Läste ut den här finurliga boken förra veckan. Presidentens Hatt av Antoine Laurain. Jag plockade med mig den på flygplatsen påväg till Tokyo efter att jag läst baksidetexten och fastnat direkt. Man gillar när sånt händer.
En kväll i Paris år 1986 bestämmer sig Daniel Mercier för att gå ut och unna sig en middag ensam. Han går till en flott restaurang, beställer in en skaldjursplatå och en dyr flaska vin. När han sitter och suger på sitt första ostron slår sig plötsligt Frankrikes president Francois Mitterrand ner vid bordet bredvid.
Daniel rör sig inte ur fläcken och äter sin skaldjursplatå extreeemt långsamt så att han kan sitta och lyssna på hela presidentens middag. När till slut Mitterrand och hans sällskap reser sig upp och går upptäcker Daniel att presidenten har glömt kvar sin svarta hatt. Efter några funderingar fram och tillbaka bestämmer sig Daniel för att stjäla hatten. När han kommer ut från restaurangen upptäcker han att den sitter helt perfekt. Dessutom får hatten honom att känna sig bättre, större, intressantare – och på något vis som någon annan?
Den här boken är som en liten saga för vuxna, skriven på ett sätt så att man nästan kan höra en berättarröst med fransk brytning i huvudet. Äventyret om hatten tar tvära vändningar och när den första skedde sa jag högt (alltså på riktigt out loud och inte i huvudet) OJ! för att jag blev så förvånad. Kan rekommendera denna korta, lättlästa och mycket franska lilla bok om en hatt på vift.
Bonus! Alla dessa utförliga beskrivningar av saker huvudkaraktären äter: jag älskar dom. Mer skönlitterära böcker (och filmer) om mat önskar jag i mitt liv.
Translation. Just finished Antoine Laurains book ”The President’s Hat”, a book about a man in Paris in 1986 who by coincidence gets seated next to the president of France at a restaurant. When the president leaves he forget’s his hat and the man decides to steal it. At the moment he puts the hat on his head he starts to feel different. Read more here!
Den verkar ju helmysig!! 🙂
Åååå, älskar sagor för vuxna! Läste just den här pärlan:
http://www.bokus.com/bok/9789113072197/honan-som-dromde-om-att-flyga/
Väldigt kort och väldigt melankoliskt mysig! Rekommenderas verkligen!!
Hjälp, vilket ostronsug jag fick nu! Kommer läsa det lilla textutsnittet ca 14 gånger till och dregla..
Hej Sandra!
Jag vet att du har fått en miljon liknande frågor, men jag skulle ändå verkligen uppskatta lite input på just min situation. Jag har en killkompis som jag har spenderat extremt mycket tid med de senaste månaderna och han har blivit en av mina absolut närmaste vänner. Jag tycker väldigt mycket om honom som kompis men har också fått starka känslor för honom. Vi har legat med varandra på fyllan ett par gånger. Jag är ganska säker på att han inte besvarar mina känslor, men jag känner ändå att jag snart måste berätta hur jag känner för att liksom kunna gå vidare i vår vänskap, does that make sense? Det jag behöver hjälp med är hur jag ska berätta hur jag känner på bästa sätt utan att förstöra vår vänskap som jag verkligen värdesätter, och utan att vara för mycket ”jag gillar dig men jag fattar ju att du inte gillar mig”, dvs trycka ner mig själv. Hur ska man formulera sig? Ska jag lägga upp det som att det inte är en så big deal? Vill inte att något ska bli konstigt, men är rädd att jag kommer ångra mig om jag inte berättar att jag gillar honom. Puss och kram!
Tack för boktipset!
Men… nu har jag förgäves letat efter tips om och skildringar av själva TÅGRESORNA under er interrailtrip. För interrail handlar väl i första hand om tåg??
Samma här!
Dock verkar det som att S och F flög dit och hem och bara åkte tåg mellan städerna, eller?
Håller med! Vill veta hur tågresorna var!
Skriver upp den på semesrer listan!! 🙂
Tack för tipset Sandra! =D