ställa lite försiktiga frågor om vart denna syster befann sig. Hen avbryter mig och säger ”Nej, nej. DU är min syster”. Hen berättade massor av vad som hänt under hens liv och vägen till Sverige och när jag kommer hem från jobbet så gråter jag. Jag gråter för att jag blir så ledsen över att den här världen är så himla hemsk men samtidigt så himla vacker och att en kan finna något hos personer som en aldrig trodde var möjligt.

För exakt en vecka sedan flyttade jag och min kärlek till Málaga i Spanien. Nu bor vi i en 70 kvadratmeter stor lägenhet och jag jobbar som telefonförsäljare för Greenpeace. Jag är dessutom en av de som säljer mest!

Jag är så lycklig och nöjd med livet! xoxo Frida

Tidigt på morgonen viskade jag tyst ’måste fara till skolan och föröska få nånting gjort’ han slog upp ögonen ’va? nej!’ och drog mig intill honom. Hostade i kapp, skrattade, stökade, låg med varandra hela morgonen och för en gångs skull såg man solen stiga. Utbrast ’jag är helt löjligt kär i dig’ han skrattade ’jag med’. Att cykla till skolan mitt i vintern med huvudvärk och sömnbrist kändes fint efter det.

Att jag har blivit så himla dödskär i världens finaste kille. Och det bästa av allt är att han är min!

Har aldrig fått en alla hjärtans dag-present och det har heller aldrig rört mig i ryggen. Men i söndags hade jag stämt träff med en vän. Vi hälsade och räckte mig en bukett röda tulpaner. Då började jag nästan gråta, trots allt.

Att jag och mina kurskompisar bara bestämde oss för att boka en resa till New York. Bara sådär. Längtar så himla mycket!

Såg att Håkan spelade i NY och pang sa det bara så hade jag och min kille bokat flyg och hotell i Nolita. DU HÖR JU! Jag fick dock ingen biljett till Håkan, men handen på hjärtat…vad gör det?

Har funnits där för andra så pass mycket att jag glömt bort mig själv. Lovade mig själv att det skulle bli ändring på det 2016. Och det har det! Mår så himla mycket bättre och det är tack vare mig själv. Jag älskar mig <3

på vår andra date så skulle vi köpa tacos.
hen berättade att hen inte gillade avokado.
jag: men det måste ju vara något fel på dig!
hen: men jag gillar ju dig, så något rätt måste det vara på mig!

jag hade verkligen inget bra svar.
det är knäppt att någon som jag, som alltid har en miljard svar, tappade bort dom alla någonstans på hemköp.

Några dagar innan julafton träffade jag en vän för att säga hejdå innan jag åkte hem till landet. En sån där vän som det fladdrar i bröstet när en träffar men som en inte riktigt vågar ge bort sig själv till för att det gjort så ont förut. Veckorna innan hade vi pratat mycket om Bodil Malmsten och sättet hon skriver på. Jag föll för hennes senaste diktsamling och han läser romanerna. När vi möttes den kvällen smög han till mig en julklapp som han köpt second hand av en man på stan samma dag. Det var en samlingsbok med alla Bodil Malmstens diktsamlingar. I boken hade han skrivit ”för när vi bara har oss själva och det är okej.” Det var första gången någon tänkt på mig på det sättet, som att jag måste få den boken för att den är jag. Nu är vi ensamma tillsammans och fladdret har förvandlats till fjärilar i bröstet.

Trots att Bodil Malmsten inte finns längre så hoppas jag att hon vet hur mycket hon hjälpt och fortfarande hjälper oss ensamma själar. Ibland hittar vi varann genom henne och det är himla fint.

I lördags, den 13 februari var det galentine’s day! Det är från serien Parks and recreation och går ut på att ladies celebrating ladies. Så vi samlades alla kompisar och åt brunch, som gick över till lunch, sen middag. Vi var där i 8 timmar och åt våfflor, drack mimosa, och allt annat som är gott och kul, vi låg i högar på soffan, sängen och på golvet och kramades och pratade och hade SÅ KUL!!!!!!!!!!! Så GLAD att ha så många bra vänner! <3

När man har gått runt med en molande känsla i magen om att ens barn kanske inte riktigt pratar så mycket som man ska när man är tre år. Och BVC-personen säger efter 3-årskontrollen att det nog är allra bäst att gå till en logoped ändå, så att barnet inte ska hamna utanför och inte få vara med de andra på förskolan. När tårarna är exakt så himla nära då som det bara går att välla ut genom ögonen. Så tittar man på ungen och säger ”ska vi gå till en doktor och lära oss prata?” Och ungen svarar ”Ja, wihoo” och man fattar att ÄNNU finns det inget i den där lilla människans värld som heter dåligt självförtroende. Ska göra allt jag kan för att det alltid ska vara så.

Jag gjorde äntligen slut med min kille och kände ingen sorg, bara frihet! Plus att jag fick ligga med en kille jag haft ögonen på jättelänge efter breakupet, perfekt rebound!!

När min dotter på nio år sa,
Tack för att mitt hjärta är fullt av kärlek mamma!

För exakt en månad sen fick jag reda på att han jag varit så dödskär i, som varit dödskär i mig, varit otrogen på en lång resa. Det har varit en månad av så mycket tårar, hjärtekross och svaghet. I fredags var jag på fest, ramlade hem vid halv sju-snåret på morgonen, sov tre timmar och vaknade upp utan ångest. Det var fan rätt fint. Då vet en att det kanske är påväg åt rätt håll, lite ljus i allt det mörka. Som Februari är.

Jag och min sambo skaffade en katt som heter Benny. Vi har tänkt på att adoptera en katt ett tag, och när vi såg att han letade hem på facebook, var vi tvungna. Känns som man har ett barn nästan. Skämmer bort honom med kattgodis, leker ”katt och råtta”, bokstavligen talat, och får så otroligt mycket kärlek i kurrande och kattgos hela tiden.

Jag blev så jäkla sårad av en vän förra veckan. Och jag trodde att han inte såg, inte brydde sig. Men så dan efter damp det ner en massa förlåt och kärleksförklaringar i min inkorg. Han fattade. Det måste ju vara vi, vi är bäst för varandra. Vår relation växte flera decimeter. Det var den bästa känslan på så länge. Samma kväll bokade vi en resa tillsammans med ytterligare en vän. Jag får möta våren i en ny stad, med mina bästisar. Åh.

När han berättade att han brukar lukta på kudden jag sover på när han ska sova utan mig <3

Min bror blev väldigt sjuk, han kunde inte gå eller äta eller nånting, han som annars lyfter vikter och äter kvarg och grejer. Han var på väg att dö, men det gjorde han inte. Han finns kvar hos mig. Att han gör det är det bästa som hänt mig någonsin.

Att min hjärna bytt ut den här grejen att överanalysera-alla-misstag-du-nånsin-gjort när jag ska sova. Istället kan jag inte sluta tänka på roller derby? Det bästa som hänt mig på många år skulle jag säga.

Planerna till en fredagkväll var rosé och dans. Dock ändrades planerna till djursjukhusbesök 12-06. Då jag äntligen kom hem satt en gin och rök luktande pojkvän med nattkäk i mysbelys och väntade på mig.
Ibland kan en flottig kebabrätt betydea mer än tusen röda rosor <3

Jag tog tåget hem till mina föräldrar över helgen, för dom ville gratta mig då jag fyllde 23. När jag öppnade dörren till mitt barndomshem börjar mormor & morfar, farmor & farfar, mammas moster + man och mina föräldrar & bröder att sjunga ”Ja må du leva” och det var uppdukat med tacos och tårta. Det var fint!

hade vart i australien + asien i två månader men trivdes inte alls så bokade ett flyg till usa där min familj/släkt skulle fira jul. landade några dagar innan resten av familjen men min lillebror som pluggar high school där var på flygplatsen tillsammans med min syssling (som bor i usa) och förstod inte att det var jag som kom ut genom säkerheten. han trodde de skulle hämta min sysslings kompis och hans min när han såg mig var oslagbar. all oro som jag känt under flera veckor släppte och jag mådde ÄNTLIGEN bra igen!! bästa julen på länge

Den här frågan kommer på exakt rätt tidpunkt. Jag har sedan evigheter bott i ett annat land och ser mina bästa vänner bara några gånger om året. Förra veckan när jag kom hem en kväll efter jobbet så satt mina tjejer bara där i mitt vardagsrum. Dom ville överraska mig och lyckades självklart fullkomligt! Nästa dagen dök en till kompis upp och på kvällen en till! Har aldrig varit så full av kärlek. Bästa helgen i mitt liv.

en av mina absoluta favoritaffärer är beyond retro, som jag dock handlar väldigt sällan i pga dyrt. men igår tog jag en sväng bland alla tyger, mönster och färger och vandrades ut därifrån med en gul påse ena handen. där i fanns ett par fantastiska byxor som sveper längs benen när en går. köptes helt utan ångest, vilket är ett stort steg för mig.
<3

Min chef sa att jag har ett hjärta av guld och att alla elever borde vara lyckliga över att få ha mig som lärare. Det var precis vad jag behövde efter månader av självtvivel och en känsla av att aldrig räcka till.

Det finaste som har hänt mig på senaste var när jag kom hem från att ha lämnat världens finaste pojkvän på flygplatsen som för tillfället är påväg till Australien och skall stanna där i 3 veckor(!!!)
I alla fall, när jag kom hem och var jätte ledsen, så gick jag in i mitt rum för att städa etc så hittade jag en bild på oss på min sängkundde där han hade skrivit ”I’ll be right back babe. Skall bara hitta en mini känguru till dig och sen sover vi såhär igen, Love you.” På bilden så låg jag på hans bröst och sov. Det var de absolut finaste, han visste hur ledsen jag skulle vara och att jag behövde det där.

Igår, en helt vanlig måndag gick vi upp jätte tidigt för att ta bussen tillsammans. Vi sa nästan ingenting på hela bussresan, bara tittade lite på varandra emellanåt. I väntrummet sa vi några nervösa skämt till varandra tills det var dags att gå in i det där mörka mottagningsrummet. Jag fick dra upp tröjan och lägga mig på en brits medan han smög in sin hand i min. Sekunderna mellan att vi kollade på en helt grumlig skärm tills att något började träda fram var nog de längsta sekunderna i hela mitt liv. ”där har vi en liten bebis” sa barnmorskan till slut ”och där har vi ett friskt litet hjärta som pickar på, ser ni? den vinkar!”.
Plötsligt var det inte en helt vanlig måndag längre utan en helt jätte ovanlig måndag. Det var måndagen då vi för första gången fick se en helt ny människa som snart kommer att finnas i våra liv, en människa som vi gjort tillsammans och som kommer ligga mitt emellan oss på kvällarna och lukta bebis. Det var det absolut finaste som hänt mig.

Jag skrev en text. Äntligen. Som började med skrivkramp och slutade med ett pickande hjärta.

Från att ha haft ett jobbigt år med en psykopatisk elak chef (som jobbar på BUP av alla ställen), gjort slut med en kille och därefter bott hemma hos päronen en lång tid så vände allt helt plötsligt när jag träffade han som jag nu är så himla kär i – och dessutom fick jag ett nytt fantastiskt roligt jobb i en annan stad. Jag och kärleken flyttade ihop efter att bara ha träffats i några månader och det är det bästa beslutet jag har tagit på väldigt länge. Vi kan prata om precis allt och vi har så himla roligt tillsammans. För första gången någonsin med en annan människa så känner jag att det känns så himla bra ända in i hjärteroten, att det är såhär det ska kännas.

”du gör bara vad fan du vill?”
”ja” sade jag.
”så jävla sexigt.”
nu har vi varit ihop i tre månader.

Jag och min bästa vän är ute och reser världen tillsammans och hon är det finaste som hänt mig, varje dag. Efter 13års vänskap har vi fortfarande alltind något att diskutera, en flaska vin att dricka eller något internskämt att skratta åt. Dessutom, låter hon mig alltid få fönsterplatsen på bussen och då vet man ju att en sån ska man inte släppa taget om <3

Mitt i min värsta vinterdepression köpte jag en hundvalp. Han är världens mjukaste, roligaste, varmaste och gulligaste, men kan också vara världens jobbigaste. Han heter Farfar och han älskar mig, det är det enda som spelar någon roll just nu.

Att jag häromdagen insåg att jag känner mig starkare än vad jag någonsin gjort, både psykiskt och fysiskt. Detta efter mycket arbete med mig själv. Firade med det bästa jag vet, glass i solen.

finaste som hänt mig: bokade flygbiljetter till London där jag ska fira min 21årsdag med mina bästa kusiner i sommar. ser så mycket framemot klubbnätter, midnattsprat, shoppingsprees och att bara umgås. <3 Och att allt jag kämpat för sedan hösten ger resultat, nu ser jag slutet i den där mörka och jobbiga tunneln. ÄNTLIGEN.

Åkte till Sydafrika den sjuttonde januari och sov under bar stjärnhimmel i tre veckor. Tror den meningen säger allt jag behöver säga, jag som alltid längtar bort vill bara stanna just där just då.

I somras satt jag och snurrande på stolen på mitt kontor. Tänkte nog på honom i kontoret intill. Han som jag längtat efter så länge, önskat mig alla dagar i veckan och han som jag velat vara så nära att vi blivit samma. Precis då plingade min telefon. Det här låter så klyschigt men han mötte mig vid entrén och följde mig uppför backen till en park. En tom park med utsikt över hela staden. Och på parkbänken mitt i den gröna, soliga parken så sa han att han inte ville gå vidare utan att hålla min hand från den dagen and so on. Och så blev det. Vi bor tillsammans nu och på kvällarna spelar vi vändtia.

När jag blev dumpad av han som egentligen bara nästan var min men det gjorde så himla ont ändå, och jag ringde en vän som pratade med mig i tre timmar mitt i natten när jag kom hem, fast hon skulle gå och lägga sig precis när jag ringde. Jag vaknade tidigt av mardrömmar och smsade ”emma, jag är heartbroken :(” och hon svarade ”jag har kladdkaka i ugnen, när ska jag komma? <3" och så satt vi i soffan och pratade och åt kladdkaka tills det kändes bättre. är så himla glad att hon är min vän!

Fick det tråkiga brevet om lindriga cellförändringar igår och grät några timmar pga katastroftankar, och mitt i allt stannar man upp och inser hur otroligt tacksam man är över det faktum att vi har möjligheten att få den här hjälpen så fort och hur viktigt det är, fantastiskt. Och såklart tacksamheten till vänner, familj och pojkvän som stöttar med ord, kramar och närhet. Livet, låt allt gå bra♥

När vi fick tag på en bil trots att det är kinesiskt nyår och alla hyrbilar är slut, körde runt hela Taiwan på fem dagar, när vi fällde ner baksätet och sov bland femhundra filtar, när vi gick och la oss på parkeringar vid stranden till ljudet av havet och fyrverkerier som smällde på himlen. När vi vandrade i nationalparker och vaknade upp klockan fyra på morgonen för att se solen gå upp över den spegelblanka sjön omringad av berg. Då, i de ögonblicken, efter veckor av hemlängtan och gråten ständigt i halsen, kändes livet helt okej igen.

Jag har för första gången fått fira alla hjärtans dag med en man som jag älskar. Han är min stora kärlek och får mina knän att vika sig när han kysser mig. Han får mig ur balans bara genom att titta på mig. Det finaste är att han älskar mig lika mycket tillbaka. Att få gå hand i hand med honom på alla hjärtans dag och vara så kära är bland det finaste jag har varit med om.

För ynka två veckor sedan träffade jag en kille som jag verkligen klickade med ute på en klubb. Min plan var att vi bara skulle hångla och sedan skiljas åt med varandras telefonnummer, men det slumpade sig så att jag istället lät honom sova hos mig för att han inte skulle behöva gå hela vägen hem i kylan.
Han förväntade sig ingenting men frågade till sist gentlemannamässigt om han fick lov att kyssa mig, på vilket jag svarade ja förutsatt att han stannade och åt frukost dagen därpå och att vi skulle höras igen. Något glittrade till i hans ögon och han sade att han hade blivit ledsen om jag inte velat det för han tyckte att jag var trevligt.

Sedan har allt hänt väldigt snabbt, jag har fått bli presenterad för hans vänner, när vi inte sover ihop kan vi prata i telefon i tre timmar innan läggdags och på alla hjärtans dag kom han oväntat hem till mig med små söta blommor och en bok som vi pratat om att jag inte läst än. Vi pratar om väldigt viktiga saker med varandra och måste då och då påminna oss om att det bara gått två veckor. Jag har så himla roligt och är nog inte ett dugg rädd, för han känns så himla säker han också.

Varje gång min man kommer hem från jobbet och vår 6 månaders dotter skriker rätt ut av glädje. Att se de blickar de ger varandra. Kärleken är så stark att man kan ta på den. Har aldrig sett ögon glittra på det sättet förut.

Lunchade med min pojkvän och det var lite dålig stämning mest pga att jag var stressad så tog ut det på honom och när vi skulle skiljas åt sa jag int ens hejdå ordentligt. Mådde dåligt av detta under hela jobbturen och funderade på att inte se honom på ett tag för att han måste nog fått nog av mitt surande. Efter jobbet gick jag ändå hem till honom och då hade han lagat middag och köpt rosor åt mig. Måste sedan gå in på toan o gråta en skvätt över hur härlig han är<3

För några månader sedan fick jag mitt hjärta krossat och jag följde ditt tips att sätta ett datum att låta sig själv vara ledsen till. Min dag blev 14/2 och jag var helt förvånad att jag lyckats hålla ut i 5 helvetes månader. Jag är inte ledsen längre, även om jag trodde att jag skulle vara det för alltid. Häromkvällen sov en vacker pojke hos mig och vi pratade om första kärleken och förhållanden tills mitt i natten då vi somnade. Det blir bra igen även om det känns som att man ska gå under och det är det vackraste någonsin. Tack för alla texter, dom har hjälp mig när det var svårt att andas.

När han överraskade mig med att ha broderat en egen adventskalender med 24 små överraskningar åt mig, den stod uppe på vinden omringade av värmeljus <3

Åkte hem mitt i veckan för att hälsa på min mamma när hon fyllde år. När jag plingade på dörren fick hon inte fram ett ord, och tårarna började rinna omedelbart. Vi bor 67 min ifrån varandra och jag saknar henne varje dag.

Idag! Jag vaknade, svepte morgonrocken runt mig, gick ut i köket för att sätta på kaffe. Och såg det! Ljuset! Solen! Slog upp fönstrena på vid gavel och ba andades, nu kommer den. Våren.

”Your jokes are super funny and I´m not even being sarcastic”
Sa han som jag är olyckligt kär i, men som gjorde mig lyckligast pga en mening på elva ord.

För några veckor sedan fick jag ett kuvert i brevlådan. Det var från min åttaåriga brorsdotter som gjort ett kort till mig. Hon hade ritat och skrivit och klistrat sina allra finare klistermärken på det. Hon frågade om jag ville komma och leka någon dag. Mitt hjärta smälte!

Här om veckan var jag på en bar med en nya bekantskap på Bergsunds Strand. Mitt i allt tittar han på mig och så säger han ” det är du som är min närmsta kvinna nu. Det är du och jag. Du är min själis”. Jag har alltid varit någons själis förut. Ens själsfrände liksom. Det känns så fint och allvarligt. Men mest fint.

Det här är mitt finaste och jobbigaste på en och samma gång. Samtidigt som min brors första lilla knodd växte i min svägerskas mage blev min fina och envisa pappa allt sjukare i cancer. Han kämpade så himla hårt mot sjukdomen i slutet för att hinna träffa den nya minipersonen. Han vann den lilla, men oändligt viktiga, kampen. Det var så fint att få se min pappa hålla i vår nya familjemedlem och välkomna honom till världen innan han själv sa hej då till samma värld.

Gick hem med en lite blyg kille på fredagskvällen. Vi somnade tätt intill varandra och han ville aldrig släppa iväg mig igen. Nästa morgon pussade han mig i nacken och smet tyst iväg. Nu har han inte slutat texta mig sen dess och jag blir alldeles pirrig i magen bara av att tänka på honom.

Jag har flyttat ihop med min bästis. Hon äter semlor, spelar datorspel och lyssnar intresserat medans jag berättar om alla äckliga men spännande saker jag lär mig på sjuksköterskeprogrammet. Vi äter tacos fem av sju dagar, hon handlar bara veganskt för min skull fast hon älskar kött och när jag pluggar kommer hon med varm choklad. Det är så fint att veta att en inte kommer vara ensam när en kommer hem, att ha någon som blir lika pepp som jag när det är extrapris på lösgodis, som förstår att det är viktigt.

Jeg ba han reise til helvete og aldri kontakte meg igjen, som svar på hans melding om at han trengte meg og ville møtes å snakke ut etter alle disse årene. Nå er jeg kun min manns og min datters, han har ingen makt i mitt liv lengre! Jeg er fri!

Samma dag jag skulle flytta 420 km bort från min vän så kom hon springandes med andan i halsen. Hon hade köpt ett likadant chokladhjärta som jag köpt till henne för prick två år sen när vi blev vänner på riktigt. Det var så fint och omtänksamt att jag grät och måste krama henne tusen gånger om.

Det finaste som hänt mig på senaste är att jag börjat gå på yoga! Och hörni, killen som håller klassen är så sjukt het. Aldrig varit så lätt att träna.

på alla hjärtans dag satt jag med mina flatmates och två kompisar på en filt på stranden. vi åt popcorn, drack cava och pratade om dumma killar och stora drömmar. sen spådde vi varandra och det visade sig att allting kommer lösa sig trots allt. då slog det mig att jag är ju galen som har funderat på att flytta tillbaka till Sverige, det är ju här jag hör hemma. i solen med vänner som slumrar till i ens knä.

Jag har varit väldigt sjuk i snart två år. Tillslut blir det lätt att glömma varför man lever överhuvudtaget. Man blir som en menlös, ledsen, liten hög som mest försöker överleva dagen. Vilket så klart inte är så konstigt. Men för ett tag sedan lärde jag känna en ny person som nu blivit en väldigt fin vän till mig. Hon har samma passion som mig, liknande levnadsfilosofi och lever väldigt likt det liv jag själv levde innan jag blev sjuk. Att träffa henne blev som en smäll i ansiktet, fast på ett bra sätt. Som ett uppvaknande. Det är ju så jag vill leva! Det är ju för fasen värt allt. Värt att kämpa för! Nu känner jag ett nytt hopp och har bestämt mig för att vägra ligga här och ruttna bort. Livet är värt så mycket om man bara kan minnas allt det där som får hjärtat att klappa fortare. Jag vägrar ge upp än.

att han spelade bob dylan för mig när jag grät. det var det vackraste jag någonsin hört, och sett.

Att vi har bokat in våren i Amsterdam, mitt i en trädgård ska vi bo – jag, bf, hans systrar och vår baby! Käka ostar och kolla på väderkvarnar och se till att ungen inte kryper ner i kanalerna, åå vad härligt!

Efter veckor av mörker och jobbiga tankar kom solen och lite glädje tillbaka till mitt liv. Samma dag gav jag mina enda kontanter till en hemlös och fick en puss på kinden, det var så fint. Hans mjuka händer och glada leende gav mig så mycket kärlek och ljus. Gick med lätta fötter hela dagen.

Jag, min pappa och mina bröder har alltid delat musikintresse – vilket kommer från vår far. Reggae är det som främst gäller. I höstas tog jag och min lillebror med min pappa till en reggaekonsert i huvudstaden med ett band vi älskar. Pappa bodde där när han var yngre och berättade om vart hans lägenhet var, vart han brukade hänga osv. Det var fint, eftersom har i 1,5 år nu har haft diagnosen Alzheimers och minnet börjar svika honom. Under konserten, när en lugn låt spelades såg jag hur hans ögon tårades och jag tog hans hand och höll den låten ut, kramade den hårt. Världens bästa pappa. Även om minnet sviker så kommer han alltid vara det, världens bästa pappa.

Förra helgen fick jag äntligen (!!!) spendera natten med den dääär killen. Vi träffas till och från, men hade inte setts sen i höstas och jag har saknat han så. Borde inte göra det, för han är inte bra. Han är inte killen som saknar mig, alls faktiskt. men han är ändå lite viktig för mig. så därför blev jag jätteglad när han skrev till mig efter den där natten och tackade för senast. han har aldrig gjort det innan, så ett litet hopp tändes väl. det borde det inte göra heller. men det var fint, det var det. han är himla fin med.

Det finaste som hänt mig på sistone är att jag har satsat på mig själv. Efter ÅR av försök med att jobba med olika producenter / låtskrivare utan större framgång att hitta MITT sound och känsla. Bestämde jag mig för att göra allting själv. Det har tagit så lång tid och så många timmar i studion men för ca två veckor sedan släppte jag äntligen min första egenproducerade låt. Och musikvideo, som jag regisserat själv, HURRA! Jag är så himla stolt över mig själv och känner nu att det är en ny era som börjar. Det är 2016 och jag är en tjej som har producerat min första egna EP. Jag känner mig så himla stolt och imponerad över oss alla som kämpar, peppar och stöttar varandra. Vare sig det handlar om att våga göra musik, byta jobb / stanna vid ett jobb fast det känns tungt men man VET att det kommer gå i slutändan eller gå fram till killen / tjejen och bara säga hej. DET är det finaste som hänt, på väldigt länge!

https://soundcloud.com/theyayamusic, https://www.youtube.com/watch?v=5tuEScKitCU)

Att jag börjat min master och allt känns så rätt. Roliga kurser men framförallt, världens bästa klass. Jag har aldrig fått så självklara tjejkompisar i skolmiljön tidigare. Igår satt vi i vårsolen mellan föreläsningarna och kunde prata om allt.

Hur vi, efter fem år, slumpmässigt bor i samma stad igen utan varsitt förhållande. Och att hans nu-kramar-du-mig-lite-längre-än-normalt-kramar, hans blick under lockig lugg, hans intellekt, hans magiskt bruna ögon och hans kindkyss i förbifarten av ett hej då på spårvagnen gör mig så fucking förvirrad. På ett bra sätt.

när man får månadslön istället för CSN och kan unna sig prick alla olika strumpbyxor från topshop.

Min kompis, som är konstvetare har efter 2 år av att vara arbetslös med ett jävla driv, landad drömjobbet på ett galleri och träffat en kille som får henne att lysa upp som jag aldrig har sett henne för. Allt på mindre en en vecka.

Om inte det ger en hopp så vet jag inte vad som gör.

Jag har tatuerat mig! Vid snart 31 år fyllda så skaffade jag min första tatuering. Bestämde mig helt hundra en halvtimme innan studions drop in tid började och bara åkte dit och la mig på britsen. Sa ingenting innan förutom till två vänner. På vägen hem ser jag att en annan kompis taggat mig i en bild tatueraren lagt upp på instagram på min tatuering! Min kompis tyckte att den skulle passa så himla bra på mig(!!!). Har aldrig känt mig så busig och hemlig som då. Lyckoruset när jag berättade för henne att den var min <3333

Det var dagen innan alla hjärtans dag och han frågade om jag ville vara hans flickvän.

Efter ett flertal destruktiva, halvbra förhållanden bakom mig har jag äntligen hittat en fin person att dela livet med. Vi hittade varandra på Tinder (!!!) av alla ställen.
1 1/2 år efter vår första dejt har jag nu nedräkning till vårt bröllop (vi gifter oss på lördag!) och till dagen då vår bebis föds (28 april). Han är dessutom världens (då menar jag VÄRLDENS) bästa styvpappa till min dotter. Att få vara med honom är som att ha hittat hem.

När man för första gången får känslan att killen som man är tillsammans med och äskar är den som man ska leva med resten av livet 🙂
Då har man inget emot att flytta till en ön från en stad där man har hela sin familj, han är ju min familj nu <3

Min franske kjæreste har en sønn på 7 år som han ser hver annen helg. Gutten har malt et stort smilende bilde av faren sin med teksten; mon papa. Kjæresten min setter det bort, (fordi det er kludrete og svært fargesterk) Men bildet dukker alltid opp igjen. – For gutten setter det tilbake. Så nå sist sa han, at det alltid skal få stå fremme….
<3

Nästan två år efter uppbrottet med mitt destruktiva ex börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Jag börjar lita på folk igen. Jag gillar någon för första gången igen. Jag hatar inte längre. Jag börjar känna mig lycklig med den person jag blivit. Jag är inte arg längre. Jag kommer resa mig igen. Jag är väl inte helt där än, men snart. Jättesnart!

När jag var superledsen och tröstlös och så kom det ett mail från Nice där han som hade grundat ett av mina favvocykelklädmärken berättade hur mycket min blogg, mödosamt översatt med Translate, fick honom att le och hur snygg jag var i en viss tröja. En liten sak, men den fick mig att le med.

Den 23e februari har jag varit tillsammans med min pojkvän i ett halvt år. Han är mina drömmars perfekta pojkvän. Jag älskar honom från botten av mitt hjärta. Han är min bästa, bästa vän också. Det har varit några jobbiga månader med bråk om tillit och vårt trassliga förflutna. Men nu är det ljusare tider och bråken sker allt mer sällan. Nu åker vi snart till alperna ihop i en hel vecka och i sommar åker vi till Grekland. Bara han och jag. Jag vill leva resten av mitt liv med honom. Han är så fin och perfekt. <3

Vi hämtade hem vår alldeles egna kattunge, men hon åt inte på flera dagar och verkade inte trivas. Sen plötsligt började hon äta som en häst och det hon älskar mest är att ligga i våra famnar 24/7. Blir så varm inuti av att se hur hon för varje dag älskar oss lite mer <3

När jag som allra minst ville träffa någon, ville bli kär eller ha ett förhållande råkade jag träffa den finaste människan alla kategorier. Han får det att explodera inom mig och känna något som inte ens är i närheten av vad jag tidigare känt. Att vara trygg hos honom är det bästa jag vet och att det fortfarande efter flera månader pirrar i magen när vi ska ses är det mest fantastiska jag vet.

I helgen samlades vi 7 brudar nere i Lund. Fastän vi tog studenten för snart 5 år sedan håller vi ihop och har det så himla roligt tillsammans. Så väldans bra att man kan ha så fina vänner. Trots att vi bara ses några få gånger per år och trots att alla är utspridda över hela Sverige är det alltid precis lika dant varje gång vi ses. Tjejkompisar alltså <3

När vi var ensamma i köket och dansade, höll om varandra och var nära. Och han sa att jag var den vackraste han någonsin sett. Det var fint. Sen hade vi en massa sex och för första gången gjorde det inte ont.

”Du är så fruktansvärt bra, sluta aldrig skriva”- min crush

:’)

Jag skrev en lång text och postade den på min Facebook om monstret som utsatte mig för sexuella övergrepp när jag var liten och jag har blivit så rörd av alla fina kommentarer för jag var så rädd över att människor skulle tycka att jag var löjlig/svag. Avslutade texten med detta: ”Jag har känt skam i så många år. Känt en stor skuld. Trots att jag vet om att det aldrig var mitt fel och att det aldrig någonsin kan vara offrets fel. Men jag vill inte skämmas mer – för att citera en av mina favoritlåtar: tro mig när jag säger, skammen var aldrig din.
För det är inte min känsla att ha.”
Och att jag vågade publicera hela min berättelse är nog det finaste som hänt på flera år för nu andas jag lite lättare.

Jag och min bästis har känt varandra i 4 och ett halvt år men förra helgen när vi satt och pratade i min soffa insåg vi att vi inte visste allt om varandra. Så vi bestämde oss för att berätta allt! Hon hade en chinchilla när hon var 7, hennes morfar var hennes bästa vän tills han dog och när hon var 12 tävlade hon i dans med glittriga skor. Och jag tycker om henne så mycket så det gör ont.

Vi möttes på stan efter jobbet och gick på jakt efter mössa till honom. På bussen hem så sa han att han behövde jobba lite när vi kom hem. Vi var hungriga så jag kokade ägg och rostade mackor åt oss. När jag stod och diskade kom han och la sina armar runt mig bakifrån och kysste mig i nacken där det pirrar så mycket och sen gick han och fortsatte jobba. Jag är så galet kär i honom fortfarande efter ett år.

jag bestämde mig på nyårsafton att vara snällare mot mig själv detta året och låta lyckan hamna i fokus. Tänkte att internetdejting kunde vara bra för självförtroendet att våga träffa nya människor och öva på att dejta. Lyckades få fullträff direkt och nu kan jag inte sluta tänka på honom och med honom kan jag äntligen vara mig själv till 100% och han verkar gilla det!

Det finaste och knäppaste som hänt mig i år är att någon jag gillar väldigt mycket gillar mig väldigt mycket tillbaks.

Under den senaste tiden har saker gått min väg. Förutom att bli antagen till en fantastisk utbildning på universitetet, hitta lägenhet med bästa läget, hittat ett bra helgjobb och för varje dag som går kommer jag över honom lite mer. Börjar sakta men säkert inse att jag förtjänar bättre. Det är en magisk känsla för mig som under en lång tid glömt hur viktigt det är att vara sin egna bästa vän.

Efter 2 missfall och en graviditet med andan i halsen varje dag så kom hon äntligen. Hon den stora kärleken.

Frågade killen bakom baren med de snälla ögonen och fantastiska ölkunskaperna ut på dejt. Kände mig som en boss som var så modig. Vi klickade och snackade konstant i 6h. Kunde inte sluta le efteråt.

Jag och min bästa vän har drömmar om att flytta till olika delar av Sverige, jag till Stockholm hon till Skåne. Därför har vi nu börjat leta lägenhet på mitten så vi kan dela vårt liv med varandra men inte vara allt för långt ifrån våra drömplatser. Till hösten kanske vi flyttar. Älskar dig bästa E.

Så länge jag kan minnas har jag velat åka utomlands varje vinter. Så i år tog jag tag i en av mina drömmar och just nu befinner jag mig i Barcelona och läser spanska. Älskar denna staden och hur fri jag känner mig. Vill bara resa, upptäcka och lära känna nya människor ännu mer nu.

När jag blev ledsen för att han skulle åka hem och han stannade kvar och höll om mig i några timmar till <3

Att han som jag var så osäker på att träffa nu är min pojkvän och att vi båda ser så mycket fram emot vårvintern med skidåkning, promenader och en annat massa mys.

Jag har haft ett sånt där år när man gråter på jobbet och ibland när man ska sova. Men när jag till slut ringde min mamma så sa hon bara ”du säger upp dig, nu” och hela min familj backade upp mig trots att jag kände mig som en bortskämd snorunge, och jag är nu arbetslös men för första gången på länge nu känner jag mig lugn. Att få ett sånt stöd är det bästa och finaste. Om nån råkar läsa detta som går till ett jobb där folk är elaka mot dig och utnyttjar din kompetens: säg upp dig, nu nu nu.

Igår när jag var hemma och sjuk, kom min pojkvän med choklad & skittles. Helt utan förvarning. Och så kollade vi på How I Met Your Mother hela kvällen tills han bäddade ner mig i sängen. Mysigt.

Och så träffade jag honom. Det är inte perfekt. Jag bor i Asien, han i Amerika. Det finns nätter då jag gråter mig till sömns för jag saknar hans varma armar runt mig, men så gör han fina saker som inte alls känns som att tiotusen mil skiljer oss åt. Häromdagen sa jag att jag ville ha en cheeseburgare. En timme senare skickar han en bild på en handgjord, grillad hamburgare med amerikansk orange fulost och sa att han hade lagat den åt mig.

jag och min kille delade en flaska vin och han frågade om jag ville flytta in hos honom.

trots att min pappa är sjuk så finns det bra saker med det, som att jag och min lillasyster har kommit närmare varandra. Igår så gick jag in på hennes rum för att säga godnatt. Jag la mig tätt intill henne i hennes säng och hon försökte göra en inbakad fläta i mitt hår. Vi bara låg där och skrattade åt resultatet.

På lördag ska jag gifta mig, så det har ju inte riktigt hänt än men det kommer vara de finaste, detta året. Förra året fick vi en dotter och hon kan ju vara den finaste tjejen jag någonsin sett!

att titta på nån alldaglig serie på bärbara datorn i sängen bredvid min pojkvän och tänka att det bara är vi två i hela världen. Och sen inse att en mix av oss made in Way out West ligger och sprattlar i livmodern.

Tog med mig min fyraåriga systerdotter till ett lekland. Plötsligt när hon glidit nedför en rutschkana springer hon fram till mig, ger mig en stor puss på munnen och springer sedan utan ett ord vidare för att åka rutschkana ännu en gång. Att få känna en sådan villkorslös kärlek från denna minimänniska, det slår allt.

har varit så himla panikig sen typ högstadiet över att jag aldrig fått vara kär och pojkvänslös, och nu har allt vänt! jag är 22 år och för första gången kär i världens bästa kille med de vackraste ögonen någonsin. alla bortblåsta ögonfransar, önskningar vid 12:12 och hopp på k-brunnar tycks ha gett resultat. det är jäkligt fint ändå!

Det här med att hitta vänner i en ny stad. Världens gulligaste svensk tjej som också går på finska kurs med mig. En annan svensk som jag bara hunnit träffa över ett glas vin. Och så de där supersöta kollegorna som föreslår skridskokvällar och mindfulnessevent. Och så gänget med tjejer från en girls in tech-weekend som jag mötte upp en onsdagkväll och redan planerat in en afterwork igen med. Det kanske löser sig trots allt, det här med att vara ny i en stad?

När jag kutade från toaletten och inte visste vad jag kände och berättade för honom att det är en bebis i magen hånglade han upp mig och sen hade vi sex. För att han visste att jag var en tramsbralla och trodde att han inte skulle vilja ligga mer om jag blev gravid.

Den vackraste, tunnaste, vintrigaste lilla nymåne lyste mot mig från en isblå himmel på min födelsedag. Det blir ett bra år, det här!

Är definitionen av kärlekstorr och var inte långt ifrån att skriva en HJÄLP MIG-kommentar här för någon vecka sen (haha). Men så blev det fredag och min kompis drog med mig ut. Hux flux så gick det några timmar tills jag stod och hånglade med den snyggaste killen på dansgolvet. Nu vill jag anställa min kompis som permanent wingwoman. Det var alles, puss och kram!

Den där fredagskvällen för tre veckor sedan, då vi satt på en fest. Alla gick ut för att röka, du tystnade mitt i en mening och sa, stammade på orden och med finsk klingande accent; ”Jag tycker så mycket om dig”.

Killen jag har haft ögonen på (men inte riktigt vågat flirta med) drack sig superberusad på en fest och gick fram till mig och sa ”jag skulle gärna, men du är för ung. Men vi kan prata lite kanske”. Något självdestruktivt att det är det bästa som har hänt, men å andra sidan sa han ju att han ville ha mig med. Och jag tar vad jag får liksom

I lördags blev jag totalt överraskad. Vi skulle och kolla in killens brors nya lägenhet och när vi stiger in i hallen och jag svänger mig mot vardagsrummet står alla mina fina vänner och skriker supriiiiiise. De hade ställt till med världens finaste babyshower och jag fattade ingenting! Började gråta över hur fina de är. Fortfarande så pirrig och lycklig över hur härliga vänner jag har!

Fick igår reda på att min fina mormor dött. Samma natt dog min hortensia jag fått utav min sambo. Efter jobbet kommer han hem med en ny hortensia i samma färg och min favoritchoklad som han letat efter på fem olika butiker för att hitta, trots att jag har godisförbud så säger han ”idag är de okej att äta godis” och så kramar han mig hårt resten av dagen. Det är de finaste som kunde hända en sånhär hemsk dag.

jag är helt över honom. han som sa att han inte hade något att förlora och gick tillbaka till sitt ex. har varit ett tag men känner inte att jag vill kolla på insta eller så längre. kollade twitter igår och insåg att så tråkig person som anstränger sig så mycket.

Jag har precis träffat en pojke som gett mig min första kyss och fått mig att bli sådär pirrigt nyförälskad som jag aldrig trodde jag kunde bli. Hela tiden svävar jag runt och tänker på honom. Varje sms är ett dubbelt hjärtslag. Jag vill bara träffa honom igen och igen. Ligga nära honom och känna hans hjärtslag mot min rygg, hålla hans hand och låtsas att taket är en stjärnhimmel. Det är så fint.

I lördags firade jag galentines day med mitt fenomenala gäng! Vi brunchade i åtta timmar, drack mimosas, åt våfflor, kramades, pratade om livet, skedade, öppnade en flaska rödvin, låg i högar i sängen, soffan och på golvet. Jag har sån himla tur som har ett helt gäng kloka, snälla, coola och gulliga personer som bästisar!

när jag började gråta för att min syster berättade att deras dotter, som då bara var två dagar gammal, ska få heta christina i mellannamn precis som mig. hur fint är inte det?!

det enda som får mig motiverad till livet är att det blir lite lite lite ljusare varje morgon och kväll. det kanske blir en sommar trots allt

När jag och min kompis Hanna skrev till våra bästa kompisar hemma att vi kommer hem om några veckor efter 4 månaders backpackande på andra sidan jorden och en av dem några dagar senare skrev ”idag köpte jag en gräddfil med utgångsdatum efter att ni kommit hem. Om en liten gräddfil kan klara sista tiden så kan jag också.”

Att kliva in genom dörren och höra honom ropa ”Hej min ängel!”

Idag när vi åkte hem över Bay Bridge och solen höll på att gå ner över bukten och det var sådär galet fint som det är här på sommarkvällar insåg jag (ännu en gång) hur helt jäkla sjukt det är att få bo och leva i den här delen av världen. Jag satt helt tyst för mig själv och bara tog in allt fint. Den stunden kommer jag bära med mig länge och plocka fram när plugg- och praktikstressen smyger sig på.

Jag tog det rätta beslutet och göra slut med min pojkvän i fredags. Han blev helt knäckt och sa att han skulle radera allt med mig och hällde ur sig massa fula saker om mig då han var så sårad. På alla hjärtans dag så smsade jag han ett välkomponerat sms och beskrev situationen och att jag ville fortfarande vara hans vän men det var upp till han. Han ringde en minut sedan och vi hade ett fantastiskt fint samtal. Även om det är slut så känns allt nu så mycket bättre! <3

Efter att ha varit en manisk bloggläsare i 10 år vågade jag till slut starta en egen blogg! Jag har fått så jävla fin respons och jag är så glad att få tas upp i tjejer-på-internet-gemenskapen <3 <3 <3

I december friade jag till min pojkvän efter drygt 5 år tillsammans. Och han sa ja! Det är det finaste som hänt på otroligt länge. I oktober blir det bröllop och det känns verkligen bara roligt, inte ett dugg stressigt eller pressigt. Jag ser så mycket fram emot att få bjuda alla jag älskar mest och fira kärleken med dom. Sen om det skulle råka bli lite omatchade servetter eller någonting annat oviktigt, då får det vara så, så länge alla har kul och jag och min kille känner oss lyckliga.

Att min mamma kommer hem nästan varje dag och har längtat till att få krama mig <3

Vi blev kära trotts att vi visste att han skulle flytta tillbaka till England. Månader av flyg fram och tillbaka gjorde att jag tillslut sa ”det här suger! Vi måste göra nått”
Sen en månad tillbaka står hans namn bredvid mitt på min dörr. <3

när han, efter några stormiga månader, tittar på mig och säger: oavsett vad som händer, så hoppas jag att du är en sån där grej jag kommer ihåg när jag är gammal, skröplig & minnet börjar svika.
<3

Min farmor var kritiskt dåligt, men (!!!) nu mår hon jättemycket bättre och till helgen ska jag få krama henne och andas in farmor doften <3

Jag och min pojkvän åkte utomlands efter en period av bråk/stress/plugg och var konstant kära prick hela hela resan <3 Varje gång jag tittade på honom tänkte jag "gu va sjukt att jag får va ihop med den här underbara". Är så lätt att glömma det och bara tappa bort varandra i stress, bråk och plugg.

It was Lunar New Year last week, and I was so sad about being away from home. The cultural tradition is that families eat reunion dinner on New Year’s Eve to celebrate. Even though my boyfriend of 4 years had wanted to celebrate and eat with me, I shut myself in the room, took my anger and homesickness out on him and refused to talk to him all day. :/ I cried and cried. But at 11.40pm at night, the door opened.

He had cooked a really nice plate of cheesy tomato pasta for me. Just in time before the new year ends. 🙂
Even though sometimes I can be a little childish, my love always steps up for me. 🙂

Jag fick hångla på dansgolvet! Kommer inte ens ihåg när det hänt sist.

Min pojkvän grät när vi sa att vi älskar varandra. På ett bra sätt <3