Som ni vet läser jag väldigt mycket ung vuxen-böcker. Delvis för att jag själv skriver i samma genre och tycker såklart att det är himla spännande att se hur andra gör, men också för att det är min favoritgenre. De brinner på ett annat sätt tycker jag om ni förstår hur jag menar? Det är alltid på liv och död och om att känna så mycket.
Avslutade Petra Backströms debutroman M varken mer eller mindre igår. Den kom ut jättenyss och fick en så otroligt fin recension på Bokhora så jag blev mycket nyfiken.
Boken handlar om nittonåriga Maj från Södermalm i Stockholm. Hon lever ännu i gränslandet mellan ung och vuxen: bor hemma, har just slutat gymnasiet och släntrar mest omkring på dagarna. Dricker öl, hånglar och fikar typ. Boken cirkulerar kring fyra killar i hennes liv som hon inte riktigt kan välja mellan. Alla uppvaktar henne rätt så rejält men hon verkar blasé kring de samtliga.
Boken är skriven i dagboksform och innehåller stundvis sådana här trevliga saker. Älskar när man leker med bokformen.
Fick ganska ofta känslan att författaren har tagit med verkliga delar ur sin egen dagbok – vissa reflektioner och minnen känns nästan lite särade från bokens innehåll. På gott och ont såklart, kanske mest gott om man vill ha fram läsa-någon-annans-dagboks-feeling.
Boken är skriven på ett roligt sätt och påminner mig om Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld (<-läs!). Dock tyckte jag dialogen kändes lite krystad ibland, som en svensk film kan vara när det blir för teatraliskt. Bokhora tyckte däremot precis tvärtom så det kan ju bara vara jag.
En annan sak som jag funderade på när jag läste var när boken egentligen utspelade sig. Det ska vara nutid men ändå kunde jag ofta känna att huvudkaraktären istället passade in i min egen tidig-tvåtusental-tonår. Hon klär sig i helsvart, citerar Bob Dylan, röker Lucky Strike och imponeras av killar som läser Bukowski. Detta för mig är nästan lite… fantasilöst? En slags indieformel jag sett och läst om väldigt många gånger. Den fick mig att längta till de gränslösa tjejerna i Elin Cullheds Gudarna, de som egentligen raka motsatsen till Maj men mer indie än alla i hela Sverige ungefär. Gud, indie är ett så urvattnat ord men vet inte hur jag ska beskriva det på något annat sätt.
Hur som helst en bok jag läste ut väldigt snabbt och som glimrade till ibland, men inte en superfavorit i min bokhylla.
