Jag hade inte tänkt fotografera igår pga regnade och var lite trött. Men så knäppte jag av några foton ändå med mobilen, så här kommer min fredag i ett gäng utvalda ögonblick!
Här ser vi då en människa som lider av grav jetlag. Vaknade 04.00 och kunde inte somna om. När jag skulle bege mig in till stan vid lunchtid var det som att det hade gått ytterligare en dag.
Jag mötte upp en bloggläsare för lunch och häng: Irma! Vi åt sushi och tog foton i automat för att föreviga oss. Som ni ser kan vi starta popband typ imorgon.
Sedan gick vi och kollade i sminkaffärer. Här har vi till exempel ögontejp för mer västerländska (?) ögon samt en foundation för bebishy. Alltså foundationen är inte för bebisar utan för vuxna som vill ha babyskin. Så intressant och knäppt att ha en bebis som ansikte utåt kände jag.
När klockan slog kväll mötte vi upp hennes kille och tog ett glas vin. Vinet kom i burkar och på menyn kunde man köpa en bucket med enbart wishbone-kyckling. Så man kan önska sig något varje gång!
Vi avslutade kvällen med cava vid detta bord.
Bredvid oss var det födelsedagskalas. De verkade så glada och gulliga.
Sedan gick jag hem och tänkte bota min jetlag men vaknade ändå två inatt och var vaken i fyra timmar så idag känner jag mig återigen ganska så grusig. Hoppas det vänder snart!
.
Translation. Friday in Tokyo! Lunch, wine, purikura and make-up shopping with my blog reader Irma!
Hej fina Sandra! Jag har ett litet Tokyo-tips till dig, jag ska nämligen åka till Tokyo på utbytestermin i höst och det var min handläggare som delade med sig av detta tips. Någonstans lite utanför centrum-centrum i Tokyo så finns det en liten jazzbar som ska vara helt fantastisk. Den ligger bakom en dörr som skulle kunna leda till en privatpersons källare typ, men inne i lokalen är det helt täckt av mahogny, det spelas bara jazz och killen som äger stället har på något vis skapat en bardisk som gör att det blir perfekt akustik där inne. Man får inte prata och störa musiken utan man skriver sin beställning på en lapp och ger bartendern. Tänkte att det lät ganska mysigt ändå med att sitta där och lyssna på jazz med perfekt akustik helt i tystnad! Vet inte vad stället heter, men även om Tokyo är megastort så borde det kanske gå att fråga runt efter detta ställe!
Tack för bästa bloggen!
Kära Sandra och andra fina människor som råkar läsa den här kommentaren,
kan ni hjälpa mig med en grej?
Question: Om man vill dra en 3 månaders orkar-inte-med-min-svenska-vardag-längre-och-måste-skriva-klart-det-här-manuset-resa, åker man till New York eller Paris?
Vilket är bäst? (Den ekonomiska biten är också en faktor) Eller åker man rent utav någon annanstans? San Francisco kanske?
Hur långt räcker cashen? Var lever man bäst? Var skriver man bäst?
<3
san francisco är världens bästa stad. älskar prick allt här, så himla skrivable också. DOCK JÄTTEDYRT obs
Tack!! <3
Åh alltså jag vet att du är i Tokyo och har tusen bättre saker för dig än att tänka på andra människors bekymmer, men måste ändå vända mig till dig för blir galen snart. Är så att jag tar studenten i vår och allt jag någonsin velat göra är att åka långt långt bort på äventyr. Och nu är det så att jag fått möjlighet till att jobba utomlands. I KINA. På andra sidan jorden. Åh herregud jag vill så mycket men det känns som att jag sätter alla mina relationer på spel? Jag har en pojkvän som är livrädd för att bli kvar här ensam, och jag vet inte om jag vill fortsätta relationen om jag åker bort. Jag har en lillebror som är 4 år och växer så himlahimla fort och är liksom rädd att han glömmer mig? Och mina vänner och familj, alltså åh vill så himla mycket iväg och det hade varit en så himla cool upplevelse, men det känns samtidigt så extremt själviskt att bara åka iväg och lämna alla här hemma. Kan också berätta att det handlar om typ 6 månader, så inte hela livet direkt men ändå. Är det kanske någon som varit i denna sits som snällasnälla kan hjälpa? Ska man stanna ska man åka vad är egentligen mer värt? Drömmar och upplevelser eller relationer?
Har också en sladdislillebror och dom glömmer en inte på ett halvår 🙂 Har också varit orolig för det t ex när jag flyttat till en ny stad för att plugga men min lillebror är fortfarande extremt lojal med mig (och evig anhängare av att jag ska flytta hem, vilket jag iofs snart ska). Ett halvår går på ett kick! 🙂 Efter halva tiden känns det ju alltid som man snart ska hem. Och halva tiden är bra 12 veckor 😉
6 månader går jättefort! Och varför inte låta din familj och pojkvän hälsa på när du är där? Jag tycker absolut att du ska köra! Du kommer ångra dig annars, och som sagt 6 månader är inte alls länge!!
Hej hej Sandra,
Tänkte på, nu när du är Tokyo och träffar bloggläsare och allt, att du måste ha så många läsare som bor världen över! Själv bor jag i Dublin och hade jättegärna träffat andra bloggläsare som bor just här. Vet ju att du har brevkompis inlägget men tänkte att något liknande hade varit hur kul som helst för oss som bor utomlands, så att man liksom enklare kan kompisdejta! Vet ju att ni pratade om detta i er podd (som var dunder bra förresten!) och detta hade kunnat bli en grym mötesplats för oss som vill hänga och hitta nya kompisar i våra nya städer!
Ha det bäst i Tokyo nu!!
Hej bästa Sandra,
Jag har lite bekymmer. Jag började på ett nytt jobb i januari. En kille i min ålder började ungefär samtidigt. Vi klickade väldigt snabbt. Vi umgås när det finns tillfälle på jobbet och hörs varje dag, väldigt mycket (på ledig tid). Vi umgås såklart en del utanför jobbet också. Jag börjar ju bli totalt superkär i denna snubbe, MEN han har flickvän. De har lite paus sen någon vecka tillbaka, men han är heelt övertygad om att de kommer bli tillsammans igen. Tror jag kommer ångra mig om jag inte säger något men vill 1. inte förstöra vår relation trots att vi inte känt varandra länge, 2. inte göra det jobbigare för honom/dem som par. HUUUR tänker du?
Åh mys! Du tar så fina bilder Sandra :3
Måste snabbt berätta vad jag drömde inatt! Jag var i New York, o så sista dagen innan jag skulle åka hem kom jag på att jag hade glömt gå till alla ställen i din NY-guide, och jag var SÅ ledsen! Haha… kanske ett tecken på att jag måste dit o beta av ”dina” ställen snart 😀
Det finns så sjukt mycket spännande japanska produkter, fast vissa kanske man är mer villig att prova än andra ehe
http://i.imgur.com/ehfgdz6h.jpg
In case you travel to Kyoto you should look up these adorable doughnuts. You can buy them either across from Loft on Kawaramachi, or at the Teramachi shotengai (shopping arcade) near to Shijo Dori.
Hur tar du dig runt så enkelt där? Språkmässigt alltså. När jag var i Japan var jag i Nagoya, och det var inte många som kunde prata engelska där. Jag klarade mig bra eftersom min kompis som jag hälsade på pluggade japanska. Men är det likadant i Tokyo? Tänker att det ändå är en mer internationell stad så de kanske är bättre på engelska där?
Gud nå kom jeg på noe en venninne fortalte (som også reiste alene til Tokio og var der i tre uker en gang).
Hun våknet hver natt presis kl to og var glad.
Da hun fortalte dette til noen japanere, sa de: a ghost!! But a frendly one.
De får deg ( i følge japanerene) til å våkne kl to på natten.
Dette er ikke for å skremme, for dette er et veldig godt tegn! Noen som passer på deg 🙂
Kan være en slegtning eller noe… for de som tror på slikt… og det gjør jo japanerene. Når noen tenker på deg, kan en av og til føle det. Jeg tror spøkelser fungerer på samme måte.
Åh så kul med träff med ny bekantskap. Hur känner du ang. jetlag’en jämfört med den till USA? Har varit i Japan 5 ggr och får väldans jetlag (nu har jag dock upptäkt melatonin) men har tänker att jetlag’en till USA- där jag inte varit- mest kommer på hemresan, eller tänker jag tokigt?
Hahaha den där ”bebis”-reklamen såg jag förra året och tyckte den var både fin och obehaglig. Typiskt Japan!
Du har rätt 🙂 jetlag är oftast svårast när man åker öst (så till Japan, eller hem från USA). När man åker öst så ”förkortas” en dag, vilket är jobbigare för kroppen än om dagen ”förlängs” – vilket händer när man åker väst 🙂
Det där med jetlag är också väldigt individuellt. Jag åker mycket till New York och har det oftast jobbigt med jetlagen när jag kommer dit. Det brukar ta en vecka innan jag är i fas. Vid hemkomsten till Sverige går det mycket lättare för min del!
Ja! Jag har en kompis som också tycker det är jobbigast med jetlag när hon kommer till med york och lättare hem. Definitivt individuellt men generellt är det oftast svårast att åks öst. Tror också det verkligen beror på vilken tid man flyger/landar! 🙂
Njae, alla tror alltid att det är det västerländska utseendet som försöker efterskapas med stora ögon och vit hud, men historiskt sett är det inte riktigt så.
Sen kan man diskutera hur det ser ut idag, om man med intåget av mer västerländsk kultur i asien har lagt på den tolkningen av idealet.
Gud vad intressant! Vad menar du att det är för ideal som istället försöker efterliknas? Jag har också gjort analysen ”blekande hudkräm” –> vill framstå som mer etniskt vit. Men inser nu att det kanske är en jätteplatt analys. Vet du var man kan läsa mer om det?
Handlar inte det ”bleka” porslinshud-idealet mycket om att det var hög status att kunna vara inomhus, under parasoll och liknande och inte ute och jobba i solen?
Dvs, rika överklassen/kungligeter kunde hålla huden blek, välvårdad (pga mycket pengar och tid till skönhetsvård) medan arbetare som var ute blev solbrända och mörka.