1.
När jag åt tacos tredje gången den veckan till lunch. Dessa sex smaker kombinerat + lime och habanerosås kan jag inte tröttna på. Dessutom tror jag färgglad mat håller en frisk, lite iaf. Har inte varit sjuk sen november vilket är det längsta på länge, så ta i trä etc.
2.
När Magnus kom hem med en godispåse med nudlar.
3.
När jag upptäckte att foundationen jag nyss köpt verkar vara bra på riktigt. Köpte denna i början av förra veckan efter att den vid olika tillfällen exponerats slumpmässigt i mitt liv: På en blogg, i ett youtubeklipp, i min pinterestfeed, på en plocksida i en tidning etc etc. Denna foundation haunts me, tänkte jag. Kanske är vi menade.
Jag gick till Sephora för att spana in den och bli positivt överraskad pga den hade en sådan ljus ljusaste färg (namn: Y205), oftast brukar även den ljusaste färgen vara för mörk för mig.
Så här ser den ut på, denna bild är helt oredigerad. Jag har väldigt torra partier i mitt ansikte men foundationen tänkte de rätt bra utan att smulas sönder. Och fredagen var då dag 3 med denna foundation och då tycker jag man vet om den är bra eller ej. (Y) Obs använder två lager för att täcka bra.
4.
När jag tog en aw på Riche och Ebbot Lundberg steg plötsligt upp på scen och brände av ett par låtar. Vilken jäkla pang-aw kände jag då.
5.
När jag gick på artonårsfest hos min mammas guddotter Liv och hennes labrador Mary gav mig tio pussar. Labradorer hörrni <3
6.
När jag bjöd in till cavafredag hos mig lite senare samma kväll och dessa finingar dök upp. Vi gjorde kaos av fredagen.
7.
Fast det bästa var när jag fick detta sms av min förläggare. Har harvat med slutet på min bok ett tag för att det inte känts helt hundra. Och det vill man ju att det ska göra. Detta sms gjorde mig så himla glad ska ni veta.
Translation. 7 things that maked me happy last Friday. Google translator button at the top below my header.
Det är fucked up att i en bild finns det nudlar med olika köttsmaker och i en annan bild myser du med hundar? Äter du inte hundar alltså, men anka går bra? Jag förstår inte den logiken.
Vi människor har lurat oss själva att tro, att vissa djur är ätbara medan andra inte. Du är inte ensam om detta märkliga beteende, otroligt många värderar andra djur precis som du gör. Men det är helt twisted alltså.
Alltså det där med att din nästa bok kommer ut i höst får mig att längta till hösten!
/ Tjej som egentligen hatar hösten
Bäst glada saker! och en nyupptäckt för mig, DUCK flavour! Måste smaka :O
åhhh fint! ska äta tacos ikväll längtar som satan! och längtar som satan efter din andra roman, den första var ju HELT strålande fantastisk!
Hi Sandra, I’m not sure if it’s just me but there are problems with the translate bar again. It was working well the last few days, but today whenever I clic on the translate sign and try to hover over to click on english, as soon as my mouse arrow leaves the word translate, the drop down option disappears and so I’m unable to select english and translate. I really love your blog and think it’s become better and better, so this is nothing against the blog but I really wish so much that the new blog developers could listen to all these feedback and improve on it as the previous ”place (don’t know how to call it)” you blogged on had a much better and reliable site interface. Thanks and always supporting you! 🙂
thanks, it great that you tell me these things! i will let them know and hopefully to problem will be fix asap
ok Sandra det här kanske kommer låta så jävla töntigt men kommer du ihåg när Vera dog? Skulle du kunna göra det till ett Best of-inlägg? Min fina vovve (finaste hunden på jorden, skojar inte ens. Kommer aldrig finnas en lika fin hund som honom) dog för ett tag sedan och jag saknar fortfarande att gosa ner mig i hans päls, hur glad han blev att se mig, att han satte sig hos mig när jag var ledsen och behövde tröst men inte vågade berätta för någon hur jävligt allt var.
Minns nämligen att det inlägget var så fint och att det stod något om hundhimlen som tröstade lite grann.
BRA FREDAG!! förstår lättnaden över smset <3
Åh Sandra, har inte kommenterat förut, aldrig känt att jag behövt men du brukar ha så många peppande och bra svara på frågor så jag kör nu, det är för mörkt för att låta bli och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Han jag är orimligt, okontrollerbart, vansinnigt kär i sa just till mig att han inte var kär tillbaka. Vi har setts väldigt intensivt i ett halvår nu och även om jag vet att det inte är så lång tid i långa loppet så vet jag inte hur jag ska kunna fortsätta för jag har inte tvivlat på honom i en enda sekund sedan vi började ses, och han har inte gett mig någon anledning att ens fundera på om han känner samma. Han säger att problemen ligger hos honom, att han inte mår bra, att det verkligen inte är något som jag har eller inte har gjort. Att om det var någon så skulle det vara jag. Men jag räcker tydligen inte. Hans känslor som fanns där i början har försvunnit utan att han har gett den minsta hint om att det skulle vara något fel då han hoppades att det skulle komma tillbaka. En kväll kom han bara förbi och sa att det var något jobbigt han ville prata om, trots att jag sett honom samma morgon och allting var precis som vanligt då. Hur gör man när det inte finns något som man kan göra för att det ska bli bra igen? Hur gör man om man inte är ens en millimeter mindre kär nu än jag var sekunden innan han satt framför mig och inte längre ville att det skulle vara vi? Hur gör man när man, även fast man inte gärna erkänner det, bara hoppas att han ska inse att han gjort fel eftersom han säger att han inte kan vara säker på att han inte kommer att ångra detta, och bara ångra sig? Hur hanterar man att han förmodligen inte kommer att ta tag i det som egentligen är fel hos honom så att han kan må bra och ha en vettig relation, utan fortsätta leva sitt liv precis som vanligt, fast utan mig?
Känner mig så ensam fastän jag vet att det finns så många andra som går igenom samma sak. Hur överlever jag när allt jag vill är att han ska skriva att han vill att jag ska komma till honom så att han får steka pannkakor till mig när jag mår dåligt?
Hej!
Har varit med om samma sak. Skillnaden är att när min kille satte sig ned och sa att han mådde dåligt och inte kunde vara i ett förhållande så fick jag panik. Jag övertalade honom om att vi kunde lösa det tillsammans. Han gick med på det. Skitdålig idé. Vi höll ihop i två år. Två dåliga år. Jo vi hade riktigt fina stunder också men hans mående påverkade vårat förhållande jättemycket. Så himla mycket osäkerhet. Kunde aldrig vara säker på om han verkligen var kär i mig eller om han vart bekväm och gillade att jag tog hand om honom. Jag förstår din oro över att han inte kommer göra något åt det utan bara fortsätta sitt liv som vanligt, men utan dig. Det oroade mig också. Men ärligt talat, gör han det valet så är det hans problem. Vill han verkligen må bättre så tar han tag i det. Vissa saker behöver man ta itu med själv, också för att kunna växa som människa.
Hur jag hantera mitt breakup: jag grät och grät och grät. Och pratade med mina vänner. Och drack ett glas vin eller två 😉 Hoppas du mår bättre snart! ♡
Hej!
Tänkte att jag kunde svara på detta då jag precis gick igenom något liknande. Jag träffade en kille som inte mådde bra, men han var ändå kär i mig och jag kär i honom. Men han kunde inte vara kär i mig för han mådde så fruktansvärt dåligt. Vi slutade prata bara rakt av för två månader sedan ungefär.
Jag tänker att allt har en mening. Att han kanske behöver den här tiden för sig själv för att senare kunna älska mig som han tycker jag förtjänar. Och om jag träffar någon bättre längs vägen nu gör det inte så mycket för det han och jag hade var fint.
För att svara på hur du överlever utan honom så är svaret att även om du dör hundra gånger av saknaden så kommer du snart börja känna dig starkare igen <3
vilket fint inlägg! gjorde mig glad
Make Up Forever foundations are amazing, I used to use them a lot, but as sometimes is good to change it now I’m using one from Etude House that is really good! Perfect for white skins <3
Jag längtar SÅ mycket efter din nästa bok <3
Hej! Jag är nyfiken på vad de guldbågade glasögonen som killen längst bak på fredagsbilden kommer ifrån! Väldigt fina!
hej sandra!
för snart en månad sen träffade jag en kille. vi klickade direkt och har hängt massor sen dess. vi har sjukt kul ihop, har svinbra sex och han är jävligt snygg. men trots att allting egentligen är jättebra så tycker jag ändå att det känns så jobbigt, utan att veta varför.
jag blir alltid såhär när jag träffar någon. jag letar fel och försöker avsluta det innan det hunnit sätta igång. överanalyserar varenda liten grej, och jag blir så slut i huvudet! tänker konstant på om det här är nåt seriöst eller inte, funderar på om det är för tidigt att ta upp det osv.
har aldrig ”vuxen-dejtat” förut (något som han har pga 5 år äldre), hur ska jag kunna slappna av och bara ta det som det kommer? hur gör man ens i såna här situationer?
Hej!
Det är så gärna i början. Det är fullkomligt utmattande att bli förälskad och kär. Man vill bara fly för det är så påfrestande för hela sitt väsen. Men vet du vad? Du behöver inte ta ett beslut nu. Fortsätt träffa honom tills du känner ”blä! Han är ju asjobbig/tråkig/osv”. Har du tur så känner du aldrig så och efter några månader lugnar det där kaoset ner sig lite. Då blir det bara fluffigt och härligt. Men början är riktigt jobbig. När jag träffade min kille kämpade jag med näbbar och klor att inte bli kär men det gick inte. Nu ska vi flytta ihop <3
Så sitt still i båten så gott det går trots att det stormar inombords. Kram
Underbart att läsa 🙂
Hej Sandra! Jag har en fråga kring ditt skrivande. Jag älskar att skriva men mitt stora problem är att jag tycker det är helt omöjligt att avsluta någonting EVER. Låtar blir en vers och en refräng MAX, noveller blir olika stycken som jag är nöjd med men som jag sen inte kan foga samman. Eller så kan det kännas som att jag börjar skriva av något som händer i verkligheten vilket gör att jag typ sätter gränser för fantasin. Jag fattar nog att det kanske bara är att traggla och kämpa, men det kan vara så svårt att hålla fast i motivationen när jag inte skriver för någon konkret orsak. Det är bara jag och min dator inne på biblioteket, det finns ingen deadline, det finns ingen som väntar på att få läsa detta.
Det ser alltid så sjukt gott ut när du styr tacos. Tänker liksom på tacos som svennebananvarianten med färs osv, men din variant ser ju väldigt mycket godare ut. Måste testa. Men vad är det för habanerosås? När jag tänker efter så säger du kanske det i den där videon där du äter tacos. Kan kolla upp själv.
Grymt med foundationtips. Är spökblek och känner mig alltid gul i foundation. Härlig blogg förresten. Brukar läsa regelbundet, men har nog aldrig kommenterat. Tycker att du har väldigt fin inredningssmak.
Hej Sandra! Jag var på TGR i Malmö idag och såg en hylla som var väldigt lik den från Urban Outfitters som du länkade till för ett tag sen. Asså väldigt lik!! Rund stålram, träplan i olika höjder osv. Kostade bara 150 spänn. Kan inte hitta den på deras hemsida men i butiken jag var i fanns den i ljusrosa och svart (stålramen alltså). Superfin!!! Tips 🙂 kram och tack för en bra blogg!
Det med maten är typ sant! Stress (fysisk och psykisk, så allt som sätter igång adrenalinet i kroppen som kaffe, träning, vara sen, jobb, pengar etc etc) skapar inflammation i kroppen, som i sin tur skapar andra problem som ångest, depression, sänkt immunförsvar etc etc. Då är det viktigt om man tex är extra stressad att äta antiinflammatorisk mat, dvs i princip mycket gröna, röda och mörklila bär och grönsaker. Och undvika mat som är inflammerande, som tex pasta och bröd, allt vitt raffinerat. Också bra att ta magnesiumtillskott, det har nästan alla människor brist på. Gör seriöst underverk. Obs att menar inte att träning är dåligt, men om man har sjuttielva stressfaktorer i livet är det bättre att träna yoga eller qigong hellre än att springa 🙂
Hej underbara Sandra!
Jag har en fråga, eller jag vill snarare mest höra din åsikt angående lite kärlekstrubbel som ligger och gnager i mig.
Oke,j here it goes:
Jag och min kille har det superfint tillsammans. Verkligen. Han bor typ en timme bort så vi hörs på telefon och sms om vardagarna och träffas på helgerna, vilket fungerar väldigt bra då vi får utrymme för egentid men vi får även sakna varandra mycket vilket gör att när vi väl ses är det så himla bra.
MEN, det är en stor ålderskillnad mellan oss. Han är dubbelt så gammal som mig. Jag är 20 han är 40. I know, lite sjukt.
Vi har träffats i mer än ett halvår snart vilket ingen av oss någonsin hade trott från början, just pga åldersskillnaden. Men vi har konstigt nog mycket gemensamt och oftast tycker jag inte att ålderskillnaden märks. Men nu när vi har setts ett tag har vi båda börjar fundera på framtiden. Vi är ju verkligen i två helt olika stadier i livet. Mitt liv har ju typ inte ens börjat, medans han har ett tungt bagage med sig fyllt av erfarenheter och upplevelser. Han har redan valt en karriär satsa på och t.o.m hunnit byta spår några gånger. Medans jag inte har en jävla aning om vad jag vill göra. Han är förmodligen snart redo att skaffa familj (det är t.om lite bråttom för hans del) medans jag inte kommer vara det på flera år. Jag blev så jävla tung i hjärtat när vi satt och pratade om detta häromdagen. Det känns ju som att vårat förhållande är dödsdömt. Det suger! Och det känns som att det bara blir mer och mer komplicerat ju närmare vi kommer varandra. Vi vill ju fortsätta träffas men det är så svårt när man tänker på att vi förmodligen inte har någon riktig framtid tillsammans. Jag har alltid haft svårt att lita på folk och det tar lång tid för mig att släppa in någon på djupet. Och det går ju inte direkt lättare nu när det känns så osäkert och komplicerat. Jag vill ju inget annat än att vara med honom. Ska vi bara njuta av tiden vi får med varandra och sedan acceptera The End? Komplicerad kärlek är ju skit. Vad ska vi göra?
Tack för en fantastisk blogg. Puss och kram!
Foundationen verkar ju super! Den får jag nog ta och spana in (jag är spökblek – året om – och har liksom du problemet med att den ljusaste nyansen är för mörk för mig).
<3 <3 <3
himla fin summering av din dag. längtar så mycket tills din bok kommer ut! kram
Åh vilken fin kritik av boken! Hoppas att det känns bra 🙂
Får du fler besökare med såna buzzfeednumreringar, eller är det inget medvetet genomtänkt? Känns lite onödigt…
Om man vill få ut nåt alls av en sån ploj så måste man buzzfeeda rubriken och sökorden/metadatan. Att numrera ett inlägg är ju så inte Buzzfeed att jag tror att du bara ville få in det för att…ja…se cool ut?
för att jag tycker att det är roligt att variera hur jag presenterar mina dagar! hej hopp.
Hej, en snabb fråga till alla.; vad är det bästa shoppingcentret i Stockholm?
Skulle säga Mall of Scandinavia om du gillar att ha massa butiker på samma ställe, där finns bla Habitat, Rituals, Zara, Zara Home, H&M Home, Pull & Bear, Illum Bolighus och River Island. 🙂
Tack för svaret! Får försöka få med mig min mamma och moster dit hehe