Glad fredag alla ni gulliga personer där ute. Idag pyntar vi bloggen med en himla massa finheter från er! Då kan ju helgen inte bli annat än bra tänker jag.
♡
Jobbade på ett dagis och visade ärret som jag fått av en katt. Barnen blev så bekymrade, undrade om det inte gjorde iaf lite ont. Det var fint att någon för en gångs skull brydde sig om mig.
♡
När killen jag träffar ringer (lite lagom fullis) vid halv ett en lördag och bara: vill du ha något från donken? Så köper han chili cheese åt mig, kommer hem till mig, fnittrar hur mycket som helst och kramar på mig tusen gånger om. Det var fint.
♡
Jag har äntligen, äntligen studerat klart och börjat jobba som lärare. Idag hade vi en skridskodag och jag lärde en handfull med sjuåringar att åka skridskor, från att de inte kunde stå upp på sina skridskor till att de kunde ta sig fram alldeles själva. Att få se bara den utvecklingen gjorde så att jag kände att alla tråkiga år på universitetet var värt det.
♡
Det är fint att få en kram av en nyanländ ung man som jag hjälper med svenskaträning. Att gå till deras matsal efteråt och få jättegod kebab (fast jag inte gillar det vanligvis) av en stolt kock. En tvååring som kryper upp i knät som säger och pekar öga, näsa, mun på perfekt 2-åringssvenska. Alla på boendet kan Lilla snigel utantill.
♡
Jag fick höra av en ny kompis som alltid tänker kloka tankar att jag är en av de smartaste hon känner. Var så fint att höra efter ett halvår på gymnasiet där pressen är så hög. Och att det för första gången finns en kille som får det att pirra i magen när han pratar för att jag gillar hur han tänker om världen. Åhh Sandra, han har världens känsligaste ögon, nästan som en hundvalp.
♡
För ett år sen fick jag väldigt ung cancer. De tog bort ett bröst och nu har jag bara ett stort ärr över hjärtat. Jag trodde att aldrig mer skulle en kille vilja vara ihop med mig eller ha sex med mig. Sen träffade jag honom och han var den finaste jag nånsin har träffat. När han för första gången såg mig naken tittade han jätte länge på mig och sa sen: ”Du är så otroligt vacker.” Sen kysste han ärret. Sedan dess har det inte gått en enda dag utan honom.
♡
En söt kille som jag crushade på i cirka ett år har frågat om jag och min hund vill hänga med honom och dricka öl nästa gång jag är i hemma i Stockholm. 19-åriga jag hade DÖTT
♡
Blev sambo med en snäll rödhårig jätte som gnider sitt ansikte mot mitt som ett kelsjukt lejon och vill vara lilla skeden när vi ska sova fast han är 32 cm längre än mig, som alltid skrattar åt mina skämt och lagar löksoppa som en chef ( <– t.o.m. det där asdåliga skämtet hade han garvat åt
♡
att vi alltid sitter på samma sida av bordet på alla restauranger.
♡
att jag håller på att få ett nytt gäng, jag tror jag kommer bli bästis med allihop. Eller jag hoppas det i alla fall.
♡
Jag hade min första huvudrollspremiär, i en gigantisk musikalroll på en teater jag drömt om att arbeta på sen jag var typ tolv år gammal. Det är en jättekänd skådis som spelar huvudrollen största delen av tiden, men en gång i veckan är det jag. Man kan tro att det kanske är det finaste som hänt, men min premiär – med fyra dagars reptid och så IN I KAKLET – var kanskje det märkligaste jag gjort. Jag var så slutkörd när det var klart att jag typ inte kunde prata.
Det finaste hände efter. En av mina bästa vänner hade varit och kollat. Hon kom bakom scen efter, såg mig och började direkt störtlipa. Hon kramade mig hårt hårt hårt och grät och sa att hon var så stolt över mig och DET var det finaste på många år. Inte att man får stå och låtsas vara stjärna på en stor scen, men att få ha en människa i sitt liv som tycker om en på det sättet. Och som jag med tycker om. Jag höll hårt i henne och kände att det här är fan större än alla huvudroller i livet. Det är det här som borde spela huvudrollen.
Translation. Wonderful moments written by readers. The google translator button is at the top below my header!
