Torsdagen råkade bli min hittills bästa dag i Tokyo. Häng med!
Dagen började med att jag vaknade i fluffiga vita lakan och morgonljus i Shinjuku. Jag hade nämligen checkat in på hotell i två dagar för att treata mig själv! Kändes som att ha gett mig själv ett stort fint paket.
Dessutom: hotellfrukost! Både västerländsk och japansk. Åt misosoppa och bakade ägg (i plural) och rostat bröd och annat gott.
Sedan jobbade jag från sängen resten av förmiddagen. Internet var ganska långsamt så jag målade naglarna rosa medan att jag väntade på att sidor skulle laddas.
Vid tolvtiden var det dags att bege sig ut. Det var tjugo (!) grader i torsdags och jag hade redan börjat svettas ganska ymnigt innan jag ens varit utomhus. Men vad gör det när det var SOMMAR ute.
Jag promenerade i 40 min till Harajuku. Försöker promenera till de flesta platser jag ska till här – jag tycker att det är det bästa sättet för att få grepp om staden.
Man blir ju matt bara av att titta på detta. Så. mycket. folk.
Tonårsbrudarna stod i klungor och åt sockervadd formade som ekollon.
Hur gulliga?
Jag mötte hur som helst upp min bloggläsare Clara för lunch.
Hon tog mig till ett väldigt fint café som var både utomhus och inomhus med ett träd i mitten.
Jag åt en tuna bowl med avokado, sjögräs, ris och äggula. Hittills det godaste jag ätit här. Måste absolut äta igen.
Vi fikade och drack kaffe och hade det allmänt nice i solen.
Efter lunchen kramade jag Clara adjö och så mötte jag upp min nya kompis Stina i Yoyogiparken. Vi lärde ju känna varandra i måndags om ni minns!
Vi gick till templet och spanade in det.
Där måste man tvätta händerna först innan man får gå in.
Sedan mötte vi upp min kompis Said och några till för picknick i parken! Said tog denna på oss i 360-gradig vinkel.
Kul kuriosa: Så här såg jag ut genom Saids kamera förra gången vi hängde i Yoyogiparken för 6 år sedan.
Jesper var till exempel där. Han reser också själv i Tokyo, samlar på sådana personer.
Jag och Stina!
Några meter bort från oss satt de här fina. De hade med sig såpbubblor och allt möjligt för att levla (level:a?) upp sina mobilbilder på varandra.
Vi hängde i parken ända tills det blev mörkt och vi blev hungriga. Då gick vi till en Izakaya (typ en japansk pub där mat och dryck är väldigt billigt, finns överallt) för att äta middag.
Vi åt massa goda grejer. Som de här bläckfiskbollarna.
Fint vare.
Sedan blev vi pepp och åkte till Shibuya för att hitta något mer dansant. Där var det ett Mario Kart race på gatan. DOG av detta.
Vi gick till indiebaren Beat Café.
Där placerade vi oss i soffan längst in, drack öl och lärde oss massa gulliga japanska poseringar. Favoriten var den Said gör på bilden, men den gjorde sig allra bäst i rörelse, så snart kanske på en blogg nära dig hehe.
Translation. Thursday in Tokyo! It was summer in the air and I had lunch with a blog reader in Harajuku and then spent the rest of the day in the park with friends. Had dinner at an Izakaya and in the evening we headed for Shibuya to an indiebar called Beat café.
Sandra! Reser du utan andra personer så reser du ENSAM, inte själv. Du reser alltid själv, oavsett hur många som är med! Bara en liten note hehe, fan vad mysigt du verkar ha det. 🙂
Fan va ball du är som orkar och vågar lägga upp bild på dina svettringar! Jag tycker verkligen det <3<3<3
Stör mig lite på att så mycket där beskrivs som gulligt av dig, särskilt japaner. Känns exotifierande och som nåt du inte gjort på andra ställen i liknande utsträckning, har du själv märkt av det?
Vet inte om du har nån erfarenhet av Japan, men jag har bott och pluggat där i totalt ett par år och det är verkligen en gullighetskultur som råder. Man använder ordet gullig (kawaii) om typ allt. Det är också det idealet som råder för tjejer. Jag upplever inte Sandras sätt att beskriva saker som särskilt exotifierande, utan det låter snarare som att hon uttrycker sig som majoriteten av japanerna själva skulle göra. Sen kan man ju tycka vad man vill om det, men det är väl en annan historia.
såpbubblor och annat för att levla upp sina mobilbilder, oj oj oj alltså bästa och gölligaste jag hört på länge??
Hej Sandra! Jag hittar inte min tidigare kommentar, eller om du har svarat på den! Jag bor i alla fall också i Tokyo och vill också ses! Om du vill, hur får jag tag på dig? 🙂 kram Julia
du kan maila mig! men nu har jag typ bokat helt upp mig så tror tyvärr inte jag har någon tid över för mer fika 🙂
kram!
sandra hej vad fint du har det i tokyo. du jag tänkte på dig när jag såg den här videon. så himla fin och knasig samt tonårig
high school och snygg
och superbra låt som du nog kommer gilla!
Sån himla spännande stad!! och resa öht. Oklart om jag klarat alla dessa människor dock, HSP-are som man är 😉
Hej Sandra! Jag har en liten fråga. Jag är rädd för att gå omkring själv på kvällarna, framförallt i ett främmande land. Jag antar att det är det som hindrar mig från att resa runt själv (det borde inte vara så jag vet) Och undrar hur du förhåller dig till detta? Hur är det att gå hem själv på kvällen (förutsatt att du nu gör det)? Känns Japan tryggt när det kommer till sånt? Vill så gärna åka dit.
Pussar och kramar
Det er sjukt, men Tokyo føles så utrolig trygt! Det føles mye tryggere enn Oslo og Stockholm for eksempel. Jeg synes det er et veldig bra sted å starte som alenereisende! Det er lite kriminalitet der, og japanerne er virkelig så ærlige (og herlige). Det er en kjempestor by, men likevel kommer folk løpende etter deg om du har glemt noe på en kafé. En dag det regnet fikk jeg og venninna mi hver vår paraply av ei som jobbet der vi spiste siden vi ikke hadde med oss egne. Finns ikke skummelt altså.
Vad hette stället med tuna bowlen? Såg magiskt ut! Åker till Tokyo i veckan 🙂
Design Festa Gallery! kram
Åh, tänkte just att det såg lite ut som Design Festa. Bra ställe! Den där tuna bowl’en (maguro don) såg ju helt amazing ut! Detta inlägget (och flera av de andra också) få mig att längta tillbaka till Japan och Tokyo något enormt. Härligt att du har det så fint.
Åh ser ut som en underbar dag, blir avis här i det grå franska vädret!!
Sandra! Du verkar ju ha en sån talang för att alltid hitta härliga människor att umgås med vart du än reser i världen! Vad är knepet? Har du något tips till en som vill resa själv och träffa nya människor? 😀
Vilken dröm Tokyo verkar vara! Hade tänkt åka dit i vår men nu går det inte pga så mycket jobb. Fast dina inlägg är liksom perfekta plåster på såren 🙂
Men hallå! Stina & Jesper, hur fina blickar ger inte de varandra!
Hej Sandra, superkul att följa med dig till Tokyo! Tack för att du uppdaterar bloggen pch inspirerar oss andra! Jag åkte till Hong Kong för inte så länge sedan och väl där hittade jag såklart andra ”västerländska” kompisar – men hade även som mål att bli vän med ”locals”, alltså hong kong-bor. Då lär man känna kulturen på ett annat, mer nyanserat sätt tror jag och man lär sig språk, värderingar, attityder (både på gott och ont – blev påtryck fördomar om ”mainland”-kineser b.la.) och får en helhetsupplevelse som inte går att mäta sig riktigt med att bara hänga med tex svenska/ europeiska vänner. Undrar ifall du har tänkt något på att försöka bli vän med japaner också eller om din vistelse är främst ”semester” och kul så eller om du hade något annat mål att lära dig lite mer och uppleva en annan sida av staden/ landet. Jag tror att jag bara hade tänkt på HK som storstad/ metropol med västerländska influenser istället för den landsbygd med rik historia som också finns, och dess influens på handelsmönster, språk, politik, och roll i världen mm som jag faktiskt fick om du förstår vad jag menar. Mina ”local” vänner var de dom visade mig vad hong kong faktiskt var, och med mima västerländska kompisar kunde jag njuta och inspireras av det. Det fanns också en glädje och stolthet från hong kongarnas sida som jag gärna tror att folk som bor i asiatiska länder gärna delar med sig då många utsätts för enorma fördomar med sig (typ att de är ”tysta/ gulliga/ blyga” äter med händerna, vill bleka hyn/ älskar karaoke mm). I hong kong upptäckte vi tex en stor förkärlek för mexikansk/ spansk kultur med många tapasrestauranger, salsabarer, mm. vilket var så coolt! Samt att man älskar att cykla – något vi aldrig såg pga enorma folkmassor i staden, men så fort vi åkte över bergen fanns det cykelbanor överallt! I alla fall, älskar att du tar med oss på denna resa (på riktigt!!ta inte detta som en negativ kommentar som bara är ute efter att hitta fel, du visar en nyanserad bild och jag som aldrig har varit i Tokyo är verkligen inspirerad och enormt glad för detta!) men hade gärna sett att du hade blivit vän med några japaner och undrar lite om dina tankar kring det?
”hade gärna sett att du hade blivit vän med några japaner ” är en ganska märklig kommentar om du tänker lite på det. Jag väljer ju inte mina vänner, särskilt inte när jag reser ensam, utan är glad och tackar ja så fort någon vill hänga. Hade dessutom varit här mindre än en vecka när det där inlägget skrevs. Förövrigt har alla dagar som jag dokumenterat hittills förutom två innehållit nya japanska vänner. Så du kan va lugn, har träffat flera härliga. Ibland syns de inte på bloggen, och ibland gör de det.
Jag har också funderat på detta! Och även en viss exotifiering som skymtar lite här och var.
Håller också med om exotifieringen. Och det var faktiskt inte en så konstig kommentar…
Älskar att följa med på ditt Japan-äventyr! Tycker du är ypperligt duktig på att resa själv – blir riktigt inspirerad att prova själv. Kanske i framtiden när jag blivit ”world famous tech blogger” (som jag brukar skämta för min man) – då skulle jag vilja åka på ”bloggresor” till typ Berlin, Silicon Valley, New York och träffa kreativa tech-personer och startups typ. Blogga från mysiga små caféer. Åh vad peppad jag blev på detta nu. Måste bara få fler läsare och börja tjäna pengar på bloggen först… eller hitta en riktigt grym sponsor.. hmm.. 😉
Härligt, härligt!
Fråga: Lyssnade på ditt och Gustavs podavsnitt nr 2 och blev sååå pepp på att börja studera. Men eftersom det var typ 100 år sedan jag gick ur gymnasiet (och inte har pluggat något sedan dess) så skulle jag vilja veta mer och få råd om var, när, hur man söker utbildningar och vad som krävs? Jag hade kört slut på mig själv och jaggick från att vara ”bäst i klassen” till ”sämst i klassen” lagom till studenten 🙁 så jag har inga ”poäng”/betyg med mig att kunna söka in på. Kan man studera ändå? (utan att betala för privata kurser?) 1000 frågor väcktes också av Gustavs kommentar att ”i Sverige får man betalt för att studera?” Berätta mer! Hur sker detta? (eller menade han via CSN/lån?) Hade ju varit drömmen att få studera till något vettigt och utan att samtidigt dö av svält pga förlorad inkomst 😉
Förlåt för alla frågor, men blev så inspirerad!
Du söker utbildningar via antagning.se, anmälan till höstterminen 2016 öppnade 15 mars och stänger 15 april.
Vill du skriva högskoleprovet skrivs det den 9 april. Tror dock att det är försent att anmäla sig till det, men du kan ju alltid skriva vid nästa tillfälle (om du vill försöka öka dina chanser med provresultatet istället för dina gymnasiebetyg att komma in på en utbildning)
Ang. Gustavs ”betalt för att studera” tror jag nog han syftade på studiebidraget man får varje månad. Utöver det kan man välja att ta lån, man behöver ju inte ta fullt om man inte känner att man måste. Svälta behöver man nog oavsett inte göra:) jag har aldrig behövt leva på nudlar och har aldrig känt att det är fattigt att leva som student, däremot har jag en rätt billig livsstil dvs jag köper inte mer än nödvändigt o det jag absolut behöver t.ex. mat & sånt, o ändå unnar jag mig att luncha ute o hittar på grejer som för mig är livskvalité, men köper sällan kläder smink o prylar. Hoppas du hittar en utbildning som passar, det är oförglömligt kul och nyttigt att plugga:)
Tack, rara du för tips! Hade ingen aning om antagning.se – så stor hjälp!! (satt och sökte via kommunen, gbg) Blir inte aktuellt med lån däremot. Vill inte ha det hängande över mig som en belastning inför kommande bostadslån osv. Får hoppas på studiemedel.
Tusen tack och kram!
Glömde tillägga: Skulle kanske ha ställt frågan till Gustav direkt, men hur mycket jag än söker på hans blogg, hittar jag ingen kommentarsfunktion???
åh asså så himla nice med tjugograder och picknick!!!
Såg girls-avsnittet igår och jag vill ju bara åka nuuuuu alltså!
Alltså åh jag blir så glad av din blogg!
Hej! Vill bara veta hur du tänker kring att ta bilder på okända människor och sen lägga upp på din blogg? Frågar du dem om det går bra eller kör du bara på? Jag hade nog tyckt att det vore väldigt obehagligt att ovetande bli fotad på gatan och sen lägger personen upp bilderna för alla att se.
Vilket mysigt cafe 🙂